All posts by mintekopp

Att ta det som det kommer

dsc_0095-custom

Jamen hej. Här har ni mig som visst sådär plötsligt ha börjat blogga igen. Jag har ju skrivit om det här bloggandet kanske miljontals gånger tidigare och den här bloggen har minst sagt varit både fram och tillbaka under ganska många år nu. Precis som mitt liv har varit, fram och tillbaka, uppochner. Eftersom jag är en människa som påverkas sådär väldigt mycket av mina känslor och av medochmotgångar i livet så har jag så svårt att hålla någonslags fasad uppe. Jag är lixom inte sådan. Jag är spontan och ärlig. Vilket förmodligen oxå är därför som jag har ganska lätt för att spela teater, för att jag kan alla mina känslor. Jag döljer dem inte under lager av annat utan lever livet på riktigt och är inte alls bra på att spela teater i mitt eget liv, utan föredrar att göra det genuint på scen. Och som jag har skrivt tidigare så har det av förklarliga skäl varit mycket, minst sagt, de sista åren. Men jag tror att det börjar att lätta snart, jag ser de där orosmolnen sakta börjar att skingra sig och även om jag har enormt mycket att stå i just nu, så ser jag verkligen en ny vår inte allt för långt borta. Både ute såväl som inne.

Vår lägenhet ligger ute till försäljning nu, vi har minst tre inbokade visningar helgerna framöver och sedan efter det så har vi några månader av renovering till här i vårt 1800-tals torp innan vi flyttar hit permanent och på riktigt. Ett boende mina vänner, på landet med två fantastiska barn och min underbara man. Mer än vad jag någonsin skulle kunna önska mig av livet, eller ana att det hade i beredskap för mig, för några år sedan.

Efter några intensiva år så hoppas jag snart hitta det där lugnet som jag så länge har sökt och strävat efter. Här ute på landet i vårt vingelvangelhus med skogen inpå knuten och havets vyer på bara några minuters promenadavstånd så känns det mer verkligt än på länge. Kanske är det så som jag så länge har trott, att utan dalar så finns det heller inga toppar och tvärt om. Jag tänker att livet är så, att det måste få vara tungt ett tag för att sedan återigen kunna vara ljusare och mindre strävt.

Jag tänker att vi pratar för lite om det tunga i livet, det svåra och det som tar emot. det är så himla mycket ”happy land” på Instagram, på bloggar och på alla sociala medier att jag nästan vill spy på det. Det där perfekta livet som lixom inte finns på riktigt och som vi nästan stressas ihjäl utav. Jag uppskattar  verkligen vackra bilder, vackra kläder och tilltalande miljöer men jag vill att livet ska vara på riktigt, ni vet både glatt, vackert, strävt och skevt. Vi behöver alla delarna, inte bara det där rosaskimrande och glittrande.

Såja, här har ni alltså mig igen, tillbaka på bloggen som det verkar. Jag tar det som det kommer helt enkelt, med bloggen och med livet och precis så som jag hoppas att ni alla andra gör. Min tanke är just nu att börja blogga igen, om livet vill, vill säga. Det enda jag kan lova er är att inte alls uppdatera en gång om dagen utan när tillfälle i livet ges och när fingrarna behöver skriva oss sig.

På återseende kära ni.

Regnblask, blåst och en ledig onsdag

dsc_0362-custom

Onsdagar betyder ledig dag för mig och så även för sonen som alltså även han är hemma och skrotar runt med mig. Det är en ren fröjd att ha en ledig dag sådär mitt i veckan och att jobba 75 % är nog något som jag skulle kunna göra resten av mitt yrkesverksamma liv. För att få tid för återhämtning, tid för barnen, tid för mig själv, tid för allt som ligger mig varmt om hjärtat.

I dag blåser det storm här i västkuststaden och vi sitter inne i torpet och myser. I trädgården kan jag höra havet som ryter en bit bort och marken är full av snöslask som blir till gyttja under vinterkängorna. Det viner och knakar i vårt gamla 1800-tals hus och det är svårt att hålla värmen härinne även om elementen jobbar på för fullt och kaminen sprakar i bakgrunden. Lite av charmen med gamla hus såklart men en tilläggsisoleringen när vi byter fasaden till sommaren ligger nog inte så långt borta, om jag säger så.

dsc_0372-custom

Förutom att försöka hålla stormvindarna utomhus och värmen inomhus så har jag och barnen nästan alltid samma rutin på Onsdagarna. De mår som sagt bra av rutiner och fyrkantighet även om jag hellre föredrar det där spontana och oplanerade. En mix av det där är väl förmodligen det bästa, lite spontant med grunden i fasta rutiner. I alla fall så är det bananplättar, lek med legodjur som rymmer ut i skogen till friheten (alltid precis samma lek, viktigt det där) och en stunds filmtittande innan vi alla tillsammans lagar kvällsmat. I vanliga fall brukar vi starta upp med en rask hundpromenad direkt efter jag har plockat upp dottern från skolan men just i dag hoppade vi över den punkten på schemat. Efter att tillsammans ha röstat emot oväderspromenad för att istället börja med det där filmmyset.

