Category Archives: Livet helt enkelt

En Söndag med höstfeeling

Söndagen här på västkusten har varit både regnig och hostig. Jag gjorde en kraftansträngning på morgonen och försökte städa huset samtidigt som två trötta barn hade svårt att samsas med varandra. Efter typ två städade rum så landade jag i soffan istället under hostattacker och allmän trötthet. Medan regnet har smattrat utanför så har vi istället tittat på film, lekt lekar och bara tagit det lugnt. Innan kvällsmaten tog jag en promenad i stilla sommarregn med den lurviga och kom hem till långkok och tända ljus i torparköket. Riktig höstfeeling på det. Inget mig emot, då jag ibland behöver dagar som just denna.

Höstfeelingssöndagar att bara stänga in sig och låta själen komma ikapp litegrann.

Randig klänning och lupindoft

DSC_0536 (Custom)

Vilket blåsigt väder vi har i dag. Snålblåsten och regnsmattret får tankarna att vandra till en höstdag snarare än en försommardag. Ute i trädgården böjer sig de röda rosorna för vinden och körsbärsträdens blommor blir som ett vitt snöfall när vinden tar tag i grenarna. På morgonpromenaden med vovven plockar jag in ett stort fång med blommor och doften påminner om skolavslutning och dans runt lupinklädd midsommarstång.

DSC_0543 (Custom)

Har hittat den till synes perfekta klänningen för såväl midsommar, som nationaldagsfirande och skolavslutningar. Som andas svensk sommar, salta vågor och blå himmel. Med ränder, fickor och mjukt tyg. En synnerligen bra kombo om ni frågar mig.

DSC_0537 (Custom)

Älskar att den svenska naturen bjuder på så mycket skatter just nu, det är ju bara till att ut och plocka i vilken dikeskant som helst för att få värsta grymma sommarbuketten att plocka in för att sprida väldoft och kärlek i husets alla hörn.

Gratis skatter, jo jag tackar.

 

Färgklick

DSC_0274 (Custom)

Nu i kväll var jag och min systers familj ute i den knallgula raspen för att ta familjebilder på dem i den stilla, alldeles perfekta försommarkvällen. Själv fick jag feeling och slängde på mig min precis nyinköpta knalliga klänning kvällen till ära. Det är inte så ofta jag köper kläder numera, dels har inte ekonomin tillåtit det (hallå dubbla boenden under ett år tid, torprenovering och två adoptioner) och sedan så har jag medvetet dragit ner på all min konsumtion eftersom jag strävar efter att leva mer hållbart. Så nu när jag köper kläder så investerar jag snarare i sådant som jag vet kommer att funka länge och köper hellre färre kläder av bra kvalité. Så i början av veckan så slog jag till på två klänningar, varav detta är den ena. Och alltså, älskar den. Älskar färgen, modellen, kvalitén, att den har fickor och att det kan vara den skönaste klänning jag har ägt. Typ så.

DSC_0254 (Custom)

Under de senaste åren när jag har varit låg på energi så har jag mest föredragit svarta och grå kläder. Snacka om att sinnesstämningen märks av i kläder och inredning. Nu vill jag mest svepa in mig i regnbågens alla färger och dansa långdans på ängarna.


DSC_0257 (Custom)DSC_0251 (Custom)

I morgon drar vi till Astrid Lindgrens värld med mina föräldrar och lämnar vovven till vänner i stan. barnen ser SÅ mycket fram emot detta äventyr och så även jag.

Jag menar vem blir inte som barn på nytt när det vankas pippi teater och Ronja sång?

En lisa för själen

DSC_0920 (Custom)

Det är en sådan lycka att ha en stor, vild trädgård att kunna spatsera runt i. Morgonpromenaden med vovven sker i trädgården, förbi de små odlingarna, bort till de blommande körsbärsträden, hav av förgätmigej och in i den bortre delen som övergår i skog där marken täcks av lupiner  och daggvåt spindelväv.

DSC_0929 (Custom)

Det är verkligen en lisa för själen av andas lantluft och lyssna på tystnaden. Här är mycket att fixa och dona med i trädgården men just nu så får den mest vara som en stor sommaräng med klippta stigar att vandra på. Allt har sin tid och just den här sommaren är tid för att bara vara. Kanske det viktigaste och svåraste att lära sig här i livet, att vara i nuet och njuta av just det.

Jag är ju lite av en expert på att dra igång projekt. När jag mår bra och är i mitt rätta element så svämmar lixom huvudet över av ideér och vi har många planer för vårt lilla torp. Det är hönsgård, getter, grisar, växthus, parkering, odlingar och mycket annat. Men som sagt, efter ett år av renovering och flytt så är hela familjen i behov av en sommar där det pausas och njuts av det som är. När livet äntligen är som ett stilla porlande vatten istället för en brusande fors så gäller det att förvalta det väl.

DSC_0922 (Custom)

Nya rutiner

DSC_0904 (Custom)

I går flyttade vi upp. Upp på övervåningen till nya sovrum och nya rutiner. Det släpades sängar och madrasser, sängbord och sagoböcker, upp för den gudsförgätna trappan till vinden som numera är övervåning. I natt var alltså första natten som vi sov under snedtak och i tre sovrum i fil. Tanken är att barnen så sakteliga ska få vänja sig vid att sova i egna sängar och med oss i rummet precis intill. Vi har förberett och pratat med barnen om det här i ungefär ett år nu.

Inget av barnen kunde sova, såklart. Efter 1.5 timmes nattning så somnade till slut lillebror och jag tassade försiktigt ut i den stilla trädgården och njöt av doften, ljuden och bara känslan av att var sak efter den andra börja falla på plats i vårt vingelvangel hus. Nya rutiner infinner sig efterhand och ingenting behöver gå snabbt eftersom långsamt oxå leder någonstans.

Tänk att jag som är så otålig börjar lära mig det tillslut ändå, att långsamt oxå leder någonstans.

En trädgårdsöndag

DSC_0901 (Custom)

Så fin Söndag vi har haft här hemma. Vädret bjuder ju på försommarkänsla och hela familjen har grejat i trädgården stora delar av dagen.

DSC_0854 (2) (Custom)

Varmt väder kräver ju fika utomhus och när de första svenska jordgubbarna redan har dykt upp i gårdbutiken så är det ju fikamaterialet rätt så självskrivet. Jordgubbar och glass under blå himmel och solsken, alltså man bli ju nästan religiös. Vi har ju dessutom krängt både nypotatis och sparris den här helgen, älskar när de svenska primörerna börjar att dyka upp. Matlagningen blir lixom så otroligt enkel, allt blir ju gott med så bra råvaror.

DSC_0846 (Custom)

Jag har försått en del inomhus, bland annat dessa bondbönor som har vuxit sig starka mellan radiatorvärme och fönstersol. Så nu tyckte jag att de kändes redo för att planteras ut i den gigantiska pallkragen som bror min byggt ihop till mig. 12 stycken 50 kilos påsar jord krävdes det samt en hel del lövkompost i botten för att fylla den rackaren.

DSC_0836 (Custom)

Har ju bästa hjälpredorna dessutom. Här vattnar lillebror ruccolafröna som precis fått komma i jorden. Efter allt trädgårdsarbete så cyklade vi iväg ner till stranden för att titta på lite barnteater (Pettsson och Findus), vilket rundade av denna Söndagen på ett perfekt sätt.

Vad har ni hittat på?

Mellan hägg och syren

DSC_0806 (Custom) (2)

I går kväll ändrades plötsligt luften från regntung till försommarljummen och vi valde att äta kvällsmat ute i trädgården till barnens stora glädje. Vi satt ute ganska länge och doften var sådär blommig, fräsch och ren som den bara kan vara timmarna efter ett stärkande regn som växtligheten hungrigt fångar upp.

Jag upptäckte bara för några dagar sedan att vi har mängder med hägg i trädgården och doften som sprider sig är verkligen helt underbar. Och det är precis den här tiden som jag bara vill vara i, lixom stanna upp och kapsla in varje ögonblick. Ni vet när allting precis har slagit ut, när träden är sådär nyutsprunget gröna och hela naturen på något sätt är på språng. Piggt, vaket och nyfiket. Precis innan skolavslutningar, sommarlov, jordgubbstårta och ett pärlband av oändliga nätter med sommarljus och myggbett på barfotafötter.DSC_0794 (Custom)

I morse gick jag och dottern ut i trädgården, barfota i morgonrock och plockade med oss ett fång blommor in som får sprida väldoft i torparköket. Vi båda var helt överlyckliga över att kunna gå ut barfota utan att frysa och känna det daggvåta gräset kittla under fötterna.

DSC_0827 (Custom)

Just nu vill jag stanna tiden när vi är precis i lindan av allt det där underbara och varje år är det på pricken samma tid och det är alltid tiden mellan hägg och syren.

Där vi är nu mina vänner. Den allra ljuvligaste tiden är precis nu.

