Category Archives: Livet helt enkelt

En händelserik helg

DSC_1115 (Custom)

Nämen oj vilka händelserika dagar det har varit sedan jag tittade in här senast. I Fredags jobbade jag hela dagen för att sedan framåt em hinna med en till fotografering av min kära gravida syster ute vid havet i solnedgång och vintersken, sedan i Lördags ägnade vi dagen åt ett dop för en av våra vänners son Olle. Sedan i Söndags så fyllde Guldklimpen hela sju år och det firade vi med ett kalas mitt på dagen för den närmsta familjen. Kalaset blev ett dubbelkalas eftersom vi passade på att fira Lillebror samtidigt då han fyller tre år i dag. Till på köpet så fick min kära syster en liten pojke på Lördagskvällen, så av fem kusiner så har plötsligt tre födelsedagar innan loppet av tre dagar.Crazy!

Så ja, himmel och pannkaka vilken händelserik helg det blev.

DSC_1132 (Custom)DSC_0029 (Custom)DSC_0026 (Custom)

I dag har vi firat Lillebror med att äta glass till frukost och semla till fika. Tyvärr har den stackaren lyckats bli sjuk på sin födelsedag, han hostar, har feber och låter som en kraxande fågel. Vi varvar vila med lek och lyssnar på Guldklimpen som spelar på sin sprillans nya elgitarr och som sedan sin födelsedag knappt har kunnat släppa den ifrån sig. Jag tror bestämt att vi har en ny liten musiker i familjen.

Och det är så galet att tänka att för bara två år sedan så kände jag inte ens dessa två filurer som sprider sådan livsglädje och som världen numera kretsar kring.

Livet alltså…

DSC_1086 (Custom)

När cirklar sluts

Ibland under livets gång så möter man människor som på ett eller annat sätt har satt djupa spår i ens själ. Spår som har orsakat sorg, lidande, ilska eller andra negativa känslor som sätter sig i form av energiblockeringar eller flisor i själen som inte vill läka. I veckan som gick så stötte jag på en sådan människa, en person som jag skulle vilja säga utövade maktmissbruk emot mig och min man när vi var som mest sårbara i vår adoptionsprocess (för er som läst min blogg länge så kanske ni kommer ihåg berättelsen om Bergatrollet). Trots att jag aktivt försöker jobba med mig själv och mitt inre dagligen så har jag inte kunnat göra mig av med alla de negativa energier som denna människan gav mig för några år sedan och jag har verkligen känt en sådan stark ilska gentemot henne, hennes person och hennes agerande gentemot oss.

Men så för några dagar sedan så gav livet mig möjlighet att skapa balans och att vända saker och ting till rätta igen. Jag tror ju på att saker som sker har en mening, hur överjävliga saker och ting än kan vara så tror jag att det sker för att föra oss människor vidare i vår utveckling. Så ser jag numera på vår barnlöshetsperiod och på den där olidliga resan mot att bli föräldrar genom adoption. En resa som hade många fler törnen än rosor men som tillslut ledde oss fram till en hel sagoskog.

I alla fall, den där människan hade jag alltså turen eller oturen att träffa nu i veckan och jag kunde på inget sätt undvika henne, även om flykt faktiskt var mitt första alternativ. Efter att ha samlat ihop all den energi jag faktiskt kunde uppbringa så gjorde jag såsom sig bör, jag vände andra kinden till. Jag vågade möta henne och jag orkade möte henne med respekt, med värdighet och med ett leende på mina läppar. Jag orkade berätta för henne precis hur mycket jag älskar mina barn och hur bra hela resan har gått. Jag sa inte rent ut hur fel hon hade när hon försökte neka oss att adoptera vår dotter men om hon har känsla för undertexter så tror jag att hon förstår ändå.

Efteråt så kändes det som en sådan triumf, att jag faktiskt orkade och hade modet att möta henne och att göra det på ett värdigt sätt, på ett sådant sätt som alla människor bör bli bemötta men som hon aldrig bemödade sig att möta oss. Med värdighet och med respekt för människors förmåga att fatta egna välgrundade beslut baserade på en egen stark intuition och på en förmåga att se möjligheter där andra ser hinder .

Äntligen så är en av livets tyngre cirklar slutna och jag kan vandra vidare med ett lättare hjärta, med en själ under läkning och med en vetskap om att universum ger en möjligheter att sluta de där cirklarna som slukar energi, det gäller bara att ha modet och styrkan att se det.

En Onsdagsförmiddag


DSC_0930 (Custom)DSC_0915 (Custom)

I dag passade jag på att träffa en av mina teatersystrar på förmiddagen mellan förskolelämning och hämtning. När vi ses på förmiddagarna såhär så brukar vi ta långpromenader med vovvar och barnvagnar och får på så sätt både motion, umgänge och hundrastning samtidigt. Passar otroligt bra för småbarnsmammor som oss där det annars kan vara svårt att få in livets alla beståndsdelar på ett bra sätt.

Sedan var det ofantligt gott att komma in i värmen igen och sätta i sig lite varm choklad, skorpor och frukt. Onsdagarna är ju en av två dagar i veckan när jag är föräldraledig med Lillebror och då är det så otroligt härligt att kunna planera in lite socialt umgänge och långa promenader.

Vänner och frisk luft är verkligen som balsam för själen.

Åter i rutinerna

DSC_0892 (Custom)

Första Måndagsmorgonen i rutinernas tecken på den här sidan nyår och jag är helt dimmig i huvudet av trötthet. Jag började iof jobba förra veckan men för barnen och mannen är det här den första dagen på typ tre veckor med ringklocka och ögongrus. Att jag är yr i mössan av trötthet beror på att en viss snart treåring sedan nyår har fått för sig att ligga vaken sisådär tre timmar varje natt. Han är förvisso otroligt lugn och glad men han är ändå vaken, han ligger där och småsparkar mig i ryggen och pillar mig i håret. Den där fotmassagen i ryggen gör att även jag ligger klarvaken, det hade väl varit okej om jag inte hade suttit uppe och redigerat bilder långt in på natten. Så nu sitter jag här med tre timmars sömn i kroppen och funderar på om inte jag bara ska städa julen ur det här huset så att jag får något vettigt gjort i dag, något som inte kräver en större tankekraft av mig.

Annars har jag en hel del saker på hög att ta itu med, som att planera det där sista för min och pappas Afrikaresa som infaller om bara två veckor. Helt galet! Är det någon av er som har varit på safari i Sydafrika och som har några tips att ge. Som vad man absolut behöver packa med sig när man ska bo tio dagar på en camp mitt ute i Krugerparken?

Nej här gäller det minsann att inte sitta stilla längre än vad nöden kräver, för då tror jag minsann att någon kastar sömngrus i ögonen på mig.

 

Som i en snökula

DSC_0703 (2) (Custom)

Så äntligen fick även vi i västkuststaden lite snö, ett mjukt pudrigt snöfall som har hållit i sig nästan hela dagen och som framåt kvällen täckte marken med vit beklädnad. Så efter indisk hämtmat och den obligatoriska Fredagsdansen så drog vi alla på oss vinterkängorna, tog fram pulkorna och pulsade glatt ner till den lilla pulkabacken på lekplatsen nedanför oss. Och jösses så magiskt det är att dra skrattande barn i pulkor efter sig, när mörkret har lagt sig och det faller ett mjukt pudrigt snöfall som bäddar in världen i tystnad och krispighet. Precis som att befinna sig i en nyskakad snökula och dess perfekta värld.

Morgondagen paxar jag för utomhusaktiviteter, varm choklad och nybakad kladdkaka. Vad ska ni själva hitta på?

 

 

Min bucketlist – 2016

DSC_0629 (Custom)

Inspirerad av Dorro så tänkte jag sammanfatta mina mål för det nya året i en bucketlist för 2016 och så tänkte jag uppdatera här på bloggen allteftersom året flyter på.

Börja Yoga

Ett av mina absolut viktigaste mål under året är att komma igång med regelbunden träning och jag tänkte att Yogan skulle vara först ut där. Jag har testat yoga ett par gånger tidigare och jag vet hur välgörande och stärkande det är för mig kropp. Så detta hoppas jag vara igång med innan Januari har nått sitt slut.

Vara ute mer i naturen

Som ni säkert redan vet så älskar jag ju skogspromenader, både för mig själv och med familjen. De sista månaderna har dock dock varit betydligt skralare med naturtid än vad det har varit tidigare men nu ska jag verkligen ta mig själv i kragen och dra ut mig själv på en daglig promenad. För den friska luften, det jordade lugnet och springet i benen för hela familjen.

