All posts by mintekopp

Knäckig rabarberpaj

Förra sommaren flyttade jag mina rabarberplantor från stan till torparträdgården och hittade samtidigt ett annat gäng plantor vid komposten som jag grävde upp och planterade i trädgårdslandet. Den sommaren gav de ingen skörd alls utan var rangliga och taniga. I år trodde jag länge att det skulle bli samma sak men nu äntligen så har de vuxit sig starka och frodiga nog att faktiskt användas i matlagning. Så jag dammade av ett recept som jag fick för några år sedan, en kolaknäckig paj som är sådär sprängfylld med socker som väger upp rabarbern surhet så mycket att t.o.m min kräsne make stoppade i sig för glatta livet. Jag är ju ganska restriktiv mot vitt socker annars men till just rabarber brukar jag ändra mig och tycka att det ändå kan vara okej. Ingen regel utan undantag vetni.

Receptet hittade jag Ingredienser:

500 g rabarber

2 dl havregryn

2 dl socker

1 3/4 dl vetemjöl

1/2 tsk bakpulver

1 krm vaniljsocker

125 g smör

1/2 dl vispgrädde

1/2 dl ljus sirap

smör till formen

Sätt ugnen på 150 grader. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Smält smöret tillsammans med sirap och grädde. Blanda ner de torra ingredienserna. Ansa och skär rabarbern i lagom stora bitar. Lägg dem i pajformen och bred på smeten. Grädda pajen i ugnen 40-50 minuter, tills den fått fin färg.

Ät och njut!

Förra sommarens mest lagade rabarberkaka hittar du här.

Utanför comfortzonen

Jag vet inte hur det är för er men jag tycker att det är skitjobbigt att gå utanför min comfortzone. För det får mig att känna mig väldigt osäker och otrygg. Precis som det alltid är när man inte har trygghetens täcke som ett skyddande pansar närmst huden. Ändå så har jag det som min ledstjärna att ständigt vandra utanför den där trygghetsbubblan.Galet tycker jag själv ibland och framförallt jobbigt. Men samtidigt så utvecklande. Hur ska man annars kunna hitta sina talanger, sina gränser och dolda drömmar som man inte ens själv visste att man hade?

För mig har det framförallt handlat om att våga ta plats, stå på scen, spela teater, höras och synas mer än vad som är bekvämt för mig. Ni vet mycket av den där grunden läggs tidigt i ens liv och för mig handlade grundskolan mest om att inte ha några vänner, att ständigt bli vald sist in ett ett lag på gymnastiken, att ständigt stå utanför och om den där osäkerheten som slår rot i en. Den där lilla nioåriga flickan inuti som helst av allt vill gömma sig och inte synas, hon drar alltid hårt i mig när jag pratar högt och andra ska lyssna.

Att stå på scen, spela teater eller prata inför en massa människor var länge min allra största skräck. Men istället för att förlamas av det och låta mina demoner styra så valde jag att möta mina rädslor och gå så långt utanför den där comfortzonen att den snart är en liten prick i fjärran. Eller rättare sagt så har ju min trygghetszon växt och blivit större alltmer jag har utmanat dess gränser. För vi har ju alla olika storlekar på våra trygghetsbubblor och ju tryggare vår omvärld är, desto större tenderar vår bubbla att vara. Men som sagt ju mer man utmanar sina gränser ju mer saker blir man så småningom bekväm med att göra.

Sedan tror jag ju på att våga fånga sina drömmar, vilket ju går lite hand i hand med den där comfortzonen. De allra flesta drömmar handlar om att bryta upp från det invanda, kanske flytta, kanske starta eget, lämna en fast inkomst och ett tryggt jobb eller kanske handlar den om att ta mer plats. I vilket fall som helst så handlar det om att lämna trygghetens varma famn och våga hoppa. Jag tror att det är först i hoppet som magin sker, som fallskärmen vecklar ut sig och som du faktiskt lär dig att flyga.

Aldrig innan. Du vet aldrig innan vad som väntar dig.

Men en sak är säker och det är att rätt tidpunkt aldrig infinner sig. Det går inte att gå och vänta på mer tur, mer pengar, mer tid… det är lixom bara att kasta sig utanför trygghetens runda cirkel och ut till adrenalinkickarnas okända värld. Dit där du blir modigare, där du växer och kanske hittar ännu oupptäckta talanger.

Nu undrar jag lite nyfiket vad som är dina drömmar? Vilka drömmar har du förverkligat och vilka har du kvar? Lever du din dröm? Å vad jag tycker det här ämnet är spännande…

En Söndag med höstfeeling

Söndagen här på västkusten har varit både regnig och hostig. Jag gjorde en kraftansträngning på morgonen och försökte städa huset samtidigt som två trötta barn hade svårt att samsas med varandra. Efter typ två städade rum så landade jag i soffan istället under hostattacker och allmän trötthet. Medan regnet har smattrat utanför så har vi istället tittat på film, lekt lekar och bara tagit det lugnt. Innan kvällsmaten tog jag en promenad i stilla sommarregn med den lurviga och kom hem till långkok och tända ljus i torparköket. Riktig höstfeeling på det. Inget mig emot, då jag ibland behöver dagar som just denna.

Höstfeelingssöndagar att bara stänga in sig och låta själen komma ikapp litegrann.

Randig klänning och lupindoft

DSC_0536 (Custom)

Vilket blåsigt väder vi har i dag. Snålblåsten och regnsmattret får tankarna att vandra till en höstdag snarare än en försommardag. Ute i trädgården böjer sig de röda rosorna för vinden och körsbärsträdens blommor blir som ett vitt snöfall när vinden tar tag i grenarna. På morgonpromenaden med vovven plockar jag in ett stort fång med blommor och doften påminner om skolavslutning och dans runt lupinklädd midsommarstång.

DSC_0543 (Custom)

Har hittat den till synes perfekta klänningen för såväl midsommar, som nationaldagsfirande och skolavslutningar. Som andas svensk sommar, salta vågor och blå himmel. Med ränder, fickor och mjukt tyg. En synnerligen bra kombo om ni frågar mig.

DSC_0537 (Custom)

Älskar att den svenska naturen bjuder på så mycket skatter just nu, det är ju bara till att ut och plocka i vilken dikeskant som helst för att få värsta grymma sommarbuketten att plocka in för att sprida väldoft och kärlek i husets alla hörn.

Gratis skatter, jo jag tackar.

 

Mina Instagramfavoriter

Hur många jag följer på Instagram varierar väldigt mycket, ibland hittar jag nya favoriter att följa och ibland tröttnar jag på och tar bort. Ibland vill jag detoxa även den delen av mitt liv och följer enbart ett fåtal och ibland vill jag följa supermånga och mitt inspirationsbehov tar lixom inte slut.

Vad jag däremot alltid älskar är att hitta riktiga, genuina människor att inspireras utav. Gärna kreativa, sprudlande, raka och ärliga människor som är på riktigt. Jag vill ha alla sidor av livet, både djupet, smärtan och det där rosa, skimrande. Glädjen och ledan, passionen och botten, det vackra och det där som skaver. Kan inte alls inspireras av människor som saknar botten. Ni vet vackra bilder, strössel och skimmer. Bara. Så jävla tråkigt. Ge mig hela paletten tack!

Så här ger jag er mina fyra mest inspirerande Instagramkonton just nu.

16122662_369038043477639_3859770182725533696_a

@MyFeldt är utan tvekan den mest inspirerande i min feed just nu. Alltid lika galet pepp bjuder hon på dansfilmer, bilder på smarriga bakverk, blommor och vackra bilder från det lilla underbara bageri inne i centrala Halmstad. Till på köpet texter med hjärta och själ där hon ryter till om kärleken till mathantverket och ekologisk mat.. Hon skriver om sorgen efter sin mamma, kreativiteten, det sköra i livet, naturen, föräldrarskap och allt annat mellan himmel och jord. Alltid med mycket känslor och starka ord. Blir alltid lika pepp och berörd av hennes inlägg.

16464963_213736662364301_8203184190133370880_a

@miemile, Maria började jag följa via bloggen Vilda barn för ett par år sedan och har sedan första stund varit oerhört inspirerad av henne. Från början var det mycket texter om nära föräldrarskap, rawfood och socialantropologi som sedan övergick till smyckesskapande och försäljning av kristaller, örter och annat via hennes konto miemeliesmarknad . Numera bor hon i La Paz i Boliva och skriver om vardagen där med att driva ett rawfood cafe, om hantverket, om politik, kultur och historia i Bolivia. Jag älskar att hon gör min värld större och ger mig så mycket insikter i sådant som jag annars inte skulle veta så mycket om. Blir så inspirerad av människor som vågar, som hoppar och hittar sin alldeles egna väg att gå långt bortanför mainstreamstråket.

17077202_608928125970937_5972846031673491456_a

@Lisasofiatisell började jag följa för ganska många år sedan via hennes numera nedlagda blogg Lisasvilja. Vissa människor vet man att man bara tycker om, bara sådär, även om vi aldrig har träffats så är Lisa precis en sådan person. Jag tycker verkligen om henne och dessutom så inspirerar hon mig med sina härliga bilder på rawfoodmat, vacker natur och kreativ inredning. Alltid lika vackra, inspirerande fotografier och så hennes känsla för att hitta själen i vackra gamla skåp.

14712409_1808482769435490_8324673872745988096_n

@Annalenastolt alltså den här tjejen gör ju bara de mest magiska kristallsmycken hemma och jag kan knappt vänta tills hon startar upp någon slags försäljning. Vill. Ha. Allt. Tycker dessutom verkligen om stämningen i hennes bilder, de tilltalar mig alltid. Det är något skönt bohemiskt över den här tjejen.

Har ni några favoriter som ni vill dela med er utav? Antingen bloggar eller Instagram, jag letar alltid efter nya, starka, smarta, inspirerande och modiga människor att följa.