Att fånga drömmar

Jag har några enstaka, inspirerande bloggar som jag fortfarande läser varje dag. En av dem är Emmas blogg som alltid är lika inspirerande, full med snirkliga ord och vackra bilder. I dag berättade hon lite snabbt om en föreläsning som hon höll i och som handlade om att leva sin dröm. En föreläsning som jag verkligen skulle vilja lyssna på, älskar att inspireras av människor som vågar leva ut sina drömmar och hur vägen dit har sett ut.

Vet ni, då slog det mig, att jag faktiskt till viss del lever min dröm. Under många, många kämpiga år var mitt liv som det ser ut just nu, min stora innerliga dröm. Ett litet hus på landet med en stor lummig trädgård där möjlighet finns till både odling och plats för lite djur. Jag drömde om ett hus fullt med barnskratt och skitiga barnskor i hallen, en liten hand att hålla i och leda genom livet. Att få vara en varm famn att springa in i och ett knä att krypa upp i när världen behöver bli lite tryggare. Att inte jobba heltid utan i stället jobba deltid för att kunna vara hemma för att få möjlighet att umgås mer med barnen och lixom hinna med livet.

Jag har kämpat för de där drömmarna i så många år nu och energin har tagit slut så många gånger på vägen hit men nu, nu är jag precis där jag har velat vara så länge. Med två alldeles underbara barn som har börjat landa i livet med flytt ut på landet med ny skola, nytt dagis och nyfunna vänner. Vårt gamla torp börjar så smått att ta form så som vi vill ha det och det allra värsta renoveringskaoset har lagt sig. Livet är inte bara konstgjord andning längre utan lugnet och stabiliteten börjar att hitta sin plats igen både i vardagslunken och helgaktiviteterna. Jag hittar tiden att påta i jorden, spela teater och rastlösheten börjar att krypa under skinnet igen.

Just nu är jag bara så jävla lycklig över att livet gav mig möjligheten att få vara mamma, att få vägleda två envisa, underbara, energiska, snälla, godhjärtade och fantastiska små liv. Dessutom så hittade vi vårt lantliga ställe där vi har plats att leva. Jag behövde bara stanna upp och bli påmind om att livet faktiskt har lett mig precis dit jag vill vara. Nu börjar nya drömmar att ta form där inuti, sådana som handlar om annat mindre viktigt men som kan gödsla själen och kreativiteten lite. Och livet är minsann för kort för ouppfyllda drömmar, så är det bara.

Det är lixom bara att hoppa.

Regnblask, blåst och en ledig onsdag

dsc_0362-custom

Onsdagar betyder ledig dag för mig och så även för sonen som alltså även han är hemma och skrotar runt med mig. Det är en ren fröjd att ha en ledig dag sådär mitt i veckan och att jobba 75 % är nog något som jag skulle kunna göra resten av mitt yrkesverksamma liv. För att få tid för återhämtning, tid för barnen, tid för mig själv, tid för allt som ligger mig varmt om hjärtat.

I dag blåser det storm här i västkuststaden och vi sitter inne i torpet och myser. I trädgården kan jag höra havet som ryter en bit bort och marken är full av snöslask som blir till gyttja under vinterkängorna. Det viner och knakar i vårt gamla 1800-tals hus och det är svårt att hålla värmen härinne även om elementen jobbar på för fullt och kaminen sprakar i bakgrunden. Lite av charmen med gamla hus såklart men en tilläggsisoleringen när vi byter fasaden till sommaren ligger nog inte så långt borta, om jag säger så.

dsc_0372-custom

Förutom att försöka hålla stormvindarna utomhus och värmen inomhus så har jag och barnen nästan alltid samma rutin på Onsdagarna. De mår som sagt bra av rutiner och fyrkantighet även om jag hellre föredrar det där spontana och oplanerade. En mix av det där är väl förmodligen det bästa, lite spontant med grunden i fasta rutiner. I alla fall så är det bananplättar, lek med legodjur som rymmer ut i skogen till friheten (alltid precis samma lek, viktigt det där) och en stunds filmtittande innan vi alla tillsammans lagar kvällsmat. I vanliga fall brukar vi starta upp med en rask hundpromenad direkt efter jag har plockat upp dottern från skolan men just i dag hoppade vi över den punkten på schemat. Efter att tillsammans ha röstat emot oväderspromenad för att istället börja med det där filmmyset.

Och det gick ju bra det oxå. Vad hittar ni själva på i detta höstoväder med januarisnö?

En väldigt tidig Måndag

dsc_0359-custom

God morgon på er! I dag sparkar vi igång den stora verkligheten igen och jag passar på att gå upp klockan fem för att äta grötfrukost, beställa födelsedagspresent till den snart åttaåriga dottern, betala några räkningar och rasta vovven. Första jobbdagen som jag vaknar i torpet och vet lixom inte riktigt när jag ska ge mig av på morgonen för att komma i tid i halkan till sjukhuskläder och fotriktiga skor. Men det ger sig.

SÅ fantastiskt skönt att vara tillbaka i fyrkantigheten och de fasta ramarna igen i alla fall. Barnen behöver det och behöver de det så behöver även jag.

Hoppas att ni alla får en förträfflig Måndag. På återseende.

Kylslagna ledighetsdagar

dsc_0297-custom

Kylan biter tag även i oss västkustbor denna kylslagna trettondag och vi vaknar för andra dagen i rad utan kallvatten i köket här i vårt lilla gudsförgätna torp. Vi bor här nu mellan fotografering och visning för att liksom inte stöka till den där perfekta införvisningenstädningen i vår lägenhet. Ni vet den som inte är på riktigt utan bara ett visningsexemplar av ens verkliga liv. Gillar visserligen att styla men ogillar skarpt allt det där tillkonstlade som inte är på riktigt utan bara för att höja marknadsvärdet på saker och ting. Men det är ju så vårt samhälle ser ut nu för tiden, det är så mycket yta och allt mindre tyngd i det mesta.

dsc_0311-custom

Trots att vårt lilla torp inte på långa vägar har alla de där bekvämligheter som jag egentligen önskar mig av ett boende, så är jag mer harmonisk här än i vår fullutrustade lägenhet i stan. Och kanske är det just det som gör det, det operfekta och ofullkomliga. Där den värmande elden i eldstaden blir viktigt för att hålla värmen om kvällarna och där kampen för att inte få vattenledningarna att frysa gör att jag hittar tillbaka till något ursprungligt i mig. Och det är nog precis det som jag behöver. Som jag tror att vi alla behöver. Det jordade och ursprungliga. Marken, elden, vattnet och stjärnorna.

dsc_0298-customdsc_0300-custom

Efter en kopp kaffe, en äggmacka och en eld som sakta värmer upp vardagsrummet så är hela familjen snart redo för att ge oss ut i ett krispigt vinterlandskap (minus snö tyvärr) för att andas lite frisk luft och rasta av oss lite. Till kvällen kommer några vänner till oss hit och vi ska äta köttgryta med knödel, en rätt som har följt med oss efter våra vistelser i Tjeckien och som uppskattas mycket av barnen. Att fylla Torpet med mustiga grytor och fulla bord är nog det allra bästa sättet att göra om ett gammalt torp till ett ställe att kalla hemma.

dsc_0313-customdsc_0305-custom

Att vara en synnerligen oaktiv bloggerska och stolt över det

Ja, bloggen faller i glömska mellan varven och jag minns knappt hur länge sedan det var jag bloggade här senast. Tills jag blev påmind av en vän förra helgen att hörru, nu har jag gått in på din blogg varje kväll under 1,5 månads tid och där kommer inga nya inlägg. Vad har hänt?

Ja, vad har hänt?

Det som har hänt är nog framförallt att jag prioriterar annorlunda. För några år sedan så ville jag hinna med allt, framförallt så satte jag upp målet för mig själv att blogga en gång om dagen och hade en önskan om att nå ut till den stora massan, få en välbesökt blogg och kanske till någon viss del kunna jobba med bloggandet. Men vet ni, det var aldrig för mig, jag inser det nu. Jag hamnade i en utmattningsdepression precis när vi kommit hem med våra små skatter, efter att i något år helt har kört slut på mig själv med IVF-behandlingar, en synnerligen tärande adoptionsprocess, heltidsjobb, uppstart av ett företag (karmaljus ni vet) samtidigt som jag skulle blogga en gång om dagen och var med i en teateruppsättning. Ni vet jag flydde, från mina känslor, mina tankar och orkade inte riktigt ta tag i mig själv. I stället sprang jag, allt vad jag kunde ända tills jag kraschade. Det är nog inte många som förstod hur dåligt jag egentligen mådde, men när vi precis hade kommit hem med vår son så låg jag mest här hemma i sängen och grät. Jag gick till en läkare för jag trodde att jag var deprimerad men hon tittade bara på mig med stora ögon och sa, men vännen du är ju helt slut. Hon jämförde mig med en ballong som höll på att spricka. Hon ville skriva ut en massa tabletter men jag vägrade för jag tror inte på sådant (och alla får tro vad man vill)  jag ville istället gå hos en kbt-terapeut och fick en tid redan veckan därpå. Jag tyckte att hon vara bra och gick dit för samtal ett par gånger, men sedan sa hon tack och adjö och tyckte att det var bra så. Hon alltså och inte jag. Så jag bestämde mig för att inte söka mer hjälp utan istället börja meditera och söka inåt för att få de svaren jag sökte och för att hitta kraft.