Lära mig mer om fotografering

Men alltså jag älskar ju att fotografera men jag är SÅ lat när det gäller att lära mig kameran finesser, jag gör allt redigeringsjobb i photoshop istället för att lära mig själva grunderna i kameran. 2016 har jag tänkt ska bli året då jag går en fotokurs och läser på mer om den tekniska biten.

Ta skrivuppdrag

Det var så ROLIGT och givande att skriva för Parenteser och jag hoppas på att hitta något annat liknande samarbete under året som går.

Ge mig själv egentid

Detta hamnar egentligen på plats nummer två över mål som är viktiga att uppnå. Att hitta mer tid för mig själv, för att hitta mig själv igen, få tid att reflektera och andas, det är något som jag måste göra 2016.

Göra veckomatsedel

Under två stackars veckor 2016 så planerade jag och min man veckomatsedlar och det var SÅ himla bra. Rent ekonomiskt var det ett lyckokast och så även tidsmässigt, hälsomässigt och hållbarhetsmässigt. All mat inhandlades på Söndagen och så tjoff fanns allt hemma i kylskåpet planerat efter en bra balans för alla i familjen. Alltså livet blev så mycket enklare.

Leva mer hållbart

Ja, detta är ju en superviktig punkt och något som jag verkligen försöker att sträva efter i allt jag gör. Numera försöker jag även tänka miljömedvetet när jag köper kläder till mig själv men detta är något som jag önskar bli så mycket bättre på. Så mer sådant i livet och på bloggen.

Utveckla min andliga sida

Så länge jag kan minnas så har jag varit andligt intresserad och under åren som har gått så har jag gått kurser i andlig utveckling och lärt mig läsa tarotkort. Denna sida vill jag fortsätta att utveckla och undersöka under året som kommer. Kanske en kurs i healing eller meditation, vi får se.

Och så ska jag försöka skratta lite mer det här året, vara mindre allvarlig, leka mer, dansa mer och sprida ringar på vattnet av positiv energi.

Jag känner mig verkligen taggad, hur är det med er?

Man ska leva så att man blir vän med döden

Jag läste det någonstans för ett halvår sedan eller så,ett citat ifrån Astrid Lindgren där hon skall ha sagt att man ska leva så att man blir vän med döden.

Jag har tänkt så mycket på det sedan dess, dessa åtta ord som bildar en så stark och tung mening. Lev så att du blir vän med döden. Så plötsligt insåg jag hur rätt hon hade denna kloka kvinna, att det är precis det vi alla borde göra. För att om vi ska bli vänner med döden så måste det ju handla om att vi ska leva utan att ångra det liv vi har, de dagar som passerar och de minuter som är nuet. Att vi ska fylla varje dag med mening, göra så gott vi kan, hjälpa varandra och göra allt det där som vi önskar göra. Använda vårt liv till det vi är skapta för, att göra gott och ta hand om varandra. Våga kliva utanför vår comfortzon, sträcka ut en hjälpande hand lite oftare, skratta högre och dansa snabbare. Le åt främlingen på tåget, sätta sig ner jämte tiggaren och bli vän med en nyanländ. Att göra slag i alla de där sakerna som vi önskade att livet bestod utav.

Jag satt och pratade med en gammal man i går, en man märkt av tidens tand med fåror i ansiktet och en kropp som inte riktigt gjorde allt det han bad den om. Vi pratade om min och min pappas resa till Afrika om ett par veckor och han sa till mig att vännen res, res så länge din kropp orkar för snart kan det vara för sent och då kommer du att ångra dig.

Precis så tänker jag att det är, att jag inte vill sitta där på ålderns höst och ångra mig. För jag tror inte man ångrar det man har gjort, utan bara det man inte har gjort. För mig betyder det att bli lite modigare, våga mer, leva färgstarkare, kramas oftare, visa mer uppskattning och ge mer beröm. För vad katten gör det om hundra år om jag faller, snavar eller går lite vilse på vägen, jag har i alla fall vågat och det kan man minsann aldrig ångra. Friskt vågat hälften vunnit, visst är det så?

Man ska leva så att man blir vän med döden, det tål att tänkas på lite oftare. Det var i alla fall min tolkning av orden, vad säger de dig?

Minusgrader, underställ & långfrukost

DSC_0592 (Custom)

I natt har jag sovit i underställ och med dubbla täcken, tio minus här i västkuststaden och jag fryser nästan skinkorna av mig. Sedan läser jag uppdateringar från andra som bor i Sveriges nordligaste delar och förstår att termometern där har visat närmre 35 minus. Jag är lite av en frusen vatatyp och den där vinande västkustvinden tillsammans med minusgrader gör att vi nu har tagit in kupévärmaren som står och puttrar ut lite mer värme nere i vårt kalla vardagsrum. Jag saknar nyårsstugans kaminer och önskar att vi hade en kakelugn eller kamin här i huset som kunde förse oss med sprakande vedvärme dagar som dessa. Som substitut så tänder jag hemmets alla värmeljus och vi äter långfrukost med kokt ägg och fröbröd. Hur har ni det själva där ute i Sveriges alla delar? Kallt som i Rysslands inland och med mängder av snö? Själv föredrar jag kylan alla dagar framför regn och slask, snart så ska vi snöra på oss vinterkängorna och bege oss ut på långpromenad i den frostbitna skogen. Nu är det bara snön som saknas för att den där riktigt härliga vinterkänslan ska infinna sig.

Snö, pulka och småbarn, det är minsann inte mycket som slår det en januaridag. Så snälla Kung Bore kan du komplettera nordanvinden och kylan med lite snö även för oss västkustfolk?

 

En produkt av vår samtid

Jag tänker så ofta på att vi alla är en produkt av vår samtid och hur vi är beroende på var på vår runda jord som livets lotteri har placerat oss. Ta till exempel det här med dagis och förskola, hur länge har det egentligen funnits i vår värld och i hur många andra delar av världen fungerar det så som det gör här hos oss? I dagens Sverige är det ju norm att ha sina barn på förskola medan båda föräldrarna jobbar, om inte heltid, så i varje fall 80%. Barnen anses bli sociala varelser av att befinna sig på dagis/förskola fem dagar i veckan och att inte ha sitt barn alls på förskola/dagis anses nästan vara tabu. Detta har jag verkligen fått uppleva eftersom jag har varit hemma med en fem/sexåring och att barnen i den åldern anses behöva gå på dagis för att ”anpassa sig” och för att lära sig de ”sociala koderna”.

Men jag tror faktiskt inte på det.

Jag tror att barn generellt behöver sina föräldrar mer än att uppfostras av vuxna de inte känner. Jag tror att barn behöver en stam med människor i olika åldrar som står barnet nära. Själv har jag vuxit upp på gård med båda föräldrarna hemma, utan dagis och fritids och det har tamejkatten blivit folk av mig oxå. Dörren till vårt hem stod alltid öppen och alltid satt det någon släkting eller granne med vid frukostbordet när dagen grydde. Jamen ni vet som det gör i de allra flesta andra kulturer och bondesamhällen runt om i vår vida värld. Där släkten är en stam, där man tar hand om varandra och nöter varandras hårda kanter tills de blir runda. Där det är många vuxna på varje barn istället för tvärtom.

Nu menar absolut inte jag att vi bör gå tillbaka till bondesamhället igen eller avskaffa dagis/förskola men ibland skulle jag önska att vi ifrågasatte vår samtid lite mer istället för att bara blint springa på med skygglapparna uppfällda. Såg världen med nya ögon istället för att hela tiden längta efter nya vidder. Varför lever vi som vi gör? Hur hamnade vi här? Hur kommer framtidens människor se på vår tid? Hur gör man i andra länder?

Jag kan säga att jag verkligen är tacksam över att ha adopterat två barn, varav ett lite äldre, för det sätter mig verkligen i situationer precis hela tiden som gör att jag måste ifrågasätta vårt samhälle, mig själv och mitt sätt att leva. För att vi sticker ut ur mängden och är annorlunda. Som när det på lekplatser frågades med höjda ögonbryn Varför mitt barn inte går på dagis, som om det vore en hädelse. Det var då, precis då som jag verkligen insåg hur otroligt likriktade vi människor är och hur lite som krävs för att man ska hamna utanför normen.

Som sagt vi är alla en produkt av vår samtid, och det kanske tål att reflekteras över lite oftare.