Naturlig makeup remover

DSC_0498 (Custom)

Det sista halvåret har jag nästan uteslutande använt kallpressad kokosolja som min dagliga makeup remover och det fungerar fantastiskt bra. Både min hy, min plånbok och miljön tycker om det. Jag har fram tills nu haft svårt att hitta en make up remover som både är effektiv och som inte innehåller en massa läskiga kemikalier. Jag smörjer helt enkelt in ansiktet med kokosolja morgon och kväll och torkar sedan av allt med bomullspads. Hur effektivt som helst och sjukt skönt att slippa fylla badrumsskåpet med sjuttioelva olika produkter när flera numera göms i en som i jämförelse dessutom är billig..och dryg..och bra…och miljövänlig… Ja ni fattar.

DSC_0510 (Custom)

Kokosolja är en fast olja som smälter vid 25 grader. Oljan sägs balansera huden, den lugnar, stärker och mjukgör huden på ett skonsamt sätt. Den är väldigt näringsrik och innehåller förutom vitaminer och mineraler också laurinsyra som är bra för immunförsvaret samt kaprylsyra som motverkar svampinfektioner. Kokosoljan är även bra för munhälsan och jag brukar använda mig utav oilpulling som jag har skrivit ett tidigare inlägg om. Jag använder mig oftast utav Kung Markattas kallpressade kokosolja som finns att köpa i vanliga välsorterade livsmedelsaffärer och sedan pluttar jag över en del i en burk och förvarar i badrumsskåpet medan resten använts till bananplättar och annat i köket istället.

Jamen vad väntar ni på? Iväg och köp med er vettja.

Färgklick

DSC_0274 (Custom)

Nu i kväll var jag och min systers familj ute i den knallgula raspen för att ta familjebilder på dem i den stilla, alldeles perfekta försommarkvällen. Själv fick jag feeling och slängde på mig min precis nyinköpta knalliga klänning kvällen till ära. Det är inte så ofta jag köper kläder numera, dels har inte ekonomin tillåtit det (hallå dubbla boenden under ett år tid, torprenovering och två adoptioner) och sedan så har jag medvetet dragit ner på all min konsumtion eftersom jag strävar efter att leva mer hållbart. Så nu när jag köper kläder så investerar jag snarare i sådant som jag vet kommer att funka länge och köper hellre färre kläder av bra kvalité. Så i början av veckan så slog jag till på två klänningar, varav detta är den ena. Och alltså, älskar den. Älskar färgen, modellen, kvalitén, att den har fickor och att det kan vara den skönaste klänning jag har ägt. Typ så.

DSC_0254 (Custom)

Under de senaste åren när jag har varit låg på energi så har jag mest föredragit svarta och grå kläder. Snacka om att sinnesstämningen märks av i kläder och inredning. Nu vill jag mest svepa in mig i regnbågens alla färger och dansa långdans på ängarna.


DSC_0257 (Custom)DSC_0251 (Custom)

I morgon drar vi till Astrid Lindgrens värld med mina föräldrar och lämnar vovven till vänner i stan. barnen ser SÅ mycket fram emot detta äventyr och så även jag.

Jag menar vem blir inte som barn på nytt när det vankas pippi teater och Ronja sång?

En lisa för själen

DSC_0920 (Custom)

Det är en sådan lycka att ha en stor, vild trädgård att kunna spatsera runt i. Morgonpromenaden med vovven sker i trädgården, förbi de små odlingarna, bort till de blommande körsbärsträden, hav av förgätmigej och in i den bortre delen som övergår i skog där marken täcks av lupiner  och daggvåt spindelväv.

DSC_0929 (Custom)

Det är verkligen en lisa för själen av andas lantluft och lyssna på tystnaden. Här är mycket att fixa och dona med i trädgården men just nu så får den mest vara som en stor sommaräng med klippta stigar att vandra på. Allt har sin tid och just den här sommaren är tid för att bara vara. Kanske det viktigaste och svåraste att lära sig här i livet, att vara i nuet och njuta av just det.

Jag är ju lite av en expert på att dra igång projekt. När jag mår bra och är i mitt rätta element så svämmar lixom huvudet över av ideér och vi har många planer för vårt lilla torp. Det är hönsgård, getter, grisar, växthus, parkering, odlingar och mycket annat. Men som sagt, efter ett år av renovering och flytt så är hela familjen i behov av en sommar där det pausas och njuts av det som är. När livet äntligen är som ett stilla porlande vatten istället för en brusande fors så gäller det att förvalta det väl.

DSC_0922 (Custom)

Nya rutiner

DSC_0904 (Custom)

I går flyttade vi upp. Upp på övervåningen till nya sovrum och nya rutiner. Det släpades sängar och madrasser, sängbord och sagoböcker, upp för den gudsförgätna trappan till vinden som numera är övervåning. I natt var alltså första natten som vi sov under snedtak och i tre sovrum i fil. Tanken är att barnen så sakteliga ska få vänja sig vid att sova i egna sängar och med oss i rummet precis intill. Vi har förberett och pratat med barnen om det här i ungefär ett år nu.

Inget av barnen kunde sova, såklart. Efter 1.5 timmes nattning så somnade till slut lillebror och jag tassade försiktigt ut i den stilla trädgården och njöt av doften, ljuden och bara känslan av att var sak efter den andra börja falla på plats i vårt vingelvangel hus. Nya rutiner infinner sig efterhand och ingenting behöver gå snabbt eftersom långsamt oxå leder någonstans.

Tänk att jag som är så otålig börjar lära mig det tillslut ändå, att långsamt oxå leder någonstans.

En trädgårdsöndag

DSC_0901 (Custom)

Så fin Söndag vi har haft här hemma. Vädret bjuder ju på försommarkänsla och hela familjen har grejat i trädgården stora delar av dagen.

DSC_0854 (2) (Custom)

Varmt väder kräver ju fika utomhus och när de första svenska jordgubbarna redan har dykt upp i gårdbutiken så är det ju fikamaterialet rätt så självskrivet. Jordgubbar och glass under blå himmel och solsken, alltså man bli ju nästan religiös. Vi har ju dessutom krängt både nypotatis och sparris den här helgen, älskar när de svenska primörerna börjar att dyka upp. Matlagningen blir lixom så otroligt enkel, allt blir ju gott med så bra råvaror.

DSC_0846 (Custom)

Jag har försått en del inomhus, bland annat dessa bondbönor som har vuxit sig starka mellan radiatorvärme och fönstersol. Så nu tyckte jag att de kändes redo för att planteras ut i den gigantiska pallkragen som bror min byggt ihop till mig. 12 stycken 50 kilos påsar jord krävdes det samt en hel del lövkompost i botten för att fylla den rackaren.

DSC_0836 (Custom)

Har ju bästa hjälpredorna dessutom. Här vattnar lillebror ruccolafröna som precis fått komma i jorden. Efter allt trädgårdsarbete så cyklade vi iväg ner till stranden för att titta på lite barnteater (Pettsson och Findus), vilket rundade av denna Söndagen på ett perfekt sätt.

Vad har ni hittat på?

Mellan hägg och syren

DSC_0806 (Custom) (2)

I går kväll ändrades plötsligt luften från regntung till försommarljummen och vi valde att äta kvällsmat ute i trädgården till barnens stora glädje. Vi satt ute ganska länge och doften var sådär blommig, fräsch och ren som den bara kan vara timmarna efter ett stärkande regn som växtligheten hungrigt fångar upp.

Jag upptäckte bara för några dagar sedan att vi har mängder med hägg i trädgården och doften som sprider sig är verkligen helt underbar. Och det är precis den här tiden som jag bara vill vara i, lixom stanna upp och kapsla in varje ögonblick. Ni vet när allting precis har slagit ut, när träden är sådär nyutsprunget gröna och hela naturen på något sätt är på språng. Piggt, vaket och nyfiket. Precis innan skolavslutningar, sommarlov, jordgubbstårta och ett pärlband av oändliga nätter med sommarljus och myggbett på barfotafötter.DSC_0794 (Custom)

I morse gick jag och dottern ut i trädgården, barfota i morgonrock och plockade med oss ett fång blommor in som får sprida väldoft i torparköket. Vi båda var helt överlyckliga över att kunna gå ut barfota utan att frysa och känna det daggvåta gräset kittla under fötterna.

DSC_0827 (Custom)

Just nu vill jag stanna tiden när vi är precis i lindan av allt det där underbara och varje år är det på pricken samma tid och det är alltid tiden mellan hägg och syren.

Där vi är nu mina vänner. Den allra ljuvligaste tiden är precis nu.

Bulliga kylskåp

Vi har ju gjort ett litet billigt ansiktslyft av köket och har alltså valt att vänta med den riktiga renoveringen i några år. Dels är vi efter ett år av renovering ganska trötta på att ha hantverkare här dagarna i ända och sedan tänker jag att ett kök verkligen kräver sin planering. Det första jag gjorde med köket var att i ren nyfikenhet slita upp lager av golv då min förhoppning var att hitta fina gamla trägolv såsom vi har gjort i de andra rummen. Men till min besvikelse så var där ett lappat och ganska söndrigt trägolv därunder, så det är ytterligare en anledning till att vi väntar. För vi måste bryta upp hela golvet och göra om det från grunden och det görs ju verkligen inte i en handvändning. Så det fick som sagt bli en budgetrenovering där vi bara målade väggarna vita, la på en schackrutig plastmatta på golvet, målade taket vitt och flyttade om lite. Vad vi däremot valde att beställa hem nytt utav var två nya kylskåp. För det kylskåpet som stod här från börjar var verkligen minimalt. Så för två veckor sedan så dök dom upp, våra nya kylskåp i lite bullig, äldre modelll.