Jag klandrade mig själv för att vara en urdålig mamma med noll energi till våra två precis nyhemkomna barn, samtidigt som det inte gick att be om att få hjälp med barnen av någon annan eftersom det kunde störa anknytningen. Samtidigt strulade dottern skola, hon fick den sämsta lärare i en stökig organisation och jag vantrivdes med att bo här inne i stan. Jag ville bara fly ut på landet, till lugnet och naturen och inte träffa en enda människa på år och dar.

Så nu när jag äntligen börjar komma på fötter igen, barnen har hamnat på de bästa tänkbara dagis/skola och vi har köpt vårt torp, så är jag så innerligt rädd om min energi och min tid. Jag vägrar falla tillbaka i de där destruktiva vanorna igen. Så tills jag har hittat en bra balans i allt det där så blir det ganska glest mellan inläggen här och det är precis så det kanske kommer fortsätta att vara. Eller så hittar jag ett bloggflow som inte stressar mig och det kanske dyker upp mängder med inlägg framöver.

Men vet ni, jag saknar det. Jag saknar orden, fotografierna och er.

Jag har alltså inte slutat blogga, det är bara glest mellan inläggen för att jag prioriterar annorlunda och det är jag tamejkatten stolt över.

Att återigen kunna andas

DSC_1169 (Custom)

September, en av mina bästa månader faktiskt. När lugnet återigen har lagt sig, luften blir krispigare och högre, naturens skafferier bjuder på godsaker, höstkoftan åker på lite tidigare på kvällarna och stearinljusen återigen ställs fram. Visst jag älskar sommaren, verkligen, framförallt solljuset och tillförseln av D-vitamin. Jag älskar grillkvällar i goda vänners lag, kvällsdopp på stranden och ljuva sommarklänningar. Men jag har oxå kommit på att hettan, ljuset och värmen gör mig lite illa till mods. Sommaren är lite för hetsig för mig, med solens hetta och människor precis överallt. Framförallt när man nu bor i en sommarstad såsom jag gör.

DSC_1162 (Custom)

Sommaren har kanske varit extra tung i år oxå då jag har oroat mig för Guldklimpens flytt till ny skola och för lillebrors start på dagis. Ni vet innan allting klaffar. Nu är inskolningarna färdiga och båda trivs som fisken i vattnet. Det i sig är en så stor lättnad så jag vet inte vad. Så nu är vi återigen i de där rutinerna som jag tidigare har avskytt så mycket, när livet är inrutat och fyrkantigt men just i år så kommer fyrkantigheten som en befrielse. Barnen behöver det och tydligen jag oxå. Efter 2,5 år som hemmamamma (sista året har jag iof jobbat 50%) så kommer hösten, rutinerna och jobbet som en välkommen nystart för mig.

DSC_1155 (Custom)

Den där klumpen av ångest inför barnens flytt börjar så sakteliga att lätta ifrån mitt bröst. Renoveringen av torpet flyter på bättre än vad jag någonsin hade hoppats, framförallt eftersom vi hela tiden hittar små skatter dolt under lager av påbyggnad såsom gamla genuina trägolv och vackra gamla bjälkar i tak och väggar. Det har varit många skeptiker ute och tittat på torpet, många tycker att vi är galna som tar på oss ett så stort projekt. Så nu bjuder jag bara ut de där som är positiva, de som kan se bortanför allt det där skavda och som ser det vi ser, potentialen. Ett beslut som även det har lättat mitt hjärta och gör att jag kan andas lättare igen. För ni vet när man själv är nedsatt rent energimässigt så tar de där skeptikerna kål på en och suger ut det där sista av ens egna reserver.

DSC_1157 (Custom)

Så, september alltså. En välkommen, fyrkantig, krispig månad som i år föder energi, kreativitet och bjuder in till långa promenader i skog och mark. Dessutom ska jag äntligen göra något för mig själv veckovis igen, en ny teaterhöst drar igång och det ser jag fram emot sådär fantastiskt mycket.

September, en månad att återigen kunna andas i.

Familjepromenader och semesternedräkning

DSC_0707 (Custom) DSC_0718 (Custom)

Även om mina alldeles egna långpromenader tyvärr har fått stå tillbaka de senaste månaderna för annat, så har vi äntligen återupptagit våra familjepromenader. Långa promenader i naturen är ju lite av mitt livselixir och jag märker även på barnen hur otroligt jordade de blir av att få springa av sig all den där överskottsenergin i naturens lugnande famn. Vi åker dagligen ut till torpet för att inspektera arbetet och i går så passade vi på att ta en promenad däromkring. Det är ju mina barndomsstigar som jag har ridit på sedan jag hade min första ponny, så jag känner till varje träd och vet var man kan hitta dignande körsbärsträd på vägen.

Jag älskar naturens skiftningar och nu när sommaren har gått in i en annan fas så vajar sädesfälten sådär mjukt och följsamt längst stigarna där vi går. Jag jobbar två dagar till och sedan har jag semester i fyra veckor + fyra veckors föräldrarledighet och oavsett väder så är det bland annat det här som jag tänker att mina semesterdagar ska innehålla. Dagliga promenader för att rasta familjen och andas frisk lantluft.

Yogafestival och kombucha

För någon vecka sedan när jag och Guldklimpen var nere på stan för frisörbesök och sushilunch så vandrade vi nyfiket inom parken som ligger alldeles i närheten av vårt sushiställe. För inget går förbi varken mig eller min nyfikna lilla dotter och eftersom parken var osedvanligt full av tält luktade det spännande marknad eller något annat intressant lång väg. Så gissa om jag blev glatt överraskad när den första vi pratar med är en målare som enbart använder sig av ekologiska färger och i vagnen bortanför så säljs det rawfood för glatta livet. Vi hade ramlat rakt in i Halmstads första yogafestival som helt hade gått mig förbi om det inte vore för det där sushibesöket. Jag som har som någonslags årsmål att börja med yoga typ i går samlade på mig lite nyttig information om sommarens yogaprogam och pratade även med någon trevlig yogalärare som undervisar yoga en gång i veckan uppe på Galgberget under sommaren för föräldrar med barn.

DSC_0297 (Custom)

Hade det inte varit för att det ösregnade eller för att dottern ville hem och visa sin nya frisyr för resten av familjen så hade jag kunnat stanna ett bra tag till och samspråka med sådana som inspirerar mig. Det sista stället vi stannade på var tältet som den gröna matkassen hade. Ett företag som levererar matkassar som är 100% vegetariska och 90% eko direkt till dörren i landets större städer och som kommer till Halmstad till hösten. Jag passade på att köpa på mig ett gäng lyxiga dadlar, en flaska Kombucha och kokosnutella. Kombutcha har jag hört talas om innan men aldrig provat. Det är ett sötat te som har fått jäsa och som blir en syrlig vinägeraktig dryck. Den sägs ha en renande och avgiftande effekt på kroppen samtidigt som den förbättrar matsmältningen pga en levande bakteriekultur. Det är en pribiotisk dryck som sägs motverka svampen candida i kroppen till på köpet innehåller den ett gäng b-vitaminer som behövs för att ge fint hår, hy och naglar. Spännande värre tänker jag.

DSC_0682 (Custom)

I alla fall så hällde jag upp ett glas Kombucha till mig i går kväll när jag och lillebror avnjöt lax och nypotatis och jisses så god den är. Oavsett sina nyttiga egenskaper eller inte så föll den mig verkligen i smaken och kommer att blir en ny följeslagare här hemma. Fermenterat te alltså, det är grejer det. Någon annan som har provat?

Den inre rösten

DSC_0633 (Custom)Jag tänker ofta på hur svårt det faktiskt är att följa sin egen inre röst i dagens samhälle. Det finns så många som vill knäppa andra på näsan, som vill besserwissa sig mäktiga och som vill tala om hur andra ska leva sina liv. Jantelagen och samhället som gärna vill fösa in oss alla i samma smala, fyrkantiga boxar och så mycket enklare det är att bara följa strömmen än att simma motströms. När det gäller det mesta faktiskt. Av just den anledningen är jag smått allergisk mot alla råd som jag får ifrån andra, om jag inte själv ber om dem då förstås. Jag tror inte på goda råd ifrån andra utan jag tror istället på att följa sin egen magkänsla, sin egen röst. Ni vet den som inte är så lätt att höra om bruset utifrån är för högt. Den som alltid talar om vad som är bäst för just dig och som är just din vägvisare och kompass här i livet. Inte egot utan den där gnistan i dig som har kontakt med ditt högre jag och har en gudomlig glöd istället för den svärta tärande som egot besitter.