Det ska tilläggas att detta inte alls är någon kritik emot alla som har sina barn på dagis, det är ju så vårt samhälle ser ut i dag. Det är det som är normen. Jag kommer oxå att sätta mina barn på dagis ( eller heter det förskola) till hösten när jag och min man börjar att jobba 75% var. Det jag har funderat så länge över det är att det upplevs så avvikande att göra tvärtom, att inte ha sina barn på dagis. För det verkar trigga andra föräldrar så otroligt mycket och varför är det så? 

Nyårsafton

Ja, vi fick en alldeles underbar nyårsafton på den där gamla gården mitt ute i skogen. Våra vänner dök upp vid tolvsnåret och hade med sig korv, bröd och grillkol, så vi startade helt enkelt upp med det, utomhusgrill och korvätning.

Efter lunchen så undersökte vi ladorna, uthusen och omgivningen. I den största ladan hittade vi en helt underbar loge med stolar, bord och ljushållare som hängde fritt ifrån taket. Så ja, vi blir ju bara tvungna att hyra den där gården igen framåt sommaren för att bjuda in lite vänner för fest på logen. Efter att vår nyfikenhet var stillad för en stund så tog vi en skogspromenad på säkert 1,5 timme där vi hittade både älgtorn, ingången i ett berg som säkerligen tillhörde traktens troll, vi lekte kurragömma och hittade på slutet av vår väg en stor sjö med vackra vyer.

DSC_0247 (Custom)DSC_0249 (Custom)DSC_0289 (Custom)

Väl i stugan så började vi förbereda för kvällens mat som bestod av krustader i alla dess former och smaker, boeuf bourguignon med potatismos och smörstekt brysselkål samt vanilj pannacotta. Innan kvällsmaten så svidade vi om till lite glittriga nyårskläder för alla utom Lillebror som fick på sig en pyjamas istället.

DSC_0316 (Custom)DSC_0408 (Custom)Untitled-2 copyDSC_0353 (Custom)

Det blev en alldeles lagom stillsam nyårsafton med god mat, trevliga samtal och framförallt lugn och ro. Smällarna hörde vi bara dovt på avstånd och Whilma hon reagerade inte ens utan trynade i soffan bland filtarna istället. Så himla skönt och första året även hon har haft en bra nyårsafton.

Alltså jag säger bara det, den där gamla gården, där kommer vi att fira fler nyårsaftnar framöver. För stillheten, lugnet och mysfaktorn och för allas rätt att få en trevlig kväll, inklusive de fyrbentas.

En nyårsaftonsmorgon

DSC_0193 (Custom) DSC_0196 (Custom)

Nyårsaftonsmorgon och jag vaknar vid åtta-tiden och tassar upp innan resten av familjen vaknar (alltså vi har blivit sådana sjusovare under jullovsledigheten), sätter på kaffe och tar ut Whilma. Efter eldar jag i kaminen och sätter mig med en rykande kopp varmt kaffe i fåtöljen jämte och tänker att vi verkligen är på rätt ställe denna nyårsafton. Eldens sprakande och vindens vinande utanför husknuten gör mig lugn ända in i själen. Ett rackarns bra avslut på det nya året tror jag bestämt och tänker att 2016 kommer att bli mer så, med lugn och ro i själen.

Ett riktigt Gott slut och ett Gott Nytt år till er alla där ute och tack för att ni återigen följer mig här, det känns otroligt spännande med ett nytt bloggår att se fram emot.

En årslista 2015 – 2016

Inne hos Sandra läste jag ett så fint inlägg med en sammanfattning av året som har gått, så jag tänkte bjuda er på något liknande.

Vilka länder besökte du?

2015 var ju året då vi fick en älskad lillebror i familjen och efter hemkomsten med honom så har vi i stort sett bara varit hemma. På vår hämtresa ner till honom så körde vi ju igenom Danmark och Tyskland för att tillslut komma ner till barnens hemland Tjeckien. Så det var de länderna som jag besökte på en av de två största resorna i mitt liv.

DSC_0791 (Custom)

Är det något du saknade 2015 som du vill ha 2016?

Jag har saknat lugn, harmoni och struktur. Det har varit extremt omvälvande år där vi alla i familjen har försökt att hitta varandra och tona in i varandras personligheter och hitta en bra balans tillsammans.

Sedan har jag verkligen saknat att träna, 2015 går nog till historien som det år då jag tränade som allra minst. All tid och energi har jag lagt på barnen och på familjen, för att hitta fram till fungerande rutiner, trygghet och familjekänsla och då är det träningen och den där omtalade egentiden som har fått stå tillbaka. Så det är verkligen något jag kommer sträva efter 2016, att hitta tid från långa promenader, yoga och de där corepassen som min arma rygg så väl behöver.

DSC_0088 (Custom)

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid minnas?

Den 11 mars, dagen då vi fick träffa lillebror för allra första gången.

DSC_0564 (Custom)

Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Oj, Jösses, på den fronten är det verkligen sjukt skralt. Jag har ju mestadels varit föräldraledig och när jag väl kom tillbaka till mitt sjuksköterskejobb så handlade det mest om att hitta tillbaka till alla nya rutiner som hade hunnit införas under tiden jag var iväg. Men jag är väldigt stolt över att ha haft två stycken fina samarbeten här på bloggen, ett där jag har skrivit för tidningen Parenteser och ett där jag har anordnat tävlingar tillsammans med det härligt miljömedvetna företaget Lovelly, otroligt roliga samarbeten för mig och bloggen båda två. Så självklart hoppas jag på mer sådant framöver.

DSC_0599 (Custom)

Vad spenderade du mest pengar på?

Utan tvekan mat. 2015 blev jag väldigt medveten om vikten att äta bra och näringsrik mat, jag har lagat en hel del rawfood, de gånger jag äter kött så är det kött inhandlat på någon av Halmstad delikatessbutiker (eller vilt ifrån jägarsläkten) och vi handlar nästan uteslutande ekologisk mat. Finns ju inget viktigare att lägga pengarna på än just det, enligt mig i alla fall.

DSC_0092 copy (Custom)

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med andra år?

Precis innan sommaren var jag helt utmattad av livets alla utmaningar och under någon månads tid så låg jag nästan bara hemma i min säng och grät. Jag var helt totalt utmattad och visste lixom inte riktigt hur jag skulle ta mig upp ur det där avgrundsdjupa hålet. Men huxflux så vände det bara och nu är livet mer nyanserat igen. Tack och lov.

DSC_0773 (Custom)

Vad önskar du att du gjort mer?

Skrattat, dansat och gått långa promenader i naturen.

Blev du kär i år?

Jag blev handlöst förälskad i min lilla son.

Den bästa tv-serien?

Oj, det måste vara Orange is the new black, som jag plöjde på bara några veckor. Helt sjuk men fantastisk bra serie.

Bästa böckerna du läste i år?

Jag har tamejtusan inte hunnit läsa en endaste bok. Jo skulle isf vara Janesh vaidya böcker som jag verkligen kan rekommendera till alla och anvar som är intresserade av ayur veda. .

DSC_0490 (Custom)

Den maträtt du åt oftast 2015?

Grön ärtsoppa kanske eller någon form av pastarätt som är sonens favorit och som vi nästan har ätit till leda där hemma.

DSC_0206 (Custom)

Något du önskade dig och fick?

En son och en komplett familj.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?

Hade i vanlig ordning ett kalas ute på vår altan med den närmsta familjen inbjuden.

Högsta önskan just nu?

Att de saker som jag önskar för mitt liv ska falla på plats. Ett hus på landet, mera struktur, harmoniska barn och en piggare kropp.

 

DSC_0293 (Custom)

Vad fick dig att må bra?

Min familj och mina vänner.

Vem saknade du?

Min svärfar som hastigt lämnade jordelivet i slutet av 2015, sjukt jobbigt, sorgligt och utan förvarning så kom det som en chock för hela familjen.

Vad är du mest stolt över?

Mina två helt underbara barn som på ett fantastiskt sätt har tagit sig ann ett nytt språk, en ny familj, ett nytt land och ett helt nytt liv. De är modiga, starka, finurliga och alldeles underbara.

På plats i nyårsstugan

 

DSC_0129 (Custom)DSC_0110 (Custom)DSC_0141 (Custom)

Då var vi på plats i den där stugan som vi har hyrt mitt ute i ingenstans för att kunna fira en lugn nyårsafton utan en massa smällare som skrämmer slag på vår Jack Russel tik Whilma. När vi kom hit i dag vid halvtvåtiden med bilen fullpackad av nyårsmat, sängkläder, filtar och sterarinljus så insåg vi att det var en gammal, gammal gård som vi hyrt snarare än en stugan. Och den är SÅ mysig. Litet gammalt kök med precis allt vi behöver, tre sovrum (vi får ju gäster i morgon) ett stort vardagsrum med kamin, genomgångsrum med kamin och en övervåning med två sovrum och en massa gammla leksaker som barnen fullkomligt älskar. Sedan har huset en tillhörande loge, vedbod, utedass, snieckerbo och stora oändliga hagar runt omkring.