DSC_0719 (Custom)

Märket heter Gorenje och blev för oss ett alternativ till Smeg-kylskåpen. Jag har länge drömt om ett blått Smeg kylskåp men kan inte på något sätt försvara att köpa ett kylskåp för 18.000. Nu fick vi istället två för priset av ett. Och det gjorde så mycket för känslan i köket, både rent estetiskt och självklart även praktiskt. Vi har ju verkligen minimalt med förvaringsutrymme i köket och då är stor plats i kylskåpet verkligen det som får kökspusslet att gå ihop.

DSC_0725 (Custom)

Annars kan jag verkligen rekommendera att testa på att bo mindre en tid, eftersom det kräver en utrensning. Vi har varit tvungna att sortera bort SÅ mycket och då framförallt köksprylar. Och vet ni, det känns så här i efterhand, som en riktig lättnad. Rackarns vad mycket grejer vi har haft som vi verkligen inte behöver. Nu tänker jag att de grejer som vi har kvar är sådana som är antingen estetiskt vackra eller användbara eller helst både och. Allt annat får hitta ett annat boende.

Men nya kylskåp alltså, en välkommen lyx i vårt torparkök.

DSC_0733 (2) (Custom)

Att fånga drömmar

Jag har några enstaka, inspirerande bloggar som jag fortfarande läser varje dag. En av dem är Emmas blogg som alltid är lika inspirerande, full med snirkliga ord och vackra bilder. I dag berättade hon lite snabbt om en föreläsning som hon höll i och som handlade om att leva sin dröm. En föreläsning som jag verkligen skulle vilja lyssna på, älskar att inspireras av människor som vågar leva ut sina drömmar och hur vägen dit har sett ut.

Vet ni, då slog det mig, att jag faktiskt till viss del lever min dröm. Under många, många kämpiga år var mitt liv som det ser ut just nu, min stora innerliga dröm. Ett litet hus på landet med en stor lummig trädgård där möjlighet finns till både odling och plats för lite djur. Jag drömde om ett hus fullt med barnskratt och skitiga barnskor i hallen, en liten hand att hålla i och leda genom livet. Att få vara en varm famn att springa in i och ett knä att krypa upp i när världen behöver bli lite tryggare. Att inte jobba heltid utan i stället jobba deltid för att kunna vara hemma för att få möjlighet att umgås mer med barnen och lixom hinna med livet.

Jag har kämpat för de där drömmarna i så många år nu och energin har tagit slut så många gånger på vägen hit men nu, nu är jag precis där jag har velat vara så länge. Med två alldeles underbara barn som har börjat landa i livet med flytt ut på landet med ny skola, nytt dagis och nyfunna vänner. Vårt gamla torp börjar så smått att ta form så som vi vill ha det och det allra värsta renoveringskaoset har lagt sig. Livet är inte bara konstgjord andning längre utan lugnet och stabiliteten börjar att hitta sin plats igen både i vardagslunken och helgaktiviteterna. Jag hittar tiden att påta i jorden, spela teater och rastlösheten börjar att krypa under skinnet igen.

Just nu är jag bara så jävla lycklig över att livet gav mig möjligheten att få vara mamma, att få vägleda två envisa, underbara, energiska, snälla, godhjärtade och fantastiska små liv. Dessutom så hittade vi vårt lantliga ställe där vi har plats att leva. Jag behövde bara stanna upp och bli påmind om att livet faktiskt har lett mig precis dit jag vill vara. Nu börjar nya drömmar att ta form där inuti, sådana som handlar om annat mindre viktigt men som kan gödsla själen och kreativiteten lite. Och livet är minsann för kort för ouppfyllda drömmar, så är det bara.

Det är lixom bara att hoppa.

Nytt i min bokhylla – självhushållning på Djupadal och Bokashi kompostering

Det är inte mycket som får det att klia i fingrarna på mig som ett helt nytt oöppnat bokpaket. Jag vill bara slita upp det där bokpaketet och blotta dess innehåll. Jag verkligen älskar böcker, jag blir lugn i själen av att läsa och införskaffa mig ny kunskap. Hade jag haft ett onödigt stort hus så skulle mitt ego vilja fylla ett helt rum med böcker. Att titta på, varsamt vårda och känna visdomen, orden och poesin fylla rummets alla vrår. Nu har jag istället en liten bokhylla inköpt i Fjällbacka att fylla med små väl utvalda juveler. Förutom rent skönlitterära böcker så är min självklara fallenhet numera sådana böcker som handlar om självhushåll, odling, miljövänligt liv, ayurveda och ren mat. Jag strävar ständigt efter att leva ett så hållbart liv som möjligt genom att rannsaka mig själv och genom att skaffa mig ny kunskap.

DSC_0691 (Custom)

Ja, ni som har sett Mandelmanns gård vet ju varför jag har köpt mig den här bocken. Alltså jag älskade programmet. Eftersom vi inte har någon tv så tittar jag ju av förklarliga skäl väldigt sällan på något tvprogram alls men efter tips ifrån en rad olika håll så kunde jag inte låta bli att titta, falla dit och dras med. Underbara människor och en fantastisk livstil som jag verkligen inspireras utav. Boken bläddrade jag snabbt igenom redan första dagen och jag älskar sättet den är skriven på, med personlighet och glimten i ögat och jag har redan tagit till mig en del av tipsen och råden. Bland annat står en stor, svart spann full med nässlor och vatten ute i trädgården och väntar på att bli näringsrikt gödsel för mina plantor. Boken är både en personlig betraktelse och en faktaspäckad bok om hur man från djupaste vinter till skördetid, sköter en liten gård långt bortom storskaligheten. En 2000-talets bondepraktika för alla nya grönavågare. En bok att bli inspirerad utav, verkligen.

DSC_0699 (Custom)

Ska man nu som jag har tänkt, odla en del så kräver det ju bra jord och ska man nu dessutom leva ett liv där man önskar lämna lite mindre fotavtryck så vill det ju sig att man börjar kompostera allt det där hushållsavfallet. Jag har tänkt prova att dels göra helt vanliga komposter utomhus för att få fram bra och näringsrik odlingsjord med mängder av maskar i men jag tänkte även prova på att ha kompostering inomhus med hjälp av Bokashi metoden och dess olika mikroorganismer. Har någon av er provat? Jag har inte läst boken ännu och har ej heller kommit igång med inomhuskompostering men kan återkomma med en uppdatering och utvärdering längre fram om någon skulle vara intresserad?

DSC_0714 (Custom)

Kompostering känns ju egentligen förbaskat präktigt och tråkigt men vet ni vad som är ännu tråkigare, att betala hutlösa priser för bra odlingsjord och för sophämtning. Så det känns som ett naturligt steg i önskan om att leva ett mer miljövänligt och självhushållande liv.

Pesto av nässlor

Första Maj och äntligen är den här med besked, vårvärmen den efterlängtade och saknade. Den som väcker kropp, sinne och naturen till liv med en varm kram av mjukhet och kärlek. Jag donar runt i trädgården och har fyllt trädgårdslandet med fröer, närvaro och kärlek, jag har planterat om bebisplantor vars rötter söker mer utrymme och hela familjen fixar i vårt kära torp denna långa valborgshelg.

Allt det där som jag har pratat om i så många år med odlingar och mer tid i naturen börjar äntligen att falla in i mitt liv. Och jag känner hur välgörande det är för precis hela mig. I planerna framöver ligger en liten hönsgård, komposter där vårt trädgårds-och matavfall kan bli välgörande jord och mer tid för bättre mat och att ta tillvara på det som finns. Så precis det gjorde jag i dag när jag såg de där första späda nässlorna som börjar att komma upp lite varstans i trädgården. Jag plockade ett gäng späda toppskott, förvällde och mixade ihop med rapsolja (min pappas egentillverkade), rostade solroskärnor, parmesanost, vitlök och lite salt.

DSC_0667 (Custom)

Så vips var lunchen klirad bestående av ogräspesto med pasta, skivade körsbärstomater, rostade solroskärnor med citronzest och mängder med parmesanost. Till på köpet så blev det sjukt gott. Receptet hittar du här om du blev sugen på att ta till vara på lite av det där ogräset som växer helt gratis i trädgården och som är extremt näringsrika. Bland annat innehåller de karotin, vitamin A, C och de flesta viktiga mineraler. Nässla innehåller även mycket järn, vilket ju är lite extra bra för oss kvinnor.

DSC_0671 (Custom)

Regnblask, blåst och en ledig onsdag

dsc_0362-custom

Onsdagar betyder ledig dag för mig och så även för sonen som alltså även han är hemma och skrotar runt med mig. Det är en ren fröjd att ha en ledig dag sådär mitt i veckan och att jobba 75 % är nog något som jag skulle kunna göra resten av mitt yrkesverksamma liv. För att få tid för återhämtning, tid för barnen, tid för mig själv, tid för allt som ligger mig varmt om hjärtat.

I dag blåser det storm här i västkuststaden och vi sitter inne i torpet och myser. I trädgården kan jag höra havet som ryter en bit bort och marken är full av snöslask som blir till gyttja under vinterkängorna. Det viner och knakar i vårt gamla 1800-tals hus och det är svårt att hålla värmen härinne även om elementen jobbar på för fullt och kaminen sprakar i bakgrunden. Lite av charmen med gamla hus såklart men en tilläggsisoleringen när vi byter fasaden till sommaren ligger nog inte så långt borta, om jag säger så.

dsc_0372-custom

Förutom att försöka hålla stormvindarna utomhus och värmen inomhus så har jag och barnen nästan alltid samma rutin på Onsdagarna. De mår som sagt bra av rutiner och fyrkantighet även om jag hellre föredrar det där spontana och oplanerade. En mix av det där är väl förmodligen det bästa, lite spontant med grunden i fasta rutiner. I alla fall så är det bananplättar, lek med legodjur som rymmer ut i skogen till friheten (alltid precis samma lek, viktigt det där) och en stunds filmtittande innan vi alla tillsammans lagar kvällsmat. I vanliga fall brukar vi starta upp med en rask hundpromenad direkt efter jag har plockat upp dottern från skolan men just i dag hoppade vi över den punkten på schemat. Efter att tillsammans ha röstat emot oväderspromenad för att istället börja med det där filmmyset.