Jag tappar själv bort min inre röst ibland, när tempot i livet blir för högt och när andras behov går före mina egna under alltför lång tid. Och det är under de perioderna i livet som jag alltid mår som allra sämst, som jag fattar de sämsta besluten och som felprioriteringarna kommer som ett brev på posten. Av precis den anledningen är jag så enormt rädd om min egentid. Ni vet de där stunderna på dagen som jag har bara för mig själv. När jag kan känna in min kropp, hur den mår och vad min egen inre röst säger mig. Tvingas jag välja mellan sociala aktiviteter och en stunds egentid så är valet ganska enkelt för mig, jag försöker att lyssna när den inre rösten kallar numera.

Jag tror det är av precis den anledningen som jag dras till människor som väljer att leva lite annorlunda liv. Jag förförs inte av snabba bilar och lyxiga hem utan tycker att det är enormt spännande med annorlunda livsval eftersom det kräver så mycket mer av en människa än att följa den breda upptrampade stigen. Att trampa upp egna stigar kräver ju så mycket mer mod, energi och en bättre kompass än att följa den där asfalterade motorvägen av jantelag. Kan vi inte bara stötta varandra i alla tokigheter och försöka lägga energin på att utveckla oss själv istället för att berätta hur alla andra ska leva sina liv?

Så tänker jag, hur tänker du?

När familjen återigen är komplett

DSC_1074 copy (Custom)

Jamen vi fick ju hämta hem vår lilla lurviga i går och det är ju SÅ underbart att ha henne här hemma igen. För ingenting är sig likt utan henne, så är det bara, vi i familjen har alla saknat henne på olika sätt. Den där busiga, intensiva, otroligt snälla och alltid lika kärleksfulla lilla vovven.

I går strax efter lunch fick hon komma hem. Hon fick dropp över natten, inget mer kräk, magen hade skött sig och det där som satt där i vägen hade åkt ut sin naturliga väg. Men å så trött hon har varit, ville knappt hälsa på oss när vi hämtade henne (ja vi övergav ju henne där på djursjukhuset så det var väl rätt åt oss kan jag tycka) och somnade sedan i min famn efter fem minuters åktur. Väl hemma så gav vi oss alla ut på promenad och efter det så sov hon precis hela eftermiddagen och kvällen i går. Säkert trött efter både magont och en övernattning på djursjukhuset.

Men äntligen så är hon här hos oss igen, vår älskade lilla lurviga och ordningen är återigen återställd.

En röra utan dess like och olika tänk

DSC_0534 (Custom)

Lite såhär ser det ut ute vid torpet just nu och då är det bara utsidan, insidan vill ni inte ens se, jag lovar. Pappa sparrisbonden fick ju lånat en grävmaskin av en kompis över midsommarhelgen, så när alla andra normalt funtade människor låg på stranden så passade vi alltså på att gräva upp stora delar av torparträdgården. För där ska ner vatten och avlopp, från brunnen till köket sedan vidare till tvättstugan där varmvattenberedaren står och tillbaka till köket igen. Ni vet att dra in vattenledningar i ett gammalt hus kände vi var en osedvanligt dålig idé, så istället har vi valt att även dra varmvattnet till köket på utsidan. Så det och tusen andra speciallösningar håller vi nu tummarna för att de funkar ungefär precis så som vi har tänkt eller kanske t.o.m bättre.

På insidan är det även där totalt kaos. Jag var där ute i går och inspekterade efter djursjukhusturen och jag ville nästan vända i dörren. Badrummet är just nu under uppbyggnad, hela hallen är ett totalt kaos, köket är även det halvt upprivet och i de små sovrummen härjar målaren och har precis rivit ner de gamla tapeterna för att därunder hitta de riktigt gamla tapeterna. Spännande värre det här.

Jag försöker se bortanför allt det där och tänker mig istället hur det ser ut när allt det där är färdigt. Ni vet när det är så färdigt att jag istället kan börja pynta, sätta dit växter, värmeljus, textilier och allt det där andra estetpillet som ju är det bästa som finns.

Men så i går igen så blev jag ju återigen varse om hur galna vissa människor tycker att vi är. Som den ena snickaren som frågade mig några gånger för mycket, varför vi inte bygger nytt istället för att totalrenovera något såhär gammalt. Alltså vad ska man svara. Att bara det faktum att han upprepade den där frågan om och om igen är ett tecken på att vi är så totalt olika människor. Att nya hus saknar den där själen som gamla hus har. Att allting inte behöver vara rakt, nytt, vitt och fräscht, utan att gammalt, vint, skevt och annorlunda oxå fungerar bra. Att jag vill bo på en stor tomt ute på landet för att kunna andas och hur katten ska jag få tag på en sådan just där vi vill bo när tomtpriserna är helt galna. Att vi inte kan, även om vi skulle vilja, riva huset för att det är c-märkt. Att det i princip råder byggstopp där torpet ligger, förutom för typ golfbanan som ligger precis jämte eftersom de har fått bygga något sjukt fult hotellkomplex även om alla bönder runtomkring med enorma marker inte alls får sälja en del av sin mark som tomter (alltså orättvisan på det). Att jag och min man faktiskt tycker att det här är ett sjukt spännande projekt (om än kostsamt, rörigt och säkert tidskrävande). Att jag faktiskt vill ha en uppväxt tomt från början och inte behöva vänta i ett flertal år på att tomten ska växa upp. Att vi faktiskt alla är olika människor, med olika behov och inte alls stöpta i samma form. Och viktigast av allt, att jag faktiskt känner att vi har hittat vårt lilla paradis på jorden med den mest magiska tomt man kan tänka sig och med ett vingelvangelhus med potentiell. Om inte annat så kan vi ju underhålla alla andra mer normalvettiga typer under tiden som vi håller på att renovera.

Räcker bra så tänker jag.

 

Med en familjemedlem på djursjukhus

DSC_0196 (Custom)Ni vet vissa dagar blir inte alls som man tänker sig från början, gårdagen var precis en sådan dag som lixom strulade till sig precis från start. Med trötta barn som sover dåligt när natten är ljus och varm, hantverkare som hade tusen frågor och vi inte alla svar, en badrumsrenoveringen som inte gick som den skulle men framförallt för att vår älskade lilla lurviga, Whilma, kräkte gång efter annan så när hon framåt förmiddagen var fortsatt hängig, skakig och varken ville äta eller dricka så fanns det inte så mycket annat att göra än att ringa djursjukhuset för en akuttid.

Och tur var det, för efter lite undersökningar, blodprover och röntgen så konstaterades det att hon hade något som satte stopp i tarmen, förmodligen ett ben som hon har hittat och tuggat i sig någonstans. Vi är väldigt försiktiga med vad vi ger henne men med en stor torparträdgård att spatsera runt i och väldiga ängar runtom, så har hon förmodligen lyckats hitta något att stoppa i sig som hon inte alls skulle.

När jag efter några timmar lämnade henne där på djursjukhuset och enbart fick med mig ett koppel hem så kändes det så fruktansvärt sorgligt. Nu är hon ju där för att få dropp och annan behandling och framförallt för att bli bättre, men å vad jobbigt det är när ens djur blir sjuka. Hon är ju nio år nu, vår lilla Whilma och jag kan inte ens föreställa mig en tid när hon inte kommer att finnas med oss längre. Det är ju så med de där älskade små familjemedlemmarna, hur mycket man än vill att de alltid ska finnas där så kommer det en tid när man måste säga adjö. Nu är vi ju inte där än, men å vad jag fasar för just den stunden. Gårdagen var precis en sådandär dag som visar hur skört allting är. Ni vet livet.

Om att flytta ut på landet

DSC_0571 (Custom)

Jag fick en fråga av Sara om vi inte hade flyttat ut till torpet än och insåg att jag inte alls har berättat för er om våra planer. Såhär ligger det till, torpet har ju agerat som sommarstuga de senaste trettio åren och har alltså lite standard därefter. Där saknas avlopp, badrum och varmvatten bland annat. Av den anledningen så kommer vi att bo kvar härinne i stan tills vi känner att torpet är redo för oss och vi för det. För det finns ytterligare en aspekt av det och det är våra kära barn. De som har en liten extra sårbarhet och som inte klarar förändringar så himla bra. Eftersom det kommer att bli väldigt mycket förändringar framöver med skolbyte och flytt och allt det där andra som sker i samband med detta så tänker vi att det bästa är att ha två boenden så länge. Tills vi känner att barnen är redo och när det blir vet vi ju inte alls i nuläget. Vi får helt enkelt känna in dem och situationen efterhand.

Att vi har möjlighet att lösa det så, med två boenden under en tid, att slippa leva i ett renoveringskaos och att inte behöva utsätta barnen för alla förändringar på pricken samtidigt, det är jag så otroligt tacksam för. Att vi kan ta övergången lite lugnare, mjukare och försiktigare.

