browser icon
You are using an insecure version of your web browser. Please update your browser!
Using an outdated browser makes your computer unsafe. For a safer, faster, more enjoyable user experience, please update your browser today or try a newer browser.

En pusselbit

Posted by on 4 januari, 2014

DSC_1034 (Custom)

I går när jag läste en omvårdnadstidning som med jämna mellanrum skickas ut av det fackförbund som jag är med i, så fastnade mina ögon på uttrycket Highly sensitive person och jag var tvungen att ta reda på mer. Jag vet inte hur det är för er men jag är av den tämligen analyserande sorten och finner det spännande att analysera mig själv och min person. För att lära känna mig själv bättre och för att veta lite mer om den där själen som är den som är jag och som jag spenderar fler timmar med än någon annan.

Och just det där uttrycket, som visade sig vara ett personlighetsdrag stämmer så väl in på mig. Det var lite som att hitta en pusselbit till den där manualen som beskriver vem just jag är. Nu ogillar ju jag att placera mig själv och människor i fack, det är för mig otroligt okreativt och hämmande. Så jag vill inte tillskriva mig själv precis den personligheten som ett brännmärke som inte går att tvätta bort. Samtidigt som det är intressant och lärande att läsa om hur denna personlighet fungerar. Och så tänkte jag ju på er, på er andra som fungerar lite som jag gör och som kanske oxå behöver lära er mer om just er själva eller kanske om någon i er närhet som ni önskar förstå er på bättre. Denna artikeln tyckte jag var väldigt givande att läsa och säger en hel del om ämnet. Och när jag läste den så kom jag ihåg ett inlägg som UnderbaraClara skrev för något år sedan och som lixom omfamnade mig av igenkännande men som jag senare av någon outgrundlig anledning helt glömde bort.

Och vem är jag då kanske ni undrar? Jag är som jag skrev tidigare analyserande och reflekterande över livet i största allmänhet. Jag blir snabbt ointresserad av samtal som är för ytliga och tycker det är extremt tråkigt att lyssna på människor som bara pratar för pratandet skull. Jag vill ha mening med ett samtal annars får det lixom vara. Då går jag hellre in i mina egna tankar och reflekterar vidare över livet.

Min familj och mina närmsta vänner kan ibland bli tokiga på mig över att jag är så otroligt dålig på att höra av mig. Det är inte det att jag aktivt väljer bort dem, absolut inte, de är ju mina bästa. Det är bara det är hjärnan är full av annat så jag glömmer lixom bort att höra av mig. Jag vet ju att vi finns där för varandra ändå men just då har jag inget behov av att prata, det där pratet och oceaner av ord drunknar jag i på jobbet och mitt behov är oftast översvämmat bara jag öppnar dörren till avdelningen där jag jobbar.

Jag älskar egentid. Eller rättare sagt så är egentid livsviktigt för mig. Jag bara måste få vara helt för mig själv, smälta alla tankar och alla intryck efter en dag på jobbet. Och eftersom jag faktiskt samtidigt är social så är det här ett problem för mig, jag klarar inte av att vara så social som jag önskar. Min energi tryter och jag mår fysiskt dåligt om jag går över gränsen, vilket jag gör jämt och ständigt för att vara till lags och inte socialt avvikande.

Jag har inget filter som kan stänga ute andra människor känslor och energier. De går rakt in i mig och detta är och har alltid varit otroligt jobbigt. Jag kan känna in andras människors känslor som om de vore mina egna så till den grad att jag ibland inte vet om det är mina egna känslor eller någon annans. Jag ser direkt på människor om de blir sårade och jag har en förmåga att tolka in minsta tonfall hos människor i min närhet. Dessutom är jag andlig med en stark intuition och en stor integritet.

Många av dessa egenskaper är jobbiga att ha i dagens samhälle, de passar lixom inte riktigt in och kraven på att ständigt vara social och tillgänglig är enorma. Så det var verkligen med lättnad som jag bläddrade igenom sida efter sida i ämnet under gårdagen.

Och ag ska banemej sluta att försöka vara till lags och istället försöka vara mig själv lite mer, eftersom det är det jag mår bra av. Och istället tänka att det är ganska fint av vara starkskör, det är ju i det som min kreativitet förmodligen bottnar i. Och dessutom inse att alla vi människor är olika, det är bara en stor skam att det inte tas tillvara på lite mer där ute i dagens samhället.

4 Responses to En pusselbit

  1. Johanna

    Hej där, vilket spännande och härligt inlägg. Ska gå in och läsa artikeln ja med, har inte hört talas om uttrycket Highly sensitive person så jag blev genast nyfiken;) Du gör verkligen rätt i att satsa på att vara dig själv lite mer och mindre till lags!!!! Jag ska oxå träna på detta, och sänka mina egna krav på att vara så himla tillgänglig och social hela tiden…
    Ha en fin fortsatt söndag. Kram Johanna

  2. Åsa

    vilket härligt inlägg..precis vad jag behövde läsa för att påminna mig själv om vem jag är…lycka till nu med att vara underbara du <3
    kram Åsa

  3. mintekopp

    Johanna – Vi får kämpa tillsammans du och jag ;-) Kram på dig!

    Åsa – Tack för ditt besök och tack för lyckatillandet! Ja ibland behövs det verkligen en påminnelse om vem man är, det är så lätt att falla in i ramar där man hamnar för att bli den som samhället tycker att man ska vara…

    Kram på dig!

  4. Emschen

    En del av det där stämmer väldigt bra in på mig med. Jag är dålig på att höra av mig till mina vänner och min familj men det är inte för att jag inte vill prata med de utan precis tvärtom, jag vill inte höra av mig när jag inte har möjlighet att prata. Så därför skjuter jag det framför mig tills tiden ska komma och när den kommer (om den kommer) då minns jag inte vem jag ville ringa.
    Att prata bara för pratandes skulle gör jag varje dag, på jobb. Därför är det väldigt skönt att komma hem och bara vara men det är rätt svårt att bara vara när man är 4 i hushållet. Därför är min pendling till och från jobb bra för mig även om jag inte gillar den.

    Jag är också känslig för andras känslor, jag har burit mångas smärta och sorg som om den vore min egen. Det är inget bra för det sliter väldigt på ens egna person. Fast jag gillar att jag är känslosam för känslokall verkar inte alls vara trevligt.

    När man är medveten om hur man fungerar som människa så blir dagarna lättare, även de svåra dagarna.
    Kram