Och det gick ju bra det oxå. Vad hittar ni själva på i detta höstoväder med januarisnö?

En väldigt tidig Måndag

dsc_0359-custom

God morgon på er! I dag sparkar vi igång den stora verkligheten igen och jag passar på att gå upp klockan fem för att äta grötfrukost, beställa födelsedagspresent till den snart åttaåriga dottern, betala några räkningar och rasta vovven. Första jobbdagen som jag vaknar i torpet och vet lixom inte riktigt när jag ska ge mig av på morgonen för att komma i tid i halkan till sjukhuskläder och fotriktiga skor. Men det ger sig.

SÅ fantastiskt skönt att vara tillbaka i fyrkantigheten och de fasta ramarna igen i alla fall. Barnen behöver det och behöver de det så behöver även jag.

Hoppas att ni alla får en förträfflig Måndag. På återseende.

Ett silvrigt hjorthuvud

dsc_0320-custom

Jag tycker att det är så en häftig inredningsdetalj att ha olika typer av djurhorn på väggarna. Eftersom jag inte vill köpa några slags djurprodukter utan att med 100% säkerhet veta att djuren har levt bra liv med ett värdigt slut så har jag helt enkelt inte införskaffat något riktigt sådant. Men så sprang jag på detta coola hjorthuvudet i papier maché på Panduro nu i mellandagarna för en blygsam summa av 85 riksdaler och kunde absolut inte stå emot. Så det fick följa med hem tillsammans med en burk silversprayfärg. Och i dag då så fick hjorttrofén byta färg från pappersbrunsmurrig till vintersilvrig.

dsc_0350-custom

Älskar sådanahär lätta pysselprojekt som får mig att kicka igång kreativitetsådran och som är bra att smyga in mellan pulkaåkning och  söndagsmiddag. Nu står hjorthuvudet på tork i köket och jag funderar på om en hall eller ett kök skulle må bäst att ett papier maché huvud i silver. Återstå att se helt enkelt.

Kylslagna ledighetsdagar

dsc_0297-custom

Kylan biter tag även i oss västkustbor denna kylslagna trettondag och vi vaknar för andra dagen i rad utan kallvatten i köket här i vårt lilla gudsförgätna torp. Vi bor här nu mellan fotografering och visning för att liksom inte stöka till den där perfekta införvisningenstädningen i vår lägenhet. Ni vet den som inte är på riktigt utan bara ett visningsexemplar av ens verkliga liv. Gillar visserligen att styla men ogillar skarpt allt det där tillkonstlade som inte är på riktigt utan bara för att höja marknadsvärdet på saker och ting. Men det är ju så vårt samhälle ser ut nu för tiden, det är så mycket yta och allt mindre tyngd i det mesta.

dsc_0311-custom

Trots att vårt lilla torp inte på långa vägar har alla de där bekvämligheter som jag egentligen önskar mig av ett boende, så är jag mer harmonisk här än i vår fullutrustade lägenhet i stan. Och kanske är det just det som gör det, det operfekta och ofullkomliga. Där den värmande elden i eldstaden blir viktigt för att hålla värmen om kvällarna och där kampen för att inte få vattenledningarna att frysa gör att jag hittar tillbaka till något ursprungligt i mig. Och det är nog precis det som jag behöver. Som jag tror att vi alla behöver. Det jordade och ursprungliga. Marken, elden, vattnet och stjärnorna.

dsc_0298-customdsc_0300-custom

Efter en kopp kaffe, en äggmacka och en eld som sakta värmer upp vardagsrummet så är hela familjen snart redo för att ge oss ut i ett krispigt vinterlandskap (minus snö tyvärr) för att andas lite frisk luft och rasta av oss lite. Till kvällen kommer några vänner till oss hit och vi ska äta köttgryta med knödel, en rätt som har följt med oss efter våra vistelser i Tjeckien och som uppskattas mycket av barnen. Att fylla Torpet med mustiga grytor och fulla bord är nog det allra bästa sättet att göra om ett gammalt torp till ett ställe att kalla hemma.

dsc_0313-customdsc_0305-custom

Att vara en synnerligen oaktiv bloggerska och stolt över det

Ja, bloggen faller i glömska mellan varven och jag minns knappt hur länge sedan det var jag bloggade här senast. Tills jag blev påmind av en vän förra helgen att hörru, nu har jag gått in på din blogg varje kväll under 1,5 månads tid och där kommer inga nya inlägg. Vad har hänt?

Ja, vad har hänt?

Det som har hänt är nog framförallt att jag prioriterar annorlunda. För några år sedan så ville jag hinna med allt, framförallt så satte jag upp målet för mig själv att blogga en gång om dagen och hade en önskan om att nå ut till den stora massan, få en välbesökt blogg och kanske till någon viss del kunna jobba med bloggandet. Men vet ni, det var aldrig för mig, jag inser det nu. Jag hamnade i en utmattningsdepression precis när vi kommit hem med våra små skatter, efter att i något år helt har kört slut på mig själv med IVF-behandlingar, en synnerligen tärande adoptionsprocess, heltidsjobb, uppstart av ett företag (karmaljus ni vet) samtidigt som jag skulle blogga en gång om dagen och var med i en teateruppsättning. Ni vet jag flydde, från mina känslor, mina tankar och orkade inte riktigt ta tag i mig själv. I stället sprang jag, allt vad jag kunde ända tills jag kraschade. Det är nog inte många som förstod hur dåligt jag egentligen mådde, men när vi precis hade kommit hem med vår son så låg jag mest här hemma i sängen och grät. Jag gick till en läkare för jag trodde att jag var deprimerad men hon tittade bara på mig med stora ögon och sa, men vännen du är ju helt slut. Hon jämförde mig med en ballong som höll på att spricka. Hon ville skriva ut en massa tabletter men jag vägrade för jag tror inte på sådant (och alla får tro vad man vill)  jag ville istället gå hos en kbt-terapeut och fick en tid redan veckan därpå. Jag tyckte att hon vara bra och gick dit för samtal ett par gånger, men sedan sa hon tack och adjö och tyckte att det var bra så. Hon alltså och inte jag. Så jag bestämde mig för att inte söka mer hjälp utan istället börja meditera och söka inåt för att få de svaren jag sökte och för att hitta kraft.

Jag klandrade mig själv för att vara en urdålig mamma med noll energi till våra två precis nyhemkomna barn, samtidigt som det inte gick att be om att få hjälp med barnen av någon annan eftersom det kunde störa anknytningen. Samtidigt strulade dottern skola, hon fick den sämsta lärare i en stökig organisation och jag vantrivdes med att bo här inne i stan. Jag ville bara fly ut på landet, till lugnet och naturen och inte träffa en enda människa på år och dar.

Så nu när jag äntligen börjar komma på fötter igen, barnen har hamnat på de bästa tänkbara dagis/skola och vi har köpt vårt torp, så är jag så innerligt rädd om min energi och min tid. Jag vägrar falla tillbaka i de där destruktiva vanorna igen. Så tills jag har hittat en bra balans i allt det där så blir det ganska glest mellan inläggen här och det är precis så det kanske kommer fortsätta att vara. Eller så hittar jag ett bloggflow som inte stressar mig och det kanske dyker upp mängder med inlägg framöver.

Men vet ni, jag saknar det. Jag saknar orden, fotografierna och er.

Jag har alltså inte slutat blogga, det är bara glest mellan inläggen för att jag prioriterar annorlunda och det är jag tamejkatten stolt över.

Att återigen kunna andas

DSC_1169 (Custom)

September, en av mina bästa månader faktiskt. När lugnet återigen har lagt sig, luften blir krispigare och högre, naturens skafferier bjuder på godsaker, höstkoftan åker på lite tidigare på kvällarna och stearinljusen återigen ställs fram. Visst jag älskar sommaren, verkligen, framförallt solljuset och tillförseln av D-vitamin. Jag älskar grillkvällar i goda vänners lag, kvällsdopp på stranden och ljuva sommarklänningar. Men jag har oxå kommit på att hettan, ljuset och värmen gör mig lite illa till mods. Sommaren är lite för hetsig för mig, med solens hetta och människor precis överallt. Framförallt när man nu bor i en sommarstad såsom jag gör.

DSC_1162 (Custom)

Sommaren har kanske varit extra tung i år oxå då jag har oroat mig för Guldklimpens flytt till ny skola och för lillebrors start på dagis. Ni vet innan allting klaffar. Nu är inskolningarna färdiga och båda trivs som fisken i vattnet. Det i sig är en så stor lättnad så jag vet inte vad. Så nu är vi återigen i de där rutinerna som jag tidigare har avskytt så mycket, när livet är inrutat och fyrkantigt men just i år så kommer fyrkantigheten som en befrielse. Barnen behöver det och tydligen jag oxå. Efter 2,5 år som hemmamamma (sista året har jag iof jobbat 50%) så kommer hösten, rutinerna och jobbet som en välkommen nystart för mig.

DSC_1155 (Custom)

Den där klumpen av ångest inför barnens flytt börjar så sakteliga att lätta ifrån mitt bröst. Renoveringen av torpet flyter på bättre än vad jag någonsin hade hoppats, framförallt eftersom vi hela tiden hittar små skatter dolt under lager av påbyggnad såsom gamla genuina trägolv och vackra gamla bjälkar i tak och väggar. Det har varit många skeptiker ute och tittat på torpet, många tycker att vi är galna som tar på oss ett så stort projekt. Så nu bjuder jag bara ut de där som är positiva, de som kan se bortanför allt det där skavda och som ser det vi ser, potentialen. Ett beslut som även det har lättat mitt hjärta och gör att jag kan andas lättare igen. För ni vet när man själv är nedsatt rent energimässigt så tar de där skeptikerna kål på en och suger ut det där sista av ens egna reserver.

