Monthly Archives: september 2011

När vindarna blir mildare

Ibland vänder det bara. Luften blir lite lättare att andas och vägarna blir mindre snåriga, bara sådär, utan förvarning. Visst är det konstigt det här, livet?

I går fick vi två positiva besked. Säljarna till lägenheten vi har blivit förälskade i meddelade mäklaren att de ville sälja till oss, även om det finns andra intressenter som är intresserade av att lägga högre bud. Alltså herregud, fattar ni? Bara sådär. Ja man tackar!

Sedan var vi nere i Malmö, på UMAS och hade ett avslutningssamtal med den bästa och mest ödmjuka av läkare. Som tyckte att vi ska fortsätta, kämpa vidare med våra IVF-behandlingar, eftersom vi trots allt har stora möjligheter att få den där graviditeten som vi längtar efter. Självklart finns inga garantier. Men som hon såg det så har vi bara haft en enorm otur. Jaha, oj vad säger man. Tack. Eller nej, vi måste kanske tänka om lite. Tja, vi får helt enkelt se hur vi ska göra, det här måste bara landa lite först. Vi trodde lixom att hon skulle säga att våra chanser var betydligt mindre, men det här, ja det förväntade vi oss inte. Men trots allt, så vet i katten om vi orkar ta oss igenom det där igen. För det tär. På oss, på vårt förhållande, tja det påverkar allt. För det viktigaste är trots allt kärleken, den vill jag inte offra för allt i världen.

Så efter en lång och mycket händelserik dag fanns det inte så mycket annat att göra än att åka hem, tända ljus, baka tekakor och prata. Om livet, om lägenheter, flytt, försäljning, ivf-behandlingar, adoption. Det snurrar lite lätt i huvudet, men vad gör det. För det viktigaste är att vi tar oss fram och går vidare på nya vägar.

Det blir nog bra det här, tillslut. Trots allt.

Men en ny lägenhet alltså, en fyra med uterum, trägolv och ett stort, stort kök. Jo, man tackar.

Att ha de mest godhjärtade läsare

Först och främst, kära ni, vill jag säga tack! Tack för att ni är så underbara som peppar, stöttar och ger de finaste kommentarer. Jag förstår att ni blev chockade, barnlöshet är inget som jag tidigare vid något tillfälle nämnts i bloggen (jag menar jag kunde ju ha förvarnat er åtminstone lite).

Just för att det är så svårt.

För att det är så känsligt och privat.

Anledningen till att jag nu har berättat är helt enkelt för att det kändes rätt, vi har landat i det här nu, jag och min man. Dessutom tänkte jag att jag kanske kan hjälpa någon annan, genom att berätta och genom att visa att vi faktiskt är ganska många som lämnas utanför den där normala kärnfamiljen. Men vet ni, det är okej. Faktiskt. Det finns andra vägar att gå. Betydligt svårare, betydligt krokigare, men de finns där i snårskogen bara man letar tillräckligt noga. Jag lovar, för jag vet. Jag är där mitt i snårskogen och letar, febrilt.

Men än en gång tack! Hade jag kunnat skulle jag minsann åka hem till var och en av er och ge er en stor välförtjänt kram. Eller kanske ännu bättre bjuda hem er alla på fika med hembakade muffins, varm choklad och bara njuta av att prata om livet med de finaste bloggerskor och bloggläsare som världen har skådat.

En stor, varm och genuin kram till er alla (och en liten puss)!

Slut som artist

Ja, hmm, det är lite mycket här just nu om man säger så. Kanske är det lite höstdepp som har gjort sig påmint eller kanske är det faktumet att vi fortfarande är barnlösa trots en mängd IVF-behandlingar, att vi har påbörjat en adoptionskurs och att det på någotvis faktiskt känns väldigt vemodigt, trots att det borde kännas hoppfullt.

Kanske beror det på den här budgivningen som inte verkar ha något slut eller det kanske beror på att jag har tagit mig vatten över huvudet i hopp om att fylla mina dagar med roligheter för att slippa sugas ner i mörkret igen. Det där mörkret som har varit en ständig följeslagare under de här kämpiga åren i ivf-karusellen.

