En produkt av vår samtid

Jag tänker så ofta på att vi alla är en produkt av vår samtid och hur vi är beroende på var på vår runda jord som livets lotteri har placerat oss. Ta till exempel det här med dagis och förskola, hur länge har det egentligen funnits i vår värld och i hur många andra delar av världen fungerar det så som det gör här hos oss? I dagens Sverige är det ju norm att ha sina barn på förskola medan båda föräldrarna jobbar, om inte heltid, så i varje fall 80%. Barnen anses bli sociala varelser av att befinna sig på dagis/förskola fem dagar i veckan och att inte ha sitt barn alls på förskola/dagis anses nästan vara tabu. Detta har jag verkligen fått uppleva eftersom jag har varit hemma med en fem/sexåring och att barnen i den åldern anses behöva gå på dagis för att ”anpassa sig” och för att lära sig de ”sociala koderna”.

Men jag tror faktiskt inte på det.

Jag tror att barn generellt behöver sina föräldrar mer än att uppfostras av vuxna de inte känner. Jag tror att barn behöver en stam med människor i olika åldrar som står barnet nära. Själv har jag vuxit upp på gård med båda föräldrarna hemma, utan dagis och fritids och det har tamejkatten blivit folk av mig oxå. Dörren till vårt hem stod alltid öppen och alltid satt det någon släkting eller granne med vid frukostbordet när dagen grydde. Jamen ni vet som det gör i de allra flesta andra kulturer och bondesamhällen runt om i vår vida värld. Där släkten är en stam, där man tar hand om varandra och nöter varandras hårda kanter tills de blir runda. Där det är många vuxna på varje barn istället för tvärtom.

Nu menar absolut inte jag att vi bör gå tillbaka till bondesamhället igen eller avskaffa dagis/förskola men ibland skulle jag önska att vi ifrågasatte vår samtid lite mer istället för att bara blint springa på med skygglapparna uppfällda. Såg världen med nya ögon istället för att hela tiden längta efter nya vidder. Varför lever vi som vi gör? Hur hamnade vi här? Hur kommer framtidens människor se på vår tid? Hur gör man i andra länder?

Jag kan säga att jag verkligen är tacksam över att ha adopterat två barn, varav ett lite äldre, för det sätter mig verkligen i situationer precis hela tiden som gör att jag måste ifrågasätta vårt samhälle, mig själv och mitt sätt att leva. För att vi sticker ut ur mängden och är annorlunda. Som när det på lekplatser frågades med höjda ögonbryn Varför mitt barn inte går på dagis, som om det vore en hädelse. Det var då, precis då som jag verkligen insåg hur otroligt likriktade vi människor är och hur lite som krävs för att man ska hamna utanför normen.

Som sagt vi är alla en produkt av vår samtid, och det kanske tål att reflekteras över lite oftare.

Det ska tilläggas att detta inte alls är någon kritik emot alla som har sina barn på dagis, det är ju så vårt samhälle ser ut i dag. Det är det som är normen. Jag kommer oxå att sätta mina barn på dagis ( eller heter det förskola) till hösten när jag och min man börjar att jobba 75% var. Det jag har funderat så länge över det är att det upplevs så avvikande att göra tvärtom, att inte ha sina barn på dagis. För det verkar trigga andra föräldrar så otroligt mycket och varför är det så? 

5 thoughts on “En produkt av vår samtid

  1. Kloka tankar såklart även om även jag har svårt att inte ta dem som kritik, såklart. Vi är ju de där som har vårt barn på förskolan och som tycker att det fungerar bra så det är svårt för mig att tänka i dina banor även om jag gärna vill det. För oss har det varit så otroligt positivt och utvecklande för Sigrid med förskolan så jag har svårt att tänka att det vore bättre att vara utan det. Sen tror jag det beror mycket på individ och person så klart.

    Jag tar med mig ditt inlägg och funderar vidare!

  2. Linda – Jamen å, ta dem inte som kritik, absolut inte. Jag tänker mer att ALLA har ju sina barn på förskola/dagis fem dagar i veckan och att det är när det är omvänt som det blir konstigt och avvikande. Jag har känt mig SÅ ifrågasatt som har varit hemma med mina barn. även om de har varit nyfådda och ständigt och jämt fått kommentarer som att det nog vore bra för dem att gå på dagis ändå så att de får kompisar och blir mer sociala. Det är då jag tänker att det är en så stark norm, att alla barn lixom SKA gå på dagis och att det inte finns några andra alternativ. Jag håller helt med dig om att det är otroligt individuellt!

  3. Självklart är förskolor jätte bra och barnen lär sig mycket. Jag var ett blygt barn och var hemma med en djupt deprimerad mamma. Har hela mitt liv haft svårt att få vänner. Men min sin som är 9 år har varit hemma med mig väldigt mycket. Ofta 15 timmar i veckan på förskolan. Han har massa vänner, är väldigt social och kunde både läsa och skriva innan han var 6 år och började förskoleklass. Jag tror inte att förskolan kan erbjuda det föräldrar kan. Skulle jag få ett barn till skulle denna vara hemma minst lika mycket om inte mer. Jag vet att jag är en närvarande mamma som hittar på mycket och stimulerar mitt barn. Jag är själv utbildad barnskötare och har jobbat på förskolor så den pedagogiska biten är inga problem. Kram

  4. Ja, mycket intressanta tankar och jag tror mycket på att verkligen försöka tänka på att allt inte är svart och vitt.
    Jag är fortfarande hemma med min tvååring, och jag är oändligt tacksam över att vi kunde lösa det så, för det tror jag har varit bäst både för honom som är så känslig och för mig också. vi har ju liksom hittat andra sätt att möta människor, och jag tänker också att det är bra mycket mer hälsosamt att umgås med olika åldrar, då lär man sig så mycket mer om livet och får olika verktyg att hantera olika saker, medan att hamna på förskola (där det kanske mer ofta än sällan, är alldeles för få vuxna på antalet barn) kanske inte är det bästa för alla barn alltid.
    Oj, det här ligger mig varmt om hjärtat att få prata om sånt här viktigt, och det är ju så svårt på nätet med skriven text, dels att få fram det jag tänker och dels att få plats med allt…

    Men jag är så glad att du är tillbaka på bloggen, jag läser inte många bloggar alls, men din är en av de jag vill återkomma till.

  5. Emmie – Precis som du skriver så tror jag oxå på att inte försöka att se samhälle så himla antingen eller, som jag upplever att det ibland kan vara. Så härligt att du kan vara hemma med din tvååring, att ni kunde lösa det så att det passar er på bästa sätt. Barn är verkligen så väldigt olika till sättet och vissa kräver mer social aktivitet än andra men jag tror oxå att det är samhällets syn på hur barn ska vara som trycks på dem. Jag har hört åsikter från många som säger att alla barn måste in på förskolan, hur ska de annars bli sociala och det tror jag verkligen är helt fel sätt att se på saker och ting. Jag hörde av en terapeut för ett litet tag sedan att 40% av alla barn saknar en trygg anknytning till sina föräldrar, det är ju helt klart en betydligt viktigare sak att diskutera än att barn måste gå på förskola för att bli sociala. Å detta ligger mig verkligen varmt om hjärtat oxå och jag tycker att det diskuteras alldeles för lite.

    Tack, det hedrar mig verkligen att du gillar bloggen och att du läser den & vill återkomma!

    Kram!

Comments are closed.