DSC_1157 (Custom)

Så, september alltså. En välkommen, fyrkantig, krispig månad som i år föder energi, kreativitet och bjuder in till långa promenader i skog och mark. Dessutom ska jag äntligen göra något för mig själv veckovis igen, en ny teaterhöst drar igång och det ser jag fram emot sådär fantastiskt mycket.

September, en månad att återigen kunna andas i.

Ett renoverat sovrum

Så sprang sommaren förbi med torprenovering, installation av avlopp, trädgårdsröj, strandhäng, grillkvällar och mycket annat. Vi har kommit förvånansvärt lång i renoveringen ändå men så har vi oxå haft hantverkare på plats i stort sett hela sommaren. Vilket har resulterat i att det har varit en hejdundrande röra där ute så vi har inte riktigt kunnat njuta av torpet på det härliga sommaravslappnade vis som jag först trodde att vi skulle kunna göra, å andra sidan så har vi nu ett färdigt badrum, ett avlopp, ett färdigt vardagsrum, ett färdigt sovrum, renoverade fönster och en halvfärdig hall.

Till på köpet så har barnen skolats in på dagis respektive skola/fritids därvisåsmåningomskabo och båda trivs SÅ bra så jag vågar knappt skriva det. Och det är ju såklart det allra viktigaste, att de trivs och mår bra.

Jag tänker att ni säkert är lite nyfikna och vill se lite bilder på torpet och allt det där som vi har ägnat sommaren åt. Så här kommer lite före, undertiden och efterbilder på det där lilla sovrummet på nedervåningen. Ett rum som jag och mannen tänkte ha som vårt sovrum framöver även om det säkert bara är runt 8-10 kvm stort. Så är det nämligen med de där rummen i torpet, de är små men otroligt charmiga.

17715843 (Custom)

Mäklarbilden som jag har visat tidigare och ungefär på pricken som det såg ut när vi tog över torpet. Tapeterna hade spruckit på ganska många ställen, taket var i stort behov av renovering och på golvet låg en plastmatta som jag bara ville riva ut på direkten.

DSC_0667 (Custom)

Här har målaren börjat riva tapeter, flera lager med tapeter och underst så tittar orginaltapeten från 1800-talet fram. Någon brunaktig sak med gulddetaljer på, väldigt vacker. Här ser ni oxå golvet lite bättre.

DSC_0698 (Custom)

Nu är bara originaltapeten kvar och jag har även dragit bort plastmattan och hittade där under ett spännande mönster på masonitskivorna. I hörnen av rummen fanns det bruna stolpar som var övertapetserade massor med gången och som jag bestämde mig för att jag ville behålla, med lite tapetrester på och allt. Har man ett gammal hus så har man tänker jag och då är det ju supercharmigt att kunna visa en del av dess historia sådär på några gamla hörnstolpar. Dessutom är perfekt ganska tråkigt och operfekt betydligt roligare.

DSC_0771 (Custom)

Här ser ni gamla tapeterlager i ett av hörnen. Otroligt vackra tapeter i rött, grönt, gult och blått och betydligt mer sorglöst och busigt än dagens vita hem. Verkligen något att inspireras av. Jag blev dessutom så glad att den tapeten som vi valde att tapetsera rummet med, precis samma gröna nyans hittade jag på en av de tapeter som tidigare har suttit i det rummet, så det känns verkligen som att vi valde rätt tapet.

DSC_1134 (Custom)

Och här, ja här är trägolven framdragna och slipade, väggarna är tapetserade med den vackraste harlequintapeten och taket, fönstret och alla listor är målade. Nu fattas det bara en massa inredning och så är saken biff.

Och jag älskar det där lilla sovrummet, att själv få bestämma på pricken allt från grunden det är något alldeles nytt för mig och så roligt att jag mellan varven nästan går bananas. Det är verkligen superkul att renovera att gammal hus eftersom inget blir som man tänker från början eftersom det hela tiden dyker upp en massa konstigheter, vilket inte alls betyder att det blir sämre utan bara roligare, mer kreativt och mycket mer lustfullt.

Fortsättning följer..

Familjepromenader och semesternedräkning

DSC_0707 (Custom) DSC_0718 (Custom)

Även om mina alldeles egna långpromenader tyvärr har fått stå tillbaka de senaste månaderna för annat, så har vi äntligen återupptagit våra familjepromenader. Långa promenader i naturen är ju lite av mitt livselixir och jag märker även på barnen hur otroligt jordade de blir av att få springa av sig all den där överskottsenergin i naturens lugnande famn. Vi åker dagligen ut till torpet för att inspektera arbetet och i går så passade vi på att ta en promenad däromkring. Det är ju mina barndomsstigar som jag har ridit på sedan jag hade min första ponny, så jag känner till varje träd och vet var man kan hitta dignande körsbärsträd på vägen.

Jag älskar naturens skiftningar och nu när sommaren har gått in i en annan fas så vajar sädesfälten sådär mjukt och följsamt längst stigarna där vi går. Jag jobbar två dagar till och sedan har jag semester i fyra veckor + fyra veckors föräldrarledighet och oavsett väder så är det bland annat det här som jag tänker att mina semesterdagar ska innehålla. Dagliga promenader för att rasta familjen och andas frisk lantluft.

Rumsrent – boktips i jakten på en miljövänligare renovering

DSC_0719 (Custom)

Min innerliga önskan nu när vi renoverar torpet är att vi ska försöka göra det på ett så miljövänligt sätt som möjligt. Men det är verkligen en sådan djungel när man väl ger sig i kast med att renovera ett hus från grunden så som vi gör. Till på köpet så har alla hantverkare som jag har stött på skakat lite lätt på huvudet och tyckt att jag är smått galen när jag lägger fram mina önskningar om miljövänlig isolering och överlag en så miljövänlig renovering som möjligt. Nixpix här används det de material som de är vana vid och inget annat och dessutom så är det ju SÅ dyrt säger alla. Så badrumsrenoveringen får helt enkelt bli på ett alldeles vanligt vis eftersom vi behöver få ett badrum färdigt snabbt,  men vi har köpt en hel del grejer på blocket eftersom jag verkligen inte tycker att allt bör vara nytt utan att det redan använda och älskade har mer karaktär och sätter ju samtidigt ett mindre avtryck på vår jord, winwin. Det enda som jag verkligen har kunnat påverka är vilken färg som målaren använder sig utav och det blev linoljefärg på min önskan. Tänkte framöver även testa äggtempera och fler sorters kalkfärg, miljövänliga allihop.

I den fortsatta renoveringen så känner jag att jag behöver mer kött på benen i mina diskussioner med hantverkarna, så jag tänkte helt enkelt läsa på så att jag vet lite mer vad jag pratar om. Därför blev jag så glad när jag hittade den här boken häromdagen med praktiska tips och råd. Såhär skriver författaren: För den som är mitt uppe i ett renoveringsprojekt är det svårt att navigera bland alla produkter och material. Det är lätt hänt att en försäljare eller snickare – som förespråkar ett snabbt, effektivt och lättarbetat material – får sin vilja fram. Vill det sig illa betyder det att vi tackar ja till hormonpåverkade ftalater i plastgolv, allergiframkallande biocider i målarfärg eller nanopartiklar som ingen riktigt vet hur de påverkar vår hälsa på sikt. Jag köpte min bok här.

Jamen ni hör ju, passar mig som handen i handsken. Här ska läsas på och jag ska skanna av marknaden ordentligt i jakt på sådant som är så snällt som möjligt både för oss som ska bo i huset och för moder jord.

Det blir spännande det här.

En Söndag till att gräva och kratta

DSC_0685 (Custom)

I går ägnade jag i princip hela dagen ute vid torpet med att kratta och skyffla igen de där gigantiska gångarna som vi grävt för avlopp och vatten. Min pappa hade varit där tidigare på förmiddagen med grävskopan för att täcka igen det allra mesta för att sedan låta mig ta över och göra finarbetet. Men alltså jösses så tungt det var, jag krattade och skyfflade jord i fem timmar för att sedan plocka sten i ytterligare en timme. Men oj så skönt det är när det börjar att se ut som vanligt igen. Jag mår själsligt dåligt när det är så rörigt och uppgrävt som det har varit där ute de sista veckorna. När renoveringen är i nedbrytningsfasen snarare än i uppbyggnadsfasen, det är ju där vi har varit ett litet tag nu och jag har verkligen undrat om det någonsin kommer att se okej ut igen.

Även badrummet är numera i uppbyggnadsfasen och under veckan så kommer träpanelen upp och där ska läggas kakel och klinkers. Det blir ett litet badrum med lågt i tak och vi har valt att sätta in ett större fönster än det som finns där i dag, tänker att badrummet kommer att kännas större på så sätt. Gissa om jag är spänd på att få allt det där på plats för att se om det blir så som jag har tänkt mig. Vaknade mitt i natten i natt av att ha drömt mardrömmar om träpaneler, alltså jösses vad den här renoveringen har försatt mig i beslutsångest. Visst jag vet ju i stort sett hur jag vill ha det men vitt kakel finns ju lixom i hundra vita nyanser och storlekar och träpanel finns ju i en mängd olika utförande den oxå. Dagens i-landsproblem alltså.

