Man ska leva så att man blir vän med döden

Jag läste det någonstans för ett halvår sedan eller så,ett citat ifrån Astrid Lindgren där hon skall ha sagt att man ska leva så att man blir vän med döden.

Jag har tänkt så mycket på det sedan dess, dessa åtta ord som bildar en så stark och tung mening. Lev så att du blir vän med döden. Så plötsligt insåg jag hur rätt hon hade denna kloka kvinna, att det är precis det vi alla borde göra. För att om vi ska bli vänner med döden så måste det ju handla om att vi ska leva utan att ångra det liv vi har, de dagar som passerar och de minuter som är nuet. Att vi ska fylla varje dag med mening, göra så gott vi kan, hjälpa varandra och göra allt det där som vi önskar göra. Använda vårt liv till det vi är skapta för, att göra gott och ta hand om varandra. Våga kliva utanför vår comfortzon, sträcka ut en hjälpande hand lite oftare, skratta högre och dansa snabbare. Le åt främlingen på tåget, sätta sig ner jämte tiggaren och bli vän med en nyanländ. Att göra slag i alla de där sakerna som vi önskade att livet bestod utav.

Jag satt och pratade med en gammal man i går, en man märkt av tidens tand med fåror i ansiktet och en kropp som inte riktigt gjorde allt det han bad den om. Vi pratade om min och min pappas resa till Afrika om ett par veckor och han sa till mig att vännen res, res så länge din kropp orkar för snart kan det vara för sent och då kommer du att ångra dig.

Precis så tänker jag att det är, att jag inte vill sitta där på ålderns höst och ångra mig. För jag tror inte man ångrar det man har gjort, utan bara det man inte har gjort. För mig betyder det att bli lite modigare, våga mer, leva färgstarkare, kramas oftare, visa mer uppskattning och ge mer beröm. För vad katten gör det om hundra år om jag faller, snavar eller går lite vilse på vägen, jag har i alla fall vågat och det kan man minsann aldrig ångra. Friskt vågat hälften vunnit, visst är det så?

Man ska leva så att man blir vän med döden, det tål att tänkas på lite oftare. Det var i alla fall min tolkning av orden, vad säger de dig?

7 thoughts on “Man ska leva så att man blir vän med döden

  1. Kloka tankar och fint citat <3 Nog har jag skådat döden i vitögat men tror inte att jag fullt ut kan säga att vi är vänner, döden och jag … men precis som du skriver det beror på hur man tolkar citatet. Du tolkar det på ett fint sätt och det var nog så Astrid också tänkte att man ska våga göra sådant som man vill och mår bra av.

    Ha det fint och god fortsättning på 2016!
    Kram Christina

  2. Å jag har aldrig skådat döden i vitögat, så där är jag helt tom på erfarenhet, tack och lov. Och så skönt att du vann din kamp, måste vara otroligt livsomvälvande att ha varit där. Med din livsresa så skulle det vara intressant att höra hur du tolkar citatet?

    Allt gott till dig med!
    Kramar!

  3. Du har så rätt i hur du tänker, tycker jag. Själv har jag skådat döden i vitögat ett antal gånger och det har gett mig en annorlunda syn på döden än vad de flesta andra människor har. Jag är helt orädd för vad som väntar och det är en obeskrivligt skön känsla. Jag har varit så nära döden att jag inte längre orkade vara rädd eller ens bry mig om jag klarade mig eller inte, och efter det är liksom den där obefogade rädslan borta för gott. Eller så var jag faktiskt död ett tag ;-). Men det spelar mindre roll, för jag lever ju nu. Så, ja. Det gäller att passa på att leva så länge man har tid för varje dag är en gåva.

Comments are closed.