Så just nu fungerar torpet mest som sommarstuga, vi åker dit sover där någon natt och åker sedan hem och duschar och jublar över uppfinningen vattentoalett. För där ute har vi 1800-tals standard med utedass och kan väl om vädret tillåter ha en vattenslang att duscha oss i ute i trädgården. I augusti beräknas badrummet vara färdigt där ute och i samband med det så blir det ju en helt annan standard. Men vet ni, jag tycker att det är fantastiskt mysigt som det är just nu. Att leva ett lite enklare liv några dagar i veckan med vedeldning, utedass och trädgårdsröj. Jag känner mig mer harmonisk och jordad där ute, i bristen på stadsbrus så hörs tankarna så mycket bättre och barnen blir direkt så mycket mer balanserade.

Precis det där som min magkänsla har sagt till mig så länge nu, att vi behöver komma ut på landet för att hitta balans, lugnet och de rätta värdena.

Skolavslutningsdag

DSC_1049 (Custom)

Guldklimpen gick ju ut f-klassen i går och därmed inföll vår allra första skolavslutning som föräldrar. Så himla stort. Jag började som vanligt böla när alla barnen stod uppställda inne på skolgården, sommarfina och nervösa och sjöng den blomster tid nu kommer med sina fina små barnastämmor.

DSC_1057 (Custom)

Jag försökte styra upp någonslags fotografering av hela familjen i vår trädgård men de flesta bilder ser ut typ såhär. Med två av fyra personer med i bild. Dessutom hann Guldklimpen byta kläder då hon ville ha skjorta som pappa istället för klänning som mamma men det går ju lika bra det.

Huvudsaken är att de får vara precis som de vill och tillåts ge uttryck för det.

Att dra till torpet igen

DSC_0941 (Custom)

Vi har haft en ganska hektisk morgon här hemma i vår familj, precis som det alltid blir när det är skoldag för Guldklimpen och barnen vill leka istället för att blir iordningfixade till en särskild tidpunkt. Känns det igen kanske? Jag minns själv när jag var i skolåldern och inte alls ville gå upp utan bara ligga under mjuka täcken och halvsova i evigheter, då var ju föräldrarnas tjat om att behöva stiga upp i tid en riktig pina.

Och nu är en där själv alltså, på tjatsidan, hur gick det till?

I dag ska jag och lillebror dra ut till torpet igen. På hans önskan faktiskt. Jag frågade i morse vad han ville göra i dag och då var det självklara svaret, till torpet mamma, det är mysigt där. Alltså bästa! Och ja det ÄR mysigt där. I går efter att jag förvissat mig om att kräksjukan bara var ett kaskadkräk på morgonen, på drog vi ut till torpet för att så lite persiljefrö, testa nya bästa trädgårdsredskapen för barnen från Lovelly (en liten tävling på det kommer snart upp), städa upp ett blomsterland utanför vedboden och samla ihop gräsklipp att ha som täckodling till grönsakslandet (det får bli ett eget inlägg framöver).

I dag tänkte jag ge mig på att få upp några skojiga saker för barnen i träden. Vi har en trästege, en trägunga och ett par romerska ringar liggandes som gör sig bättre dinglandes i något träd än liggandes i ett hörn och samla damm.

Så det är dagsplanen för den här just nu föräldrarledigledigpåheltidmamman.

Vad hittar ni själva på?

crossed arrows copy (Small)

Kräkonsdag, fransväskor och jordade barn

I dag var det tänkt att jag och lillebror skulle packa bilen full med jordgubbsplantor för att åka ut till torpet och plantera ett av landen fulla med sådant som kan mätta sommarpigga barfotabarn. Men efter en morgon med en väldigt trött lillebror så kaskadkräkte han ner halva vardagsrummet och magsjukan är ett faktum. Så istället sitter vi i skinnfåtöljer (lätta att torka kräk ifrån tänker jag) tittar på film och jag försöker att bota min skrivklåda lite. Bloggen har ju verkligen fått stå tillbaka nu när det händer så mycket annat i livet med renoveringar och förberedelser för skolbyte för Guldklimpen och allt är ju så livsomvälvande för barnen så de har tappat fotfästet lite. Som vi alla vet så är ju barn känsliga för förändringar och då adopterade barn i synnerhet. Så ja, det är ett lite kaotiskt liv med mycket känslor som vi lever i just nu.

Som alltid annars så blir det ju bättre sedan.

Vi gör ju den här stora flytten nu för att barnen och så även vi, ska få ett mer harmoniskt liv framöver.  Med den jordande naturen direkt utanför dörren, med alla släktingar runt knuten och med en liten stabil skola som ser individen och dess unika behov. Det är redan så uppenbart hur mycket mer harmoniska de där två små blir ute i torpet med en gigantisk trädgård att härja i.

Untitled-1 copy

Och lite såhär ser jag ut nuförtiden. Med en nyfyndad fransväskan som är så mycket jag och med en sommarhatt att skugga solen med. Jag har gått ifrån att vara en shopoholic till att inte handla kläder alls på ett år till att numera ha ett ganska sunt klädkonto. Med en bas av ekokläder uppblandat med sådant som kommer ifrån lågbudgetkedjorna. Jag försöker att hitta en balans i allt det där från att inte ha tänkt på hållbarheten hos kläder alls till att bara handla hållbara kläder till att komma fram till att det är okej att handla lite blandat men med ett medvetet tänk. Jag är lite sådan, blir ganska extrem om jag har fått för mig något, så då blir utmaningen att försöka bli balanserad istället. Ni vet, var och en blir ju salig på sin tro.

Så som alltid så är det den där jordade balansen som jag strävar efter och det är väl precis det som är det absolut svåraste i livet. Att hitta balans i allt man gör.

Lite uppdatering genom Instagram


skärmklipp mintekopp.se

Eftersom jag tydligen uppdaterar bloggen extremt dåligt dessa dagar så tänkte jag ge er en snabbuppdatering via senaste tidens Instagrambilder. Följ mig där på mintekopp vetja.

1)Vi hänger ju av förklarliga skäl mest i torpet numera, Söndagens vy från frukostbordet över nyplockade lupiner och kökets bästa; den gamla spisen och vedugnen. Älskar den delen av köket, den övriga har mer att önska om vi säger så.

2)Lördagens torpabukett, jag har fått dille på att plocka blommor i den vidunderliga trädgården. Blomkärleken har börjat spira i mig på allvar.

3) Jamen trädgården igen, Whilma har slagit sig till ro precis framför den prunkande, vildvuxna rabatten som jag knappt vågar röra i risk för att råka dra upp något som jag inte alls borde dra upp. Jag måste plugga blommor först, så är det bara.

4) Har fått en ny glassförälskelse i Feldts helt ljuvliga rabarbersorbet som är sådär rackarns sur som bara rabarber kan vara men ändå så beroendeframkallande och helst i kombo med den krämiga kardemummaglassen till, alltså hallå! Om ni ska till Halmstad så besök Feldts säger jag bara och för allt i världen ni måste följa My Feldts Instagram hon verkar vara en alldeles superhärlig människa som dessutom slåss hårt för bra mat tillverkade av ekologiska råvaror.

5) Jag och lillebror är riktiga smoothiefans, dessutom i bästa och barnvänligaste glasen som barnen fått av sin farmor.

6) Förra veckans fika i torpet med medhavd rabarberpaj, vaniljsås och leksugna barn.

7) På morsdag var vi ute hos mina föräldrar och käkade oss mätta på världens bästa plockmat och efter maten så kastade barnen av sig kläderna och sprang runt som ystra kalvar i gröngräset under vattenspridaren, bästa och billigaste sommarnöjet om ni frågar mig och mina barn.

8) Förra Lördagen var vi på bröllop och jag hade på mig min spetsiga, rosa dröm från förra sommaren då jag var tärna åt min bästa Alice. Å älskar sommarbröllop.

9) Bild på älskade lillebror ute vid torpet. Båda barnen ska börja skola/förskola dit vi ska flytta och det känns äntligen SÅ bra. Det har varit en kamp för oss att hitta rätt för barnen, så det känns verkligen så fantastiskt bra att äntligen ha hittat rätt.

Kontraster och perspektiv

DSC_0755 (Custom)

Ja alltså jag och barnen var ute en sväng vid Torpet i eftermiddag. Min plan var att börja härja lite i köksträdgården men vi blev dels lite sena ut (för att vi var hemma och fikade hos en syrisk kompisfamilj till oss) och sedan när vi väl var på plats så var barnen trötta och hunden fick upp ett spår på en fasan och var alldeles till sig i trasorna. Så jag gav helt enkelt upp mina planer och istället så strosade vi mest runt i trädgården och njöt av alla vackra blommor. Eller jag njöt av dessa hav med blommor medan barnen i ena stunden studerade trädens bark noggrant (bra sysselsättning tycker denna mamman) för att nästa sekund slåss för livet med några upphittade pinnar (mindre bra sysselsättning).