Yogafestival och kombucha

För någon vecka sedan när jag och Guldklimpen var nere på stan för frisörbesök och sushilunch så vandrade vi nyfiket inom parken som ligger alldeles i närheten av vårt sushiställe. För inget går förbi varken mig eller min nyfikna lilla dotter och eftersom parken var osedvanligt full av tält luktade det spännande marknad eller något annat intressant lång väg. Så gissa om jag blev glatt överraskad när den första vi pratar med är en målare som enbart använder sig av ekologiska färger och i vagnen bortanför så säljs det rawfood för glatta livet. Vi hade ramlat rakt in i Halmstads första yogafestival som helt hade gått mig förbi om det inte vore för det där sushibesöket. Jag som har som någonslags årsmål att börja med yoga typ i går samlade på mig lite nyttig information om sommarens yogaprogam och pratade även med någon trevlig yogalärare som undervisar yoga en gång i veckan uppe på Galgberget under sommaren för föräldrar med barn.

DSC_0297 (Custom)

Hade det inte varit för att det ösregnade eller för att dottern ville hem och visa sin nya frisyr för resten av familjen så hade jag kunnat stanna ett bra tag till och samspråka med sådana som inspirerar mig. Det sista stället vi stannade på var tältet som den gröna matkassen hade. Ett företag som levererar matkassar som är 100% vegetariska och 90% eko direkt till dörren i landets större städer och som kommer till Halmstad till hösten. Jag passade på att köpa på mig ett gäng lyxiga dadlar, en flaska Kombucha och kokosnutella. Kombutcha har jag hört talas om innan men aldrig provat. Det är ett sötat te som har fått jäsa och som blir en syrlig vinägeraktig dryck. Den sägs ha en renande och avgiftande effekt på kroppen samtidigt som den förbättrar matsmältningen pga en levande bakteriekultur. Det är en pribiotisk dryck som sägs motverka svampen candida i kroppen till på köpet innehåller den ett gäng b-vitaminer som behövs för att ge fint hår, hy och naglar. Spännande värre tänker jag.

DSC_0682 (Custom)

I alla fall så hällde jag upp ett glas Kombucha till mig i går kväll när jag och lillebror avnjöt lax och nypotatis och jisses så god den är. Oavsett sina nyttiga egenskaper eller inte så föll den mig verkligen i smaken och kommer att blir en ny följeslagare här hemma. Fermenterat te alltså, det är grejer det. Någon annan som har provat?

Den inre rösten

DSC_0633 (Custom)Jag tänker ofta på hur svårt det faktiskt är att följa sin egen inre röst i dagens samhälle. Det finns så många som vill knäppa andra på näsan, som vill besserwissa sig mäktiga och som vill tala om hur andra ska leva sina liv. Jantelagen och samhället som gärna vill fösa in oss alla i samma smala, fyrkantiga boxar och så mycket enklare det är att bara följa strömmen än att simma motströms. När det gäller det mesta faktiskt. Av just den anledningen är jag smått allergisk mot alla råd som jag får ifrån andra, om jag inte själv ber om dem då förstås. Jag tror inte på goda råd ifrån andra utan jag tror istället på att följa sin egen magkänsla, sin egen röst. Ni vet den som inte är så lätt att höra om bruset utifrån är för högt. Den som alltid talar om vad som är bäst för just dig och som är just din vägvisare och kompass här i livet. Inte egot utan den där gnistan i dig som har kontakt med ditt högre jag och har en gudomlig glöd istället för den svärta tärande som egot besitter.

Jag tappar själv bort min inre röst ibland, när tempot i livet blir för högt och när andras behov går före mina egna under alltför lång tid. Och det är under de perioderna i livet som jag alltid mår som allra sämst, som jag fattar de sämsta besluten och som felprioriteringarna kommer som ett brev på posten. Av precis den anledningen är jag så enormt rädd om min egentid. Ni vet de där stunderna på dagen som jag har bara för mig själv. När jag kan känna in min kropp, hur den mår och vad min egen inre röst säger mig. Tvingas jag välja mellan sociala aktiviteter och en stunds egentid så är valet ganska enkelt för mig, jag försöker att lyssna när den inre rösten kallar numera.

Jag tror det är av precis den anledningen som jag dras till människor som väljer att leva lite annorlunda liv. Jag förförs inte av snabba bilar och lyxiga hem utan tycker att det är enormt spännande med annorlunda livsval eftersom det kräver så mycket mer av en människa än att följa den breda upptrampade stigen. Att trampa upp egna stigar kräver ju så mycket mer mod, energi och en bättre kompass än att följa den där asfalterade motorvägen av jantelag. Kan vi inte bara stötta varandra i alla tokigheter och försöka lägga energin på att utveckla oss själv istället för att berätta hur alla andra ska leva sina liv?

Så tänker jag, hur tänker du?

A vintage book – tapetkärlek

Vi håller som bäst på att välja tapeter till de där två små sovrummen och vardagsrummet i torpet. Det är den delen av huset som har varit bostadshus allra längst och som har sådär små rum med lågt i tak och som är sådär charmiga att jag nästan smäller av. Målaren/tapetseraren, som är min kusins man, har börjar riva tapet och dra bort matta i det större av de där två sovrummen. Tyvärr har vi fått aningar om att det kanske finns trämask i en av de bärande bjälkarna där, vilket vi verkligen inte hoppas stämmer men detta ska snickaren undersöka under morgondagen (som sagt MÅNGA överraskningar i gamla hus), under tiden så avvaktar vi lite med detta rum och låter honom gå på det mindre av de två rummen.

DSC_0667 (Custom)

Här ser ni originaltapeten i det större av de två små sovrummen.

I alla fall så börjar vi nu närma oss val av tapeter i alla de där tre rummen. Jag har bott i ett alldeles supervitt hem nu i sex års tid och känner verkligen en stark längtan efter lite färg och mönster. Dessutom så tror jag att dessa små gamla rum gör sig bäst i tapet.

DSC_0676 (Custom)

I går så sprang jag då på denna härliga kollektion från Borås tapeter som tydligen kom ut någon gång i slutet på förra året och som består av ett gäng pastelliga, lite gammaldags tapeter som verkligen föll mig i smaken. Jag vill gärna att det ska vara en känsla ifrån förr men ändå med en modern touch.

DSC_0678 (Custom)

Jag föll pladask för den här harlequin-tapeten som är lite dov och skrovlig, inte sådär skarpt pastellig som de andra varianterna utan lite ”äldre” i känslan. Svårt att se på min bild tyvärr, syns bättre här.

DSC_0680 (Custom)

Den här tycker jag oxå är snygg, lite milt pastellig men ändå mjuk och dov med ett mönster som jag tror kan passa i torpet. Ja men jag gillar nog alla tapater i den där kollektionen tror jag, så det blir ur en pärm som allting skall väljas. Älskar verkligen den här delen av renoveringen, den där man bara kan frossa i mönster, färger och drömma sig bort.

Fortsättning följer…

När familjen återigen är komplett

DSC_1074 copy (Custom)

Jamen vi fick ju hämta hem vår lilla lurviga i går och det är ju SÅ underbart att ha henne här hemma igen. För ingenting är sig likt utan henne, så är det bara, vi i familjen har alla saknat henne på olika sätt. Den där busiga, intensiva, otroligt snälla och alltid lika kärleksfulla lilla vovven.

I går strax efter lunch fick hon komma hem. Hon fick dropp över natten, inget mer kräk, magen hade skött sig och det där som satt där i vägen hade åkt ut sin naturliga väg. Men å så trött hon har varit, ville knappt hälsa på oss när vi hämtade henne (ja vi övergav ju henne där på djursjukhuset så det var väl rätt åt oss kan jag tycka) och somnade sedan i min famn efter fem minuters åktur. Väl hemma så gav vi oss alla ut på promenad och efter det så sov hon precis hela eftermiddagen och kvällen i går. Säkert trött efter både magont och en övernattning på djursjukhuset.

Men äntligen så är hon här hos oss igen, vår älskade lilla lurviga och ordningen är återigen återställd.

En röra utan dess like och olika tänk

DSC_0534 (Custom)

Lite såhär ser det ut ute vid torpet just nu och då är det bara utsidan, insidan vill ni inte ens se, jag lovar. Pappa sparrisbonden fick ju lånat en grävmaskin av en kompis över midsommarhelgen, så när alla andra normalt funtade människor låg på stranden så passade vi alltså på att gräva upp stora delar av torparträdgården. För där ska ner vatten och avlopp, från brunnen till köket sedan vidare till tvättstugan där varmvattenberedaren står och tillbaka till köket igen. Ni vet att dra in vattenledningar i ett gammalt hus kände vi var en osedvanligt dålig idé, så istället har vi valt att även dra varmvattnet till köket på utsidan. Så det och tusen andra speciallösningar håller vi nu tummarna för att de funkar ungefär precis så som vi har tänkt eller kanske t.o.m bättre.

På insidan är det även där totalt kaos. Jag var där ute i går och inspekterade efter djursjukhusturen och jag ville nästan vända i dörren. Badrummet är just nu under uppbyggnad, hela hallen är ett totalt kaos, köket är även det halvt upprivet och i de små sovrummen härjar målaren och har precis rivit ner de gamla tapeterna för att därunder hitta de riktigt gamla tapeterna. Spännande värre det här.

Jag försöker se bortanför allt det där och tänker mig istället hur det ser ut när allt det där är färdigt. Ni vet när det är så färdigt att jag istället kan börja pynta, sätta dit växter, värmeljus, textilier och allt det där andra estetpillet som ju är det bästa som finns.

