browser icon
You are using an insecure version of your web browser. Please update your browser!
Using an outdated browser makes your computer unsafe. For a safer, faster, more enjoyable user experience, please update your browser today or try a newer browser.

Den där drömmen jag när

Posted by on 3 juni, 2014

DSC_0049 copy (Custom)

DSC_0037 copy copy (Custom)

DSC_0028 copy (Custom) (2)

En av mina absolut största drömmar och önskningar inför framtiden, är att få flytta ut på landet. Till en liten gård med gult trähus med en inglasad veranda, knarrande trägolv och många rum. Med en stor lummig trädgård och lite mark intill att ha hästar, getter och hönor på. En hammock i trädgården där vi kan sitta på sommaren och dricka gammelfarmor Helgas jordgubbssaft och där vi kan duka upp långbord utomhus så att hela stora bondesläkten får plats. Jag vill gå upp på morgonen och höra tuppen som gal, hästar som gnäggar och inget annat förutom naturens egna ljud.

Både jag och min man är uppvuxna på bondgårdar och det är nog våra rötter som kallar på oss nu när även vi har fått barn i huset. Jag vill ge henne det där lugnet och den där tryggheten jag alltid har känt ute på landet. Naturen som har jordat mig och djuren som har lärt mig vad ödmjukhet och ansvar är.

Och så har jag börjat känna mig för asocial för stan. Jag vill ha min frihet och jag vill kunna gå ut i trädgården ostört utan grannar tätt inpå. Att den där känslan kommer just nu är ju inte alls konstigt. Med ett nyhemkommet adoptivbarn i familjen skall man helst undvika en massa nya kontakter med människor stup i kvarten och fick jag välja så är ju kontakten med familjen och vännerna betydligt viktigare för henne än alla våra grannar. Så just nu känner vi för att isolera oss någonstans långt utanför staden där ängarna är oändliga och där grannarna är på behändigt avstånd.

Fast å andra sidan så kan vi ju självklart inte flytta just nu innan lilla K har rotat sig ordentligt och när vi väl gör det så kommer vi ju självklart att vilja ha grannar, men kanske längre bort än 50 meter. Vi är ju ändå en extremt social familj, men kanske lite mer på våra villkor än vad det är just nu om jag säger så.

2 Responses to Den där drömmen jag när

  1. Emschen

    Den där drömmen har jag med, jag som också är uppväst på gård och med 1 km till närsta granne. Det är en dröm att bo så jag kan ha några höns utan att bli jagade av alla grannarna men samtidigt vill jag inte bo längre bort än att barnen kan cykla till sina kompisar. Jag vill ha de bästa av båda världarna, som vanligt då alltså.

    Få jag fråga en sak? Har K behållt det namnet som hon fick som bebis eller har ni valt att ge henne ett nytt namn? Jag är bara nyfiken på vad man ”bör” göra.

    Jag delade ditt blogginlägg på FB igår om mannen som gav dig 100 kr. Det fick många fina kommentarer men den som värmde mig mest var kommentaren från min vän som blev adopterad när hon var 6 år, hon är den hon är idag tack vare människor som er som kan tänka sig ta hand om ett barn och inte bara en bebis.

    Kram

  2. mintekopp

    Fråga på bara, så svarar jag om det känns ok :-). Japp lilla K har fått behålla sitt födelsenamn. För oss var det ett enkelt valt då hennes namn är väldigt vanligt även här i Sverige. Dessutom så sitter det ju så mycket identitet för barn i deras namn, framförallt för barn som adopteras bort när de är lite äldre. Jag har förstått att det är väldigt individuellt hur man väljer att göra men enligt lag så måste man behålla ett av barnets födelsenamn kvar.

    Så kul att du delade mitt inlägg och så kul att det är många som har kommenterat. Godhjärtade handlingar och hjärtevärmande historier förtjänas verkligen att berättas vidare.

    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>