Monthly Archives: januari 2017

Att ta det som det kommer

dsc_0095-custom

Jamen hej. Här har ni mig som visst sådär plötsligt ha börjat blogga igen. Jag har ju skrivit om det här bloggandet kanske miljontals gånger tidigare och den här bloggen har minst sagt varit både fram och tillbaka under ganska många år nu. Precis som mitt liv har varit, fram och tillbaka, uppochner. Eftersom jag är en människa som påverkas sådär väldigt mycket av mina känslor och av medochmotgångar i livet så har jag så svårt att hålla någonslags fasad uppe. Jag är lixom inte sådan. Jag är spontan och ärlig. Vilket förmodligen oxå är därför som jag har ganska lätt för att spela teater, för att jag kan alla mina känslor. Jag döljer dem inte under lager av annat utan lever livet på riktigt och är inte alls bra på att spela teater i mitt eget liv, utan föredrar att göra det genuint på scen. Och som jag har skrivt tidigare så har det av förklarliga skäl varit mycket, minst sagt, de sista åren. Men jag tror att det börjar att lätta snart, jag ser de där orosmolnen sakta börjar att skingra sig och även om jag har enormt mycket att stå i just nu, så ser jag verkligen en ny vår inte allt för långt borta. Både ute såväl som inne.

Vår lägenhet ligger ute till försäljning nu, vi har minst tre inbokade visningar helgerna framöver och sedan efter det så har vi några månader av renovering till här i vårt 1800-tals torp innan vi flyttar hit permanent och på riktigt. Ett boende mina vänner, på landet med två fantastiska barn och min underbara man. Mer än vad jag någonsin skulle kunna önska mig av livet, eller ana att det hade i beredskap för mig, för några år sedan.

Efter några intensiva år så hoppas jag snart hitta det där lugnet som jag så länge har sökt och strävat efter. Här ute på landet i vårt vingelvangelhus med skogen inpå knuten och havets vyer på bara några minuters promenadavstånd så känns det mer verkligt än på länge. Kanske är det så som jag så länge har trott, att utan dalar så finns det heller inga toppar och tvärt om. Jag tänker att livet är så, att det måste få vara tungt ett tag för att sedan återigen kunna vara ljusare och mindre strävt.

Jag tänker att vi pratar för lite om det tunga i livet, det svåra och det som tar emot. det är så himla mycket ”happy land” på Instagram, på bloggar och på alla sociala medier att jag nästan vill spy på det. Det där perfekta livet som lixom inte finns på riktigt och som vi nästan stressas ihjäl utav. Jag uppskattar  verkligen vackra bilder, vackra kläder och tilltalande miljöer men jag vill att livet ska vara på riktigt, ni vet både glatt, vackert, strävt och skevt. Vi behöver alla delarna, inte bara det där rosaskimrande och glittrande.

Såja, här har ni alltså mig igen, tillbaka på bloggen som det verkar. Jag tar det som det kommer helt enkelt, med bloggen och med livet och precis så som jag hoppas att ni alla andra gör. Min tanke är just nu att börja blogga igen, om livet vill, vill säga. Det enda jag kan lova er är att inte alls uppdatera en gång om dagen utan när tillfälle i livet ges och när fingrarna behöver skriva oss sig.

På återseende kära ni.

Regnblask, blåst och en ledig onsdag

dsc_0362-custom

Onsdagar betyder ledig dag för mig och så även för sonen som alltså även han är hemma och skrotar runt med mig. Det är en ren fröjd att ha en ledig dag sådär mitt i veckan och att jobba 75 % är nog något som jag skulle kunna göra resten av mitt yrkesverksamma liv. För att få tid för återhämtning, tid för barnen, tid för mig själv, tid för allt som ligger mig varmt om hjärtat.

I dag blåser det storm här i västkuststaden och vi sitter inne i torpet och myser. I trädgården kan jag höra havet som ryter en bit bort och marken är full av snöslask som blir till gyttja under vinterkängorna. Det viner och knakar i vårt gamla 1800-tals hus och det är svårt att hålla värmen härinne även om elementen jobbar på för fullt och kaminen sprakar i bakgrunden. Lite av charmen med gamla hus såklart men en tilläggsisoleringen när vi byter fasaden till sommaren ligger nog inte så långt borta, om jag säger så.

dsc_0372-custom

Förutom att försöka hålla stormvindarna utomhus och värmen inomhus så har jag och barnen nästan alltid samma rutin på Onsdagarna. De mår som sagt bra av rutiner och fyrkantighet även om jag hellre föredrar det där spontana och oplanerade. En mix av det där är väl förmodligen det bästa, lite spontant med grunden i fasta rutiner. I alla fall så är det bananplättar, lek med legodjur som rymmer ut i skogen till friheten (alltid precis samma lek, viktigt det där) och en stunds filmtittande innan vi alla tillsammans lagar kvällsmat. I vanliga fall brukar vi starta upp med en rask hundpromenad direkt efter jag har plockat upp dottern från skolan men just i dag hoppade vi över den punkten på schemat. Efter att tillsammans ha röstat emot oväderspromenad för att istället börja med det där filmmyset.

