browser icon
You are using an insecure version of your web browser. Please update your browser!
Using an outdated browser makes your computer unsafe. For a safer, faster, more enjoyable user experience, please update your browser today or try a newer browser.

Genuin godhet

Posted by on 2 juni, 2014

DSC_0060 copy (Custom)

Jag och lilla K var på vår västkuststads stadsbondgård i dag. För att titta på getter, kaniner, hästar, åsnor, höns och en massa andra fyrbenta och tvåbenta djur. Att vädret visade sig från sin bästa sida direkt på morgonen gjorde beslutet att åka dit ganska lättfattat. Så vi packade in oss i bilen och åkte de där kilometerna dit. Jag som aldrig har varit där tidigare blev på direkten förälskad. Stora öppna ängar, fält och helt ostörd natur så långt ögat kan nå. Precis sådär som jag har tänkt att jag ska bo när vår lilla familj har kommit sig tillrätta och vi kan flytta och bo lite mer vart vi vill. När ekonomin är lite mer tillåtande och när vi har lämnat alla de där hemutredningarna bakom oss. Då ska jag minsann skaffa de där getterna och hönsen som jag alltid har drömt om, någonstans lite mer avskilt än där vi bor i dag. På ett sådant ställe dit min själ dagligen längtar till, långt ifrån storstad och med naturen direkt inpå knuten.

I alla fall. När vi tittat på getter och hönor ett ganska bra tag så blev lilla K ordentligt hungrig och vi vandrade den korta vägen bort till den där charmiga lilla cafébyggnaden. Jag beställde en varsin paj till oss och lite kall dryck, tog fram mitt betalkort när mannen i kassan skakade på huvudet och pekade på den där skylten som stod placerad precis framför näsan på mig. Den där det stod med stora bokstäver ENDAST KONTANTER. Jaha, ajrå, det skulle jag ju ha tänkt på innan vi åkte. Såklart. Jaja jag berättade tålmodigt för lilla K att, tyvärr vi måste åka in till stan och ta ut lite pengar. Lilla K blev naturligtvis ledsen och var just då tokhungrig. Det är här jag tänker att jag är en sådan rookiemamma, att jag borde ha väskan fylld med skivade frukter och hembakta muffins men framförallt borde jag ju ha kontanter på mig.

Precis mitt i den där förhandlingen med lilla K så räcker en man fram en hundralapp till mig och säger att här, ta denna, jag betalar för er lunch. Och jag blev så förvånad, glad, generad men framförallt så otroligt tacksam över att mötas av sådan vardaglig medmänsklighet. Jag menar ärlig, hur ofta händer det. Den där gesten kommer jag att bära med mig länge och jag lovade mannen dyrt och heligt att jag ska föra den vidare. Så att hans generösa handling kan skapa ringar på vattnet, i ett aldrig sinande flöde av medmänsklighet och godhet. För jag tackade faktiskt och tog emot, att säga nej i en sådan situation, när någon annan blottar sin godhet och medmänsklighet och starka vilja att hjälpa, det går bara inte. Och jag är innerligt tacksam för mötet med den där mannen och hans lilla dotter. Som en stark kontrast till alla rapporter om ett Europa som är på väg att bli hårdare och kallare. Där den där medmänskligheten är på väg att raseras, där tanken på att vi alla är lika mycket värda oavsett bakgrund inte längre är lika självklar. Där godheten inte längre är det som styr.

Behöver jag säga att mannen som gav mig sina pengar hade en annan hudfärg än vad jag har, han pratade inte svenska med samma lätthet som jag gör men han hade en godhet som lyste ur ögonen och ett givmilt hjärta.

Tänk om vi alla kunde bli lite mer som honom, så mycket vackrare världen då skulle vara.

7 Responses to Genuin godhet

  1. Den där Victoria

    Godhet finns, på riktigt, överallt och där man minst anar det och det är underbart.

    Kram Victoria

  2. Emschen

    Nu bölar jag på tåget! Jag har knottror över hela kroppen, en klump i min hals och ett hjärta som svämmar över. Så himla vackert gjort! Omtänksamhet!

    Och du, mammor får också göra fel och gör det med. Du lär dig och hittar dina lösningar.

    Kram från den kontantlösa 2-barnsmamman. ;)

  3. Emmie

    Åh, wow! Heja medmänskilgheten!
    Och det där med rookiemamma… Man lär sig nåt varje dag tycker jag, oj, jag borde haft… Osv… :) underbart :)

  4. Kristina

    Wow! Blir alldeles tårögd! Ja, tänk om vi alla kunde vara lite mer som den mannen. Inte har vi massor av pengar eftersom vi för tillfället nästan helt lever på min föräldrapenning men 100kr har vi ju ändå att bjuda på. Flera gånger har jag ångrat att jag inte gjort si eller så för medmänniskor – jobbar på att följa min instinkt och inte vara så förbaskat feg. Nu har jag fått ännu mer inspiration för det kan ju göra så stor skillnad och verkligen glädja någon. Det är förresten jättespännande att få ta del av er resa och som Emschen skrev så får vi mammor också göra fel – glömma blöjor (det löste sig med hjälp av en annan barnfamilj), glömma mellanmål, tappa tålamodet eller missuppfatta situationen och därigenom orsaka tårar alldeles i onödan. Man slutar nog aldrig att lära sig nya saker och tänk så ljuvligt när tvååringen lägger armarna runt halsen på en och bjuder på en riktig hångelkyss, då känns det som om det mesta ändå blir rätt :-D

  5. Memelie

    Så vackert du skriver om en sån där stund som lägger sig som ett skimmer runt hjärtat. Tänk så många som dessutom fått läsa hos dig och som tänker att nästa gång jag får chansen, då ska jag också sträcka ut en hand och hjälpa till. Jag bland annat. Ringar på vattnet som sprids vidare…

    Du verkar dessutom vara en alldeles förträfflig mamma.

    Kram!!!

  6. Maria

    Åh, vilket hoppingivande inlägg. Världen kan trots allt vara en alldeles underbart varm plats ibland. Och även en som borde vara en hyfsat rutinerad mamma vid det här laget glömmer ofta bort saker och kontanter har jag äntligen lärt mig att det kan vara ganska så bra att alltid ha lite redo i alla fall

  7. Trillingnöten

    Helt tårögd blev jag nu! Vilken fantastisk man! Helt otroligt vackert. Detta händer absolut inte varje dag (fastän det borde göra det)…Tack för att du delade med dig!