Att ha de mest godhjärtade läsare

Först och främst, kära ni, vill jag säga tack! Tack för att ni är så underbara som peppar, stöttar och ger de finaste kommentarer. Jag förstår att ni blev chockade, barnlöshet är inget som jag tidigare vid något tillfälle nämnts i bloggen (jag menar jag kunde ju ha förvarnat er åtminstone lite).

Just för att det är så svårt.

För att det är så känsligt och privat.

Anledningen till att jag nu har berättat är helt enkelt för att det kändes rätt, vi har landat i det här nu, jag och min man. Dessutom tänkte jag att jag kanske kan hjälpa någon annan, genom att berätta och genom att visa att vi faktiskt är ganska många som lämnas utanför den där normala kärnfamiljen. Men vet ni, det är okej. Faktiskt. Det finns andra vägar att gå. Betydligt svårare, betydligt krokigare, men de finns där i snårskogen bara man letar tillräckligt noga. Jag lovar, för jag vet. Jag är där mitt i snårskogen och letar, febrilt.

Men än en gång tack! Hade jag kunnat skulle jag minsann åka hem till var och en av er och ge er en stor välförtjänt kram. Eller kanske ännu bättre bjuda hem er alla på fika med hembakade muffins, varm choklad och bara njuta av att prata om livet med de finaste bloggerskor och bloggläsare som världen har skådat.

En stor, varm och genuin kram till er alla (och en liten puss)!

7 thoughts on “Att ha de mest godhjärtade läsare

  1. God morgon,
    Läste ditt föregående inlägg….jag vet precis hur det känns för ett par år sedan var vi i samma situation efter ett antal misslyckade IVF försök. Vi beslutade göra det sista försöket innan vi satt igång adoptions process. Och plötsligt hände ett mirakel vi lyckades. Nu är vår älskade lilla son 1 år gammal och livet återkom till mig efter många års depression och psykologisk påfrestande..
    Stor kram till dig och jag håller alla mina tummarna för er.

Comments are closed.