Alla ingredienser tillsammans blir, som sagt,lite mycket. Fast innerst inne vet jag, att det på någotvis, kommer att ordna sig allt det där. Så småningom, någongång i framtiden kanske även vi kommer att få glädjen att bilda familjen och få gåvan av ett barn. Det är inte rättvist, det här livet, det är det inte. Men trots allt, så är jag tacksam för det jag har. Så försöker jag se det, jag försöker fokusera på det som är positivt. Men ibland kan den där bitterheten komma upp till ytan och skina igenom. Bitterheten över det man inte får här i livet, det självklara. Det är då det kan bli såhär (för jag förstå verkligen hur tjejen känner det & all heder till Ebba som svarade på ett mycket ödmjukt sätt, men vissa andra onödiga, elaka kommentarer, alltså herregud).

Då tänker jag, tänk om alla kunde vara lite mer strorsinta gentemot varandra, inte kasta skit utan istället hjälpa. Försöka förstå. Att vi är alla bara människor som vandrar här på jorden och det bli så mycket bättre om vi hjälper varandra. Lyfter varandra igenom det som är svårt och tufft här i livet, istället för att mässa och döma varandra. Vi vet inte vad andra människor har för ryggsäckar och vad just de kämpar med. Vi kan bara finnas här för varandra, för att det blir så mycket lättare då.

Med vänlighet, öppenhet och ödmjukhet som parroll, istället för det där andra, det som bara förstör, förtär och är otillåtande. Nä den skiten kastar vi i soptunnan, lägger på locket och går därifrån tycker jag.

Ja, vi säger väll så då.

Att bli grymt inspirerad.

Okej, jag erkänner, jag är helt lägenhetsgalen just nu. Surfar lägenhetsbilder som aldrig förr och tänker om….om vi nu får den där lägenheten så ska jag minsann vara väl förberedd med en inspirationsmapp överfull med bilder. För är det något som är mer än roligt, så är det att inreda en nyköpt lägenhet.

Vad jag dessutom funderar över är ju självklart det där med att vi då även måste sälja vår nuvarande lägenhet. Vilket gör väldigt ont i hjärtat. För den här lägenheten rymmer så mycket kärlek och är så mycket vi, ja, jag älskar den helt enkelt. Den har sådant som jag är svag för som tegelväggen i hallen och ett kök med själ. Så därför ska jag ge den det bästa avslut och vid en försäljning försöka att pimpa den på allra bästa sätt. För att få inspiration surfar jag runt på Alvhems lägenhetsobjekt, för det finns ingen som kan pimpa en lägenhet eller ta så underbara bilder, såsom dom kan.

Så ja, jag försöker lära mig vad som skulle kunna vara de rätta ingredienserna för att ge den lägenhet det där lilla extra. Ett olivträd är ju självskrivet lixom en mängd färska örter i köker, nyuppskuret bröd, tända ljus (såklart lite dyrare och lite exklusivare), ett par högklackade skor i hallen, färska snittblommor, apelsinträd, färsk frukt, olivolja och annat fräscht i köket, gamla trälådor, en kakelugn, dyra designmöbler och ….ja det var nog precis här någonstans det ballade ur (men alltså å en kakelugn).

Helt ärligt, det finns nog bra mycket man kan göra för att pimpa sin lägenhet med enkla medel inför en försäljning. Jag tar lärdom från de bästa, kolla bara på bilden nedanför. Köket är verkligen ”to die for”, verkligen.

Men jag tänkte be er om lite tips och råd här. Har ni pimperfarenheter så får ni gärna dela med er till en syster i nöd.

Dagens tankeställare

Hmm ja, jag försöker just nu att bli lite husligare. Eller rättare sagt mindre slösaktig och bättre på att ta vara på sådant som jag faktiskt har, jag har nämligen kommit på mig själv med att vara extremt ohushållsam. Vilket jag absolut inte är ensam om här i Sverige (eller i hela västvärlden för den delen) om man får tro dagstidningarna som skriver att vi slänger enormt mycket mat, mat som är fullt bruklig. Detta är självklart en enorm påfrestning för naturen och dessutom ett enormt slöseri när stora delar av världens befolkning svälter och i debatter tas det upp om och om igen att vi faktiskt konsumerar mer mat (samt även en massa annat såsom olja, träd, el o.s.v) än vad jorden klarar av att ge oss.