Och jösses vad jag älskar det.

Från att ha haft dagar fullspäckade med umgånge den sista veckan så känns det som en lisa för själen att komma hit ut till lugnet, tystheten och sprakande vedspisar. Jamen precis det där som jag alltid längtar efter, nu är vi här och å vad jag är glad för det. I morgon kommer ett kompispar till oss hit för att fira in det nya året med oss. och vi tänkte inviga dagen tillsammans med dem med att grilla korv utomhus vid tolvtiden för att sedan upptäcka omgivningen lite grann. Vad ska ni själva göra?

Hörs vi inte innan dess så ett riktigt Gott  Nytt år till er alla!

DSC_0127 (Custom)

DSC_0114 (Custom)DSC_0112 (Custom)DSC_0115 (Custom)

Mellandagar och nästansnö

DSC_1085 (Custom)

I natt snöade det så mycket snö att världen var alldeles vit utanför fönstret när jag vaknade i morse, tyvärr övergick det där mjuka snöfallet till ett smattrande regn innan vi ens hade kommit upp ur sängen och bara sådär så blev vi snuvade på den där önskan om en vinterdag med pulkaåkning som snabbt växte sig stark i barnens hjärtan. Å vad det hade passat fint med en utomhusdag i vinterskrud i dag med pulkaåkning, varmchoklad och yllesockar i vinterkängor. Istället sitter vi inomhus och myser med film, legobygge och långfrukost. Vilket ju blir precis likabra, för vi har mängder med tillsammanstid och det är ju det viktigaste av allt, aktiviteterna är av underordnad betydelse.

Jag är ledig fram till den 4:e och mannen han är ledig ytterligare en vecka till efter det, vilket känns helt makalöst skönt och bra för både oss och barnen. Till nyår har vi hyrt en stuga mitt ute i ingenstans där vi tänkte husera i tre dagar med skogspromenader, upptäcktsfärder, kamineldning (torpet har två kaminer, lycka) och brädspel. PÅ nyårsafton kommer två fina vänner till oss dit och ska fira in det nya året med oss. Och det är precis så jag vill att det ska vara på nyårsafton, att insupa lugnet på landet UTAN raketer som skrämmer slag på vovve och barn utan istället med sprakande eld, långa middagar och med en oändlig natur utanför dörren. Ja vid det här laget så har ni väl förstått min oändliga längtan efter naturens lugn och min förståelse för att det är just det som barnen behöver för att jordas.

Så det ser jag verkligen fram emot, nyårsfirande i ett gammalt torp mitt ute i ingenstans.

Hur ska ni andra fira in det nya året?

Julfirande

DSC_1181 (Custom)

Hur har ni det i julfirandet? Vi har haft två dagar fulla med äta, mysa, leka, umgås och allt det där andra som hör julen till. Julaftonsmorgon startade vi med att tillsammans med barnen häpnas av att jultomten hade varit här på självaste natten till julafton och lagt några väl utvalda klappar under granen. Lillebror fick ett Brio-tåg som var SÅ uppskattat och Guldklimpen fick ett stort paket med Lego som jag och hon genaste satte igång att bygga ihop med hjälp av instruktionshäftet. Så under tiden som gröten kokade på spisen så lekte vi loss och barnen hade tomtens kvarglömda tomteluvor på sig och sådär fortsatte det hela förmiddagen, med julklappslekar och grötätande. Sedan vid tretiden packade vi ihop oss för att tillsammans med barnens farmor bege oss ut till mina föräldrars gård för att äta julbord och träffa jultomten på riktigt. Jag hittade en röd julklänningssak i gardrobens som jag säkert köpte för sju år sedan och som alltid är lika perfekt att ta fram runt jul. Jag packade en korg med mat att ta med till julbordet med hemlagad rödbetssallad, råkostsallad med pestodressing, hemgjord snaps, julkorvar, mandelpepparkakor, ett Karmaljus och lite annat smått och gott.

 

DSC_1205 (Custom)

Sedan fortsatte vi julfirandet i traditionsenligt stuk och båda barnen tyckte att jultomten var SÅ spännande och gav kramar, satt i knäet och tackade så artigt för sig.

I dag ska vi åka ner till mannens släktingar i Trelleborg för att fortsätta julfirandet i samma anda. Jag ville bara titta in och önska er alla en god fortsättning och så hörs vi snart igen.

En dag av förberedelser

DSC_1070 (Custom)

Vi har lite sjukstuga här hemma, så jag och en snörvlande Lillebror masar oss upp ur sängen vid sjutiden och fixar frukost till övriga familjen. Denna dagen före julafton ska jag fixa det där allra sista som jag har lovat kära mor att ta med mig till julbordet i morgon. Jag tänkte svänga ihop en egen rödbetssallad med lite smak av chevré, en råkostsallad med pestodressing, stoppa in ett gäng mandelpepparkakor i ugnen och i går så inhandlade vi ett gäng korvar på en gårdsbutik utanför stan. I alla gömslen och vrår gömmer sig oinslagna julklappar som väntar på att få papper om sig. I år har jag verkligen försökt att köpa hållbara julklappar. Barnen får träleksaker, böcker och lite kläder. Sedan har jag gjort några julklappar att ge bort oxå, men vad kan jag ju av förklarliga skäl inte riktigt skriva här ännu eftersom de klapparna är riktade till den vuxna, läskunniga delen av familjen.

Sedan tycker jag att det är så mysigt att byta sängkläder dagen innan julafton, så att alla familjemedlemmar kan krypa ner mellan nytvättsdoft i kväll och sova riktigt gott i väntan på den magiska dagen. För julen handlar ju framförallt om just det där, att ta hand om varandra, mysa, tillbringa tid tillsammans och visa varandra uppskattning genom små gester. Jag försöker verkligen att få bort den där största uppmärksamheten runt julklapparna och konsumtion utan istället låta det handla om tillsammanstid, kärlek och gemenskap. Att bjuda in tonåringar till pepparkaksbak tillsammans med våra barn, njuta ett glas rödvin tillsammans med en nära vän, läsa sagor med barnen, gå långa skogspromenader med så många familjemedlemmar som möjligt på julaftonskvällen, äta långa middagar tillsammans, spela sällskapsspel, kittla varandra under fötterna, sjunga julsånger till gittarspel och allt det där andra som handlar om att bara landa i varandras gemenskap och vara tacksam över att just de där människorna som finns i mitt liv gör just det. För de finns där av en anledning, vi finns här för att lära av varandra, ta hand om varandra och växa i varandras med och motgångar.

Kära ni, jag hoppas att ni precis som jag har börjat landa i julhelgens magi och tar tillvara på all dess positiva energi och gemenskap.

 

En presentation

DSC_0987 (Custom)

Hej på er!

Eftersom jag startar om min blogg så tänkte jag att det kunde vara läge med en liten presentation av mig själv. Agneta heter jag men kallas Aggie av mina närmsta vänner. Jag bor i Sveriges blåsigaste västkuststad med min man och två barn som kommit till oss via adoption. Vi huserar i botten på en stor villa mitt i centrala Halmstad men längtar ut till lugnet på landet och tystheten mellan fälten. Jag drömmer om den där gula tjugotalsvillan mellan havet och skogen, där golven knarrar, kakelugnarna sprakar och tomten är stor som en mindre åker. Där hela familjen kan rota sig i myllan, odla mer egen mat och ha getter och höns inpå husknuten.

Jag är lugn och rastlös, envis med ett jäkla humör samtidigt som jag är ödmjuk och kreativ. Jag älskar att spela teater men hatar att vara i centrum annars, jag har ett stort socialt nätverk men har ändå ett extremt stort behov av ensamtid. Jag älskar att skriva, fotografera, leka med mina barn, umgås med mina vänner, dansa i regnet och skratta åt galenskapen. Jag försöker att leva miljövänligt, plastbantar och lagar rawfood. Jag äter helst inte kött men skulle inte säga att jag är vegetarian utan snarare flexitarian. Jag jobbar som sjuksköterska och har samtidigt ett brinnande intresse för ayur veda. Jag är helt enkelt en människa full av varandras motsatser, precis som alla andra helt enkelt men med min alldeles egna speciella mix.

Så vem är du?

