En produkt av vår samtid

Jag tänker så ofta på att vi alla är en produkt av vår samtid och hur vi är beroende på var på vår runda jord som livets lotteri har placerat oss. Ta till exempel det här med dagis och förskola, hur länge har det egentligen funnits i vår värld och i hur många andra delar av världen fungerar det så som det gör här hos oss? I dagens Sverige är det ju norm att ha sina barn på förskola medan båda föräldrarna jobbar, om inte heltid, så i varje fall 80%. Barnen anses bli sociala varelser av att befinna sig på dagis/förskola fem dagar i veckan och att inte ha sitt barn alls på förskola/dagis anses nästan vara tabu. Detta har jag verkligen fått uppleva eftersom jag har varit hemma med en fem/sexåring och att barnen i den åldern anses behöva gå på dagis för att ”anpassa sig” och för att lära sig de ”sociala koderna”.

Men jag tror faktiskt inte på det.

Jag tror att barn generellt behöver sina föräldrar mer än att uppfostras av vuxna de inte känner. Jag tror att barn behöver en stam med människor i olika åldrar som står barnet nära. Själv har jag vuxit upp på gård med båda föräldrarna hemma, utan dagis och fritids och det har tamejkatten blivit folk av mig oxå. Dörren till vårt hem stod alltid öppen och alltid satt det någon släkting eller granne med vid frukostbordet när dagen grydde. Jamen ni vet som det gör i de allra flesta andra kulturer och bondesamhällen runt om i vår vida värld. Där släkten är en stam, där man tar hand om varandra och nöter varandras hårda kanter tills de blir runda. Där det är många vuxna på varje barn istället för tvärtom.

Nu menar absolut inte jag att vi bör gå tillbaka till bondesamhället igen eller avskaffa dagis/förskola men ibland skulle jag önska att vi ifrågasatte vår samtid lite mer istället för att bara blint springa på med skygglapparna uppfällda. Såg världen med nya ögon istället för att hela tiden längta efter nya vidder. Varför lever vi som vi gör? Hur hamnade vi här? Hur kommer framtidens människor se på vår tid? Hur gör man i andra länder?

Jag kan säga att jag verkligen är tacksam över att ha adopterat två barn, varav ett lite äldre, för det sätter mig verkligen i situationer precis hela tiden som gör att jag måste ifrågasätta vårt samhälle, mig själv och mitt sätt att leva. För att vi sticker ut ur mängden och är annorlunda. Som när det på lekplatser frågades med höjda ögonbryn Varför mitt barn inte går på dagis, som om det vore en hädelse. Det var då, precis då som jag verkligen insåg hur otroligt likriktade vi människor är och hur lite som krävs för att man ska hamna utanför normen.

Som sagt vi är alla en produkt av vår samtid, och det kanske tål att reflekteras över lite oftare.

Det ska tilläggas att detta inte alls är någon kritik emot alla som har sina barn på dagis, det är ju så vårt samhälle ser ut i dag. Det är det som är normen. Jag kommer oxå att sätta mina barn på dagis ( eller heter det förskola) till hösten när jag och min man börjar att jobba 75% var. Det jag har funderat så länge över det är att det upplevs så avvikande att göra tvärtom, att inte ha sina barn på dagis. För det verkar trigga andra föräldrar så otroligt mycket och varför är det så? 

Nyårsafton

Ja, vi fick en alldeles underbar nyårsafton på den där gamla gården mitt ute i skogen. Våra vänner dök upp vid tolvsnåret och hade med sig korv, bröd och grillkol, så vi startade helt enkelt upp med det, utomhusgrill och korvätning.

Efter lunchen så undersökte vi ladorna, uthusen och omgivningen. I den största ladan hittade vi en helt underbar loge med stolar, bord och ljushållare som hängde fritt ifrån taket. Så ja, vi blir ju bara tvungna att hyra den där gården igen framåt sommaren för att bjuda in lite vänner för fest på logen. Efter att vår nyfikenhet var stillad för en stund så tog vi en skogspromenad på säkert 1,5 timme där vi hittade både älgtorn, ingången i ett berg som säkerligen tillhörde traktens troll, vi lekte kurragömma och hittade på slutet av vår väg en stor sjö med vackra vyer.

DSC_0247 (Custom)DSC_0249 (Custom)DSC_0289 (Custom)

Väl i stugan så började vi förbereda för kvällens mat som bestod av krustader i alla dess former och smaker, boeuf bourguignon med potatismos och smörstekt brysselkål samt vanilj pannacotta. Innan kvällsmaten så svidade vi om till lite glittriga nyårskläder för alla utom Lillebror som fick på sig en pyjamas istället.

DSC_0316 (Custom)DSC_0408 (Custom)Untitled-2 copyDSC_0353 (Custom)

Det blev en alldeles lagom stillsam nyårsafton med god mat, trevliga samtal och framförallt lugn och ro. Smällarna hörde vi bara dovt på avstånd och Whilma hon reagerade inte ens utan trynade i soffan bland filtarna istället. Så himla skönt och första året även hon har haft en bra nyårsafton.

Alltså jag säger bara det, den där gamla gården, där kommer vi att fira fler nyårsaftnar framöver. För stillheten, lugnet och mysfaktorn och för allas rätt att få en trevlig kväll, inklusive de fyrbentas.

En nyårsaftonsmorgon

DSC_0193 (Custom) DSC_0196 (Custom)

Nyårsaftonsmorgon och jag vaknar vid åtta-tiden och tassar upp innan resten av familjen vaknar (alltså vi har blivit sådana sjusovare under jullovsledigheten), sätter på kaffe och tar ut Whilma. Efter eldar jag i kaminen och sätter mig med en rykande kopp varmt kaffe i fåtöljen jämte och tänker att vi verkligen är på rätt ställe denna nyårsafton. Eldens sprakande och vindens vinande utanför husknuten gör mig lugn ända in i själen. Ett rackarns bra avslut på det nya året tror jag bestämt och tänker att 2016 kommer att bli mer så, med lugn och ro i själen.

Ett riktigt Gott slut och ett Gott Nytt år till er alla där ute och tack för att ni återigen följer mig här, det känns otroligt spännande med ett nytt bloggår att se fram emot.

En årslista 2015 – 2016

Inne hos Sandra läste jag ett så fint inlägg med en sammanfattning av året som har gått, så jag tänkte bjuda er på något liknande.

Vilka länder besökte du?

2015 var ju året då vi fick en älskad lillebror i familjen och efter hemkomsten med honom så har vi i stort sett bara varit hemma. På vår hämtresa ner till honom så körde vi ju igenom Danmark och Tyskland för att tillslut komma ner till barnens hemland Tjeckien. Så det var de länderna som jag besökte på en av de två största resorna i mitt liv.

DSC_0791 (Custom)

Är det något du saknade 2015 som du vill ha 2016?

Jag har saknat lugn, harmoni och struktur. Det har varit extremt omvälvande år där vi alla i familjen har försökt att hitta varandra och tona in i varandras personligheter och hitta en bra balans tillsammans.

Sedan har jag verkligen saknat att träna, 2015 går nog till historien som det år då jag tränade som allra minst. All tid och energi har jag lagt på barnen och på familjen, för att hitta fram till fungerande rutiner, trygghet och familjekänsla och då är det träningen och den där omtalade egentiden som har fått stå tillbaka. Så det är verkligen något jag kommer sträva efter 2016, att hitta tid från långa promenader, yoga och de där corepassen som min arma rygg så väl behöver.

DSC_0088 (Custom)

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid minnas?

Den 11 mars, dagen då vi fick träffa lillebror för allra första gången.

DSC_0564 (Custom)

Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Oj, Jösses, på den fronten är det verkligen sjukt skralt. Jag har ju mestadels varit föräldraledig och när jag väl kom tillbaka till mitt sjuksköterskejobb så handlade det mest om att hitta tillbaka till alla nya rutiner som hade hunnit införas under tiden jag var iväg. Men jag är väldigt stolt över att ha haft två stycken fina samarbeten här på bloggen, ett där jag har skrivit för tidningen Parenteser och ett där jag har anordnat tävlingar tillsammans med det härligt miljömedvetna företaget Lovelly, otroligt roliga samarbeten för mig och bloggen båda två. Så självklart hoppas jag på mer sådant framöver.

DSC_0599 (Custom)

Vad spenderade du mest pengar på?

