Monthly Archives: juli 2016

Familjepromenader och semesternedräkning

DSC_0707 (Custom) DSC_0718 (Custom)

Även om mina alldeles egna långpromenader tyvärr har fått stå tillbaka de senaste månaderna för annat, så har vi äntligen återupptagit våra familjepromenader. Långa promenader i naturen är ju lite av mitt livselixir och jag märker även på barnen hur otroligt jordade de blir av att få springa av sig all den där överskottsenergin i naturens lugnande famn. Vi åker dagligen ut till torpet för att inspektera arbetet och i går så passade vi på att ta en promenad däromkring. Det är ju mina barndomsstigar som jag har ridit på sedan jag hade min första ponny, så jag känner till varje träd och vet var man kan hitta dignande körsbärsträd på vägen.

Jag älskar naturens skiftningar och nu när sommaren har gått in i en annan fas så vajar sädesfälten sådär mjukt och följsamt längst stigarna där vi går. Jag jobbar två dagar till och sedan har jag semester i fyra veckor + fyra veckors föräldrarledighet och oavsett väder så är det bland annat det här som jag tänker att mina semesterdagar ska innehålla. Dagliga promenader för att rasta familjen och andas frisk lantluft.

Rumsrent – boktips i jakten på en miljövänligare renovering

DSC_0719 (Custom)

Min innerliga önskan nu när vi renoverar torpet är att vi ska försöka göra det på ett så miljövänligt sätt som möjligt. Men det är verkligen en sådan djungel när man väl ger sig i kast med att renovera ett hus från grunden så som vi gör. Till på köpet så har alla hantverkare som jag har stött på skakat lite lätt på huvudet och tyckt att jag är smått galen när jag lägger fram mina önskningar om miljövänlig isolering och överlag en så miljövänlig renovering som möjligt. Nixpix här används det de material som de är vana vid och inget annat och dessutom så är det ju SÅ dyrt säger alla. Så badrumsrenoveringen får helt enkelt bli på ett alldeles vanligt vis eftersom vi behöver få ett badrum färdigt snabbt,  men vi har köpt en hel del grejer på blocket eftersom jag verkligen inte tycker att allt bör vara nytt utan att det redan använda och älskade har mer karaktär och sätter ju samtidigt ett mindre avtryck på vår jord, winwin. Det enda som jag verkligen har kunnat påverka är vilken färg som målaren använder sig utav och det blev linoljefärg på min önskan. Tänkte framöver även testa äggtempera och fler sorters kalkfärg, miljövänliga allihop.

I den fortsatta renoveringen så känner jag att jag behöver mer kött på benen i mina diskussioner med hantverkarna, så jag tänkte helt enkelt läsa på så att jag vet lite mer vad jag pratar om. Därför blev jag så glad när jag hittade den här boken häromdagen med praktiska tips och råd. Såhär skriver författaren: För den som är mitt uppe i ett renoveringsprojekt är det svårt att navigera bland alla produkter och material. Det är lätt hänt att en försäljare eller snickare – som förespråkar ett snabbt, effektivt och lättarbetat material – får sin vilja fram. Vill det sig illa betyder det att vi tackar ja till hormonpåverkade ftalater i plastgolv, allergiframkallande biocider i målarfärg eller nanopartiklar som ingen riktigt vet hur de påverkar vår hälsa på sikt. Jag köpte min bok här.

Jamen ni hör ju, passar mig som handen i handsken. Här ska läsas på och jag ska skanna av marknaden ordentligt i jakt på sådant som är så snällt som möjligt både för oss som ska bo i huset och för moder jord.

Det blir spännande det här.

En Söndag till att gräva och kratta

DSC_0685 (Custom)

I går ägnade jag i princip hela dagen ute vid torpet med att kratta och skyffla igen de där gigantiska gångarna som vi grävt för avlopp och vatten. Min pappa hade varit där tidigare på förmiddagen med grävskopan för att täcka igen det allra mesta för att sedan låta mig ta över och göra finarbetet. Men alltså jösses så tungt det var, jag krattade och skyfflade jord i fem timmar för att sedan plocka sten i ytterligare en timme. Men oj så skönt det är när det börjar att se ut som vanligt igen. Jag mår själsligt dåligt när det är så rörigt och uppgrävt som det har varit där ute de sista veckorna. När renoveringen är i nedbrytningsfasen snarare än i uppbyggnadsfasen, det är ju där vi har varit ett litet tag nu och jag har verkligen undrat om det någonsin kommer att se okej ut igen.

