Att ta det som det kommer

dsc_0095-custom

Jamen hej. Här har ni mig som visst sådär plötsligt ha börjat blogga igen. Jag har ju skrivit om det här bloggandet kanske miljontals gånger tidigare och den här bloggen har minst sagt varit både fram och tillbaka under ganska många år nu. Precis som mitt liv har varit, fram och tillbaka, uppochner. Eftersom jag är en människa som påverkas sådär väldigt mycket av mina känslor och av medochmotgångar i livet så har jag så svårt att hålla någonslags fasad uppe. Jag är lixom inte sådan. Jag är spontan och ärlig. Vilket förmodligen oxå är därför som jag har ganska lätt för att spela teater, för att jag kan alla mina känslor. Jag döljer dem inte under lager av annat utan lever livet på riktigt och är inte alls bra på att spela teater i mitt eget liv, utan föredrar att göra det genuint på scen. Och som jag har skrivt tidigare så har det av förklarliga skäl varit mycket, minst sagt, de sista åren. Men jag tror att det börjar att lätta snart, jag ser de där orosmolnen sakta börjar att skingra sig och även om jag har enormt mycket att stå i just nu, så ser jag verkligen en ny vår inte allt för långt borta. Både ute såväl som inne.

Vår lägenhet ligger ute till försäljning nu, vi har minst tre inbokade visningar helgerna framöver och sedan efter det så har vi några månader av renovering till här i vårt 1800-tals torp innan vi flyttar hit permanent och på riktigt. Ett boende mina vänner, på landet med två fantastiska barn och min underbara man. Mer än vad jag någonsin skulle kunna önska mig av livet, eller ana att det hade i beredskap för mig, för några år sedan.

Efter några intensiva år så hoppas jag snart hitta det där lugnet som jag så länge har sökt och strävat efter. Här ute på landet i vårt vingelvangelhus med skogen inpå knuten och havets vyer på bara några minuters promenadavstånd så känns det mer verkligt än på länge. Kanske är det så som jag så länge har trott, att utan dalar så finns det heller inga toppar och tvärt om. Jag tänker att livet är så, att det måste få vara tungt ett tag för att sedan återigen kunna vara ljusare och mindre strävt.

Jag tänker att vi pratar för lite om det tunga i livet, det svåra och det som tar emot. det är så himla mycket ”happy land” på Instagram, på bloggar och på alla sociala medier att jag nästan vill spy på det. Det där perfekta livet som lixom inte finns på riktigt och som vi nästan stressas ihjäl utav. Jag uppskattar  verkligen vackra bilder, vackra kläder och tilltalande miljöer men jag vill att livet ska vara på riktigt, ni vet både glatt, vackert, strävt och skevt. Vi behöver alla delarna, inte bara det där rosaskimrande och glittrande.

Såja, här har ni alltså mig igen, tillbaka på bloggen som det verkar. Jag tar det som det kommer helt enkelt, med bloggen och med livet och precis så som jag hoppas att ni alla andra gör. Min tanke är just nu att börja blogga igen, om livet vill, vill säga. Det enda jag kan lova er är att inte alls uppdatera en gång om dagen utan när tillfälle i livet ges och när fingrarna behöver skriva oss sig.

På återseende kära ni.

4 thoughts on “Att ta det som det kommer

  1. Mycket trevligt att se lite mer av dig igen, välkommen! 🙂 Du har en väldigt sund inställning till bloggen och det gör det extra kul att läsa de inlägg som hamnar här. Härligt att höra att det börjar bli lite mer balanserat där hemma. Jag önskar dig stort lycka till med allting framöver och hoppas att det här året blir fantastiskt! Kram ❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *