browser icon
You are using an insecure version of your web browser. Please update your browser!
Using an outdated browser makes your computer unsafe. For a safer, faster, more enjoyable user experience, please update your browser today or try a newer browser.

Att finna sina rutiner

Posted by on 1 juni, 2014

DSC_0011 copy (Custom)

I dag fanns den äntligen där igen, tiden och lusten till att titta in här och lämna ett avtryck. För efter en solig förmiddag i trädgården så dundrar nu sommaråskan över västkuststaden och regnet smattrar mot marken. Sommarregn, som jag älskar det. Det är så renande och så det där stillsamma lugnet som gör att vi kurar i soffan stället för att skutta omkring i trädgården.

Jag börjar så smått att hitta rutinerna som hemmamamma nu och vår lilla femåring börjar bli hemtam med det där med familj. För även om den här förändringen är enorm och fortfarande svår att greppa, för mig och min man, så är det ju lilla K som är den stora hjälten i allt det här. För henne är ju allt nytt och hela hennes liv har plötsligt förändras. Och det är en modig liten tjej med skinn på näsan, hon vet vad hon vill och det med bestämdhet. Tack och lov för det säger jag. Även om det visar sig i trots dagarna i ända så är jag SÅ glad för den där inneboende styrkan som hon har. Den där som gör henne till en överlevare. Den som gör att hon klarar av att ta emot både kärlek och tillsägelser. Den som gör att hon har släppt in oss och knutit ann till oss och lixom valt oss som sina föräldrar. Som hoppar upp i knäet på mig när vi träffar nya barn och säger att det där är faktiskt MIN mamma.

Älskade lilla barn.

Och den här hemmatiden med bara lek dagarna igenom har redan börjat göra något med mig. Till en början när vi kom hem var jag bara stressad, av allt nytt och över hur allt skulle fungera. Nu när vi har landat lite mer så har den där hemmalunken smugit sig in i kroppen och inget annat är egentligen viktigt längre. Och det är så jäkla skönt, för det är precis så jag hoppades att det skulle kännas. Innan har jag lixom inte stått ut med alla föräldrar som ständigt har pratat om sina barn, men nu är jag själv där och jag trivs som fisken i vattnet.

Och jag hoppas SÅ att alla ni där ute som fortfarande kämpar för att bli föräldrar, att ni snart hamnar där vi är. På andra sidan. För här är så mycket fridfullare. Och jag lovar, allt det där kämpet, alla de där skitjobbiga åren, de var värda det.

3 Responses to Att finna sina rutiner

  1. Decdia

    Åh vad underbart!!! Jag är så glad för er skull, alla tre!

  2. Emschen

    Ja just så där är det ju att bli förälder, man uppslukas av de små liven och hela ens liv kretsar kring dem. Det är härligt!
    Men visst finns det alldeles för många människor som känner det som en kniv i hjärtat varje gång vi pratar om våra barn och det gör mig ont. Ont att så många kärleksfulla människor inte får ge den kärleken de har att dela med sig av. Därför lämnar jag med glädje över våra pojkar till systeryster och svågern för då får barnen och systeryster och svågern ovillkorlig kärlek.
    Njut väl!

    Kram

  3. Emmie

    Det är så fantastiskt fint, så jag blir alldeles tårögd!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>