Tja det blir ju inte alltid direkt som en har tänkt sig men det blir ju för det mesta ganska bra ändå. När jag inte behövde vara medlare så gick jag mest runt och drömde mig bort bland dessa vackra stengärdsgårdar och funderade på alla dessa människor som genom tidens vingslag har vandrat på samma stigar som jag nu gör. Som den familj på elva barn som byggde Torpet en gång i tiden och som fick klara sig med halva husytan då resten fick utgöra stall och beboddes av både grisar och kor. Sådant tål att tänkas på ibland när man såsom jag och min man har letat hus ett bra tag och lätt blir fartblind av att vilja ha för mycket.

Ni vet kontraster och perspektiv. Det har jag fått i dag, både av att prata om lyckan, livet, kärleken och familjen med en syrisk trebarnsmamma men även av att låta tidens vingslag gripa tag i mig för en stund och föra mig bort till tider som är så otroligt olika de materialistiska tider som råder i dag.

DSC_0750 (Custom)

Torpdrömmar och äggskatter

DSC_0744 (Custom)DSC_0749 (Custom)

Alltså gårdagen var en helt sjukt nerpirrande och en ganska så intensiv dag som innehöll både utvecklingssamtal på skolan, bankbesök och besiktning av torpet, allt inom loppet av fem timmar på eftermiddagen. När allt var över framåt kvällen så blev vi bjudna på kvällsmat ute hos mina föräldrar och jag var helt utanför mig själv, ni vet sådär som en kan vara om det är mycket viktiga grejer på gång samtidigt och som man får harhjärta och fjärilspirr utav. Phu!

Men vet ni, allt gick så bra. Torpet satt inte på några otrevliga överraskningar och det där 1800-tals bygget har klarat sig bra genom åren. Visst där är helt galet mycket att ta tag i och renovera men inga konstigheter förutom de rent praktiska och estetiska som vi redan vet om, jamen att dra in avlopp och bygga ett badrum bland annat. och såklart en massa småsaker som vi själva redan hade upptäckt såsom att alla fönster behöver kittas om och dessutom renoveras på sina ställen men konstigt vore det ju annars.

Så ja, nu jäklar är det på riktigt.

Vi är alltså torpägare nu och får tillträde om c:a tre veckor men det bästa är ändå att det är fritt fram för mig att ta tag i trädgården NU. Alltså de gamla ägarna kommer inte att göra något mer där så redan i dag tänkte jag åka ut dit och börja stoppa ner fröer i jorden och vänja mig vid tanken på att vi har en enorm och urmysig trädgård att härja i framöver. Visst det är inte utan att hjärtat slår hårt och pirret i magen ligger kvar i dag med, för vad katten har vi gett oss in på? Ärligt så har jag faktiskt ingen aning, det kommer ju att bli ett saligt renoveringskaos framöver. Men vet ni, jag och mannen har följt vår magkänsla och även om många tycker att vi är helt spritt språngande galna så tänker jag att ja, då får det vara så. Jag är hellre galen än feg, alla dagar i veckan. Jag hoppar hellre med huvudet före än står kvar och stampar på samma ställe år ut och år in.

Och dom där vackra äggen som ni ser på fotografierna, de fick jag ta med mig hem ifrån mina föräldrars höns i går kväll efter kvällsmat och torpsnack. Visst är de som små juveler de där små vakteläggen? En äggskatt och torpardrömmar som går i uppfyllelse var alltså gårdagen fylld utav. I dag är det ju en helt magisk vårdag och jag ska ta med mig barnen ut till landet för att så fröer och njuta trädgården.

Alltså livet!

Väldoftande örter och magpirr

DSC_0743 (Custom)DSC_0735 (Custom)

Nu när häcken i trädgården har blivit ljusgrön och magnolian på gatan är på väg att spricka ut så riktigt spritter vårkänslorna i mig. Så i dag var jag bara tvungen att åka inom granngården för att inhandla lite väldoft i form av timjan och rosmarin. Vet knappt något finare än örter på stam att ha ute vid grillplatsen under sommaren och så luktar det ju så otroligt gott oxå. Bara att knipsa av i lagom mängd att slänga på det som för stunden ligger på grillen.

DSC_0733 (Custom)DSC_0737 (Custom)

Och ja, så inhandlade jag ju såklart ett helt gäng fröer att odla i köksträdgården på torpet. Alltså jag har inte tänkt på något annat än dess trädgård, kommande renoveringar, hängmattor i träden och grillplatser långt in i dungen ända sedan vi skrev på alla papper för drygt en vecka sedan. I morgon är det dax för besiktning och jag håller alla tummar och tår för att torpet inte sitter på några obehagliga överraskningar. Bara tanken på att dagligen få vandra runt i den där enorma trädgården gör mig nämligen lugn långt in i själen. Det där torpet ruvar redan på så många av mina drömmar så det vore lite av en katastrof om besiktningen i morgon skulle gå åt fanders.

Så snälla, håll tummarna för oss, vårt torp och drömmen på landet i morgon är ni snälla.

Munskölj med kokosolja och ingefärsdrycker

Untitled-1

Ja anledningen till min extrema frånvaro från bloggen stavas till viss del fortfarande influensa, både jag och lillebror på förvisso på bättringsvägen men orken går fortfarande lite på sparlåga. Sedan är det ju det där tokiga projektet som jag och mannen har gett oss i kast med som lixom har tagit all min energi i besittning men mer om det en annan gång. Just nu så boostar jag mig själv som bara den med sådant som tillför vitaminer, är bakteriedödande och som stärker immunförsvaret. Hos Evelina hittade jag den där spännande ingefärsshoten som jag bara var tvungen att testa och upptill det så blandar jag smoothies hej vilt minst två ggr/dag och då alltid med en rejäl bit ingefära i, apelsin, bär och lite annat som kan vara bra för kroppen tänker jag.

Sedan har jag börjat använda jag mig av en metod som kallas oil pulling och som jag blev introducerad i när jag läste min första kurs i ayur veda. Enligt gamla indiska traditioner så sägs munhälsan bli betydligt bättre om man varje morgon gurglar munnen med kokosolja (mognad sesamolja går oxå bra men jag föredrar kokosolja) i tio-tjugo minuter för att sedan spotta ut det i papperskorgen, skölj med vatten och borsta sedan tänderna på vanligt sätt. Oljan sägs dra ut de bakterier som finns i munnen och iom detta så förbättras både munhälsan och den allmänna hälsan.

För mig är det nämligen så väldigt enkelt att falla in i dåliga vanor när jag är sjuk och sådär allmänt låg på energi och det är ju så fasligt dumt eftersom det är precis då som man verkligen behöver ta hand om sin kropp. Så nu när jag alltså äntligen är på bättringsvägen så försöker jag verkligen se över mina vanor och samtidigt passa på att introducera några nya, såsom munsköljen med olja. Är det någon av er som har testat oil pulling tidigare? Skulle vara fasligt spännande att höra vad ni tycker om det ju.

Ranunklar, lillebrorsfeber och vårpromenad

DSC_0360 (2) (Custom)DSC_0365 (Custom)

I går åkte jag iväg för att inhandla lite nya blomster till hemmet för att pigga upp och få in lite vår efter all sjukstuga. Lillebror är nämligen fortfarande sjuk, han den stackarn är inne på sjätte dagen med hög feber och jag är fortfarande lite matt efter min influensa. Så jag bäddar rent här hemma, vädrar, städar och fyller huset med pigga blommor för att få in lite ny frisk energi som kan rensa ut all den där sjukan. Jag gör det lite som en mental reningscermoni för mig själv och slänger tankemässigt ut varenda lite sjukdomsalstrande virustyp dit pepparn växter.

I går eftermiddag var jag ute på promenad i skogen och verkligen kände våren med varenda liten cell i hela kroppen. Vi hade 16 grader här i västkuststaden, så jag kastade minsann jackan och gick min raska skogspromenad i ett vårväder som heter duga. Å visst är det svårt att härda ut den här tiden precis innan allting slår ut. Jag längtar SÅ efter ljusgröna små blad och vitsippsbackar utan slut.

Tills dess tänker jag fortsätta att fylla huset med blommor varje helg, det där lilla extra som behövs för att pigga upp själ och sinne.

Fortsatt sjukstuga

Oj vad tyst det blev här. Sorry men jag åkte på värsta influensan i Fredags förra veckan och har legat däckad precis hela påskhelgen. Det är faktiskt först i dag som jag så sakteliga börjar att återfå mina krafter igen. Jag har haft feber i flera dagar och därmed noll aptit och till på det så har jag hostat så mycket att magmusklerna är helt ömma av överbelastning. I natt väckte en feberhet lillebror mig av små gnyende och det visade sig att han låg otäckt nära det där 41-graders sträcket, eftersom han utan protester svepte ett helt glas vatten och fick i sig en sked med febernedsättande så fick vi bukt på den där hettan ganska omgående. Så ja, den lilla stackarna har helt enkelt tagit över min influensa och sjukstugan fortsätter här hemma. Jag är ju inne på min femte eller är det sjätte vecka av sjuka, så jag känner att det här gärna får vara sista rycket om jag säger så.