I alla fall så fick jag mig en riktig tankeställare i dag när jag har städat kylskåp och skafferi. Från kylskåpet hamnade en massa mat i soporna, sådant som vi inte har tagit vara på i tid och i skafferiet finns det en massa mat som jag inte ens visste att vi hade hemma. Dessutom för andra gånger på rad så höll den där färska timjanen som jag köpte i affären för bara ett par dagar sedan på att dö (de där rackarna håller sig ju inte så länge). Men denna gången hamnade den på tork för att användas i framtida soppa istället för att gå till spillo på en soptipp.

Inte så omvälvande, inte så stort men om alla drar sitt strå till stacken så skapar vi skillnad tillsammans. Amen.

width=

Omladdning pågår

width=

width=

I dag tror jag, att jag faktiskt har slagit någonslags rekord i att sova otroligt länge, mina sömnbehov liknas mer vid en trött tonåren än en någon trettioplusare. Fast jag vet ju i alla fall vad det beror på, just denna trötthet är bara ett bevis på en kanonkul jubileumskväll med jobbet. Oj, oj i dag ömmar mina fötter efter många danstimmar i skor som jag inte är van vid, kameran är full av härliga bilder (som jag anser är för jobbprivata för att lägga upp här) och kvar i kroppen finns en glad bubblighet som mynnar i en tacksamhet över fina arbetskamrater och bra chefer som i går bjöd på en helt oförglömlig kväll. Vi var drygt 200 personer som intog Tylöhus, vandrade upp längst röda mattan och blev underhållna på allra bästa sätt med proffsig konferencier och bra liveband. Ja magmusklerna värker fortfarande av skratt och jag är enormt tacksam över att få vara med om sådana kalaskul tillställningar.

Nu efter denna sömnöverdos, filmtittande och en hel skål med godis så känner jag mig faktiskt laddad för att återigen, för tredje dagen på rad, dra på mig en kalasklänning. Denna kväll lite stillsammare med middag på släktgården tillsammans med den stora brokiga släkten, alla hundar, katter och den värme som finns där ute, just i kväll för att fira mammas födelsedag.

Ja och så var det det där med budgivningen, där händer det inte så mycket just nu för mäklaren och de andra budgivarna, de håller oss på halster. Inte ett dugg har vi hört sedan vårt senaste bud i förgår. Jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt, bara att jag förväntar mig ett avslut nästa vecka. För jag vet ärligt talat inte om vi klarar en cliffhanger, över en helg till. Vi nipprar ju nästan ihjäl oss här, fattar de inte det?

Med en fyrtioårsfest rikare

width=

Japp, jag tror minsann att jag fortsätter matbloggandet nu när jag ändå är igång. Vi är precis hemkomna från 40-års galej på en av stans bästa restauranger, magen är full av god mat och vi sitter här lite komamätta i soffan och spånar inför morgondagen. Mannen har precis provat skjortor och jag funderar på om svarta strumpbyxor eller hudfärgade passar bäst till min nyinköpta klänning. Den hänger i alla fall där på gardrobsdörren och väntar på morgondagens galej och vi är ganska så förväntasfulla vi oxå. Vissa av mina arbetskompisar har till och med provfönat håret så att de vet precis hur de ska ha det, ja det är lite lätt hysteri här nu. Jag är lite mindre lat och har bokat tid hos frisören för tvätt, fön och lite hollywoodlockar i håret sisådär, känns skönt fredagslyxigt i alla fall och det är ju inte varje dag som jag går på sådant här stort galej.

Det är ju fasligt skönt att tankarna är lite upptagna av annat än den där budgivningen, för den gör mig lite lätt nipprig. Vi leder fortfarande budgivningen så nu försöker vi att glädjas lite åt det, det är skönt att kunna göra det utanför mäklarens kontorstider. När det är stört omöjligt att något galet kan ske.

I morgon kära vänner kommer bloggen att förbli ouppdaterad, det är ju jobb, festfix och sedan fest som står på schemat, så något inlägg där emellan är nog stört omöjligt. Vi syns på Lördag och då hoppas jag kunna ge er positiva lägenhetsbesked, för en utdragen budgivning med en helg mitt emellan hoppas jag verkligen att det inte blir.

Bakisdagen

Ja alltså det är inte riktigt som det låter. Ni som har jobbat natt ni vet. Hur det är när man har gått av och ska vända tillbaka dygnet igen. Det är då den där känsla kommer, bakiskänslan, ungefär som jag har festat en hel natt och dragit i sig alldeles för många glas tequila i någon shothysteri in på småtimmarna. Dessutom susar det i skallen och humöret är inte direkt på topp om man säger så. I alla fall så behöver jag inte släpa mig till jobbet förrän till lunch och innan dess tänkte jag bekanta mig ytterligare med fotoredigeringskursen som verkar vara riktigt kanon.