Men så i går igen så blev jag ju återigen varse om hur galna vissa människor tycker att vi är. Som den ena snickaren som frågade mig några gånger för mycket, varför vi inte bygger nytt istället för att totalrenovera något såhär gammalt. Alltså vad ska man svara. Att bara det faktum att han upprepade den där frågan om och om igen är ett tecken på att vi är så totalt olika människor. Att nya hus saknar den där själen som gamla hus har. Att allting inte behöver vara rakt, nytt, vitt och fräscht, utan att gammalt, vint, skevt och annorlunda oxå fungerar bra. Att jag vill bo på en stor tomt ute på landet för att kunna andas och hur katten ska jag få tag på en sådan just där vi vill bo när tomtpriserna är helt galna. Att vi inte kan, även om vi skulle vilja, riva huset för att det är c-märkt. Att det i princip råder byggstopp där torpet ligger, förutom för typ golfbanan som ligger precis jämte eftersom de har fått bygga något sjukt fult hotellkomplex även om alla bönder runtomkring med enorma marker inte alls får sälja en del av sin mark som tomter (alltså orättvisan på det). Att jag och min man faktiskt tycker att det här är ett sjukt spännande projekt (om än kostsamt, rörigt och säkert tidskrävande). Att jag faktiskt vill ha en uppväxt tomt från början och inte behöva vänta i ett flertal år på att tomten ska växa upp. Att vi faktiskt alla är olika människor, med olika behov och inte alls stöpta i samma form. Och viktigast av allt, att jag faktiskt känner att vi har hittat vårt lilla paradis på jorden med den mest magiska tomt man kan tänka sig och med ett vingelvangelhus med potentiell. Om inte annat så kan vi ju underhålla alla andra mer normalvettiga typer under tiden som vi håller på att renovera.

Räcker bra så tänker jag.

 

Med en familjemedlem på djursjukhus

DSC_0196 (Custom)Ni vet vissa dagar blir inte alls som man tänker sig från början, gårdagen var precis en sådan dag som lixom strulade till sig precis från start. Med trötta barn som sover dåligt när natten är ljus och varm, hantverkare som hade tusen frågor och vi inte alla svar, en badrumsrenoveringen som inte gick som den skulle men framförallt för att vår älskade lilla lurviga, Whilma, kräkte gång efter annan så när hon framåt förmiddagen var fortsatt hängig, skakig och varken ville äta eller dricka så fanns det inte så mycket annat att göra än att ringa djursjukhuset för en akuttid.

Och tur var det, för efter lite undersökningar, blodprover och röntgen så konstaterades det att hon hade något som satte stopp i tarmen, förmodligen ett ben som hon har hittat och tuggat i sig någonstans. Vi är väldigt försiktiga med vad vi ger henne men med en stor torparträdgård att spatsera runt i och väldiga ängar runtom, så har hon förmodligen lyckats hitta något att stoppa i sig som hon inte alls skulle.

När jag efter några timmar lämnade henne där på djursjukhuset och enbart fick med mig ett koppel hem så kändes det så fruktansvärt sorgligt. Nu är hon ju där för att få dropp och annan behandling och framförallt för att bli bättre, men å vad jobbigt det är när ens djur blir sjuka. Hon är ju nio år nu, vår lilla Whilma och jag kan inte ens föreställa mig en tid när hon inte kommer att finnas med oss längre. Det är ju så med de där älskade små familjemedlemmarna, hur mycket man än vill att de alltid ska finnas där så kommer det en tid när man måste säga adjö. Nu är vi ju inte där än, men å vad jag fasar för just den stunden. Gårdagen var precis en sådandär dag som visar hur skört allting är. Ni vet livet.

Trädgårdsredskap för barn – tävling i samarbete med Lovelly

 

DSC_0914 (Custom)

Nu när mitt trädgårdsintresse verkligen har vaknat till liv på riktigt så är det så kul att se att även barnen verkligen uppskattar att vara med i trädgården för att gräva, kratta och vattna. De fick för en tid sedan ett härligt litet trädgårdskitt ifrån Lovelly att leka loss med beståendes av en kratta, en spade och en vattenkanna. Som med alla produkter ifrån Lovellys sortiment så är även dessa giftfria och miljövänliga och till på köpet så väldigt fina.

DSC_0970 (Custom)DSC_0879 (Custom)

Vattenkannan är ju dock den självklara vinnaren om mina barn får bestämma, även om de båda älskar att hjälpa till i landet med att gräva upp maskrosor och kratta bort löv så är ju alla lekar med som inkluderar vatten alltid på topp. Lillebror han springer som en liten tok mellan brunnen och alla blomsterland och vattnar samtidigt sig själv precis lika mycket som han vattnar rabatterna.

I samarbete med Lovelly lottar jag nu ut en likadan vattenkanna som den lillebror leker med på bilderna. En röd miljövänlig vattenkanna i plåt som rymmer en liter vatten och som passar till lek både inomhus och utomhus. Kannan är tillverkat av ett litet familjeföretag som är väldigt måna om hur deras leksaker tillverkas.

För att ha möjlighet att vinna denna härliga vattenkanna så gör som följer:

1) Skriv i en kommentar till detta inlägg och svara på frågan: Var ligger Lovellys första fysiska butik? (svaret hittar du här).

2) Vill du ha extra stor chans att vinna så tipsa om tävlingen i ett inlägg på din blogg, dela inlägget på fb eller instagram, detta ger dig två lotter istället för en, skriv detta i din kommentar isf.

Tävlingen pågår t.o.m Tisdagen 28/6 kl. 21.00 och vinnaren meddelas här på bloggen dagen efter.

Inlägget är i samarbete med Lovelly.

DSC_0905 (Custom)

 

Uterumsstolar målade med Chalk Paint

Vi har just nu tusen projekt på gång samtidigt ute i torpet och eftersom nästan alla rum kräver sin insats av snickare eller målare så har jag bestämt mig för att ge mig på det enda rum som vi ska förvandla helt själva, uterummet. Det är ett litet uthus som ligger precis mitt emot huvudingången till torpet och som passar perfekt att flytta in i varma sommarkvällar när myggen blir på påflugna eller höstkvällarna när kylan börjar smyga sig på. Vi har lyckats tränga in oss 12 stycken och får alltså trots det ganska trånga utrymmet, plats ganska så många. Vilket behövs för i min familj är vi ju liksom alltid ett halvt kompani runt bordet där folk bjuder in sig själva och vi på något vis alltid lyckas bli dubbelt så många som man från början räknade med.

Eftersom allting är så otroligt oöverskådligt just nu, ni vet precis innan snickarna har börjat med badrum och tvättstuga, så behöver jag ett avgränsat projekt där jag faktiskt ser att det händer något rent estetiskt. Till skillnad från den uppgrävda trädgården som är ett rent kaos och badrummet som just nu består av gamla stallväggar och luktar jord. Alltså hallå tålamodet!

DSC_0059 (Custom)

Så, i förgår bestämde jag mig för att ge mig på de där sex trästolarna som följde med köpet och som behöver en ansiktslyftning för att passa in i den stilen som jag har tänkt mig på uterummet.

DSC_0061 (Custom)

Jag letade upp en burk av Annie Sloans chalk paint färg Duck egg blue som jag tidigare har använt till att måla en byrå till lillebrors rum och som verkligen blev en färg som jag älskar. Den är lite grönblågrå och sådär otroligt mjuk och behaglig i färgen.

DSC_0066 (Custom)

DSC_0065 (Custom)

Jag valde att inte måla om hela stolen eftersom jag tycker det är så otroligt snyggt när nederdelen av stolen får en annan färg. Först tänkte jag måla benen i vitt men valde att behålla ursprungsfärgen och jag är sjukt nöjd med resultatet. Jag har målat stolarna lite olika långt ner som ni ser på bilden ovanför, det blir lite busigare så.

DSC_0069 (Custom)

Här ser ni det färdiga resultatet när tejpen är borttagen. Tyvärr blev min färg lite grynig när jag målade stolarna vilket den inte har blivit innan. Efter att ha läst på lite om färgen så tror jag att man för bäst resultat på denna typ av stolar bör spärrgrunda innan så att färgen fäster bättre. Innan jag målade stolarna så tvättade jag dem med målartvätt för att få bort fett och smuts. För mig gör det inte så mycket att ytan blev lite ojämn på sina ställen eftersom stolarna ska stå i ett uterum. Efter att ha målat stolarna så har jag även vaxat dem för att göra färgen hållbar och vattentålig, sedan ska jag sandpappra dem en aning och sedan köra ett varv vax till. Fyra av sex stolar är färdiga och det gjorde en SÅ stor skillnad för hela känslan i uterummet. När stolarna är färdiga ska jag och syster ge oss på att måla uterummet i någon gräddvit färg som inte känns för steril utan lite mer mjuk, varm och behaglig. Som ger en inbjudande omslutande känsla istället för att kännas steril och kall såsom vissa vita färger kan göra.

Och som jag har gått och väntat och längtat efter just det här. Ett helt ställe att förvandla och göra om precis så som just vi vill ha det från grunden. Älskar verkligen känsla att ha en egen plats på vår jord där jag kan gå bananas precis som jag vill, utan att först fråga grannen om lov eller bostadrättsföreningen utan bara att köra när infallet kommer. Önskar att alla som ville kunde ha det precis så.

Pärlsockrig rabarberkaka

DSC_0004 (Custom)

Jag och kidsen har spenderat två dygn ute hos på mina föräldrars gård för att få lite sällskap när trubadurmannen var iväg på spelningen men även såklart för lite allmänt familjehäng och miljöombyte. Jag lyckades ju dessutom med konststycket att åka på 39 graders feber med frossa och allmän klenhet natten mellan fredag och lördagen så det var tämligen skönt att få lite hjälp med barnen av både mina föräldrar och min syster med sambo under gårdagen.

I dag har jag mått betydligt bättre så efter lunch så bestämde jag, lillgrabben och hans kusin att vi skulle fixa något smarrigt av några av de där ståtliga rabarberna som tronar bakom mina föräldrars uterum. Så jag letade fram ett otroligt gott och lättlagat recept som jag fått av en av mina arbetskompisar och som är helt fantastiskt gott ( ej raw utan ett helt vanligt med både socker och mjöl).