Utan tvekan mat. 2015 blev jag väldigt medveten om vikten att äta bra och näringsrik mat, jag har lagat en hel del rawfood, de gånger jag äter kött så är det kött inhandlat på någon av Halmstad delikatessbutiker (eller vilt ifrån jägarsläkten) och vi handlar nästan uteslutande ekologisk mat. Finns ju inget viktigare att lägga pengarna på än just det, enligt mig i alla fall.

DSC_0092 copy (Custom)

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med andra år?

Precis innan sommaren var jag helt utmattad av livets alla utmaningar och under någon månads tid så låg jag nästan bara hemma i min säng och grät. Jag var helt totalt utmattad och visste lixom inte riktigt hur jag skulle ta mig upp ur det där avgrundsdjupa hålet. Men huxflux så vände det bara och nu är livet mer nyanserat igen. Tack och lov.

DSC_0773 (Custom)

Vad önskar du att du gjort mer?

Skrattat, dansat och gått långa promenader i naturen.

Blev du kär i år?

Jag blev handlöst förälskad i min lilla son.

Den bästa tv-serien?

Oj, det måste vara Orange is the new black, som jag plöjde på bara några veckor. Helt sjuk men fantastisk bra serie.

Bästa böckerna du läste i år?

Jag har tamejtusan inte hunnit läsa en endaste bok. Jo skulle isf vara Janesh vaidya böcker som jag verkligen kan rekommendera till alla och anvar som är intresserade av ayur veda. .

DSC_0490 (Custom)

Den maträtt du åt oftast 2015?

Grön ärtsoppa kanske eller någon form av pastarätt som är sonens favorit och som vi nästan har ätit till leda där hemma.

DSC_0206 (Custom)

Något du önskade dig och fick?

En son och en komplett familj.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?

Hade i vanlig ordning ett kalas ute på vår altan med den närmsta familjen inbjuden.

Högsta önskan just nu?

Att de saker som jag önskar för mitt liv ska falla på plats. Ett hus på landet, mera struktur, harmoniska barn och en piggare kropp.

 

DSC_0293 (Custom)

Vad fick dig att må bra?

Min familj och mina vänner.

Vem saknade du?

Min svärfar som hastigt lämnade jordelivet i slutet av 2015, sjukt jobbigt, sorgligt och utan förvarning så kom det som en chock för hela familjen.

Vad är du mest stolt över?

Mina två helt underbara barn som på ett fantastiskt sätt har tagit sig ann ett nytt språk, en ny familj, ett nytt land och ett helt nytt liv. De är modiga, starka, finurliga och alldeles underbara.

På plats i nyårsstugan

 

DSC_0129 (Custom)DSC_0110 (Custom)DSC_0141 (Custom)

Då var vi på plats i den där stugan som vi har hyrt mitt ute i ingenstans för att kunna fira en lugn nyårsafton utan en massa smällare som skrämmer slag på vår Jack Russel tik Whilma. När vi kom hit i dag vid halvtvåtiden med bilen fullpackad av nyårsmat, sängkläder, filtar och sterarinljus så insåg vi att det var en gammal, gammal gård som vi hyrt snarare än en stugan. Och den är SÅ mysig. Litet gammalt kök med precis allt vi behöver, tre sovrum (vi får ju gäster i morgon) ett stort vardagsrum med kamin, genomgångsrum med kamin och en övervåning med två sovrum och en massa gammla leksaker som barnen fullkomligt älskar. Sedan har huset en tillhörande loge, vedbod, utedass, snieckerbo och stora oändliga hagar runt omkring.

Och jösses vad jag älskar det.

Från att ha haft dagar fullspäckade med umgånge den sista veckan så känns det som en lisa för själen att komma hit ut till lugnet, tystheten och sprakande vedspisar. Jamen precis det där som jag alltid längtar efter, nu är vi här och å vad jag är glad för det. I morgon kommer ett kompispar till oss hit för att fira in det nya året med oss. och vi tänkte inviga dagen tillsammans med dem med att grilla korv utomhus vid tolvtiden för att sedan upptäcka omgivningen lite grann. Vad ska ni själva göra?

Hörs vi inte innan dess så ett riktigt Gott  Nytt år till er alla!

DSC_0127 (Custom)

DSC_0114 (Custom)DSC_0112 (Custom)DSC_0115 (Custom)

Mellandagar och nästansnö

DSC_1085 (Custom)

I natt snöade det så mycket snö att världen var alldeles vit utanför fönstret när jag vaknade i morse, tyvärr övergick det där mjuka snöfallet till ett smattrande regn innan vi ens hade kommit upp ur sängen och bara sådär så blev vi snuvade på den där önskan om en vinterdag med pulkaåkning som snabbt växte sig stark i barnens hjärtan. Å vad det hade passat fint med en utomhusdag i vinterskrud i dag med pulkaåkning, varmchoklad och yllesockar i vinterkängor. Istället sitter vi inomhus och myser med film, legobygge och långfrukost. Vilket ju blir precis likabra, för vi har mängder med tillsammanstid och det är ju det viktigaste av allt, aktiviteterna är av underordnad betydelse.

Jag är ledig fram till den 4:e och mannen han är ledig ytterligare en vecka till efter det, vilket känns helt makalöst skönt och bra för både oss och barnen. Till nyår har vi hyrt en stuga mitt ute i ingenstans där vi tänkte husera i tre dagar med skogspromenader, upptäcktsfärder, kamineldning (torpet har två kaminer, lycka) och brädspel. PÅ nyårsafton kommer två fina vänner till oss dit och ska fira in det nya året med oss. Och det är precis så jag vill att det ska vara på nyårsafton, att insupa lugnet på landet UTAN raketer som skrämmer slag på vovve och barn utan istället med sprakande eld, långa middagar och med en oändlig natur utanför dörren. Ja vid det här laget så har ni väl förstått min oändliga längtan efter naturens lugn och min förståelse för att det är just det som barnen behöver för att jordas.

Så det ser jag verkligen fram emot, nyårsfirande i ett gammalt torp mitt ute i ingenstans.

Hur ska ni andra fira in det nya året?

Julfirande

DSC_1181 (Custom)

Hur har ni det i julfirandet? Vi har haft två dagar fulla med äta, mysa, leka, umgås och allt det där andra som hör julen till. Julaftonsmorgon startade vi med att tillsammans med barnen häpnas av att jultomten hade varit här på självaste natten till julafton och lagt några väl utvalda klappar under granen. Lillebror fick ett Brio-tåg som var SÅ uppskattat och Guldklimpen fick ett stort paket med Lego som jag och hon genaste satte igång att bygga ihop med hjälp av instruktionshäftet. Så under tiden som gröten kokade på spisen så lekte vi loss och barnen hade tomtens kvarglömda tomteluvor på sig och sådär fortsatte det hela förmiddagen, med julklappslekar och grötätande. Sedan vid tretiden packade vi ihop oss för att tillsammans med barnens farmor bege oss ut till mina föräldrars gård för att äta julbord och träffa jultomten på riktigt. Jag hittade en röd julklänningssak i gardrobens som jag säkert köpte för sju år sedan och som alltid är lika perfekt att ta fram runt jul. Jag packade en korg med mat att ta med till julbordet med hemlagad rödbetssallad, råkostsallad med pestodressing, hemgjord snaps, julkorvar, mandelpepparkakor, ett Karmaljus och lite annat smått och gott.

 

DSC_1205 (Custom)

Sedan fortsatte vi julfirandet i traditionsenligt stuk och båda barnen tyckte att jultomten var SÅ spännande och gav kramar, satt i knäet och tackade så artigt för sig.

I dag ska vi åka ner till mannens släktingar i Trelleborg för att fortsätta julfirandet i samma anda. Jag ville bara titta in och önska er alla en god fortsättning och så hörs vi snart igen.

En dag av förberedelser

DSC_1070 (Custom)

Vi har lite sjukstuga här hemma, så jag och en snörvlande Lillebror masar oss upp ur sängen vid sjutiden och fixar frukost till övriga familjen. Denna dagen före julafton ska jag fixa det där allra sista som jag har lovat kära mor att ta med mig till julbordet i morgon. Jag tänkte svänga ihop en egen rödbetssallad med lite smak av chevré, en råkostsallad med pestodressing, stoppa in ett gäng mandelpepparkakor i ugnen och i går så inhandlade vi ett gäng korvar på en gårdsbutik utanför stan. I alla gömslen och vrår gömmer sig oinslagna julklappar som väntar på att få papper om sig. I år har jag verkligen försökt att köpa hållbara julklappar. Barnen får träleksaker, böcker och lite kläder. Sedan har jag gjort några julklappar att ge bort oxå, men vad kan jag ju av förklarliga skäl inte riktigt skriva här ännu eftersom de klapparna är riktade till den vuxna, läskunniga delen av familjen.