Och det gick ju bra det oxå. Vad hittar ni själva på i detta höstoväder med januarisnö?

En väldigt tidig Måndag

dsc_0359-custom

God morgon på er! I dag sparkar vi igång den stora verkligheten igen och jag passar på att gå upp klockan fem för att äta grötfrukost, beställa födelsedagspresent till den snart åttaåriga dottern, betala några räkningar och rasta vovven. Första jobbdagen som jag vaknar i torpet och vet lixom inte riktigt när jag ska ge mig av på morgonen för att komma i tid i halkan till sjukhuskläder och fotriktiga skor. Men det ger sig.

SÅ fantastiskt skönt att vara tillbaka i fyrkantigheten och de fasta ramarna igen i alla fall. Barnen behöver det och behöver de det så behöver även jag.

Hoppas att ni alla får en förträfflig Måndag. På återseende.

Ett silvrigt hjorthuvud

dsc_0320-custom

Jag tycker att det är så en häftig inredningsdetalj att ha olika typer av djurhorn på väggarna. Eftersom jag inte vill köpa några slags djurprodukter utan att med 100% säkerhet veta att djuren har levt bra liv med ett värdigt slut så har jag helt enkelt inte införskaffat något riktigt sådant. Men så sprang jag på detta coola hjorthuvudet i papier maché på Panduro nu i mellandagarna för en blygsam summa av 85 riksdaler och kunde absolut inte stå emot. Så det fick följa med hem tillsammans med en burk silversprayfärg. Och i dag då så fick hjorttrofén byta färg från pappersbrunsmurrig till vintersilvrig.

dsc_0350-custom

Älskar sådanahär lätta pysselprojekt som får mig att kicka igång kreativitetsådran och som är bra att smyga in mellan pulkaåkning och  söndagsmiddag. Nu står hjorthuvudet på tork i köket och jag funderar på om en hall eller ett kök skulle må bäst att ett papier maché huvud i silver. Återstå att se helt enkelt.

Kylslagna ledighetsdagar

dsc_0297-custom

Kylan biter tag även i oss västkustbor denna kylslagna trettondag och vi vaknar för andra dagen i rad utan kallvatten i köket här i vårt lilla gudsförgätna torp. Vi bor här nu mellan fotografering och visning för att liksom inte stöka till den där perfekta införvisningenstädningen i vår lägenhet. Ni vet den som inte är på riktigt utan bara ett visningsexemplar av ens verkliga liv. Gillar visserligen att styla men ogillar skarpt allt det där tillkonstlade som inte är på riktigt utan bara för att höja marknadsvärdet på saker och ting. Men det är ju så vårt samhälle ser ut nu för tiden, det är så mycket yta och allt mindre tyngd i det mesta.

dsc_0311-custom

Trots att vårt lilla torp inte på långa vägar har alla de där bekvämligheter som jag egentligen önskar mig av ett boende, så är jag mer harmonisk här än i vår fullutrustade lägenhet i stan. Och kanske är det just det som gör det, det operfekta och ofullkomliga. Där den värmande elden i eldstaden blir viktigt för att hålla värmen om kvällarna och där kampen för att inte få vattenledningarna att frysa gör att jag hittar tillbaka till något ursprungligt i mig. Och det är nog precis det som jag behöver. Som jag tror att vi alla behöver. Det jordade och ursprungliga. Marken, elden, vattnet och stjärnorna.

dsc_0298-customdsc_0300-custom

Efter en kopp kaffe, en äggmacka och en eld som sakta värmer upp vardagsrummet så är hela familjen snart redo för att ge oss ut i ett krispigt vinterlandskap (minus snö tyvärr) för att andas lite frisk luft och rasta av oss lite. Till kvällen kommer några vänner till oss hit och vi ska äta köttgryta med knödel, en rätt som har följt med oss efter våra vistelser i Tjeckien och som uppskattas mycket av barnen. Att fylla Torpet med mustiga grytor och fulla bord är nog det allra bästa sättet att göra om ett gammalt torp till ett ställe att kalla hemma.

dsc_0313-customdsc_0305-custom

Att vara en synnerligen oaktiv bloggerska och stolt över det

Ja, bloggen faller i glömska mellan varven och jag minns knappt hur länge sedan det var jag bloggade här senast. Tills jag blev påmind av en vän förra helgen att hörru, nu har jag gått in på din blogg varje kväll under 1,5 månads tid och där kommer inga nya inlägg. Vad har hänt?