Även badrummet är numera i uppbyggnadsfasen och under veckan så kommer träpanelen upp och där ska läggas kakel och klinkers. Det blir ett litet badrum med lågt i tak och vi har valt att sätta in ett större fönster än det som finns där i dag, tänker att badrummet kommer att kännas större på så sätt. Gissa om jag är spänd på att få allt det där på plats för att se om det blir så som jag har tänkt mig. Vaknade mitt i natten i natt av att ha drömt mardrömmar om träpaneler, alltså jösses vad den här renoveringen har försatt mig i beslutsångest. Visst jag vet ju i stort sett hur jag vill ha det men vitt kakel finns ju lixom i hundra vita nyanser och storlekar och träpanel finns ju i en mängd olika utförande den oxå. Dagens i-landsproblem alltså.

Yogafestival och kombucha

För någon vecka sedan när jag och Guldklimpen var nere på stan för frisörbesök och sushilunch så vandrade vi nyfiket inom parken som ligger alldeles i närheten av vårt sushiställe. För inget går förbi varken mig eller min nyfikna lilla dotter och eftersom parken var osedvanligt full av tält luktade det spännande marknad eller något annat intressant lång väg. Så gissa om jag blev glatt överraskad när den första vi pratar med är en målare som enbart använder sig av ekologiska färger och i vagnen bortanför så säljs det rawfood för glatta livet. Vi hade ramlat rakt in i Halmstads första yogafestival som helt hade gått mig förbi om det inte vore för det där sushibesöket. Jag som har som någonslags årsmål att börja med yoga typ i går samlade på mig lite nyttig information om sommarens yogaprogam och pratade även med någon trevlig yogalärare som undervisar yoga en gång i veckan uppe på Galgberget under sommaren för föräldrar med barn.

DSC_0297 (Custom)

Hade det inte varit för att det ösregnade eller för att dottern ville hem och visa sin nya frisyr för resten av familjen så hade jag kunnat stanna ett bra tag till och samspråka med sådana som inspirerar mig. Det sista stället vi stannade på var tältet som den gröna matkassen hade. Ett företag som levererar matkassar som är 100% vegetariska och 90% eko direkt till dörren i landets större städer och som kommer till Halmstad till hösten. Jag passade på att köpa på mig ett gäng lyxiga dadlar, en flaska Kombucha och kokosnutella. Kombutcha har jag hört talas om innan men aldrig provat. Det är ett sötat te som har fått jäsa och som blir en syrlig vinägeraktig dryck. Den sägs ha en renande och avgiftande effekt på kroppen samtidigt som den förbättrar matsmältningen pga en levande bakteriekultur. Det är en pribiotisk dryck som sägs motverka svampen candida i kroppen till på köpet innehåller den ett gäng b-vitaminer som behövs för att ge fint hår, hy och naglar. Spännande värre tänker jag.

DSC_0682 (Custom)

I alla fall så hällde jag upp ett glas Kombucha till mig i går kväll när jag och lillebror avnjöt lax och nypotatis och jisses så god den är. Oavsett sina nyttiga egenskaper eller inte så föll den mig verkligen i smaken och kommer att blir en ny följeslagare här hemma. Fermenterat te alltså, det är grejer det. Någon annan som har provat?

Den inre rösten

DSC_0633 (Custom)Jag tänker ofta på hur svårt det faktiskt är att följa sin egen inre röst i dagens samhälle. Det finns så många som vill knäppa andra på näsan, som vill besserwissa sig mäktiga och som vill tala om hur andra ska leva sina liv. Jantelagen och samhället som gärna vill fösa in oss alla i samma smala, fyrkantiga boxar och så mycket enklare det är att bara följa strömmen än att simma motströms. När det gäller det mesta faktiskt. Av just den anledningen är jag smått allergisk mot alla råd som jag får ifrån andra, om jag inte själv ber om dem då förstås. Jag tror inte på goda råd ifrån andra utan jag tror istället på att följa sin egen magkänsla, sin egen röst. Ni vet den som inte är så lätt att höra om bruset utifrån är för högt. Den som alltid talar om vad som är bäst för just dig och som är just din vägvisare och kompass här i livet. Inte egot utan den där gnistan i dig som har kontakt med ditt högre jag och har en gudomlig glöd istället för den svärta tärande som egot besitter.