En magisk helg

DSC_0700 (Custom)I helgen var jag ju iväg på en yoga och ayurvedahelg på Mundekulla-kursgård mitt i de småländska skogarna. För mig var det verkligen en helt magisk upplevelse. Dels var det ju verkligen precis i rätt tid att köra genom de småländska skogarna när träden skiftar färgen och hela resan blir som ett enda stor färgsprakande pallet och jag ville hoppa ur bilen precis vid varje gård för att fotografera hela härligheten och alla de där vackra trähusen som får mig att vilja flytta ut i skogen, elda i vedspis och fylla huset med trasmattor i bästa  Emil i Lönnebergaanda.
DSC_0702 (Custom)DSC_0704 (Custom)Sedan visade det sig bli en helg helt i min smak och precis det som min kropp och själ behövde. Harmoniska dagar utan mobiltelefoner och stunder i total tystnad varvat med meditation, yoga, föreläsningar i ayurveda och samtal i grupp allt under ledning av den inspirerande Åsa Nyström som till vardags anordnar hälsoresor till Indien, håller i Yoga på Österlen och utbildningar i ayurveda.
DSC_0720 (Custom)
DSC_0703 (Custom)Och maten ska vi bara inte prata om, vegetarisk ayurvedisk mat som smakade helt fantastiskt och som var en fröjd för ögat. Anita Zieme heter koken som är en inspiratör av måltidsupplevelser  och som använder mycket vilda växter och ogräs i sin matlagning, en så otroligt inspirerande människa som verkligen fick mig att bli så pepp på den ayurvediska matlagningen. DSC_0669 (Custom)DSC_0678 (Custom)Dagen började vi halv sju i detta lilla heliga hus som var placerat mitt i en stor hästhage och där vi startade upp dagen med meditation i skenet av tända ljus. När vi morgontrötta gick in genom dörren var det alldeles kolsvart utanför och när meditation var färdig så strilade morgonens första soltrålar in genom fönstret och det var bara att gå ut och fånga dagens goa energi.
DSC_0717 (Custom) DSC_0668 (Custom)En helg som påverkade mig på många, många sätt och som har satt igång en dominoeffekt inuti mig med tankar om hur jag kan ändra vissa saker i mitt liv till det bättre. En ny kvällsrutin är redan införd med ”Golden milk” till hela familjen på kvällen som en kvällsfösare innan sängen och med lite fotmassage för de minsta som ett sätt att samla familjen, varva ner och falla in i den stillsamma kvällslunken.

En helg att vara tacksam över med fina möten, ny kunskap och framförallt ett helt nytt inre lugn. Yogan har sannerligen kommit in i mitt liv för att stanna och till Mundekulla ska jag åka igen, ett litet paradis på vår jord som jag inte vill vara utan.

En retreathelg i antågande

DSC_0416 (Custom)I morgon blir jag upphämtad utanför jobbet av bästa Alice för att starta upp vår färd mot Mundekulla där vi ska tillbringa helgen på ett yoga och ayurvedareatreat. Ända sedan i somras när vi tillbringade ett taikappalltkompissnackdygn uppe i mina föräldrars stuga i Bohuslän har jag sett så mycket fram emot den här helgen. Dels för att jag och Alice får tillbringa två hela dagar tillsammans och snacka ikapp oss om livet men oxå, såklart, för att få nya verktyg till det där som jag strävar efter så mycket, att komma i balans och hitta en djupare närvaro i livet. Dessutom kommer ayurvedan att vävas in under helgen och den kunskapen är jag som alltid väldigt mottaglig för.

En riktig lyxhelg för mig med andra ord. Så vi hörs igen efter helgen, förhoppningsvis lite mer berikad på livets visdom.

Att ha de mest godhjärtade läsare

Först och främst, kära ni, vill jag säga tack! Tack för att ni är så underbara som peppar, stöttar och ger de finaste kommentarer. Jag förstår att ni blev chockade, barnlöshet är inget som jag tidigare vid något tillfälle nämnts i bloggen (jag menar jag kunde ju ha förvarnat er åtminstone lite).

Just för att det är så svårt.

För att det är så känsligt och privat.

Anledningen till att jag nu har berättat är helt enkelt för att det kändes rätt, vi har landat i det här nu, jag och min man. Dessutom tänkte jag att jag kanske kan hjälpa någon annan, genom att berätta och genom att visa att vi faktiskt är ganska många som lämnas utanför den där normala kärnfamiljen. Men vet ni, det är okej. Faktiskt. Det finns andra vägar att gå. Betydligt svårare, betydligt krokigare, men de finns där i snårskogen bara man letar tillräckligt noga. Jag lovar, för jag vet. Jag är där mitt i snårskogen och letar, febrilt.

Men än en gång tack! Hade jag kunnat skulle jag minsann åka hem till var och en av er och ge er en stor välförtjänt kram. Eller kanske ännu bättre bjuda hem er alla på fika med hembakade muffins, varm choklad och bara njuta av att prata om livet med de finaste bloggerskor och bloggläsare som världen har skådat.

En stor, varm och genuin kram till er alla (och en liten puss)!

Dagens tankeställare

Hmm ja, jag försöker just nu att bli lite husligare. Eller rättare sagt mindre slösaktig och bättre på att ta vara på sådant som jag faktiskt har, jag har nämligen kommit på mig själv med att vara extremt ohushållsam. Vilket jag absolut inte är ensam om här i Sverige (eller i hela västvärlden för den delen) om man får tro dagstidningarna som skriver att vi slänger enormt mycket mat, mat som är fullt bruklig. Detta är självklart en enorm påfrestning för naturen och dessutom ett enormt slöseri när stora delar av världens befolkning svälter och i debatter tas det upp om och om igen att vi faktiskt konsumerar mer mat (samt även en massa annat såsom olja, träd, el o.s.v) än vad jorden klarar av att ge oss.

I alla fall så fick jag mig en riktig tankeställare i dag när jag har städat kylskåp och skafferi. Från kylskåpet hamnade en massa mat i soporna, sådant som vi inte har tagit vara på i tid och i skafferiet finns det en massa mat som jag inte ens visste att vi hade hemma. Dessutom för andra gånger på rad så höll den där färska timjanen som jag köpte i affären för bara ett par dagar sedan på att dö (de där rackarna håller sig ju inte så länge). Men denna gången hamnade den på tork för att användas i framtida soppa istället för att gå till spillo på en soptipp.

Inte så omvälvande, inte så stort men om alla drar sitt strå till stacken så skapar vi skillnad tillsammans. Amen.

width=

Omladdning pågår

width=

width=

I dag tror jag, att jag faktiskt har slagit någonslags rekord i att sova otroligt länge, mina sömnbehov liknas mer vid en trött tonåren än en någon trettioplusare. Fast jag vet ju i alla fall vad det beror på, just denna trötthet är bara ett bevis på en kanonkul jubileumskväll med jobbet. Oj, oj i dag ömmar mina fötter efter många danstimmar i skor som jag inte är van vid, kameran är full av härliga bilder (som jag anser är för jobbprivata för att lägga upp här) och kvar i kroppen finns en glad bubblighet som mynnar i en tacksamhet över fina arbetskamrater och bra chefer som i går bjöd på en helt oförglömlig kväll. Vi var drygt 200 personer som intog Tylöhus, vandrade upp längst röda mattan och blev underhållna på allra bästa sätt med proffsig konferencier och bra liveband. Ja magmusklerna värker fortfarande av skratt och jag är enormt tacksam över att få vara med om sådana kalaskul tillställningar.

Nu efter denna sömnöverdos, filmtittande och en hel skål med godis så känner jag mig faktiskt laddad för att återigen, för tredje dagen på rad, dra på mig en kalasklänning. Denna kväll lite stillsammare med middag på släktgården tillsammans med den stora brokiga släkten, alla hundar, katter och den värme som finns där ute, just i kväll för att fira mammas födelsedag.

Ja och så var det det där med budgivningen, där händer det inte så mycket just nu för mäklaren och de andra budgivarna, de håller oss på halster. Inte ett dugg har vi hört sedan vårt senaste bud i förgår. Jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt, bara att jag förväntar mig ett avslut nästa vecka. För jag vet ärligt talat inte om vi klarar en cliffhanger, över en helg till. Vi nipprar ju nästan ihjäl oss här, fattar de inte det?

