I Söndags var vi tvungna att köra tillbaka Zorro (vi hann ge honom namnet silverprinsen) till sin gamla husse. Han trivdes inte här hos oss. Han ylade sig igenom dagarna och vankade av och ann på nätterna av längtan till sitt gamla hem. En längtan som från början bara märktes i form av lite små gnäll då och då men som efter ett par dagar blev så påtaglig att det enda rätta vara att köra tillbaka honom till de sina.
Hans plats var inte här, vilket han oxå visade oss klart och tydligt. Vi försökte och vi gjorde allt vi kunde. och ändå så känns det så sorgligt. Vi ville så gärna ge honom ett nytt hem och en ny chans här i livet. Men sexåriga labradorer vet vad de vill och inte ens en massa kärlek, grisöron, tuggben och de längsta promenaderna i världen kan ändra på den viljan.
Jag bara ville berätta, om ni undrar vart den svarthårige charmören har tagit vägen.
Men då vet ni, han är hemma hos de sina igen.
Det är hjärtskärande men samtidigt å så underbart. Att Silverprinsen fick komma hem till de sina igen. Där hoppas jag att han får stanna. I just det här avseendet tror jag att det är svårt att lära gamla hundar sitta, hur mycket man än älskar de små liven.
Vår Alvin går inte ens att lämna bort några timmar utan att han gråter hjärtat ur kroppen.
Stor kram till er – fina människor.
Åh, det högg lite i hjärtat när du berättade detta, alltid sorgligt när man måste lämna ett djur eller det lämnar en. Fint gjort av er, och häftigt ändå att han talade om det så tydligt, vad han ville. Hoppas det ordnar sig för Z!
Kram
Åh, fina Silverprinsen som vet vad han ville, ni har stort hjärta som lyssnade och lät honom bestämma själv.
Kram
Det var fint av er att ge honom en chans! Men de har egna viljor och ibland måste man lyssna på dem, hur gärna man än vill annat.
Naw hoppas han trivs bättre nu. Ha en fortsatt bra kväll. Kram Anette
Tråkigt att höra! När det känns tungt brukar jag trösta mig med att det blir som det är tänk..
Kram, kram
Vad sorgligt att det inte blev ni
Nej vad jobbigt det måste kännas!
Stort av er att inse att han längtade tillbaka iaf!
Vad synd att det inte fungerade! Så fint att ni gav det en chans, och att ni lyssnade på honom!
Kram
Åh jag har faktiskt undrat vad fint att ni testade. Fungerar det inte
kan man ändå känna sig nöjd över att man gett det en chans.
En dag ska vi ha en labbe
i den här familjen kanske blir det en prins:) Ha det fint!!