Sedan tycker jag att det är så mysigt att byta sängkläder dagen innan julafton, så att alla familjemedlemmar kan krypa ner mellan nytvättsdoft i kväll och sova riktigt gott i väntan på den magiska dagen. För julen handlar ju framförallt om just det där, att ta hand om varandra, mysa, tillbringa tid tillsammans och visa varandra uppskattning genom små gester. Jag försöker verkligen att få bort den där största uppmärksamheten runt julklapparna och konsumtion utan istället låta det handla om tillsammanstid, kärlek och gemenskap. Att bjuda in tonåringar till pepparkaksbak tillsammans med våra barn, njuta ett glas rödvin tillsammans med en nära vän, läsa sagor med barnen, gå långa skogspromenader med så många familjemedlemmar som möjligt på julaftonskvällen, äta långa middagar tillsammans, spela sällskapsspel, kittla varandra under fötterna, sjunga julsånger till gittarspel och allt det där andra som handlar om att bara landa i varandras gemenskap och vara tacksam över att just de där människorna som finns i mitt liv gör just det. För de finns där av en anledning, vi finns här för att lära av varandra, ta hand om varandra och växa i varandras med och motgångar.

Kära ni, jag hoppas att ni precis som jag har börjat landa i julhelgens magi och tar tillvara på all dess positiva energi och gemenskap.

 

Mjuk pepparkaka med frosting – rawstyle

DSC_1101 copy (Custom)DSC_1086 copy (Custom)

Jag och en vän var på en väldigt inspirerande rawfoodkurs här i Halmstad för några veckor sedan. Under dagens gång så lagade vi och satte i oss både frukost, lunch och efterrätt och vid fyra tiden kom jag hem därifrån mätt som en hel plätt. Den där dagen gav mig SÅ mycket inspiration och jag fick med mig ett helt gäng recept hem att hämta inspiration ifrån. Som nästan alltid annars så modererar jag sedan receptet något efter tycke och smak, samt efter vad skafferiet hade att erbjuda.

Så denna dagföredagföredopparedagen så tänkte jag bjuda er på ett härligt alternativ till den vanliga mjuka pepparkakan. God som katten men mäktig som bara den, som de flesta rawfoodefterrätter med andra ord. Den där läraren som vi hade var väldigt inspirerande men enligt henne så hade jag halkat in på rawfoodspåret från fel håll. Jag hittade ju dit för att jag ville ha nyttiga sötsaker att erbjuda barnen och mig själv här hemma, medan de allra flesta andra kommer dit via yogan som leder dem till hälsosamma drinkar och som sedan leder de flesta andra vidare till rawfooden. Ähh skitsnack säger jag, jag tycker att det tamejtusan inte spelar någon som helst roll hur man nu vill göra sitt liv nyttigare, det viktigaste är ju att en försöker och har bra ambitioner. Ogillar verkligen när folk försöker läxa upp mig sådär och berättar hur man ska göra för att platsa in i någon förutbestämd mall. Varje gör som varje vill som Queen of Kammebornia säger så klokt.

I alla fall, alla de där recepten jag fick med mig hem var gudomliga och det här måste ni bara prova.

Pepparkaksbotten

2 dl mandlar, 1 dl kokosflingor, 3 morötter, 10 dadlar, 4 msk pepparkakskryddor (kanel, kardemumma, nejlika)

Kör kokosen i matberedaren, tillsätt mandlarna (blötlagda över natten), mixa samman med de urkärnade dadlarna, de rivna morötterna och kryddorna. Smaka av, tryck i en liten form och ställ i frysen/kylen.

Frosting

2 dl blötlagda cashewnötter, 1 dl kokosgrädde, 1/2 citron, 1/2 dl kokosolja, söta med honung.

Mixa kokosgrädden och cashewnötterna, häll i citronsaften samt kokosoljan. Mixa tills det blir en slät creme. Smaka av med honung eller agave. Häll frostingen över pepparkaksbotten och ställ sedan in i frysen en liten stund. På med ett gäng lingon, servera genast och njut av en nyttig och underbart god pepparkaka.

 

 

En presentation

DSC_0987 (Custom)

Hej på er!

Eftersom jag startar om min blogg så tänkte jag att det kunde vara läge med en liten presentation av mig själv. Agneta heter jag men kallas Aggie av mina närmsta vänner. Jag bor i Sveriges blåsigaste västkuststad med min man och två barn som kommit till oss via adoption. Vi huserar i botten på en stor villa mitt i centrala Halmstad men längtar ut till lugnet på landet och tystheten mellan fälten. Jag drömmer om den där gula tjugotalsvillan mellan havet och skogen, där golven knarrar, kakelugnarna sprakar och tomten är stor som en mindre åker. Där hela familjen kan rota sig i myllan, odla mer egen mat och ha getter och höns inpå husknuten.

Jag är lugn och rastlös, envis med ett jäkla humör samtidigt som jag är ödmjuk och kreativ. Jag älskar att spela teater men hatar att vara i centrum annars, jag har ett stort socialt nätverk men har ändå ett extremt stort behov av ensamtid. Jag älskar att skriva, fotografera, leka med mina barn, umgås med mina vänner, dansa i regnet och skratta åt galenskapen. Jag försöker att leva miljövänligt, plastbantar och lagar rawfood. Jag äter helst inte kött men skulle inte säga att jag är vegetarian utan snarare flexitarian. Jag jobbar som sjuksköterska och har samtidigt ett brinnande intresse för ayur veda. Jag är helt enkelt en människa full av varandras motsatser, precis som alla andra helt enkelt men med min alldeles egna speciella mix.

Så vem är du?

Att ångra sig och sedan ångra sig igen

Hej på er!

Två månader har gått sedan jag valde att lägga ner bloggen och jag har kommit fram till att det både var en fantastiskt bra idé men samtidigt även en extremt dålig sådan.

Jag ska förklara varför.

Sedan jag blev mamma och fick gåvan av två fantastiska små busfrö så har jag haft extremt lite tid till att blogga, vilket faktiskt har stressat mig en hel del men känslan i mig att jag kanske blottar deras liv för mycket genom bloggen har även den gnagt i mig. För det har på alla sätt och vis varit en så extremt jobbig resa att jag lixom har tappat bort mig själv lite på vägen. Man gör ju lätt det när livet skakar så mycket att marken försvinner under ens fötter och istället för att vandra på den där jämna välbekanta stigen så får man hoppa från sten till sten ett litet tag. Så jag har velat stänga om oss, om vår familj och bara släppa in de där allra närmsta. Så det var helt enkelt det jag ville göra, stänga min och deras sfär för allmän beskådan. Det var därför jag har dolt alla gamla inlägg, för jag vill inte att deras historia ska finnas tillgänglig för alla och envar längre. För min historia har ju även blivit deras och den är jag mer och mer mån om att skydda.

Men jag har även känt mig allmänt stressad över att presterad bra blogginlägg med hög kvalité. Jag läser många bloggar som inspirerar mig och jag skulle väl säga att deras gemensamma nämnare är snygga foton och intressanta, välskrivna texter. Ni vet drivna människor med en passion och en gnista. Jag är lite likadan själv, när jag gör något så vill jag att det ska vara bra, av hög kvalité, så jag har otroligt svårt för att bara blogga. Jag har satt större press på mig själv när det gäller välgenomtänkta, snygga fotografier och därför blev bloggen en börda för mig. Visst är det knäppt, när många av de människorna som jag jämför mig med på ett eller annat sätt tjänar en del pengar via sina bloggar och på så vis har en helt annan tid och möjlighet att blogga, skriva och fotografera. Så därför valde jag att lägga ner, för att det stressade mig och för att jag vill värna om min privata sfär.

Men, som jag saknar att blogga. Jag saknar orden, fotograferandet, er bloggläsare och hela processen från tanke till inlägg. Jag trodde att Instagram skulle kunna vara ett litet lagom alternativ till bloggen men ack vad jag tycker att Insta är tråkigt om jag jämför. Inte riktigt min tekopp om jag säger så.

Så vet ni, jag är tillbaka.

Galet men sant. Och så undrar jag om man ens kan göra så, lägga ner bloggen för att sedan komma tillbaka. Vad är det för bloggetik kan man ju undra?

Mina gamla inlägg kommer fortsätta att vara dolda. Så jag startar helt enkelt om helt från början.

Välkomna till min alldeles nygamla blogg.