Och det gick ju bra det oxå. Vad hittar ni själva på i detta höstoväder med januarisnö?

En väldigt tidig Måndag

dsc_0359-custom

God morgon på er! I dag sparkar vi igång den stora verkligheten igen och jag passar på att gå upp klockan fem för att äta grötfrukost, beställa födelsedagspresent till den snart åttaåriga dottern, betala några räkningar och rasta vovven. Första jobbdagen som jag vaknar i torpet och vet lixom inte riktigt när jag ska ge mig av på morgonen för att komma i tid i halkan till sjukhuskläder och fotriktiga skor. Men det ger sig.

SÅ fantastiskt skönt att vara tillbaka i fyrkantigheten och de fasta ramarna igen i alla fall. Barnen behöver det och behöver de det så behöver även jag.

Hoppas att ni alla får en förträfflig Måndag. På återseende.

Ett silvrigt hjorthuvud

dsc_0320-custom

Jag tycker att det är så en häftig inredningsdetalj att ha olika typer av djurhorn på väggarna. Eftersom jag inte vill köpa några slags djurprodukter utan att med 100% säkerhet veta att djuren har levt bra liv med ett värdigt slut så har jag helt enkelt inte införskaffat något riktigt sådant. Men så sprang jag på detta coola hjorthuvudet i papier maché på Panduro nu i mellandagarna för en blygsam summa av 85 riksdaler och kunde absolut inte stå emot. Så det fick följa med hem tillsammans med en burk silversprayfärg. Och i dag då så fick hjorttrofén byta färg från pappersbrunsmurrig till vintersilvrig.

dsc_0350-custom

Älskar sådanahär lätta pysselprojekt som får mig att kicka igång kreativitetsådran och som är bra att smyga in mellan pulkaåkning och  söndagsmiddag. Nu står hjorthuvudet på tork i köket och jag funderar på om en hall eller ett kök skulle må bäst att ett papier maché huvud i silver. Återstå att se helt enkelt.

Kylslagna ledighetsdagar

dsc_0297-custom

Kylan biter tag även i oss västkustbor denna kylslagna trettondag och vi vaknar för andra dagen i rad utan kallvatten i köket här i vårt lilla gudsförgätna torp. Vi bor här nu mellan fotografering och visning för att liksom inte stöka till den där perfekta införvisningenstädningen i vår lägenhet. Ni vet den som inte är på riktigt utan bara ett visningsexemplar av ens verkliga liv. Gillar visserligen att styla men ogillar skarpt allt det där tillkonstlade som inte är på riktigt utan bara för att höja marknadsvärdet på saker och ting. Men det är ju så vårt samhälle ser ut nu för tiden, det är så mycket yta och allt mindre tyngd i det mesta.

dsc_0311-custom

Trots att vårt lilla torp inte på långa vägar har alla de där bekvämligheter som jag egentligen önskar mig av ett boende, så är jag mer harmonisk här än i vår fullutrustade lägenhet i stan. Och kanske är det just det som gör det, det operfekta och ofullkomliga. Där den värmande elden i eldstaden blir viktigt för att hålla värmen om kvällarna och där kampen för att inte få vattenledningarna att frysa gör att jag hittar tillbaka till något ursprungligt i mig. Och det är nog precis det som jag behöver. Som jag tror att vi alla behöver. Det jordade och ursprungliga. Marken, elden, vattnet och stjärnorna.

dsc_0298-customdsc_0300-custom

Efter en kopp kaffe, en äggmacka och en eld som sakta värmer upp vardagsrummet så är hela familjen snart redo för att ge oss ut i ett krispigt vinterlandskap (minus snö tyvärr) för att andas lite frisk luft och rasta av oss lite. Till kvällen kommer några vänner till oss hit och vi ska äta köttgryta med knödel, en rätt som har följt med oss efter våra vistelser i Tjeckien och som uppskattas mycket av barnen. Att fylla Torpet med mustiga grytor och fulla bord är nog det allra bästa sättet att göra om ett gammalt torp till ett ställe att kalla hemma.

dsc_0313-customdsc_0305-custom