Som i ett skruvstäd

vitskål (Custom) copy

DSC_0293 copy (Custom) (2)

Jag vaknar i dag med en huvudvärk som är som ett skruvstäd kring pannbenet, som ett tecken på för mycket spänningar, för mycket sådant som jag inte kan rå på. Sådant som skapar frustration och maktlöshet. Saker som går för långsamt. Saker som inte riktigt går vår väg. Och människor som korsar min väg som är på fel stigar och påväg mot fel mål. Som har fel riktning på sin kompass och tappat bort sin inre karta. Jag brukar slåss mot dessa väderkvarnar men energin är just nu knaper och behöver sparas till sådant som är viktigt, sådant som betyder något i längden. Inte till sådant som jag kan säga, vad gör det om hundra år. Jag försöker tänka att de korsar min väg av en anledning, att de är utsända för att testa mitt tålamod.

Och det hjälper.

Livet är så sakta på väg att ta en ny riktning. Vinden som smeker min kind börjar bli ljummen igen och jag rustar mitt skepp inför nya seglatser.

- Fotografier: min tekopp, dikt: Tomas Andersson Wij

One thought on “Som i ett skruvstäd

  1. Åh sån vacker poesi! Både från dig och Tomas! :)
    Ja ibland får man jobba mer för att få varje dag till ett steg på vägen mot hur man vill leva och vara. Men jag hoppas dina vindar ska vända så ska du se att du snart får medvind! Det går ju så mycket enklare då! Stor kram till dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>