Päron, spenat & ingefärssmoothie

DSC_0877 (Custom)DSC_0875 (Custom)Med mig hem från Mundekulla fick jag en hel drös med inspiration till små förändringar i vardagen och nyttigheter att införa i det dagliga livet. En av de sakerna är att göra gröna smoothies på gröna blad av alla de slag, då de innehåller nyttiga vitaminer, är förebyggande mot cancer & rika på fibrer. Bittre blad såsom maskrosblad är extra bra då de verkar utrensande för kroppen och renar lever och njurar. Just i dag slängde jag ner det som fanns hemma i vår högspeedmixer och det blev ju fasligt gott. Jag mixade i ett päron, tre nävar spenat, fem centimeter färsk ingefära, en skvätt havremjölk, fryst mango och en morot.

Lillebror svepte sitt glas i ett huj och jag tror minsann att den gröna smoothien har kommit in i vår vardag för att stanna. Dricker ni gröna smoothies eller drinkar och vad har ni i dem i så fall?
DSC_0895 (Custom)

En magisk helg

DSC_0700 (Custom)I helgen var jag ju iväg på en yoga och ayurvedahelg på Mundekulla-kursgård mitt i de småländska skogarna. För mig var det verkligen en helt magisk upplevelse. Dels var det ju verkligen precis i rätt tid att köra genom de småländska skogarna när träden skiftar färgen och hela resan blir som ett enda stor färgsprakande pallet och jag ville hoppa ur bilen precis vid varje gård för att fotografera hela härligheten och alla de där vackra trähusen som får mig att vilja flytta ut i skogen, elda i vedspis och fylla huset med trasmattor i bästa  Emil i Lönnebergaanda.
DSC_0702 (Custom)DSC_0704 (Custom)Sedan visade det sig bli en helg helt i min smak och precis det som min kropp och själ behövde. Harmoniska dagar utan mobiltelefoner och stunder i total tystnad varvat med meditation, yoga, föreläsningar i ayurveda och samtal i grupp allt under ledning av den inspirerande Åsa Nyström som till vardags anordnar hälsoresor till Indien, håller i Yoga på Österlen och utbildningar i ayurveda.
DSC_0720 (Custom)
DSC_0703 (Custom)Och maten ska vi bara inte prata om, vegetarisk ayurvedisk mat som smakade helt fantastiskt och som var en fröjd för ögat. Anita Zieme heter koken som är en inspiratör av måltidsupplevelser  och som använder mycket vilda växter och ogräs i sin matlagning, en så otroligt inspirerande människa som verkligen fick mig att bli så pepp på den ayurvediska matlagningen. DSC_0669 (Custom)DSC_0678 (Custom)Dagen började vi halv sju i detta lilla heliga hus som var placerat mitt i en stor hästhage och där vi startade upp dagen med meditation i skenet av tända ljus. När vi morgontrötta gick in genom dörren var det alldeles kolsvart utanför och när meditation var färdig så strilade morgonens första soltrålar in genom fönstret och det var bara att gå ut och fånga dagens goa energi.
DSC_0717 (Custom) DSC_0668 (Custom)En helg som påverkade mig på många, många sätt och som har satt igång en dominoeffekt inuti mig med tankar om hur jag kan ändra vissa saker i mitt liv till det bättre. En ny kvällsrutin är redan införd med ”Golden milk” till hela familjen på kvällen som en kvällsfösare innan sängen och med lite fotmassage för de minsta som ett sätt att samla familjen, varva ner och falla in i den stillsamma kvällslunken.

En helg att vara tacksam över med fina möten, ny kunskap och framförallt ett helt nytt inre lugn. Yogan har sannerligen kommit in i mitt liv för att stanna och till Mundekulla ska jag åka igen, ett litet paradis på vår jord som jag inte vill vara utan.

En retreathelg i antågande

DSC_0416 (Custom)I morgon blir jag upphämtad utanför jobbet av bästa Alice för att starta upp vår färd mot Mundekulla där vi ska tillbringa helgen på ett yoga och ayurvedareatreat. Ända sedan i somras när vi tillbringade ett taikappalltkompissnackdygn uppe i mina föräldrars stuga i Bohuslän har jag sett så mycket fram emot den här helgen. Dels för att jag och Alice får tillbringa två hela dagar tillsammans och snacka ikapp oss om livet men oxå, såklart, för att få nya verktyg till det där som jag strävar efter så mycket, att komma i balans och hitta en djupare närvaro i livet. Dessutom kommer ayurvedan att vävas in under helgen och den kunskapen är jag som alltid väldigt mottaglig för.

En riktig lyxhelg för mig med andra ord. Så vi hörs igen efter helgen, förhoppningsvis lite mer berikad på livets visdom.

När vindarna blir mildare

Ibland vänder det bara. Luften blir lite lättare att andas och vägarna blir mindre snåriga, bara sådär, utan förvarning. Visst är det konstigt det här, livet?

I går fick vi två positiva besked. Säljarna till lägenheten vi har blivit förälskade i meddelade mäklaren att de ville sälja till oss, även om det finns andra intressenter som är intresserade av att lägga högre bud. Alltså herregud, fattar ni? Bara sådär. Ja man tackar!

Sedan var vi nere i Malmö, på UMAS och hade ett avslutningssamtal med den bästa och mest ödmjuka av läkare. Som tyckte att vi ska fortsätta, kämpa vidare med våra IVF-behandlingar, eftersom vi trots allt har stora möjligheter att få den där graviditeten som vi längtar efter. Självklart finns inga garantier. Men som hon såg det så har vi bara haft en enorm otur. Jaha, oj vad säger man. Tack. Eller nej, vi måste kanske tänka om lite. Tja, vi får helt enkelt se hur vi ska göra, det här måste bara landa lite först. Vi trodde lixom att hon skulle säga att våra chanser var betydligt mindre, men det här, ja det förväntade vi oss inte. Men trots allt, så vet i katten om vi orkar ta oss igenom det där igen. För det tär. På oss, på vårt förhållande, tja det påverkar allt. För det viktigaste är trots allt kärleken, den vill jag inte offra för allt i världen.

Så efter en lång och mycket händelserik dag fanns det inte så mycket annat att göra än att åka hem, tända ljus, baka tekakor och prata. Om livet, om lägenheter, flytt, försäljning, ivf-behandlingar, adoption. Det snurrar lite lätt i huvudet, men vad gör det. För det viktigaste är att vi tar oss fram och går vidare på nya vägar.

Det blir nog bra det här, tillslut. Trots allt.

Men en ny lägenhet alltså, en fyra med uterum, trägolv och ett stort, stort kök. Jo, man tackar.

Att ha de mest godhjärtade läsare

Först och främst, kära ni, vill jag säga tack! Tack för att ni är så underbara som peppar, stöttar och ger de finaste kommentarer. Jag förstår att ni blev chockade, barnlöshet är inget som jag tidigare vid något tillfälle nämnts i bloggen (jag menar jag kunde ju ha förvarnat er åtminstone lite).

Just för att det är så svårt.

För att det är så känsligt och privat.

Anledningen till att jag nu har berättat är helt enkelt för att det kändes rätt, vi har landat i det här nu, jag och min man. Dessutom tänkte jag att jag kanske kan hjälpa någon annan, genom att berätta och genom att visa att vi faktiskt är ganska många som lämnas utanför den där normala kärnfamiljen. Men vet ni, det är okej. Faktiskt. Det finns andra vägar att gå. Betydligt svårare, betydligt krokigare, men de finns där i snårskogen bara man letar tillräckligt noga. Jag lovar, för jag vet. Jag är där mitt i snårskogen och letar, febrilt.

Men än en gång tack! Hade jag kunnat skulle jag minsann åka hem till var och en av er och ge er en stor välförtjänt kram. Eller kanske ännu bättre bjuda hem er alla på fika med hembakade muffins, varm choklad och bara njuta av att prata om livet med de finaste bloggerskor och bloggläsare som världen har skådat.

En stor, varm och genuin kram till er alla (och en liten puss)!

Slut som artist

Ja, hmm, det är lite mycket här just nu om man säger så. Kanske är det lite höstdepp som har gjort sig påmint eller kanske är det faktumet att vi fortfarande är barnlösa trots en mängd IVF-behandlingar, att vi har påbörjat en adoptionskurs och att det på någotvis faktiskt känns väldigt vemodigt, trots att det borde kännas hoppfullt.

Kanske beror det på den här budgivningen som inte verkar ha något slut eller det kanske beror på att jag har tagit mig vatten över huvudet i hopp om att fylla mina dagar med roligheter för att slippa sugas ner i mörkret igen. Det där mörkret som har varit en ständig följeslagare under de här kämpiga åren i ivf-karusellen.