I går då så var jag i alla fall iväg och klippte mig samt färgade håret (tja, därav bilden på mig, var ju tvungen att lägga upp någonslags bevis även om min min inte är av denna värld, men det bjuder jag på). För det vankas ju nämligen stort galej på Tylöhus på Fredag och då är det ju trevligt att vara nyfixad i håret. Dessutom är det 40-års kalas i kväll och på Lördag ska vi fira kära mamma som även hon har passat på att bli ett år äldre. Ja, det är lite mycket nu om man säger så. Så mycket att jag har varit tvungen att ta mitt förnuft till fånga och faktiskt tacka nej till den där högskolekursen ”att skriva för webben och interaktiva medier”, jag menar det kommer ju fler terminer. Fast jag ska erkänna att det var med lite sorg i hjärtat som jag tackade nej, den verkade vara så fasligt rolig.

Och ni tack, tack så mycket för alla era hållna-tummar, ni är verkligen guld värda. Dessutom så tror jag faktiskt att det hjälper. För i går hände det verkligen något märkligt i den här budgivningen. Alldeles för tidigt på morgonen fick vi ett sådant där hålla-andan-pling i våra mobiler. Då visade det sig att de andra budgivarna hade slagit till med att höja budet med hundra tusen, de som fjantade med tiotusen vid förra höjningen. Okej, några som verkligen vet vad de vill tänkte vi, då är det snart kört för oss. Men senare samma dag fick vi ett samtal från mäklaren som lite generat harklade ur sig att han hade råkat slänga om siffrorna lite, så i själva verket hade våra motståndare bara höjt budet med femtontusen. Ahhh, vi är verkligen med i matchen igen. Som sagt, nu får ni tro att jag är hur galen som helst men eran goda karma, jag tror att det är den som hjälper oss.

Så än en gång tack.

Att ladda som en maratonlöpare

Minsann, jag kör visst matblogg här idag. Fast å andra sidan så har jag inte gjort så mycket mer än just det i dag, ätit, sovit och ja, vaknat emellanåt och kollat min mobil efter sms från den där mäklaren.

När jag jobbar natt så får jag för mig att det är bra att ladda innan, med god mat som är riktigt kolhydratrik och som ger energi som håller åtminstone in på halva natten sisådär (sedan på jobbet väntar världens godaste havrekakor som kocken på jobbet har bakat, ska försöka sno åt mig det receptet). Så mannen som är bra mycket piggare än vad jag är i dag han får stoltsera som kock och lagar mer än gärna pasta till sin jobba-natten-trötta-fru. Nu ska jag bara låta maten landa lite och hinna omvandlas till energi, sedan ska vi ta en lång rask promenad med en liten vovve som har sovit sött jämte mig precis hela dagen. Så hon har väldigt mycket spring i sina små ben att göra sig av med.

Och budgivningen, ja den är igång. Vi la första bud, sedan kom det ganska snabbt in en budgivare till som höjde med makalösa tiotusen. Vi som är lite mindre oförsiktiga än så kontrade med att höja en rejäl bit över deras bud. Tänkte att det kanske kan ge skrämselhicka och få våra motståndare lite ur spel. Ja, det lär vi väll märka i morgon. Kan jag be er om att hålla tummarna lite åt oss, tror att vi skulle behöva det faktiskt. Men som sagt, fortsättning följer.

Dax för jobba-natt-ritualen igen

Japp, då var jag alltså här igen. Sittandes i soffan efter en lång natts jobb, sådär förlamande trött med en bagerivarm fralla i min ena hand och med ett glas oboy i mitt andra. Precis så som jag vill att det ska vara innan jag kryper ner i sängen med Lemuren som ett klistermärke vid min ena sida och med vetskapen att jag har många timmars skön sömn framför mig. Det är precis här, hemma i soffan med sängen nära, som nattjobbet är som allra bäst.