Med en fyrtioårsfest rikare

width=

Japp, jag tror minsann att jag fortsätter matbloggandet nu när jag ändå är igång. Vi är precis hemkomna från 40-års galej på en av stans bästa restauranger, magen är full av god mat och vi sitter här lite komamätta i soffan och spånar inför morgondagen. Mannen har precis provat skjortor och jag funderar på om svarta strumpbyxor eller hudfärgade passar bäst till min nyinköpta klänning. Den hänger i alla fall där på gardrobsdörren och väntar på morgondagens galej och vi är ganska så förväntasfulla vi oxå. Vissa av mina arbetskompisar har till och med provfönat håret så att de vet precis hur de ska ha det, ja det är lite lätt hysteri här nu. Jag är lite mindre lat och har bokat tid hos frisören för tvätt, fön och lite hollywoodlockar i håret sisådär, känns skönt fredagslyxigt i alla fall och det är ju inte varje dag som jag går på sådant här stort galej.

Det är ju fasligt skönt att tankarna är lite upptagna av annat än den där budgivningen, för den gör mig lite lätt nipprig. Vi leder fortfarande budgivningen så nu försöker vi att glädjas lite åt det, det är skönt att kunna göra det utanför mäklarens kontorstider. När det är stört omöjligt att något galet kan ske.

I morgon kära vänner kommer bloggen att förbli ouppdaterad, det är ju jobb, festfix och sedan fest som står på schemat, så något inlägg där emellan är nog stört omöjligt. Vi syns på Lördag och då hoppas jag kunna ge er positiva lägenhetsbesked, för en utdragen budgivning med en helg mitt emellan hoppas jag verkligen att det inte blir.

Bakisdagen

Ja alltså det är inte riktigt som det låter. Ni som har jobbat natt ni vet. Hur det är när man har gått av och ska vända tillbaka dygnet igen. Det är då den där känsla kommer, bakiskänslan, ungefär som jag har festat en hel natt och dragit i sig alldeles för många glas tequila i någon shothysteri in på småtimmarna. Dessutom susar det i skallen och humöret är inte direkt på topp om man säger så. I alla fall så behöver jag inte släpa mig till jobbet förrän till lunch och innan dess tänkte jag bekanta mig ytterligare med fotoredigeringskursen som verkar vara riktigt kanon.

I går då så var jag i alla fall iväg och klippte mig samt färgade håret (tja, därav bilden på mig, var ju tvungen att lägga upp någonslags bevis även om min min inte är av denna värld, men det bjuder jag på). För det vankas ju nämligen stort galej på Tylöhus på Fredag och då är det ju trevligt att vara nyfixad i håret. Dessutom är det 40-års kalas i kväll och på Lördag ska vi fira kära mamma som även hon har passat på att bli ett år äldre. Ja, det är lite mycket nu om man säger så. Så mycket att jag har varit tvungen att ta mitt förnuft till fånga och faktiskt tacka nej till den där högskolekursen ”att skriva för webben och interaktiva medier”, jag menar det kommer ju fler terminer. Fast jag ska erkänna att det var med lite sorg i hjärtat som jag tackade nej, den verkade vara så fasligt rolig.

Och ni tack, tack så mycket för alla era hållna-tummar, ni är verkligen guld värda. Dessutom så tror jag faktiskt att det hjälper. För i går hände det verkligen något märkligt i den här budgivningen. Alldeles för tidigt på morgonen fick vi ett sådant där hålla-andan-pling i våra mobiler. Då visade det sig att de andra budgivarna hade slagit till med att höja budet med hundra tusen, de som fjantade med tiotusen vid förra höjningen. Okej, några som verkligen vet vad de vill tänkte vi, då är det snart kört för oss. Men senare samma dag fick vi ett samtal från mäklaren som lite generat harklade ur sig att han hade råkat slänga om siffrorna lite, så i själva verket hade våra motståndare bara höjt budet med femtontusen. Ahhh, vi är verkligen med i matchen igen. Som sagt, nu får ni tro att jag är hur galen som helst men eran goda karma, jag tror att det är den som hjälper oss.

Så än en gång tack.

Att ladda som en maratonlöpare

Minsann, jag kör visst matblogg här idag. Fast å andra sidan så har jag inte gjort så mycket mer än just det i dag, ätit, sovit och ja, vaknat emellanåt och kollat min mobil efter sms från den där mäklaren.

När jag jobbar natt så får jag för mig att det är bra att ladda innan, med god mat som är riktigt kolhydratrik och som ger energi som håller åtminstone in på halva natten sisådär (sedan på jobbet väntar världens godaste havrekakor som kocken på jobbet har bakat, ska försöka sno åt mig det receptet). Så mannen som är bra mycket piggare än vad jag är i dag han får stoltsera som kock och lagar mer än gärna pasta till sin jobba-natten-trötta-fru. Nu ska jag bara låta maten landa lite och hinna omvandlas till energi, sedan ska vi ta en lång rask promenad med en liten vovve som har sovit sött jämte mig precis hela dagen. Så hon har väldigt mycket spring i sina små ben att göra sig av med.

Och budgivningen, ja den är igång. Vi la första bud, sedan kom det ganska snabbt in en budgivare till som höjde med makalösa tiotusen. Vi som är lite mindre oförsiktiga än så kontrade med att höja en rejäl bit över deras bud. Tänkte att det kanske kan ge skrämselhicka och få våra motståndare lite ur spel. Ja, det lär vi väll märka i morgon. Kan jag be er om att hålla tummarna lite åt oss, tror att vi skulle behöva det faktiskt. Men som sagt, fortsättning följer.

Dax för jobba-natt-ritualen igen

Japp, då var jag alltså här igen. Sittandes i soffan efter en lång natts jobb, sådär förlamande trött med en bagerivarm fralla i min ena hand och med ett glas oboy i mitt andra. Precis så som jag vill att det ska vara innan jag kryper ner i sängen med Lemuren som ett klistermärke vid min ena sida och med vetskapen att jag har många timmars skön sömn framför mig. Det är precis här, hemma i soffan med sängen nära, som nattjobbet är som allra bäst.

Ja, just det och så har jag ju en sak jag glömt berätta. Vi var och tittade på hus i går igen, eller tja en lägenhet är det faktiskt om jag ska vara ärlig. Fast en lägenhet med ett uterum, trädgård, garage, fyra rum, ett vardagsrum med högt i tak, genomgående trägolv och så på perfekt läge inne i stan. Ahhh. Jag blir alldeles bubbligt glad och samtidigt otroligt nervös när jag tänker på det, för jag vet ganska väl vid det här laget hur det fungerar med budgivning, mäklare och hålla-andan-pling i telefonen. Men i alla fall, det var en lägenhet att älska. En fyra rum stor lägenhet med plats för umgänge, middagar, fester och kärlek. Precis vad vi behöver med andra ord. och ja, såklart, den där trädgården som Lemuren skulle älska att få ströva omkring i. Det är viktigt det, att Lemuren ska trivas. Såklart.

Men vet ni, nu väntar sängen och jag är inte den som låter en kär vän vänta alltför länge. Det skulle ju vara ohyfsat det. Så god natt på er!

Med en utmaning att ta sig ann

Jag har blivit utmanad av sköna bloggerskan bakom bloggen My Happy Home att svara på lite frågor. Självklart antar jag utmaningen, älskar ju sådant. Så här har ni mina svar:

Varför började du att blogga?
Hmm från allra första början började jag att blogga åt min och mina vänners internetföretag (vi sålde kläder och accessoarer av märken såsom David & Goliath, Ink & Paint, Dillon Rogers, Baglady o.s.v) när det begav sig 06-07, vi bloggade då för att få bättre kontakt med våra kunder. Ett antal år senare, våren -10 så startade jag upp en blogg åt vårt teatergäng och detta inför en ny uppsättning, för att hålla publik och teatermedlemmarna uppdaterade om vad vi hade för oss. När hösten sedan kom och teaterbloggen låg nere så började det att rycka i bloggnerven igen. Jag behöver helt enkelt olika projekt där jag kan få ut min kreativa energi. Dessutom utvecklar jag både mitt skrivande (tror jag) och mitt fotograferande genom att ha en blogg. Tja, lite så är det helt enkelt, rackarns roligt och beroendeframkallande i alla fall.

Vilka bloggar följer du?
Oj, ganska många. Jag har några i min blogglista här till höger, fast i själva verket så följer jag många fler än så, vissa tittar jag in hos varje dag andra följer jag lite mer sporadiskt. Sedan kikar jag självklart in hos alla som lämnar en kommentar här, på det viset har jag fått många nya favoriter att följa.

Favoritfärg(er)?
Vinrött ligger på en klar etta (fast jag varken har så många kläder eller inredningsdetaljer i just den färgen). Sedan så är ju det där ganska beroende av årstid, sinnesstämning och annat. Jag menar ibland kan svaret lika gärna vara turkost.