Alla ingredienser tillsammans blir, som sagt,lite mycket. Fast innerst inne vet jag, att det på någotvis, kommer att ordna sig allt det där. Så småningom, någongång i framtiden kanske även vi kommer att få glädjen att bilda familjen och få gåvan av ett barn. Det är inte rättvist, det här livet, det är det inte. Men trots allt, så är jag tacksam för det jag har. Så försöker jag se det, jag försöker fokusera på det som är positivt. Men ibland kan den där bitterheten komma upp till ytan och skina igenom. Bitterheten över det man inte får här i livet, det självklara. Det är då det kan bli såhär (för jag förstå verkligen hur tjejen känner det & all heder till Ebba som svarade på ett mycket ödmjukt sätt, men vissa andra onödiga, elaka kommentarer, alltså herregud).

Då tänker jag, tänk om alla kunde vara lite mer strorsinta gentemot varandra, inte kasta skit utan istället hjälpa. Försöka förstå. Att vi är alla bara människor som vandrar här på jorden och det bli så mycket bättre om vi hjälper varandra. Lyfter varandra igenom det som är svårt och tufft här i livet, istället för att mässa och döma varandra. Vi vet inte vad andra människor har för ryggsäckar och vad just de kämpar med. Vi kan bara finnas här för varandra, för att det blir så mycket lättare då.

Med vänlighet, öppenhet och ödmjukhet som parroll, istället för det där andra, det som bara förstör, förtär och är otillåtande. Nä den skiten kastar vi i soptunnan, lägger på locket och går därifrån tycker jag.

Ja, vi säger väll så då.

Att bli grymt inspirerad.

Okej, jag erkänner, jag är helt lägenhetsgalen just nu. Surfar lägenhetsbilder som aldrig förr och tänker om….om vi nu får den där lägenheten så ska jag minsann vara väl förberedd med en inspirationsmapp överfull med bilder. För är det något som är mer än roligt, så är det att inreda en nyköpt lägenhet.

Vad jag dessutom funderar över är ju självklart det där med att vi då även måste sälja vår nuvarande lägenhet. Vilket gör väldigt ont i hjärtat. För den här lägenheten rymmer så mycket kärlek och är så mycket vi, ja, jag älskar den helt enkelt. Den har sådant som jag är svag för som tegelväggen i hallen och ett kök med själ. Så därför ska jag ge den det bästa avslut och vid en försäljning försöka att pimpa den på allra bästa sätt. För att få inspiration surfar jag runt på Alvhems lägenhetsobjekt, för det finns ingen som kan pimpa en lägenhet eller ta så underbara bilder, såsom dom kan.

Så ja, jag försöker lära mig vad som skulle kunna vara de rätta ingredienserna för att ge den lägenhet det där lilla extra. Ett olivträd är ju självskrivet lixom en mängd färska örter i köker, nyuppskuret bröd, tända ljus (såklart lite dyrare och lite exklusivare), ett par högklackade skor i hallen, färska snittblommor, apelsinträd, färsk frukt, olivolja och annat fräscht i köket, gamla trälådor, en kakelugn, dyra designmöbler och ….ja det var nog precis här någonstans det ballade ur (men alltså å en kakelugn).

Helt ärligt, det finns nog bra mycket man kan göra för att pimpa sin lägenhet med enkla medel inför en försäljning. Jag tar lärdom från de bästa, kolla bara på bilden nedanför. Köket är verkligen ”to die for”, verkligen.

Men jag tänkte be er om lite tips och råd här. Har ni pimperfarenheter så får ni gärna dela med er till en syster i nöd.

Dagens tankeställare

Hmm ja, jag försöker just nu att bli lite husligare. Eller rättare sagt mindre slösaktig och bättre på att ta vara på sådant som jag faktiskt har, jag har nämligen kommit på mig själv med att vara extremt ohushållsam. Vilket jag absolut inte är ensam om här i Sverige (eller i hela västvärlden för den delen) om man får tro dagstidningarna som skriver att vi slänger enormt mycket mat, mat som är fullt bruklig. Detta är självklart en enorm påfrestning för naturen och dessutom ett enormt slöseri när stora delar av världens befolkning svälter och i debatter tas det upp om och om igen att vi faktiskt konsumerar mer mat (samt även en massa annat såsom olja, träd, el o.s.v) än vad jorden klarar av att ge oss.

I alla fall så fick jag mig en riktig tankeställare i dag när jag har städat kylskåp och skafferi. Från kylskåpet hamnade en massa mat i soporna, sådant som vi inte har tagit vara på i tid och i skafferiet finns det en massa mat som jag inte ens visste att vi hade hemma. Dessutom för andra gånger på rad så höll den där färska timjanen som jag köpte i affären för bara ett par dagar sedan på att dö (de där rackarna håller sig ju inte så länge). Men denna gången hamnade den på tork för att användas i framtida soppa istället för att gå till spillo på en soptipp.

Inte så omvälvande, inte så stort men om alla drar sitt strå till stacken så skapar vi skillnad tillsammans. Amen.

width=

Omladdning pågår

width=

width=

I dag tror jag, att jag faktiskt har slagit någonslags rekord i att sova otroligt länge, mina sömnbehov liknas mer vid en trött tonåren än en någon trettioplusare. Fast jag vet ju i alla fall vad det beror på, just denna trötthet är bara ett bevis på en kanonkul jubileumskväll med jobbet. Oj, oj i dag ömmar mina fötter efter många danstimmar i skor som jag inte är van vid, kameran är full av härliga bilder (som jag anser är för jobbprivata för att lägga upp här) och kvar i kroppen finns en glad bubblighet som mynnar i en tacksamhet över fina arbetskamrater och bra chefer som i går bjöd på en helt oförglömlig kväll. Vi var drygt 200 personer som intog Tylöhus, vandrade upp längst röda mattan och blev underhållna på allra bästa sätt med proffsig konferencier och bra liveband. Ja magmusklerna värker fortfarande av skratt och jag är enormt tacksam över att få vara med om sådana kalaskul tillställningar.

Nu efter denna sömnöverdos, filmtittande och en hel skål med godis så känner jag mig faktiskt laddad för att återigen, för tredje dagen på rad, dra på mig en kalasklänning. Denna kväll lite stillsammare med middag på släktgården tillsammans med den stora brokiga släkten, alla hundar, katter och den värme som finns där ute, just i kväll för att fira mammas födelsedag.

Ja och så var det det där med budgivningen, där händer det inte så mycket just nu för mäklaren och de andra budgivarna, de håller oss på halster. Inte ett dugg har vi hört sedan vårt senaste bud i förgår. Jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt, bara att jag förväntar mig ett avslut nästa vecka. För jag vet ärligt talat inte om vi klarar en cliffhanger, över en helg till. Vi nipprar ju nästan ihjäl oss här, fattar de inte det?

Med en fyrtioårsfest rikare

width=

Japp, jag tror minsann att jag fortsätter matbloggandet nu när jag ändå är igång. Vi är precis hemkomna från 40-års galej på en av stans bästa restauranger, magen är full av god mat och vi sitter här lite komamätta i soffan och spånar inför morgondagen. Mannen har precis provat skjortor och jag funderar på om svarta strumpbyxor eller hudfärgade passar bäst till min nyinköpta klänning. Den hänger i alla fall där på gardrobsdörren och väntar på morgondagens galej och vi är ganska så förväntasfulla vi oxå. Vissa av mina arbetskompisar har till och med provfönat håret så att de vet precis hur de ska ha det, ja det är lite lätt hysteri här nu. Jag är lite mindre lat och har bokat tid hos frisören för tvätt, fön och lite hollywoodlockar i håret sisådär, känns skönt fredagslyxigt i alla fall och det är ju inte varje dag som jag går på sådant här stort galej.

Det är ju fasligt skönt att tankarna är lite upptagna av annat än den där budgivningen, för den gör mig lite lätt nipprig. Vi leder fortfarande budgivningen så nu försöker vi att glädjas lite åt det, det är skönt att kunna göra det utanför mäklarens kontorstider. När det är stört omöjligt att något galet kan ske.

I morgon kära vänner kommer bloggen att förbli ouppdaterad, det är ju jobb, festfix och sedan fest som står på schemat, så något inlägg där emellan är nog stört omöjligt. Vi syns på Lördag och då hoppas jag kunna ge er positiva lägenhetsbesked, för en utdragen budgivning med en helg mitt emellan hoppas jag verkligen att det inte blir.