Så ja, vi bestämmer väl det helt enkelt, att detta är sista veckan av sjuka och medan vi rider ut den sista vågen av feber så njuter jag av påskens alla blomster som är på upphällningen här hemma. Dessutom så har jag och mannen gett oss in i något som ger nervpirr och det hela är så tokigt så om allt nu faller på plats så gör det verkligen det av en mening. Jag hoppas kunna berätta mer om det snart.

Jamen då vet ni i alla fall vart jag tog vägen, jag har varit här hemma och tampats med den värsta influensan på år och dar. Vad har ni andra haft för er?

Poddinspelning med Joller


DSC_0322 (Custom)

Ja i går var jag alltså iväg i Stockholm för att medverka i Philips Avents podd Joller. Jag fick en förfrågan av Emma om jag ville vara med för att prata om adoption i ett eller två avsnitt av den nya säsongen av Joller där Emma är värd och alltså själv fick bjuda in gäster utifrån några i förväg bestämda ämnen. Jag flög upp vid tiotiden och landade på ett Bromma med rigorös säkerhet och med en klump i magen efter att ha nåts om nyheterna om bomberna som briserade i Bryssel i går. Alltså måste detta vända snart!

DSC_0317 (Custom)

Podden spelades in på Beppos studio och där möttes jag upp av ett gäng proffsiga ljudkillar som genast lotsade in mig i ett inspelningsrum i väntan på att Emma skulle dyka upp. På Måndagen hade ett annat gäng med härliga bloggare varit uppe för inspelning (Angela, Frida, Nino & Annika), hade SÅ gärna träffat dem alla så det kändes lite tråkigt att de alla åkt hem igen. Men i vilket fall så blev det en väldigt spännande, rolig och trevlig dag.

Vi pratade som sagt adoption och Emma med sitt proffsiga intervjusätt gjorde det väldigt enkelt för mig och det kändes helt naturligt och lätt att prata om adoptionens alla sidor. Vi spelade in två avsnitt där det första handlade om hela resan innan adoption och den andra handlade om hämtresan och första tiden hemma. Avsnitten med mig kommer att släppas någon gång i Juli, det allra första avsnittet med Emma som värd kommer att släppas redan nu i Mars. Jag hojtar till när ”mitt” avsnitt kommer upp, tills dess ska jag bara vänja mig vid tanken på att andra ska lyssna på mig. De gånger jag har sett mig själv på film (inspelade teatergrejer) så har jag verkligen bara velat stänga av ljudet, varför är det så svårt att höra sin egen röst? I går var jag dessutom lite förkyld och hade lock för båda öronen efter flygningen, så jag var tvungen att fråga Emma och ljudkillarna hur katten min röst lät, för själv tyckte jag att det lät som att jag satt i en burk och pratade. Jamen ni vet hur det är vid förkylning och öronlock, ens egen röst låter SÅ himla skum.

DSC_0325 (Custom)

Efter inspelningar så tog vi taxi till flygplatsen och slog ihjäl några timmar där med lunch och den där Emma är rackarns underhållande att prata med. En toppendag med andra ord som började med en klump i magen av nervositet och avslutades med en klapp på axeln till mig själv för att jag vågade tacka ja trots att det kändes ofantligt läskigt att kliva så långt utanför den där comfortzonen.

Så krasse i äggskal


DSC_0287 (Custom)DSC_0295 (Custom)

Jag och Guldklimpen har i år roat oss med att så krasse i äggskal, något som sjuåringen har varit extremt road av. Det är verkligen ett enkelt, roligt och miljövänligt påskpyssel att göra tillsammans med barnen. Jag passade på att spara alla äggskalen efter våra bananplättar häromdagen och la sedan bara i blött hushållspapper och strödde krassen direkt därpå. Sedan har vi två gånger om dagen sprayat vatten på krassen så att den inte torkar ut och det är ju kanske just den här delen som har varit så väldigt uppskattad. Att spraya vatten är ju en fröjd för vilken sjuåring som helst men så även att varje dag upptäcka att de där rackarns små fröna har vuxit sig något starkare. Krasse är ju så väldigt tacksamt på det viset att det växer så fort att man nu nästan kan se det med blotta ögat om man står där tillräckligt länge.

Nu ser vi båda fram emot att klippa krassen på morgonmackan oxå och jag tror minsann att vi får så en omgång krasse till så att vi har till påskaftonsfrukosten.

peach feather 1 copy (Small)

 

När energin återvänder

DSC_0280

Även om jag är inne på min tredje sjuka på lika många veckor så känner jag mig så mycket piggare och gladare i själen och sinnet än vad jag har gjort på de senaste åren. Jag har ju skrivet om det tidigare om att hela adoptionskarusellen har sugit musten ur mig och gjort att jag bara har känt mig mer som en spillra av mig själv. Jag har inte haft orken, energin, lusten eller viljan att ta tag i någonting utan jag har mest traskat på i någonslags ständig uppförsbacke som inte har gett mig någon återhämtning.

Men så plötsligt för några veckor sedan så bara släppte det. Vårt hem som jag inte har brytt mig ett dugg om har jag äntligen börjat ge lite kärlek. Jag har putsat alla fönster för första gången på säkert ett år. Det låter ju helt galet men jag har fasen inte orkat tidigare och nu när det äntligen är gjort så känns det som att hela världen energi och möjligheter nu kan hitta hem till oss igen och att det där skitiga fönsterna på något sätt har symboliserat hur jag har känt mig inuti. Jag har röjt i vardagsrummet och fått hem en ny, lätt och alldeles underbar matta som fick hela rummet att kännas så mycket piggare. I alla rum tronar pastelliga blommor och fönsterkarmen i köket är full av frodande krasse. Guldklimpens rum har äntligen fått lite ny färg och på väggarna hänger det tre nya affischer som hon själv har fått välja. Hela den här uppfräschningen av hemmet, alla blommor och nyputsade fönster känns som en befrielse och som startskottet på något nytt. Jag tror att ens hem symboliserar ens inre och vårt har på drygt två veckor gått från att vara smutsigt, tungt och med full av stagnerad energi till att riktigt sprudla om framtidshopp, på pricken som jag själv känner mig. Som en slumrande björn som sakta börja vakna upp ur vinterns dvala av de där första livgivande solstrålarna.

Ibland tar saker och ting tid, oavsett vad man nu själv tycker om det. Men jag tänker att ljus kräver mörker och energi kräver vila, att allting kräver varandras motsatser för att komma i balans. Så jag hoppas att tror att alla de där tunggrodda åren äntligen är på väg att övergå i något annat, något som innebär sprudlande energi, klingande skratt och smittande glädje.

Jag riktigt känner i hela kroppen hur en livsfas är på väg in i en annan och för det är jag så otroligt tacksam.

mint feather copy (Small)

Med solen i ögonen och pirater i hälarna

DSC_0135 (Custom)

I går åkte vi hela familjen ut till en stor sjö som ligger någon mil utanför Halmstad. Ett ställe som jag och Guldklimpen var på jämt och ständigt hennes första halvår i vår familj. Det är så underbart att vandra runt den där sjön med dess vackra utsikt och behagliga lugn. Barnen älskar dessutom att springa runt på stigarna där och så har vi ett fikaställe på en liten udde, som vi alltid stannar på. Där kastar barnen sten i vattnet och får en del av sin plaskaivattenhunger stillad.

På bilden ovan ser ni för övrigt en liten piratjägare som sedan någon vecka tillbaka absolut inte kan gå med oss andra utan går en bra bit efter för att jaga bort pirater och monster, jamen ni vet de där rollekarna som sätter fart i treårsåldern. Vi kan inte göra något numera utan att bli hyschade på eftersom piraterna kan höra oss, han är så fylld av fantasi den där lilla.

DSC_0172 (2) (Custom)DSC_0192 (2) (Custom)

Här sitter jag och ser allvarlig ut tydligen. Men faktiskt så tittade solstrålarna fram precis här, jag satt i en helt annan värld med kaffekoppen i handen och med solstrålarna som värmde upp precis hela mig. Så underbart! Dessutom hade mannen köpt med sig en blandad kompott med kaffebröd ifrån Feldts och jag säger bara att ska ni besöka Halmstad framöver så är det ett ställe ni bara MÅSTE besöka. De har världens bästa bullar och bröd bakade på ekologiska och schysta ingredienser, ni måste läsa ägaren My:s blogginlägg om att bra mat inte är dyrt för övrigt, det är dagens tips. Älskar när folk verkligen tar ställning och ryter ifrån.