Favoritfilm?
Det finns så otroligt många bra filmer att jag absolut inte bara kan plocka upp och nämna en. Den senaste filmen jag såg var dock Water for elephants och den hamnar definitivt i kategorien filmer att älska. Den har alla de ingredienser som en riktigt bra film ska ha enligt mig: romantik, magi, sagolikt foto, härliga scenkläder, bra skådespeleri och framförallt en riktigt bra story.

Älskar den. Kan se den om och om igen.

Vilket land / länder drömmer du om att besöka och varför?
De flesta länder som jag inte har varit i och då framförallt en del länder i sydamerika. Jag vill färdas längs floderna i amazonas, se de mäktiga vattenfallen i Brasilien, vandra på de vidsträckta stäpperna i pampas, besöka karnevaler och svepas med i en färgsprakande tango. Dessutom lockar Indien för dess mystik och färgglada tyger och så Australien såklart, med sina stränder och rika naturliv.

Sedan har jag och min far pratat om att vi någongång ska ge oss ut och åka transibiriska järnvägen, mest för att det skulle vara så otroligt spännande. Jag ser framför mig bombastiska tågkupeer i rostrött och med en storslagen natur som sveper förbi utanför tågfönstret, vilhästar som vandrar på tundran och storslagna tempel (har inte alls stora förväntningar, inte alls). Ja och så Island, förstås dit skulle jag oxå vilja åka. Bada i varma källor, rida islandshästar och shoppa designkläder i Reykjavik.

Oj, jag har minsann att göra, får genast öka på mitt resesparande. För det finns verkligen inget bättre än att ut och resa, utforska nya städer, tjuvlyssna på samtal i ett språk som man inte förstår, stifta nya bekantskaper och framförallt upptäcka nya kulturer och andra religioner. Det är verkligen något som är alldeles, alldeles underbart.

Självklart tänker jag skicka utmaningen vidare till följande bloggare (om ni då vill anta den):
BakingandDreaming
Husfrun
Min plats i solen
Käthe
Ingen Vanlig Dag

& är det någon annan som vill anta en utmaning så är det fritt fram.

Med någonting att fira

Ja, alltså jag har sagt det förut, men det kan inte sägas nog många gånger. Det är så viktigt att ta tillfället i akt att fira, så ofta man bara kan. Det finns verkligen ingenting som är för litet eller för obetydligt att fira. Det är bara till att fira på helt enkelt.

I går tog vi (jag och min man) tillfället i akt att fira att det faktiskt var elva år sedan som vi träffades (inte just i går men tidigare i veckan, fast det spelar ju inte så stor roll). För elva år sedan stod han där utanför min dörr i en studentkorridor i Kristianstad och ville bjuda in mig på vin, en helt vanlig söndag. Jag föll för hans blonda hår, vackra ögon, stora hjärta och konstnärliga ådra. Ja, allt det där som jag fortfarande älskar och inte kan få nog av. Så vi passade helt enkelt på att fira kärleken i går, för den kan man minsann inte fira för många gånger.

I dag har vi istället firat något helt annat. Vi har varit iväg på barndop hela dagen hos några fina vänner och firat…tja att barnet har fått ett namn och blivit upptagen i svenska kyrkan. Och nu, ja nu ska jag iväg och träffa hela teatergänget till den där nya pjäsen. Det ska allt bli bra spännande. Nya utmaningar, något att fira kanske?

Med lasagne, plugg och lite galenskap

Har precis stoppat i mig på tok för mycket av mannen paradrätt lasagne och är lite mer än behagligt mätt. Mannen har dessutom hunnit med att vara ute och rasta Lemuren så nu ligger hon här mellan oss i soffan och tuggar förnöjt i sig dagens typ, tredje ben.

Vi däremot sitter med varsin dator i knäet och försöker bli åtminstone lite klokare på vad vi har gett oss in på när det gäller högskolekurser under hösten. För vi är båda lika skogstokiga och har fått för oss att det går alldeles utmärkt att kombinera heltidsjobb med halvtidsstudier. Fast det är klart vi sparar in sisådär två-tre timmar varje kväll på att inte ha tv, utan istället lägga dessa timmar på att fånga lite ny kunskap. Vår interna tävling om vem som egentligen är mest ifrån vettet vinner dock mannen utan att blinka, för utöver heltidsjobb och plugg så extraknäcker han ju som musiker oxå (på kvällar och helger).

Ja, det är ju synd att ligga på latsidan. Eller som en av mina vänner sa häromdagen, ”alltså det finns ju så mycket kul att göra och så många nya saker att lära sig så jag undrar hur jag ska hinna med allt”

Ja, det är ju ändå så det är. Hur fasiken ska man hinna med allt det där roliga, nya och alla saker som man vill lära sig? Hmmm Ja det är väll bara att börja från början av listan och sedan beta av helt enkelt. Så då gör vi väll så då.

Om du låter omvärlden tro att du är galen är du fri att göra vad du vill

Ett gott skratt

Det krävs så lite för att göra någons dag eller ge någon annan människa en extra anledning till att skratta. Jag kan säga att jag är grymt lättroad och har väldigt nära till skratt, alltid. Vilket mina arbetskompisar så väl känner till. Så när jag efter vår sthlmshelg skulle packa upp min väska, så hittade jag väl undangömda små hotellfaskor precis överallt, minst sju stycken kan jag tillägga. Hi, hi, hi det är sådant jag går igång på och jag småskrattade hela tiden jag packade upp min väska.

Tänk så enkelt det är att göra någons dag. Egentligen

Med ännu en händelserik dag i bakspegeln

Alltså ibland springer dagarna ifrån en. Även om jag har varit ledig i dag och egentligen inte har haft något särskilt planerat så har dagen gått i ett rasande tempo. Först ut var det där spännande mötet med regissören som erbjöd mig en roll i sin nyskrivna pjäs. Över en kopp chai latte på ett litet fik inne i stan berättade han för mig om pjäsens olika karaktärer, storyn och upplägget. Så nu ligger det ett manus här i vardagsrummet som redan har blivit lite lätt tummat och som kräver att bli omläst ett par gånger till innan viktiga beslut ska fattas.

Efter detta möte har det varit en massa saker att fixa, bland annat så har jag försökt få tag på sj:s hittegodavdelningen då jag har lyckats med konststycket att bli av med mina glasögon (som jag verkligen behöver, är i princip blind utan dem eller mina linser). När jag då äntligen fick tag på någon av sj:s medarbetare så förstod jag att om jag nu har turen att få tillbaka mina glasögon, så lär det åtminstone dröja minst tre veckor. Ja, tjena det är ju helt omöjligt för mig. Så efter detta uppiggande telefonsamtal rusade jag in till synsam i stan för att köpa mig ett par nya glasögon. Eftersom det är tre år sedan jag gjorde en synundersökning fick jag inte beställa några glasögon utan att göra det och jag fick inte göra en synundersökning utan att först vara linsfri i två dygn. Hmmm hur tänkte de här, jag är ju i princip blind utan mina linser. Kanske kan jag be om att få bli sjukskriven dessa två dagar på grund av…borttappade glasögon. Eller? För inte kan jag jobba inte, det är en sak som är säker.

I alla fall så pratade jag mig förbi det där och har nu en påse här hemma med glasögonbågar att välja mellan. Efter att ha avslutat dagen med middag hos några vänner ska jag nu snart krypa ner i den mjuka sängen och försöka låta bli att drömma drömmar om borttappade glasögon och surrealistiska teatervärldar.

Sov sött go vänner och tack för alla era fina kommenterar, de värmer hjärtat varenda en.

Med en stockholmshelg rikare

Ja, det är helt enkelt anledningen till min totala frånvaro från bloggen under helgen, jag har alltså varit en sväng i huvudstaden med ett gäng arbetskamrater som hade siktet inställt på tjejmilen. Jag kan genast och med en gång avslöja att jag INTE var med och sprang, däremot är jag en riktig höjdare på att hejja fram andra människor, så det var min stora bragd denna helgen. Ta mig till Buttricks köpa pom-pom-grejer och stå vid sidan om som värsta cheerleadern och skrika uppmuntrande ord till alla hurtiga och duktiga tjejer.

Jag är i alla fall precis hemkommen från tågresan och var bara tvungen att titta in här och säga hej innan jag stoppar i mig några rostade mackor och kryper till kojs. För huvudet är fullt av skratt, kroppen är trött av långa promenader och jag längtar till i morgon när jag ska kika igenom helgens bilder och dessutom träffa den där regissören som har en roll att erbjuda mig i en nyskriven pjäs.

Kudden väntar och ja vi, vi ses i morgon igen.