DSC_0018 (Custom)DSC_1073 (Custom)

4 ägg

3 dl socker

3 dl mjöl

3 hg rabarber

1,5 dl pärlsocker

1 hg smör som skivas

Vispa ihop ägg och socker och sedan mjölet. Häll smeten i en smord form. Plocka rabarber och skär i lagom stora skivor, lägg sedan dessa på smeten. Häll sedan över pärlsockret och lägg på smörskivorna. In i ugnen på 175 grader i en timme. Ta ut och njut tillsammans med vispad grädde, glass, vaniljsås eller bara precis som den är.

DSC_0010 (Custom)

Om att flytta ut på landet

DSC_0571 (Custom)

Jag fick en fråga av Sara om vi inte hade flyttat ut till torpet än och insåg att jag inte alls har berättat för er om våra planer. Såhär ligger det till, torpet har ju agerat som sommarstuga de senaste trettio åren och har alltså lite standard därefter. Där saknas avlopp, badrum och varmvatten bland annat. Av den anledningen så kommer vi att bo kvar härinne i stan tills vi känner att torpet är redo för oss och vi för det. För det finns ytterligare en aspekt av det och det är våra kära barn. De som har en liten extra sårbarhet och som inte klarar förändringar så himla bra. Eftersom det kommer att bli väldigt mycket förändringar framöver med skolbyte och flytt och allt det där andra som sker i samband med detta så tänker vi att det bästa är att ha två boenden så länge. Tills vi känner att barnen är redo och när det blir vet vi ju inte alls i nuläget. Vi får helt enkelt känna in dem och situationen efterhand.

Att vi har möjlighet att lösa det så, med två boenden under en tid, att slippa leva i ett renoveringskaos och att inte behöva utsätta barnen för alla förändringar på pricken samtidigt, det är jag så otroligt tacksam för. Att vi kan ta övergången lite lugnare, mjukare och försiktigare.

Så just nu fungerar torpet mest som sommarstuga, vi åker dit sover där någon natt och åker sedan hem och duschar och jublar över uppfinningen vattentoalett. För där ute har vi 1800-tals standard med utedass och kan väl om vädret tillåter ha en vattenslang att duscha oss i ute i trädgården. I augusti beräknas badrummet vara färdigt där ute och i samband med det så blir det ju en helt annan standard. Men vet ni, jag tycker att det är fantastiskt mysigt som det är just nu. Att leva ett lite enklare liv några dagar i veckan med vedeldning, utedass och trädgårdsröj. Jag känner mig mer harmonisk och jordad där ute, i bristen på stadsbrus så hörs tankarna så mycket bättre och barnen blir direkt så mycket mer balanserade.

Precis det där som min magkänsla har sagt till mig så länge nu, att vi behöver komma ut på landet för att hitta balans, lugnet och de rätta värdena.

Skolavslutningsdag

DSC_1049 (Custom)

Guldklimpen gick ju ut f-klassen i går och därmed inföll vår allra första skolavslutning som föräldrar. Så himla stort. Jag började som vanligt böla när alla barnen stod uppställda inne på skolgården, sommarfina och nervösa och sjöng den blomster tid nu kommer med sina fina små barnastämmor.

DSC_1057 (Custom)

Jag försökte styra upp någonslags fotografering av hela familjen i vår trädgård men de flesta bilder ser ut typ såhär. Med två av fyra personer med i bild. Dessutom hann Guldklimpen byta kläder då hon ville ha skjorta som pappa istället för klänning som mamma men det går ju lika bra det.

Huvudsaken är att de får vara precis som de vill och tillåts ge uttryck för det.

Att dra till torpet igen

DSC_0941 (Custom)

Vi har haft en ganska hektisk morgon här hemma i vår familj, precis som det alltid blir när det är skoldag för Guldklimpen och barnen vill leka istället för att blir iordningfixade till en särskild tidpunkt. Känns det igen kanske? Jag minns själv när jag var i skolåldern och inte alls ville gå upp utan bara ligga under mjuka täcken och halvsova i evigheter, då var ju föräldrarnas tjat om att behöva stiga upp i tid en riktig pina.

Och nu är en där själv alltså, på tjatsidan, hur gick det till?

I dag ska jag och lillebror dra ut till torpet igen. På hans önskan faktiskt. Jag frågade i morse vad han ville göra i dag och då var det självklara svaret, till torpet mamma, det är mysigt där. Alltså bästa! Och ja det ÄR mysigt där. I går efter att jag förvissat mig om att kräksjukan bara var ett kaskadkräk på morgonen, på drog vi ut till torpet för att så lite persiljefrö, testa nya bästa trädgårdsredskapen för barnen från Lovelly (en liten tävling på det kommer snart upp), städa upp ett blomsterland utanför vedboden och samla ihop gräsklipp att ha som täckodling till grönsakslandet (det får bli ett eget inlägg framöver).

I dag tänkte jag ge mig på att få upp några skojiga saker för barnen i träden. Vi har en trästege, en trägunga och ett par romerska ringar liggandes som gör sig bättre dinglandes i något träd än liggandes i ett hörn och samla damm.

Så det är dagsplanen för den här just nu föräldrarledigledigpåheltidmamman.

Vad hittar ni själva på?

crossed arrows copy (Small)

Kräkonsdag, fransväskor och jordade barn

I dag var det tänkt att jag och lillebror skulle packa bilen full med jordgubbsplantor för att åka ut till torpet och plantera ett av landen fulla med sådant som kan mätta sommarpigga barfotabarn. Men efter en morgon med en väldigt trött lillebror så kaskadkräkte han ner halva vardagsrummet och magsjukan är ett faktum. Så istället sitter vi i skinnfåtöljer (lätta att torka kräk ifrån tänker jag) tittar på film och jag försöker att bota min skrivklåda lite. Bloggen har ju verkligen fått stå tillbaka nu när det händer så mycket annat i livet med renoveringar och förberedelser för skolbyte för Guldklimpen och allt är ju så livsomvälvande för barnen så de har tappat fotfästet lite. Som vi alla vet så är ju barn känsliga för förändringar och då adopterade barn i synnerhet. Så ja, det är ett lite kaotiskt liv med mycket känslor som vi lever i just nu.

Som alltid annars så blir det ju bättre sedan.

Vi gör ju den här stora flytten nu för att barnen och så även vi, ska få ett mer harmoniskt liv framöver.  Med den jordande naturen direkt utanför dörren, med alla släktingar runt knuten och med en liten stabil skola som ser individen och dess unika behov. Det är redan så uppenbart hur mycket mer harmoniska de där två små blir ute i torpet med en gigantisk trädgård att härja i.

Untitled-1 copy

Och lite såhär ser jag ut nuförtiden. Med en nyfyndad fransväskan som är så mycket jag och med en sommarhatt att skugga solen med. Jag har gått ifrån att vara en shopoholic till att inte handla kläder alls på ett år till att numera ha ett ganska sunt klädkonto. Med en bas av ekokläder uppblandat med sådant som kommer ifrån lågbudgetkedjorna. Jag försöker att hitta en balans i allt det där från att inte ha tänkt på hållbarheten hos kläder alls till att bara handla hållbara kläder till att komma fram till att det är okej att handla lite blandat men med ett medvetet tänk. Jag är lite sådan, blir ganska extrem om jag har fått för mig något, så då blir utmaningen att försöka bli balanserad istället. Ni vet, var och en blir ju salig på sin tro.

Så som alltid så är det den där jordade balansen som jag strävar efter och det är väl precis det som är det absolut svåraste i livet. Att hitta balans i allt man gör.

I badrumsrenoveringstankar

Ja som ni nog förstår så kretsar mycket kring renoveringen av torpet just nu och det allra första som vi ska börja med är ju badrummet. Just nu har vi rivit ut det torrdasset som var där och det förrådet som låg strax jämte samt mellanväggen som skiljde dessa rum åt. Så kvar är stommen till det som en gång var ett stall åt en ko och kalv och som inom sinom tid ska bli vårt drömmars badrum. I förra veckan bokade vi in hantverkare som alltså ska göra badrummet och tvättstugan. Vi har även haft en grävare ute som har grävt provgrop för infiltrationen samt haft kommunen ute på besök som har tittat på detta och en ansökan är inskickad för avlopp, infiltration och septitank. Jag har dessutom varit i kontakt med kommunen för att få reda på vad som gäller för c-märkta hus och vad vi får och inte får göra vid en renovering. Nya vinterisolerade ledningar skall även dras in från brunnen, vi ska installera en större varmvattenberedare och ackumulatortank. Så ja, det är ganska mycket att tänka på i dessa badrumsrenoveringstankar och inte bara allt det där estetiska som ju är det som är den roliga delen men som ändå är det som upptar mina tankar mest.

För när vi började prata och tänka renovering så var badrummet en av de saker som jag bara direkt visste hur jag ville ha det. Jag tänker marockanskt på golvet, badkar med tassar och liggande råspont på väggarna. Sedan hittade vi en gammal skänk i förrådet som jag är väldigt sugen på att slipa ner, måla om och sätta på ett handfat, men där får jag lite se hur mycket tid jag har över för detta sidoprojekt. Dessutom har vi en gammal guldram hängandes på väggen som vi använde på vårt bröllop att fotografera alla gäster i och den tänkte jag sätta spegelglas i och använda som spegel ovanför handfatet. Lite så tänker jag och jag tror verkligen att det är en stil som passar torpet som handen i handsken. Ni vet lantligt men ändå med lite attityd, mjukt men inte för mesigt. Jag som dessutom inte är rustad med något tålamod att tala om tycker att det hade varit praktiskt om hantverkarna hade börjat med det här typ i går men har börjar inse att allt för ha sin gilla gång.

Det är lixom bara att gilla läget.

Men alltså rackarns så snyggt det kommer att bli när det blir färdigt och som jag längtar efter ett riktigt badrum där ute.

badrum_trapanel8

Bildkälla

badrum_trapanel16

Bildkälla

voltaire(2)_601

Bildkälla