DSC_0138 (Custom)DSC_0198 (Custom)

Alltså det är så underbart att jag och mannen delar lika på vår föräldraledighet och vissa veckor har lediga dagar tillsammans och därmed möjlighet att ta tillvara på dagar som dessa. När solen tittar fram, barnen är ystra och hunden blöt av sitt första dopp i sjön. Dagar som är som balsam för själen och ger energi för lång tid framöver.

DSC_0186 (Custom)

Bananplättar

DSC_0084 (Custom)

Jag tycker att bananplättar är ett så fantastiskt bra mellanmål, dels för att de är nyttiga, lätta att göra, innehåller få ingredienser och för att barnen verkligen älskar dem. De är ju numera en klassiker som jag tror att de flesta har testat och de går att variera med tillbehör i det oändliga. För ett lagom lass plättar till två hungriga små vargar och en styck hungrig mamma så har jag i två bananer, fyra ägg, vaniljpulver, lite salt och en skvätt mandelmjölk. Sedan steker jag i kokosolja eller vanligt smör.

I går när vi satte i oss dessa så hade vi ett gäng jordgubbar som vi hittade i affären och som barnen absolut ville köpa. Jag köper ju helst bär och frukt i säsong men när jordgubbar är det enda som barnen verkligen ber om när man är att handla så är det självklart att köpa hem. Är så glad över att jag inte har barn som står och gastar om godis utan att de snällt ber om frukt av olika slag istället. Plättarna var i alla fall smaskiga som bara den och tillförde en bra dos med energi som höll fram tills kvällen för både stora och små.

Har ni några andra bra, nyttiga och mättande mellanmål att tipsa om?

DSC_0091 (Custom)

Att släppa loss barnen med giftfri fingerfärg

DSC_0066 (Custom)

Jamen som sagt jag har varit lite låg på energi i dag efter sjukdomar men har ju ändå två barn här hemma med energi för att försörja hela Halmstads elnät. Så förutom att låta dem härja fritt i trädgården som drog jag mig till minnes att jag för ett par månader sedan köpte en kartong med fingerfärg ifrån Lovelly tillsammans med lite annat smått och gott. Den där kartongen har bara legat där och inväntat rätt tillfälle och i dag kände jag att det verkligen var det, jag menar vad gör inte barn mer nöjda och glada än att fritt få kladda loss. Och ja, det visade sig verkligen vara populärt om jag säger så med hela nävarna ner i de där små byttorna och hela köket fullt av färg. Men jösses så kul de hade och så även jag eftersom jag mest stod jämte och log för mig själv åt deras totala glädje över att få kladda bäst de ville. Att färgerna då är helt giftfria och naturliga är ju lixom en förutsättning för att barnen ska kunna få gå loss och kladda såhär med fingrarna och i stort sett hela kroppen. Lätt att städa bort var den dessutom, vilket är en klar plus i kanten.

Nu ska vi slänga ihop lite bananpannkakor till trefikan och sedan fortsätta vårt påskpyssel. Jag har bland annat lite ägg på färgning och torkning som ser ut att bli SÅ snygga, mer om det i ett inlägg framöver.

DSC_0081 (Custom)Untitled-1 copyDSC_1034 (Custom)

En sådandär helg

DSC_0108 (Custom)

Å jag hade så stora förhoppningar på den här helgen med Fredagsmiddag hos fina vänner, Lördagskalas och planer på att ha Söndagspicknick i skogen. Men så i Fredags så åkte jag på magsjuka och i Lördags så fick Lillebror hög feber så helgen blev inte riktigt alls som planerat utan bestod för min del mest av sängläge och mycket tyckasyndommigsjälv eftersom jag precis kryat på mig efter halsont och förkylning. Jag som för några veckor sedan lite kaxigt tänkte att vi faktiskt har klarat oss ganska bra förbi vabruari men ja, det kommer lixom när det kommer. Jag mår bättre i dag och Lillebror är feberfri så detta är förhoppningsvis dagen då det vänder. Jag har lite påskpyssel att ta tag i och lite fingerfärg för barnen att prova som jag tänkte kunde vara ett bra tidsfördriv för en postfebrig treåring, en sjuåring som är hemma då det är planeringsdag på förskolan och en mamma som faktiskt har haft piggare dagar än denna.

Men som sagt, jag tror att alla sjukdomar är på väg att lämna det här huset och vi har minsann en påsk att förbereda. Så det ser ut att bli en ganska bra dag ändå.

Vad har ni själva gjort i helgen?

Vårkänslor

DSC_0991 (Medium)DSC_0997 (Custom)

Efter en däckande förkylning och en månads återhämtning ifrån Sydafrikaresan så är jag nu äntligen mig själv igen. Så i går när solen brassade på fönsterrutorna så satte jag lillebror i lek ute på altanen och passade själv på att putsa fönster och moppa golv. En typ av vårstädning som rensade upp hela huset och mitt sinne samtidigt. Även om mars är en riktig lurig månad med hopp om vår ena dagen och kyla med snö nästa dag så börjar ju våren faktiskt att kännas av på riktigt nu. Ljusa mornar och längre dagar och i går en åttagradig värme som fick mig att vilja sitta på altanen och dricka kaffe.

I blomsteraffären hittade jag dessa körsbärsgrenar som nu har slagit ut och på allvar fyllt köket med lite vår. Och på mina föräldrars gård ligger ett helt gäng spenat och rödkålsfröer och väntar på att få komma i jorden. För är det något som jag ska göra denna våren så är det att sätta fröer i jorden och odla, på riktigt. Troligen har pappa bonden beställt fröer i mängder för att odla för hela gårdsbutiken, men då får det vara så. Här ska banemej planteras och jag är verkligen så sugen på det där, att sätta nävarna i jorden och låta barnen vara med på det där. Gräva i jorden, lägga ner fröer och bli alldeles sådär härligt skitiga som barn bara kan bli på landet.

Att ha varit helt tom på ord

DSC_0571 (2) (Medium)

Jamen hej..

Det blev ett betydligt längre uppehåll än vad jag någonsin hade tänkt mig. Jag kom ju hem ifrån Sydafrika för drygt en månad sedan och hade då upplevt en helt magisk resa. Trots att jag har haft SÅ mycket att skriva om och SÅ många upplevelser och bilder att dela med mig utav så har jag bara inte förmått mig att sätta mig vid datorn. Orden tog lixom slut och bloggen kändes så överflödig i mitt liv just då. Jag har varit helt fullproppad med intryck som jag inte riktigt har kunnat smälta och den där Afrikaresan satte så många bollar i rullning inuti mig. Jag kan inte säga annat än att jag blev helt förälskad i Sydafrikas röda jord, mustiga dofter, fascinerande djurliv och dess trevliga människor. Sedan hade vi turen att ha en extremt duktig,trevlig och driven guide som brinner för hållbar turism, något som även ligger mig varmt om hjärtat och hennes driv och engagemang i Sydafrika smittade verkligen av sig till oss andra.

Ja, jag kommer att skriva mer om min och min pappas Sydafrikaresa framöver. Nu ville jag mest säga att jag är tillbaka igen. Mer utvilad och med mer glöd än på länge.

Hur har ni haft det?

Havregröt med sting!

DSC_0082 copy (Custom)

Jag vaknar med lätt halsont och eftersom det är dagen innan den stora avresan till Sydafrika så använder jag alla knep jag bara har till att hålla den där förkylningen stången. Då är det verkligen perfekt att håva i mängder med honung och ingefära i maten. Honung som sedan urminnes tider har använts för sina läkande effekter och dagens forskning har nu hittat ämnen i honungen som är antibiotikaliknande men även ämnen som är bakteriedödande, dock ska honungen ätas som den är och inte värmas upp, för då förlorar man dess goda egenskaper. Ingefära är ju en superrot som är känd för sina antiinflammatoriska egenskaper och som dessutom är uppiggande och som enligt ayurvedan är den enda kryddan med hetta som alla kan äta utan att det påverkan ens dosha.

I dag gjorde jag alltså min traditionella ayurvediska havregrynsgröt till frukost. Jag gör den på havregrynsgröt och mandelmjölk, sedan blandar jag i solrosfrön, linfrön, torkade fikon, torkad aprikos, en matsked kokosolja, lite salt, kardemumma och sedan mängder med torkad ingefära och lite riven färsk sådan på toppen. Till det så har jag mandelmjölk och massor med honung. Ingefäran, stinget och hettan kan ni ju själva avgöra hur mycket ni vill ha utav, själv föredrar jag riktigt mycket sting i gröten förkylningstunga mornar som dessa, i vanliga fall kanske inte riktigt lika mycket.

 

DSC_0070 copy (Custom)

Nu ska jag ta tag i den där Sydafrikapackningen och ägna barnen all min tid i dag. För i tio dagar ska jag vara borta från dem och det känns så rackarns konstigt, ångest de lux i dag över det. Annars ska det bli fantastiskt underbart att åka på äventyr, bo i Krugerparken  och åka på safari precis varje dag.

Vi säger väl så, på återseende om drygt två veckor. Ha det så gott så länge!