Med en mycket lång natt i ryggraden

Det enda riktiga efter att ha jobbat en lång natt är att cykla inom bageriet på vägen hem, köpa med sig nybakta frallor och väl hemma hälla upp en stor kopp mjölk och ösa ner några skedar oboy däri (dricker aldrig oboy annars, bara när jag jobbat natt, det är liksom en del av ritualen). Sedan mumsar jag i mig det hela medan kroppen och knoppen blir tröttare och tröttare och sängen ropar mitt namn (så högt så jag tror att till och med grannarna hör).

Det är det bästa med att jobba natt, att få gå och lägga sig när man kommer hem.

Halleluja.

Så god natt kära vänner eller vad säger man, god dag?

Med en fartfylld helg i bakspegeln

Jaa, alltså oj vilken helg det har varit, den har gått i 190 från början till slut. Om vi ska börja från början så var vi iväg och firade älskade mormor på Fredag kvällen. Sedan på Lördag upp alldeles för tidigt, iväg till jobbet, sluta lite tidigare än vanligt, cykla hem, duscha, bilfärd till Göteborg, checka in på Gothia Tower, möta upp vänner för fördrink, mat och champange i hotellbaren.

Sedan helgens höjdpunkt: konserten med Brad Paisley. Det går bara att beskriva den på ett sätt och det är magisk. Jag menar han har allt, han är snygg, sjunger som en gud, har en karisma som skulle kunna göra vem som helst grön av avund, skriver texter som träffar rakt i hjärtat, en begåvad musiker och dessutom en entertainer utan dess like. Som sagt, det var magiskt (det enda icke-magiska med det hela var att mitt kamerabatteri var urladdat när vi kom fram till Göteborg, hur förbannad tror ni att jag är på mig själv för det, ungefär?).

Sedan på Söndagen vart det sen hotellfrukost i en överfull matsal, bil hem till Halmstad, tolvårskalas med hela tjocka släkten utomhus i solsken och med tacos, kladdkaka och ballonger.

Sedan till helgens andra minnesvärda upplevelse:seans sent på kvällen i ett nedsläkt rum fullt med tända ljus på mina föräldrars gamla släktgård. Vilken häftig grej. Vi var åtta släktingar, som står varandra nära, bara kvinnor som fick uppleva denna märkliga kväll tillsammans. Jag vet att många tycker att sådana här grejer är humbugg och skitsnack, vilket man gärna får göra om man vill. Det är ju lixom upp till var och en. Men för mig är det sanning och en del av livet.

Så var det i alla fall med den helgen, en helg att minnas på många sätt.

Hur har ni haft det?

Med countryn i hjärtat

I dag drar jag och mannen upp till Göteborg tillsammans med några vänner för att lyssna på Brad Paisley. Första gången han är i Sverige och andra gången för oss att se honom live. När vi såg honom sist så körde vi från Nashville över Smoky Mountains till Charlotte, 60 mil alltså för att se och lyssna på en av countryns största. I dag kör vi enbart 15 mil men med lika stora förväntningar som sist.

Har ni inte hört honom tidigare så kan jag verkligen rekommendera några låtar att lyssna in sig på:

Whiskey lullaby – den sorgligaste av dem alla, men ack så vacker.
She`s ererything – Den totala kärleksförklaringen
Little moments – Om att uppskatta livets små ögonblick.
Celebrity – Tja, om att vara kändis. Ni bara måste kolla på videon, kolla in kaffemannen.
Working on a tan – Denna sommarens stora hit, lite mer ös i än de övriga.

Med nyfikenheten intakt

Nu har jag då äntligen bestämt mig. Bestämt mig lite mer för vad hösten skall innehålla och för vad jag verkligen vill göra, oavsett vad det kräver av mig. Jag kunde bara inte tacka nej till någon av de där högsolekurserna som jag kommit in på. Det får bära eller brista. Men jag är så nyfiken på vad de innehåller och vad jag kan lära mig av dem. Jag menar, att skriva för webben och att lära mig mer om fotoredigering, det är lixom stört omöjligt att tacka nej till sådana kurser.

Vad jag däremot var tvungen att tacka nej till var den där musikalkursen med Hallands mest sprudlande regissör, det gör lite ont i hjärtat att tacka nej till sådant. Men det gick bara inte. Det är så ibland.

Det som jag ännu inte har bestämt är om jag ska tacka ja till den där rollen i en nyskriven pjäs med en ensamble som jag ännu inte känner. Å det skulle vara så roligt. Jag är så nyfiken på allt det där, på det nya, på det jag ännu ej kan och på nya människor. Den nyfikenheten skall jag hålla hårt i och hoppas att jag får behålla hela livet. För tänk vad tråkigt livet skulle vara utan den.

Med ny luft i lungorna

Min teatervän och hennes Jack Russeltik tog med mig och Lemuren ut på en stärkande långpromenad förbi gömda gårdar och oändliga fält. Jag älskar sensommaren när bönderna bärgar sin skörd, när skogen är full av svamp och luften är sådär hög som den bara kan vara precis innan lövens träd börjar skimra i hösten färger. Det är något visst med det. När naturen liksom skvallrar om kommande höstkvällar fyllda av stearinljus, ulliga filtar och höstgrytor som puttrar på spisen.

Att kunna fylla sådana dagar med långpromenader och efterföljande fika är ren lyx. Att dessutom fika med bästa teatervännen som kan vara den mest sprudlande och energiska person som jag känner, ja det är bara mer än underbart. Vi har fyllt dagen med prat om österländsk andlighet, livet efter detta, resor, teater, religion och barnlöshet. Det är sådant som jag önskar att alla diskuterade lite mer. Istället för tv-program, kändisar eller skvaller om andra. Nä sådan skit är jag mer än trött på. Tacka vet jag människor som vågar diskutera riktiga saker, sådant som spelar roll och sådant som betyder något. För alla. Egentligen.

Livsuppdateringsdagen

Ibland har det sina fördelar med att jobba helg inom vården. Som två lediga dagar efter varandra mitt i veckan tillexempel. Inte fy skam inte. Just nu sitter jag och laddar med en riktigt lång och god frukost (med massor med blåbär och med tranbärsjuice allt som är bäst för min kroppstyp pitta enligt ayurveda). Alldeles strax vankas det nämligen långpromenad med bus för Lemuren och med en massa prata-igen-sedan-sist-prat för mig och en av mina bästa teatervänner.

I kväll blir det dessutom en återträff för mig och en klasskompis sedan grundskoletiden, henne sprang jag på i somras och vi bytte då nummer och lovade varandra en fika framöver. Och det är alltså den vi siktar på i kväll. Vi som inte har träffats på säkert tio-år, snacka om att ha mycket prat och livsuppdateringar att ta igen.

På sista versen

Lavendel. Jag kan inte komma på någon blomma som doftar godare och mustigare än just den. För två veckor sedan var jag ute och tjuvade lite lavendelblommar i mina föräldrars trädgård. De har en stor rabatt bakom huset som håller på att fyllas helt av en lavendelbuske som har växt sig stor och stark under åren. Dessa kvistar som jag då tog har fått en ny boplats i köket och hänger där och doftar gott. I dag tänkte jag minsann vara så tjuvaktig att jag skulle plocka med mig lite till hem från min lavendelgömma, men sorgligt nog var där knappt några kvar, sommaren sjunger verkligen på sista versen. Ibland är man bara inte tillräckligt snabb. Attans oxå.

En helt vanlig Tisdag

Å herregud. Är precis hemkommen från gymmet och inser hur otroligt otränad jag har blivit över sommaren. Jag menar hallå, jag orkar knappt ta mig igenom träningsprogrammet även om jag har dragit ner på vikterna ordentligt, så att jag i princip befinner mig där jag var från allra första början. Och då ska vi inte snacka om förra veckan. Då fick jag för mig att här ska minsann börjas springa och powerwalka (kan man egentligen böja det ordet så?) ordentligt igen. Så då gjorde jag det. Alla dagar fram tills i fredags då träningsvärken var ganska ordentlig och energin var slut. Alltså måttlighet och tålamod vad är det?

I alla fall. Nu är jag hemma igen, har hällt upp en smoothie och tänkte sitta på den solbadande balkongen ett tag och njuta av att apelsinträdet blommar för andra gången i sommar och riktigt dra ut det där sista av den här sommaren. Sedan vankas det långpromenad med Lemuren, städning av vår kaosartade lägenhet och ja, inte att förglömma ett jobb som väntar mellan två och tio. Det är ju nästan lite lätt att glömma när solen bjuder på det bästa och fötterna ännu inte har fått nog av sandstrand och salt vatten.