Bakisdagen

Ja alltså det är inte riktigt som det låter. Ni som har jobbat natt ni vet. Hur det är när man har gått av och ska vända tillbaka dygnet igen. Det är då den där känsla kommer, bakiskänslan, ungefär som jag har festat en hel natt och dragit i sig alldeles för många glas tequila i någon shothysteri in på småtimmarna. Dessutom susar det i skallen och humöret är inte direkt på topp om man säger så. I alla fall så behöver jag inte släpa mig till jobbet förrän till lunch och innan dess tänkte jag bekanta mig ytterligare med fotoredigeringskursen som verkar vara riktigt kanon.

I går då så var jag i alla fall iväg och klippte mig samt färgade håret (tja, därav bilden på mig, var ju tvungen att lägga upp någonslags bevis även om min min inte är av denna värld, men det bjuder jag på). För det vankas ju nämligen stort galej på Tylöhus på Fredag och då är det ju trevligt att vara nyfixad i håret. Dessutom är det 40-års kalas i kväll och på Lördag ska vi fira kära mamma som även hon har passat på att bli ett år äldre. Ja, det är lite mycket nu om man säger så. Så mycket att jag har varit tvungen att ta mitt förnuft till fånga och faktiskt tacka nej till den där högskolekursen ”att skriva för webben och interaktiva medier”, jag menar det kommer ju fler terminer. Fast jag ska erkänna att det var med lite sorg i hjärtat som jag tackade nej, den verkade vara så fasligt rolig.

Och ni tack, tack så mycket för alla era hållna-tummar, ni är verkligen guld värda. Dessutom så tror jag faktiskt att det hjälper. För i går hände det verkligen något märkligt i den här budgivningen. Alldeles för tidigt på morgonen fick vi ett sådant där hålla-andan-pling i våra mobiler. Då visade det sig att de andra budgivarna hade slagit till med att höja budet med hundra tusen, de som fjantade med tiotusen vid förra höjningen. Okej, några som verkligen vet vad de vill tänkte vi, då är det snart kört för oss. Men senare samma dag fick vi ett samtal från mäklaren som lite generat harklade ur sig att han hade råkat slänga om siffrorna lite, så i själva verket hade våra motståndare bara höjt budet med femtontusen. Ahhh, vi är verkligen med i matchen igen. Som sagt, nu får ni tro att jag är hur galen som helst men eran goda karma, jag tror att det är den som hjälper oss.

Så än en gång tack.

Att ladda som en maratonlöpare

Minsann, jag kör visst matblogg här idag. Fast å andra sidan så har jag inte gjort så mycket mer än just det i dag, ätit, sovit och ja, vaknat emellanåt och kollat min mobil efter sms från den där mäklaren.

När jag jobbar natt så får jag för mig att det är bra att ladda innan, med god mat som är riktigt kolhydratrik och som ger energi som håller åtminstone in på halva natten sisådär (sedan på jobbet väntar världens godaste havrekakor som kocken på jobbet har bakat, ska försöka sno åt mig det receptet). Så mannen som är bra mycket piggare än vad jag är i dag han får stoltsera som kock och lagar mer än gärna pasta till sin jobba-natten-trötta-fru. Nu ska jag bara låta maten landa lite och hinna omvandlas till energi, sedan ska vi ta en lång rask promenad med en liten vovve som har sovit sött jämte mig precis hela dagen. Så hon har väldigt mycket spring i sina små ben att göra sig av med.

Och budgivningen, ja den är igång. Vi la första bud, sedan kom det ganska snabbt in en budgivare till som höjde med makalösa tiotusen. Vi som är lite mindre oförsiktiga än så kontrade med att höja en rejäl bit över deras bud. Tänkte att det kanske kan ge skrämselhicka och få våra motståndare lite ur spel. Ja, det lär vi väll märka i morgon. Kan jag be er om att hålla tummarna lite åt oss, tror att vi skulle behöva det faktiskt. Men som sagt, fortsättning följer.

Dax för jobba-natt-ritualen igen

Japp, då var jag alltså här igen. Sittandes i soffan efter en lång natts jobb, sådär förlamande trött med en bagerivarm fralla i min ena hand och med ett glas oboy i mitt andra. Precis så som jag vill att det ska vara innan jag kryper ner i sängen med Lemuren som ett klistermärke vid min ena sida och med vetskapen att jag har många timmars skön sömn framför mig. Det är precis här, hemma i soffan med sängen nära, som nattjobbet är som allra bäst.

Ja, just det och så har jag ju en sak jag glömt berätta. Vi var och tittade på hus i går igen, eller tja en lägenhet är det faktiskt om jag ska vara ärlig. Fast en lägenhet med ett uterum, trädgård, garage, fyra rum, ett vardagsrum med högt i tak, genomgående trägolv och så på perfekt läge inne i stan. Ahhh. Jag blir alldeles bubbligt glad och samtidigt otroligt nervös när jag tänker på det, för jag vet ganska väl vid det här laget hur det fungerar med budgivning, mäklare och hålla-andan-pling i telefonen. Men i alla fall, det var en lägenhet att älska. En fyra rum stor lägenhet med plats för umgänge, middagar, fester och kärlek. Precis vad vi behöver med andra ord. och ja, såklart, den där trädgården som Lemuren skulle älska att få ströva omkring i. Det är viktigt det, att Lemuren ska trivas. Såklart.

Men vet ni, nu väntar sängen och jag är inte den som låter en kär vän vänta alltför länge. Det skulle ju vara ohyfsat det. Så god natt på er!

Med en utmaning att ta sig ann

Jag har blivit utmanad av sköna bloggerskan bakom bloggen My Happy Home att svara på lite frågor. Självklart antar jag utmaningen, älskar ju sådant. Så här har ni mina svar:

Varför började du att blogga?
Hmm från allra första början började jag att blogga åt min och mina vänners internetföretag (vi sålde kläder och accessoarer av märken såsom David & Goliath, Ink & Paint, Dillon Rogers, Baglady o.s.v) när det begav sig 06-07, vi bloggade då för att få bättre kontakt med våra kunder. Ett antal år senare, våren -10 så startade jag upp en blogg åt vårt teatergäng och detta inför en ny uppsättning, för att hålla publik och teatermedlemmarna uppdaterade om vad vi hade för oss. När hösten sedan kom och teaterbloggen låg nere så började det att rycka i bloggnerven igen. Jag behöver helt enkelt olika projekt där jag kan få ut min kreativa energi. Dessutom utvecklar jag både mitt skrivande (tror jag) och mitt fotograferande genom att ha en blogg. Tja, lite så är det helt enkelt, rackarns roligt och beroendeframkallande i alla fall.

Vilka bloggar följer du?
Oj, ganska många. Jag har några i min blogglista här till höger, fast i själva verket så följer jag många fler än så, vissa tittar jag in hos varje dag andra följer jag lite mer sporadiskt. Sedan kikar jag självklart in hos alla som lämnar en kommentar här, på det viset har jag fått många nya favoriter att följa.

Favoritfärg(er)?
Vinrött ligger på en klar etta (fast jag varken har så många kläder eller inredningsdetaljer i just den färgen). Sedan så är ju det där ganska beroende av årstid, sinnesstämning och annat. Jag menar ibland kan svaret lika gärna vara turkost.

Favoritfilm?
Det finns så otroligt många bra filmer att jag absolut inte bara kan plocka upp och nämna en. Den senaste filmen jag såg var dock Water for elephants och den hamnar definitivt i kategorien filmer att älska. Den har alla de ingredienser som en riktigt bra film ska ha enligt mig: romantik, magi, sagolikt foto, härliga scenkläder, bra skådespeleri och framförallt en riktigt bra story.

Älskar den. Kan se den om och om igen.

Vilket land / länder drömmer du om att besöka och varför?
De flesta länder som jag inte har varit i och då framförallt en del länder i sydamerika. Jag vill färdas längs floderna i amazonas, se de mäktiga vattenfallen i Brasilien, vandra på de vidsträckta stäpperna i pampas, besöka karnevaler och svepas med i en färgsprakande tango. Dessutom lockar Indien för dess mystik och färgglada tyger och så Australien såklart, med sina stränder och rika naturliv.

Sedan har jag och min far pratat om att vi någongång ska ge oss ut och åka transibiriska järnvägen, mest för att det skulle vara så otroligt spännande. Jag ser framför mig bombastiska tågkupeer i rostrött och med en storslagen natur som sveper förbi utanför tågfönstret, vilhästar som vandrar på tundran och storslagna tempel (har inte alls stora förväntningar, inte alls). Ja och så Island, förstås dit skulle jag oxå vilja åka. Bada i varma källor, rida islandshästar och shoppa designkläder i Reykjavik.

