Att ångra sig och sedan ångra sig igen

Hej på er!

Två månader har gått sedan jag valde att lägga ner bloggen och jag har kommit fram till att det både var en fantastiskt bra idé men samtidigt även en extremt dålig sådan.

Jag ska förklara varför.

Sedan jag blev mamma och fick gåvan av två fantastiska små busfrö så har jag haft extremt lite tid till att blogga, vilket faktiskt har stressat mig en hel del men känslan i mig att jag kanske blottar deras liv för mycket genom bloggen har även den gnagt i mig. För det har på alla sätt och vis varit en så extremt jobbig resa att jag lixom har tappat bort mig själv lite på vägen. Man gör ju lätt det när livet skakar så mycket att marken försvinner under ens fötter och istället för att vandra på den där jämna välbekanta stigen så får man hoppa från sten till sten ett litet tag. Så jag har velat stänga om oss, om vår familj och bara släppa in de där allra närmsta. Så det var helt enkelt det jag ville göra, stänga min och deras sfär för allmän beskådan. Det var därför jag har dolt alla gamla inlägg, för jag vill inte att deras historia ska finnas tillgänglig för alla och envar längre. För min historia har ju även blivit deras och den är jag mer och mer mån om att skydda.

Men jag har även känt mig allmänt stressad över att presterad bra blogginlägg med hög kvalité. Jag läser många bloggar som inspirerar mig och jag skulle väl säga att deras gemensamma nämnare är snygga foton och intressanta, välskrivna texter. Ni vet drivna människor med en passion och en gnista. Jag är lite likadan själv, när jag gör något så vill jag att det ska vara bra, av hög kvalité, så jag har otroligt svårt för att bara blogga. Jag har satt större press på mig själv när det gäller välgenomtänkta, snygga fotografier och därför blev bloggen en börda för mig. Visst är det knäppt, när många av de människorna som jag jämför mig med på ett eller annat sätt tjänar en del pengar via sina bloggar och på så vis har en helt annan tid och möjlighet att blogga, skriva och fotografera. Så därför valde jag att lägga ner, för att det stressade mig och för att jag vill värna om min privata sfär.

Men, som jag saknar att blogga. Jag saknar orden, fotograferandet, er bloggläsare och hela processen från tanke till inlägg. Jag trodde att Instagram skulle kunna vara ett litet lagom alternativ till bloggen men ack vad jag tycker att Insta är tråkigt om jag jämför. Inte riktigt min tekopp om jag säger så.

Så vet ni, jag är tillbaka.

Galet men sant. Och så undrar jag om man ens kan göra så, lägga ner bloggen för att sedan komma tillbaka. Vad är det för bloggetik kan man ju undra?

Mina gamla inlägg kommer fortsätta att vara dolda. Så jag startar helt enkelt om helt från början.

Välkomna till min alldeles nygamla blogg.

8 thoughts on “Att ångra sig och sedan ångra sig igen

  1. Välkommen tillbaka! Jag pausar själv en ett tag tillbaka, men tanken finns nog att komma tillbaka ändå, jag håller nämligen med dig om det med Instagram, det kan ju inte ersätta bloggandet helt ändå.

    Kram Victoria

  2. Jaaa! Du är så välkommen tillbaka! 😀 Jag har följt dig på Insta istället, men som du säger: det blir inte riktigt på samma sätt. Jag har saknat din blogg. Du är en av de mest inspirerande människor som jag (inte) känner och det är väldigt skönt att få fortsätta komma in här och läsa om dina tankar. Jag förstår mycket väl behovet av att skärma av barnen från det offentliga som de ju inte själva valt, det gör du så rätt i. Det har varit spännande att läsa om er resa och deras inträde i ert liv, men det är ju dina tankar om livet, vardagen och hållbarheten som gör att jag verkligen älskar din blogg. Är säker på att barnen kommer med på ett hörn ändå, eftersom de ju är en väldigt stor del av ditt liv. 😉 Skit i bloggetikett och vad som är rätt och fel! Ska bli roligt att följa denna ”nystart”. (Ingen press, det blir bra hur du än gör!) Kram 🙂

  3. Jennifer – Tack söta rara! Jag blir SÅ glad över att du finner bloggen inspirerande och för att du väljer att följa med på dess fortsatta resa. Jag ska verkligen försöka skita i bloggetiken och allt vad som är rätt och fel, jag har en go känsla i kroppen nu när jag valt att starta om bloggen och jag tror att det kan bli hur bra som helst. Tack för din pepp!!

    Kram!!

  4. Ida – Tack för din pepp och så roligt att du uppskattar att bloggen är tillbaka och som du säger, jag ska verkligen blogga för min egen skull nu, det blir ju bäst så 😉

  5. Den där Victoria – Tack snälla! Men eller hur, att blogga är på alla sätt och vis så mycket roligare än att Instagrama. Kram på dig!

Comments are closed.