När cirklar sluts

Ibland under livets gång så möter man människor som på ett eller annat sätt har satt djupa spår i ens själ. Spår som har orsakat sorg, lidande, ilska eller andra negativa känslor som sätter sig i form av energiblockeringar eller flisor i själen som inte vill läka. I veckan som gick så stötte jag på en sådan människa, en person som jag skulle vilja säga utövade maktmissbruk emot mig och min man när vi var som mest sårbara i vår adoptionsprocess (för er som läst min blogg länge så kanske ni kommer ihåg berättelsen om Bergatrollet). Trots att jag aktivt försöker jobba med mig själv och mitt inre dagligen så har jag inte kunnat göra mig av med alla de negativa energier som denna människan gav mig för några år sedan och jag har verkligen känt en sådan stark ilska gentemot henne, hennes person och hennes agerande gentemot oss.

Men så för några dagar sedan så gav livet mig möjlighet att skapa balans och att vända saker och ting till rätta igen. Jag tror ju på att saker som sker har en mening, hur överjävliga saker och ting än kan vara så tror jag att det sker för att föra oss människor vidare i vår utveckling. Så ser jag numera på vår barnlöshetsperiod och på den där olidliga resan mot att bli föräldrar genom adoption. En resa som hade många fler törnen än rosor men som tillslut ledde oss fram till en hel sagoskog.

I alla fall, den där människan hade jag alltså turen eller oturen att träffa nu i veckan och jag kunde på inget sätt undvika henne, även om flykt faktiskt var mitt första alternativ. Efter att ha samlat ihop all den energi jag faktiskt kunde uppbringa så gjorde jag såsom sig bör, jag vände andra kinden till. Jag vågade möta henne och jag orkade möte henne med respekt, med värdighet och med ett leende på mina läppar. Jag orkade berätta för henne precis hur mycket jag älskar mina barn och hur bra hela resan har gått. Jag sa inte rent ut hur fel hon hade när hon försökte neka oss att adoptera vår dotter men om hon har känsla för undertexter så tror jag att hon förstår ändå.

Efteråt så kändes det som en sådan triumf, att jag faktiskt orkade och hade modet att möta henne och att göra det på ett värdigt sätt, på ett sådant sätt som alla människor bör bli bemötta men som hon aldrig bemödade sig att möta oss. Med värdighet och med respekt för människors förmåga att fatta egna välgrundade beslut baserade på en egen stark intuition och på en förmåga att se möjligheter där andra ser hinder .

Äntligen så är en av livets tyngre cirklar slutna och jag kan vandra vidare med ett lättare hjärta, med en själ under läkning och med en vetskap om att universum ger en möjligheter att sluta de där cirklarna som slukar energi, det gäller bara att ha modet och styrkan att se det.

2 thoughts on “När cirklar sluts

  1. Det här får mig att tänka på min mamma som ständigt utövar maktmissbruk och har noll respekt för någon annan. Trots att jag begränsar min kontakt med henne är det såklart svårt då man träffar resterande familj. Jag blev så inspirerad att du lyckades vara trevlig, jag börjar bara brinna när min mamma går igång. Är 33 år gammal men jäklar vad man känner sig som ett barn när hon håller på. Hon är så manipulativ men jag hade så gärna velat svara lugnare för i och med min irritation känns det som jag får igång henne desto mer. Min fina make tycker jag ska börja med att utöva ordet nej mot henne, alltså bara nej och inga andra förklaringar som ger henne utrymme att spä på. Väldigt svårt har ej lyckats än.. ville bara dela med mig och säga att det var bra gjort av dig. Du ska va glad att du inte behövt stå ut med det i 33 år som mig iaf 🙂

Comments are closed.