Oj, jag har minsann att göra, får genast öka på mitt resesparande. För det finns verkligen inget bättre än att ut och resa, utforska nya städer, tjuvlyssna på samtal i ett språk som man inte förstår, stifta nya bekantskaper och framförallt upptäcka nya kulturer och andra religioner. Det är verkligen något som är alldeles, alldeles underbart.

Självklart tänker jag skicka utmaningen vidare till följande bloggare (om ni då vill anta den):
BakingandDreaming
Husfrun
Min plats i solen
Käthe
Ingen Vanlig Dag

& är det någon annan som vill anta en utmaning så är det fritt fram.

I händelsernas centrum

Har jag sagt att vår lilla Jack Russeltik är social? och nyfiken? Tja ni ser ju själva. I händelsernas centrum trivs hon allra bäst. Under morgontidningen liggandes på husses ben, det är grejer det.

Jo, just det, jag glömde att nämna att hon nog är ganska bortskämd oxå. Men det får man ju vara som ensamhund i en familj utan barn. Med all rätt.

Med någonting att fira

Ja, alltså jag har sagt det förut, men det kan inte sägas nog många gånger. Det är så viktigt att ta tillfället i akt att fira, så ofta man bara kan. Det finns verkligen ingenting som är för litet eller för obetydligt att fira. Det är bara till att fira på helt enkelt.

I går tog vi (jag och min man) tillfället i akt att fira att det faktiskt var elva år sedan som vi träffades (inte just i går men tidigare i veckan, fast det spelar ju inte så stor roll). För elva år sedan stod han där utanför min dörr i en studentkorridor i Kristianstad och ville bjuda in mig på vin, en helt vanlig söndag. Jag föll för hans blonda hår, vackra ögon, stora hjärta och konstnärliga ådra. Ja, allt det där som jag fortfarande älskar och inte kan få nog av. Så vi passade helt enkelt på att fira kärleken i går, för den kan man minsann inte fira för många gånger.

I dag har vi istället firat något helt annat. Vi har varit iväg på barndop hela dagen hos några fina vänner och firat…tja att barnet har fått ett namn och blivit upptagen i svenska kyrkan. Och nu, ja nu ska jag iväg och träffa hela teatergänget till den där nya pjäsen. Det ska allt bli bra spännande. Nya utmaningar, något att fira kanske?

I dess rätta element

Ja, kanske finns det inget som ger mig mer luft under mina vingar än just det, att få ströva omkring i skog och mark, insupa frisk luft och att njuta av tystnaden. Jag menar ärligt, finns det något bättre sätt att ladda batterierna på? Tja, inte för mig i alla fall. Jag kan gå omkring sådär i timmar, med Lemuren vid min sida och med en energidepå att fylla.

Dessutom finns det inget bättre sätt att få ur sig lite aggressioner och bena upp trassliga tankar. Till på köpet, som ett plus i kanten kommer en massa motion och dessutom kan förrådet av svamp, lingon och blåbär fyllas på. Dessutom gratis och till för alla.

Nästan som ett hallelulejamoment.

Sådant som blivit över

Nu när sommaren faktiskt är slut på riktigt och hösten har gjort sitt intåg, så har jag och käraste syster inventerat vad som finns kvar av våra Green Gate-grejer. Dessa köpte vi in förra sommaren för att sälja i mina föräldrars gårdsbutik och nu i slutet av denna sommar har vi reat ut det sista. Kvarglömda fanns då några enstaka saker som istället får bo här hemma hos mig, vilket inte gör mig något då jag är lite småkär i det mesta som Green Gate har att erbjuda och då i synnerhet det som vi har köpt in såklart.

Nu då när sommaren är slut och alla vackra, färglada muggar, kannor, smycken och annat är sålt så börjar återigen den där drömmen att spira. Den om att utöka och rusta upp mina föräldrars gårdsbutik till att även omfatta inredning, lavendel, olivträd, doftljus och en massa andra underbara saker. Det skulle passa så bra ihop med alla ekologiska grönsaker, hemslungad honung och rapsolja från österlen. Hmm ja, den drömmen har legat där och grott i många år och vem vet någon gång i framtiden kanske den blir förverkligad. Vi får se. I alla fall så är det drömmarna och visionerna det som håller mig igång och gör luften lite lättare att andas.

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.

Med skoinfo till er

Jag har fått en hel del frågor angående mina två senaste skoinköp (är i normala fall inte alls i riskzonen för att vara skofetischist, min böjelse ligger mer åt klänninghållet faktiskt). Så jag tänkte ge er lite mer utförlig information.

Min senaste förälskelse är från det spanska märket sancho boots. Har inte hittat just dessa boots online men skor av samma märke går att hitta på deras hemsida här.

Dessa boots går att hitta på Nilson shoes och finns turligt nog att köpa online här.

Hoppas att det kan vara er till någon hjälp.

Med lasagne, plugg och lite galenskap

Har precis stoppat i mig på tok för mycket av mannen paradrätt lasagne och är lite mer än behagligt mätt. Mannen har dessutom hunnit med att vara ute och rasta Lemuren så nu ligger hon här mellan oss i soffan och tuggar förnöjt i sig dagens typ, tredje ben.

Vi däremot sitter med varsin dator i knäet och försöker bli åtminstone lite klokare på vad vi har gett oss in på när det gäller högskolekurser under hösten. För vi är båda lika skogstokiga och har fått för oss att det går alldeles utmärkt att kombinera heltidsjobb med halvtidsstudier. Fast det är klart vi sparar in sisådär två-tre timmar varje kväll på att inte ha tv, utan istället lägga dessa timmar på att fånga lite ny kunskap. Vår interna tävling om vem som egentligen är mest ifrån vettet vinner dock mannen utan att blinka, för utöver heltidsjobb och plugg så extraknäcker han ju som musiker oxå (på kvällar och helger).

Ja, det är ju synd att ligga på latsidan. Eller som en av mina vänner sa häromdagen, ”alltså det finns ju så mycket kul att göra och så många nya saker att lära sig så jag undrar hur jag ska hinna med allt”

Ja, det är ju ändå så det är. Hur fasiken ska man hinna med allt det där roliga, nya och alla saker som man vill lära sig? Hmmm Ja det är väll bara att börja från början av listan och sedan beta av helt enkelt. Så då gör vi väll så då.

Om du låter omvärlden tro att du är galen är du fri att göra vad du vill

Ett gott skratt

Det krävs så lite för att göra någons dag eller ge någon annan människa en extra anledning till att skratta. Jag kan säga att jag är grymt lättroad och har väldigt nära till skratt, alltid. Vilket mina arbetskompisar så väl känner till. Så när jag efter vår sthlmshelg skulle packa upp min väska, så hittade jag väl undangömda små hotellfaskor precis överallt, minst sju stycken kan jag tillägga. Hi, hi, hi det är sådant jag går igång på och jag småskrattade hela tiden jag packade upp min väska.

Tänk så enkelt det är att göra någons dag. Egentligen

Med en ny skönhet i garderoben

Vi är bjudna av jobbet, på stort galej, för att fira jubileum på Tylöhus om några veckor. Så när vi nu var 15 tjejer som sprang omkring i Stockholm var ju en av de stora snackisarna det där med kläder, accessoarer, smycken, skor, väskor…you name it, till just detta jubileum. Själv köpte jag en klänning för några veckor sedan på hm för en billig peng och var rätt nöjd med detta fram tills att jag visade klänningen för min man. Han hmmade och kliade sig lite i håret och sa sedan lite försiktigt att – den där är ju ganska lik ditt nattlinne…… Kändes inte så bra kan jag säga. Så jag sällade mig till skaran av arbetskompisar som hade ett uppdrag att utföra.

Inte för att jag på något vis har varit orolig för att inte hitta en klänning lagom till den stora festen, för jag kan säga som så här, att är det något jag verkligen är bra på så är det att köpa klänningar. Ja men nu sprang jag ju i alla fall på en liten skönhet på söder. I en liten butik stod designern bakom ett helt nytt märke och sålde själv sina skapelser. Trevlig som bara den och med ett gäng klänningar till halva priset att erbjuda så gjorde han mig knäsvag. Hade jag inte infört klänningköpstopp på mig själv så skulle jag även slagit till på denna tjusiga sak. Men, men finns den kvar nästa månad så vet i katten om jag inte slår till ändå. Trots allt. Jag menar, kan man verkligen ha för många klänningar i sin garderob?

Med ännu en händelserik dag i bakspegeln

Alltså ibland springer dagarna ifrån en. Även om jag har varit ledig i dag och egentligen inte har haft något särskilt planerat så har dagen gått i ett rasande tempo. Först ut var det där spännande mötet med regissören som erbjöd mig en roll i sin nyskrivna pjäs. Över en kopp chai latte på ett litet fik inne i stan berättade han för mig om pjäsens olika karaktärer, storyn och upplägget. Så nu ligger det ett manus här i vardagsrummet som redan har blivit lite lätt tummat och som kräver att bli omläst ett par gånger till innan viktiga beslut ska fattas.

Efter detta möte har det varit en massa saker att fixa, bland annat så har jag försökt få tag på sj:s hittegodavdelningen då jag har lyckats med konststycket att bli av med mina glasögon (som jag verkligen behöver, är i princip blind utan dem eller mina linser). När jag då äntligen fick tag på någon av sj:s medarbetare så förstod jag att om jag nu har turen att få tillbaka mina glasögon, så lär det åtminstone dröja minst tre veckor. Ja, tjena det är ju helt omöjligt för mig. Så efter detta uppiggande telefonsamtal rusade jag in till synsam i stan för att köpa mig ett par nya glasögon. Eftersom det är tre år sedan jag gjorde en synundersökning fick jag inte beställa några glasögon utan att göra det och jag fick inte göra en synundersökning utan att först vara linsfri i två dygn. Hmmm hur tänkte de här, jag är ju i princip blind utan mina linser. Kanske kan jag be om att få bli sjukskriven dessa två dagar på grund av…borttappade glasögon. Eller? För inte kan jag jobba inte, det är en sak som är säker.

I alla fall så pratade jag mig förbi det där och har nu en påse här hemma med glasögonbågar att välja mellan. Efter att ha avslutat dagen med middag hos några vänner ska jag nu snart krypa ner i den mjuka sängen och försöka låta bli att drömma drömmar om borttappade glasögon och surrealistiska teatervärldar.

Sov sött go vänner och tack för alla era fina kommenterar, de värmer hjärtat varenda en.

Med en stockholmshelg rikare

Ja, det är helt enkelt anledningen till min totala frånvaro från bloggen under helgen, jag har alltså varit en sväng i huvudstaden med ett gäng arbetskamrater som hade siktet inställt på tjejmilen. Jag kan genast och med en gång avslöja att jag INTE var med och sprang, däremot är jag en riktig höjdare på att hejja fram andra människor, så det var min stora bragd denna helgen. Ta mig till Buttricks köpa pom-pom-grejer och stå vid sidan om som värsta cheerleadern och skrika uppmuntrande ord till alla hurtiga och duktiga tjejer.

Jag är i alla fall precis hemkommen från tågresan och var bara tvungen att titta in här och säga hej innan jag stoppar i mig några rostade mackor och kryper till kojs. För huvudet är fullt av skratt, kroppen är trött av långa promenader och jag längtar till i morgon när jag ska kika igenom helgens bilder och dessutom träffa den där regissören som har en roll att erbjuda mig i en nyskriven pjäs.

Kudden väntar och ja vi, vi ses i morgon igen.

Med höstcravings på hjärnan

Alltså tjejer, får ni oxå sådana där materiella habegär ibland. Ni vet riktiga cravings, när hjärnan bara har fokus på en enda sak och inget annat liksom blir viktigt, just då (fast det bara är materiel kärlek det handlar om).

Just nu består mina cravings av höstgrejer och då framförallt skor, kängor, stövlar, ja alla möjliga fotbeklädnader helt enkelt. Jag skyller helt obekymrat detta på höstkatalogerna, det är deras fel helt enkelt. Jag menar, jag vill inget annat än att krypa in i tjocka koftor, dra en stickad mössa i murriga färger över mitt huvud och sticka ner fötterna i ett par grova kängor. Ja, då blir det helt enkelt som det blir när man springer på det ena snygga skoparet efter det andra.

Jag kan säga som så att min skokvot är fylld för minst ett halvår framöver i alla fall. Och på något vis känns ju inte det så illa ändå. Rustad för hösten, det har jag minsann aldrig varit så ordentligt som i år inte.

Med en mycket lång natt i ryggraden

Det enda riktiga efter att ha jobbat en lång natt är att cykla inom bageriet på vägen hem, köpa med sig nybakta frallor och väl hemma hälla upp en stor kopp mjölk och ösa ner några skedar oboy däri (dricker aldrig oboy annars, bara när jag jobbat natt, det är liksom en del av ritualen). Sedan mumsar jag i mig det hela medan kroppen och knoppen blir tröttare och tröttare och sängen ropar mitt namn (så högt så jag tror att till och med grannarna hör).

Det är det bästa med att jobba natt, att få gå och lägga sig när man kommer hem.

Halleluja.

Så god natt kära vänner eller vad säger man, god dag?

Med den sötaste och sömnigaste i sökaren

Medan jag försöker skapa ordningen ur kaoset i vår lägenhet så smyger Lemuren ut på balkongen, hoppar upp i soffan och kryper in under min nya kofta.

Behöver jag säga att hon är det finaste vi har? och det mest onödigt söta jag vet? och just nu även det sömnigaste, även om hon faktiskt är en Jack Russel. Fast det tror jag lixom att hon glömmer bort ibland, fast bara ibland. Av och på, antingen eller, är henne melodi.

Att rusta sig för hösten

Ja, jo jag känner att det börjar bli dax nu, att börja se över gardroben, plocka fram koftorna och rusta upp för kyligare tider. För även om sommaren fortfarande glimtar till emellanåt, så blir det mer och mer uppenbart att hösten börjat sitt intåg. Morgnarna är lite kallare, luften lite högre, krispigare och mörkret kommer lite tidigare på kvällarna.

Så i förra veckan sprang jag då på dessa underbara kängor och de är precis sådana jag har letat efter ett tag nu. Dessutom var de förvånansvärt billiga (för att vara i riktigt skinn), lite fodrade och dessutom utrustade med de rätta detaljerna såsom snörning, halvhögt skaft och så var de svarta, mitt i prick helt enkelt. Dessutom var mor och syster iväg på sådandär galen utförsäljning av cream och kaffe-kläder igen och de köpte med sig den mest underbara kofta till mig, för blygsamma pengar. Men den får ni se en annan gång. Nu tänkte jag nämligen fräscha till lägenheten lite, skutta iväg till affären och ge mig på något av recepten i boken som jag fick i födelesdagspresent. För snart kommer finaste Johanna hit på fika och då behöver vi lite sött innan långpromenad med Lemuren.

Med en fartfylld helg i bakspegeln

Jaa, alltså oj vilken helg det har varit, den har gått i 190 från början till slut. Om vi ska börja från början så var vi iväg och firade älskade mormor på Fredag kvällen. Sedan på Lördag upp alldeles för tidigt, iväg till jobbet, sluta lite tidigare än vanligt, cykla hem, duscha, bilfärd till Göteborg, checka in på Gothia Tower, möta upp vänner för fördrink, mat och champange i hotellbaren.

Sedan helgens höjdpunkt: konserten med Brad Paisley. Det går bara att beskriva den på ett sätt och det är magisk. Jag menar han har allt, han är snygg, sjunger som en gud, har en karisma som skulle kunna göra vem som helst grön av avund, skriver texter som träffar rakt i hjärtat, en begåvad musiker och dessutom en entertainer utan dess like. Som sagt, det var magiskt (det enda icke-magiska med det hela var att mitt kamerabatteri var urladdat när vi kom fram till Göteborg, hur förbannad tror ni att jag är på mig själv för det, ungefär?).

Sedan på Söndagen vart det sen hotellfrukost i en överfull matsal, bil hem till Halmstad, tolvårskalas med hela tjocka släkten utomhus i solsken och med tacos, kladdkaka och ballonger.

Sedan till helgens andra minnesvärda upplevelse:seans sent på kvällen i ett nedsläkt rum fullt med tända ljus på mina föräldrars gamla släktgård. Vilken häftig grej. Vi var åtta släktingar, som står varandra nära, bara kvinnor som fick uppleva denna märkliga kväll tillsammans. Jag vet att många tycker att sådana här grejer är humbugg och skitsnack, vilket man gärna får göra om man vill. Det är ju lixom upp till var och en. Men för mig är det sanning och en del av livet.

Så var det i alla fall med den helgen, en helg att minnas på många sätt.

Hur har ni haft det?