Ja, just det och så har jag ju en sak jag glömt berätta. Vi var och tittade på hus i går igen, eller tja en lägenhet är det faktiskt om jag ska vara ärlig. Fast en lägenhet med ett uterum, trädgård, garage, fyra rum, ett vardagsrum med högt i tak, genomgående trägolv och så på perfekt läge inne i stan. Ahhh. Jag blir alldeles bubbligt glad och samtidigt otroligt nervös när jag tänker på det, för jag vet ganska väl vid det här laget hur det fungerar med budgivning, mäklare och hålla-andan-pling i telefonen. Men i alla fall, det var en lägenhet att älska. En fyra rum stor lägenhet med plats för umgänge, middagar, fester och kärlek. Precis vad vi behöver med andra ord. och ja, såklart, den där trädgården som Lemuren skulle älska att få ströva omkring i. Det är viktigt det, att Lemuren ska trivas. Såklart.

Men vet ni, nu väntar sängen och jag är inte den som låter en kär vän vänta alltför länge. Det skulle ju vara ohyfsat det. Så god natt på er!

Med en utmaning att ta sig ann

Jag har blivit utmanad av sköna bloggerskan bakom bloggen My Happy Home att svara på lite frågor. Självklart antar jag utmaningen, älskar ju sådant. Så här har ni mina svar:

Varför började du att blogga?
Hmm från allra första början började jag att blogga åt min och mina vänners internetföretag (vi sålde kläder och accessoarer av märken såsom David & Goliath, Ink & Paint, Dillon Rogers, Baglady o.s.v) när det begav sig 06-07, vi bloggade då för att få bättre kontakt med våra kunder. Ett antal år senare, våren -10 så startade jag upp en blogg åt vårt teatergäng och detta inför en ny uppsättning, för att hålla publik och teatermedlemmarna uppdaterade om vad vi hade för oss. När hösten sedan kom och teaterbloggen låg nere så började det att rycka i bloggnerven igen. Jag behöver helt enkelt olika projekt där jag kan få ut min kreativa energi. Dessutom utvecklar jag både mitt skrivande (tror jag) och mitt fotograferande genom att ha en blogg. Tja, lite så är det helt enkelt, rackarns roligt och beroendeframkallande i alla fall.

Vilka bloggar följer du?
Oj, ganska många. Jag har några i min blogglista här till höger, fast i själva verket så följer jag många fler än så, vissa tittar jag in hos varje dag andra följer jag lite mer sporadiskt. Sedan kikar jag självklart in hos alla som lämnar en kommentar här, på det viset har jag fått många nya favoriter att följa.

Favoritfärg(er)?
Vinrött ligger på en klar etta (fast jag varken har så många kläder eller inredningsdetaljer i just den färgen). Sedan så är ju det där ganska beroende av årstid, sinnesstämning och annat. Jag menar ibland kan svaret lika gärna vara turkost.

Favoritfilm?
Det finns så otroligt många bra filmer att jag absolut inte bara kan plocka upp och nämna en. Den senaste filmen jag såg var dock Water for elephants och den hamnar definitivt i kategorien filmer att älska. Den har alla de ingredienser som en riktigt bra film ska ha enligt mig: romantik, magi, sagolikt foto, härliga scenkläder, bra skådespeleri och framförallt en riktigt bra story.

Älskar den. Kan se den om och om igen.

Vilket land / länder drömmer du om att besöka och varför?
De flesta länder som jag inte har varit i och då framförallt en del länder i sydamerika. Jag vill färdas längs floderna i amazonas, se de mäktiga vattenfallen i Brasilien, vandra på de vidsträckta stäpperna i pampas, besöka karnevaler och svepas med i en färgsprakande tango. Dessutom lockar Indien för dess mystik och färgglada tyger och så Australien såklart, med sina stränder och rika naturliv.

Sedan har jag och min far pratat om att vi någongång ska ge oss ut och åka transibiriska järnvägen, mest för att det skulle vara så otroligt spännande. Jag ser framför mig bombastiska tågkupeer i rostrött och med en storslagen natur som sveper förbi utanför tågfönstret, vilhästar som vandrar på tundran och storslagna tempel (har inte alls stora förväntningar, inte alls). Ja och så Island, förstås dit skulle jag oxå vilja åka. Bada i varma källor, rida islandshästar och shoppa designkläder i Reykjavik.

Oj, jag har minsann att göra, får genast öka på mitt resesparande. För det finns verkligen inget bättre än att ut och resa, utforska nya städer, tjuvlyssna på samtal i ett språk som man inte förstår, stifta nya bekantskaper och framförallt upptäcka nya kulturer och andra religioner. Det är verkligen något som är alldeles, alldeles underbart.

Självklart tänker jag skicka utmaningen vidare till följande bloggare (om ni då vill anta den):
BakingandDreaming
Husfrun
Min plats i solen
Käthe
Ingen Vanlig Dag

& är det någon annan som vill anta en utmaning så är det fritt fram.

I händelsernas centrum

Har jag sagt att vår lilla Jack Russeltik är social? och nyfiken? Tja ni ser ju själva. I händelsernas centrum trivs hon allra bäst. Under morgontidningen liggandes på husses ben, det är grejer det.

Jo, just det, jag glömde att nämna att hon nog är ganska bortskämd oxå. Men det får man ju vara som ensamhund i en familj utan barn. Med all rätt.

Med någonting att fira

Ja, alltså jag har sagt det förut, men det kan inte sägas nog många gånger. Det är så viktigt att ta tillfället i akt att fira, så ofta man bara kan. Det finns verkligen ingenting som är för litet eller för obetydligt att fira. Det är bara till att fira på helt enkelt.

I går tog vi (jag och min man) tillfället i akt att fira att det faktiskt var elva år sedan som vi träffades (inte just i går men tidigare i veckan, fast det spelar ju inte så stor roll). För elva år sedan stod han där utanför min dörr i en studentkorridor i Kristianstad och ville bjuda in mig på vin, en helt vanlig söndag. Jag föll för hans blonda hår, vackra ögon, stora hjärta och konstnärliga ådra. Ja, allt det där som jag fortfarande älskar och inte kan få nog av. Så vi passade helt enkelt på att fira kärleken i går, för den kan man minsann inte fira för många gånger.

I dag har vi istället firat något helt annat. Vi har varit iväg på barndop hela dagen hos några fina vänner och firat…tja att barnet har fått ett namn och blivit upptagen i svenska kyrkan. Och nu, ja nu ska jag iväg och träffa hela teatergänget till den där nya pjäsen. Det ska allt bli bra spännande. Nya utmaningar, något att fira kanske?

I dess rätta element

Ja, kanske finns det inget som ger mig mer luft under mina vingar än just det, att få ströva omkring i skog och mark, insupa frisk luft och att njuta av tystnaden. Jag menar ärligt, finns det något bättre sätt att ladda batterierna på? Tja, inte för mig i alla fall. Jag kan gå omkring sådär i timmar, med Lemuren vid min sida och med en energidepå att fylla.

Dessutom finns det inget bättre sätt att få ur sig lite aggressioner och bena upp trassliga tankar. Till på köpet, som ett plus i kanten kommer en massa motion och dessutom kan förrådet av svamp, lingon och blåbär fyllas på. Dessutom gratis och till för alla.

Nästan som ett hallelulejamoment.

Sådant som blivit över

Nu när sommaren faktiskt är slut på riktigt och hösten har gjort sitt intåg, så har jag och käraste syster inventerat vad som finns kvar av våra Green Gate-grejer. Dessa köpte vi in förra sommaren för att sälja i mina föräldrars gårdsbutik och nu i slutet av denna sommar har vi reat ut det sista. Kvarglömda fanns då några enstaka saker som istället får bo här hemma hos mig, vilket inte gör mig något då jag är lite småkär i det mesta som Green Gate har att erbjuda och då i synnerhet det som vi har köpt in såklart.

Nu då när sommaren är slut och alla vackra, färglada muggar, kannor, smycken och annat är sålt så börjar återigen den där drömmen att spira. Den om att utöka och rusta upp mina föräldrars gårdsbutik till att även omfatta inredning, lavendel, olivträd, doftljus och en massa andra underbara saker. Det skulle passa så bra ihop med alla ekologiska grönsaker, hemslungad honung och rapsolja från österlen. Hmm ja, den drömmen har legat där och grott i många år och vem vet någon gång i framtiden kanske den blir förverkligad. Vi får se. I alla fall så är det drömmarna och visionerna det som håller mig igång och gör luften lite lättare att andas.

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.

Med skoinfo till er

Jag har fått en hel del frågor angående mina två senaste skoinköp (är i normala fall inte alls i riskzonen för att vara skofetischist, min böjelse ligger mer åt klänninghållet faktiskt). Så jag tänkte ge er lite mer utförlig information.

Min senaste förälskelse är från det spanska märket sancho boots. Har inte hittat just dessa boots online men skor av samma märke går att hitta på deras hemsida här.

Dessa boots går att hitta på Nilson shoes och finns turligt nog att köpa online här.

Hoppas att det kan vara er till någon hjälp.

Med lasagne, plugg och lite galenskap

Har precis stoppat i mig på tok för mycket av mannen paradrätt lasagne och är lite mer än behagligt mätt. Mannen har dessutom hunnit med att vara ute och rasta Lemuren så nu ligger hon här mellan oss i soffan och tuggar förnöjt i sig dagens typ, tredje ben.

Vi däremot sitter med varsin dator i knäet och försöker bli åtminstone lite klokare på vad vi har gett oss in på när det gäller högskolekurser under hösten. För vi är båda lika skogstokiga och har fått för oss att det går alldeles utmärkt att kombinera heltidsjobb med halvtidsstudier. Fast det är klart vi sparar in sisådär två-tre timmar varje kväll på att inte ha tv, utan istället lägga dessa timmar på att fånga lite ny kunskap. Vår interna tävling om vem som egentligen är mest ifrån vettet vinner dock mannen utan att blinka, för utöver heltidsjobb och plugg så extraknäcker han ju som musiker oxå (på kvällar och helger).

Ja, det är ju synd att ligga på latsidan. Eller som en av mina vänner sa häromdagen, ”alltså det finns ju så mycket kul att göra och så många nya saker att lära sig så jag undrar hur jag ska hinna med allt”

Ja, det är ju ändå så det är. Hur fasiken ska man hinna med allt det där roliga, nya och alla saker som man vill lära sig? Hmmm Ja det är väll bara att börja från början av listan och sedan beta av helt enkelt. Så då gör vi väll så då.

Om du låter omvärlden tro att du är galen är du fri att göra vad du vill

Ett gott skratt

Det krävs så lite för att göra någons dag eller ge någon annan människa en extra anledning till att skratta. Jag kan säga att jag är grymt lättroad och har väldigt nära till skratt, alltid. Vilket mina arbetskompisar så väl känner till. Så när jag efter vår sthlmshelg skulle packa upp min väska, så hittade jag väl undangömda små hotellfaskor precis överallt, minst sju stycken kan jag tillägga. Hi, hi, hi det är sådant jag går igång på och jag småskrattade hela tiden jag packade upp min väska.

Tänk så enkelt det är att göra någons dag. Egentligen

Med en ny skönhet i garderoben

Vi är bjudna av jobbet, på stort galej, för att fira jubileum på Tylöhus om några veckor. Så när vi nu var 15 tjejer som sprang omkring i Stockholm var ju en av de stora snackisarna det där med kläder, accessoarer, smycken, skor, väskor…you name it, till just detta jubileum. Själv köpte jag en klänning för några veckor sedan på hm för en billig peng och var rätt nöjd med detta fram tills att jag visade klänningen för min man. Han hmmade och kliade sig lite i håret och sa sedan lite försiktigt att – den där är ju ganska lik ditt nattlinne…… Kändes inte så bra kan jag säga. Så jag sällade mig till skaran av arbetskompisar som hade ett uppdrag att utföra.

Inte för att jag på något vis har varit orolig för att inte hitta en klänning lagom till den stora festen, för jag kan säga som så här, att är det något jag verkligen är bra på så är det att köpa klänningar. Ja men nu sprang jag ju i alla fall på en liten skönhet på söder. I en liten butik stod designern bakom ett helt nytt märke och sålde själv sina skapelser. Trevlig som bara den och med ett gäng klänningar till halva priset att erbjuda så gjorde han mig knäsvag. Hade jag inte infört klänningköpstopp på mig själv så skulle jag även slagit till på denna tjusiga sak. Men, men finns den kvar nästa månad så vet i katten om jag inte slår till ändå. Trots allt. Jag menar, kan man verkligen ha för många klänningar i sin garderob?

Med ännu en händelserik dag i bakspegeln

Alltså ibland springer dagarna ifrån en. Även om jag har varit ledig i dag och egentligen inte har haft något särskilt planerat så har dagen gått i ett rasande tempo. Först ut var det där spännande mötet med regissören som erbjöd mig en roll i sin nyskrivna pjäs. Över en kopp chai latte på ett litet fik inne i stan berättade han för mig om pjäsens olika karaktärer, storyn och upplägget. Så nu ligger det ett manus här i vardagsrummet som redan har blivit lite lätt tummat och som kräver att bli omläst ett par gånger till innan viktiga beslut ska fattas.

Efter detta möte har det varit en massa saker att fixa, bland annat så har jag försökt få tag på sj:s hittegodavdelningen då jag har lyckats med konststycket att bli av med mina glasögon (som jag verkligen behöver, är i princip blind utan dem eller mina linser). När jag då äntligen fick tag på någon av sj:s medarbetare så förstod jag att om jag nu har turen att få tillbaka mina glasögon, så lär det åtminstone dröja minst tre veckor. Ja, tjena det är ju helt omöjligt för mig. Så efter detta uppiggande telefonsamtal rusade jag in till synsam i stan för att köpa mig ett par nya glasögon. Eftersom det är tre år sedan jag gjorde en synundersökning fick jag inte beställa några glasögon utan att göra det och jag fick inte göra en synundersökning utan att först vara linsfri i två dygn. Hmmm hur tänkte de här, jag är ju i princip blind utan mina linser. Kanske kan jag be om att få bli sjukskriven dessa två dagar på grund av…borttappade glasögon. Eller? För inte kan jag jobba inte, det är en sak som är säker.

I alla fall så pratade jag mig förbi det där och har nu en påse här hemma med glasögonbågar att välja mellan. Efter att ha avslutat dagen med middag hos några vänner ska jag nu snart krypa ner i den mjuka sängen och försöka låta bli att drömma drömmar om borttappade glasögon och surrealistiska teatervärldar.

Sov sött go vänner och tack för alla era fina kommenterar, de värmer hjärtat varenda en.

Med en stockholmshelg rikare

Ja, det är helt enkelt anledningen till min totala frånvaro från bloggen under helgen, jag har alltså varit en sväng i huvudstaden med ett gäng arbetskamrater som hade siktet inställt på tjejmilen. Jag kan genast och med en gång avslöja att jag INTE var med och sprang, däremot är jag en riktig höjdare på att hejja fram andra människor, så det var min stora bragd denna helgen. Ta mig till Buttricks köpa pom-pom-grejer och stå vid sidan om som värsta cheerleadern och skrika uppmuntrande ord till alla hurtiga och duktiga tjejer.

Jag är i alla fall precis hemkommen från tågresan och var bara tvungen att titta in här och säga hej innan jag stoppar i mig några rostade mackor och kryper till kojs. För huvudet är fullt av skratt, kroppen är trött av långa promenader och jag längtar till i morgon när jag ska kika igenom helgens bilder och dessutom träffa den där regissören som har en roll att erbjuda mig i en nyskriven pjäs.

Kudden väntar och ja vi, vi ses i morgon igen.

Med höstcravings på hjärnan

Alltså tjejer, får ni oxå sådana där materiella habegär ibland. Ni vet riktiga cravings, när hjärnan bara har fokus på en enda sak och inget annat liksom blir viktigt, just då (fast det bara är materiel kärlek det handlar om).

Just nu består mina cravings av höstgrejer och då framförallt skor, kängor, stövlar, ja alla möjliga fotbeklädnader helt enkelt. Jag skyller helt obekymrat detta på höstkatalogerna, det är deras fel helt enkelt. Jag menar, jag vill inget annat än att krypa in i tjocka koftor, dra en stickad mössa i murriga färger över mitt huvud och sticka ner fötterna i ett par grova kängor. Ja, då blir det helt enkelt som det blir när man springer på det ena snygga skoparet efter det andra.

Jag kan säga som så att min skokvot är fylld för minst ett halvår framöver i alla fall. Och på något vis känns ju inte det så illa ändå. Rustad för hösten, det har jag minsann aldrig varit så ordentligt som i år inte.

Med en mycket lång natt i ryggraden

Det enda riktiga efter att ha jobbat en lång natt är att cykla inom bageriet på vägen hem, köpa med sig nybakta frallor och väl hemma hälla upp en stor kopp mjölk och ösa ner några skedar oboy däri (dricker aldrig oboy annars, bara när jag jobbat natt, det är liksom en del av ritualen). Sedan mumsar jag i mig det hela medan kroppen och knoppen blir tröttare och tröttare och sängen ropar mitt namn (så högt så jag tror att till och med grannarna hör).

Det är det bästa med att jobba natt, att få gå och lägga sig när man kommer hem.

Halleluja.

Så god natt kära vänner eller vad säger man, god dag?