Jag tappar själv bort min inre röst ibland, när tempot i livet blir för högt och när andras behov går före mina egna under alltför lång tid. Och det är under de perioderna i livet som jag alltid mår som allra sämst, som jag fattar de sämsta besluten och som felprioriteringarna kommer som ett brev på posten. Av precis den anledningen är jag så enormt rädd om min egentid. Ni vet de där stunderna på dagen som jag har bara för mig själv. När jag kan känna in min kropp, hur den mår och vad min egen inre röst säger mig. Tvingas jag välja mellan sociala aktiviteter och en stunds egentid så är valet ganska enkelt för mig, jag försöker att lyssna när den inre rösten kallar numera.

Jag tror det är av precis den anledningen som jag dras till människor som väljer att leva lite annorlunda liv. Jag förförs inte av snabba bilar och lyxiga hem utan tycker att det är enormt spännande med annorlunda livsval eftersom det kräver så mycket mer av en människa än att följa den breda upptrampade stigen. Att trampa upp egna stigar kräver ju så mycket mer mod, energi och en bättre kompass än att följa den där asfalterade motorvägen av jantelag. Kan vi inte bara stötta varandra i alla tokigheter och försöka lägga energin på att utveckla oss själv istället för att berätta hur alla andra ska leva sina liv?

Så tänker jag, hur tänker du?

A vintage book – tapetkärlek

Vi håller som bäst på att välja tapeter till de där två små sovrummen och vardagsrummet i torpet. Det är den delen av huset som har varit bostadshus allra längst och som har sådär små rum med lågt i tak och som är sådär charmiga att jag nästan smäller av. Målaren/tapetseraren, som är min kusins man, har börjar riva tapet och dra bort matta i det större av de där två sovrummen. Tyvärr har vi fått aningar om att det kanske finns trämask i en av de bärande bjälkarna där, vilket vi verkligen inte hoppas stämmer men detta ska snickaren undersöka under morgondagen (som sagt MÅNGA överraskningar i gamla hus), under tiden så avvaktar vi lite med detta rum och låter honom gå på det mindre av de två rummen.

DSC_0667 (Custom)

Här ser ni originaltapeten i det större av de två små sovrummen.

I alla fall så börjar vi nu närma oss val av tapeter i alla de där tre rummen. Jag har bott i ett alldeles supervitt hem nu i sex års tid och känner verkligen en stark längtan efter lite färg och mönster. Dessutom så tror jag att dessa små gamla rum gör sig bäst i tapet.

DSC_0676 (Custom)

I går så sprang jag då på denna härliga kollektion från Borås tapeter som tydligen kom ut någon gång i slutet på förra året och som består av ett gäng pastelliga, lite gammaldags tapeter som verkligen föll mig i smaken. Jag vill gärna att det ska vara en känsla ifrån förr men ändå med en modern touch.

DSC_0678 (Custom)

Jag föll pladask för den här harlequin-tapeten som är lite dov och skrovlig, inte sådär skarpt pastellig som de andra varianterna utan lite ”äldre” i känslan. Svårt att se på min bild tyvärr, syns bättre här.

DSC_0680 (Custom)

Den här tycker jag oxå är snygg, lite milt pastellig men ändå mjuk och dov med ett mönster som jag tror kan passa i torpet. Ja men jag gillar nog alla tapater i den där kollektionen tror jag, så det blir ur en pärm som allting skall väljas. Älskar verkligen den här delen av renoveringen, den där man bara kan frossa i mönster, färger och drömma sig bort.

Fortsättning följer…

När familjen återigen är komplett

DSC_1074 copy (Custom)

Jamen vi fick ju hämta hem vår lilla lurviga i går och det är ju SÅ underbart att ha henne här hemma igen. För ingenting är sig likt utan henne, så är det bara, vi i familjen har alla saknat henne på olika sätt. Den där busiga, intensiva, otroligt snälla och alltid lika kärleksfulla lilla vovven.

I går strax efter lunch fick hon komma hem. Hon fick dropp över natten, inget mer kräk, magen hade skött sig och det där som satt där i vägen hade åkt ut sin naturliga väg. Men å så trött hon har varit, ville knappt hälsa på oss när vi hämtade henne (ja vi övergav ju henne där på djursjukhuset så det var väl rätt åt oss kan jag tycka) och somnade sedan i min famn efter fem minuters åktur. Väl hemma så gav vi oss alla ut på promenad och efter det så sov hon precis hela eftermiddagen och kvällen i går. Säkert trött efter både magont och en övernattning på djursjukhuset.

Men äntligen så är hon här hos oss igen, vår älskade lilla lurviga och ordningen är återigen återställd.