Ja, vad har hänt?

Det som har hänt är nog framförallt att jag prioriterar annorlunda. För några år sedan så ville jag hinna med allt, framförallt så satte jag upp målet för mig själv att blogga en gång om dagen och hade en önskan om att nå ut till den stora massan, få en välbesökt blogg och kanske till någon viss del kunna jobba med bloggandet. Men vet ni, det var aldrig för mig, jag inser det nu. Jag hamnade i en utmattningsdepression precis när vi kommit hem med våra små skatter, efter att i något år helt har kört slut på mig själv med IVF-behandlingar, en synnerligen tärande adoptionsprocess, heltidsjobb, uppstart av ett företag (karmaljus ni vet) samtidigt som jag skulle blogga en gång om dagen och var med i en teateruppsättning. Ni vet jag flydde, från mina känslor, mina tankar och orkade inte riktigt ta tag i mig själv. I stället sprang jag, allt vad jag kunde ända tills jag kraschade. Det är nog inte många som förstod hur dåligt jag egentligen mådde, men när vi precis hade kommit hem med vår son så låg jag mest här hemma i sängen och grät. Jag gick till en läkare för jag trodde att jag var deprimerad men hon tittade bara på mig med stora ögon och sa, men vännen du är ju helt slut. Hon jämförde mig med en ballong som höll på att spricka. Hon ville skriva ut en massa tabletter men jag vägrade för jag tror inte på sådant (och alla får tro vad man vill)  jag ville istället gå hos en kbt-terapeut och fick en tid redan veckan därpå. Jag tyckte att hon vara bra och gick dit för samtal ett par gånger, men sedan sa hon tack och adjö och tyckte att det var bra så. Hon alltså och inte jag. Så jag bestämde mig för att inte söka mer hjälp utan istället börja meditera och söka inåt för att få de svaren jag sökte och för att hitta kraft.

Jag klandrade mig själv för att vara en urdålig mamma med noll energi till våra två precis nyhemkomna barn, samtidigt som det inte gick att be om att få hjälp med barnen av någon annan eftersom det kunde störa anknytningen. Samtidigt strulade dottern skola, hon fick den sämsta lärare i en stökig organisation och jag vantrivdes med att bo här inne i stan. Jag ville bara fly ut på landet, till lugnet och naturen och inte träffa en enda människa på år och dar.

Så nu när jag äntligen börjar komma på fötter igen, barnen har hamnat på de bästa tänkbara dagis/skola och vi har köpt vårt torp, så är jag så innerligt rädd om min energi och min tid. Jag vägrar falla tillbaka i de där destruktiva vanorna igen. Så tills jag har hittat en bra balans i allt det där så blir det ganska glest mellan inläggen här och det är precis så det kanske kommer fortsätta att vara. Eller så hittar jag ett bloggflow som inte stressar mig och det kanske dyker upp mängder med inlägg framöver.

Men vet ni, jag saknar det. Jag saknar orden, fotografierna och er.

Jag har alltså inte slutat blogga, det är bara glest mellan inläggen för att jag prioriterar annorlunda och det är jag tamejkatten stolt över.

Att återigen kunna andas

DSC_1169 (Custom)

September, en av mina bästa månader faktiskt. När lugnet återigen har lagt sig, luften blir krispigare och högre, naturens skafferier bjuder på godsaker, höstkoftan åker på lite tidigare på kvällarna och stearinljusen återigen ställs fram. Visst jag älskar sommaren, verkligen, framförallt solljuset och tillförseln av D-vitamin. Jag älskar grillkvällar i goda vänners lag, kvällsdopp på stranden och ljuva sommarklänningar. Men jag har oxå kommit på att hettan, ljuset och värmen gör mig lite illa till mods. Sommaren är lite för hetsig för mig, med solens hetta och människor precis överallt. Framförallt när man nu bor i en sommarstad såsom jag gör.

DSC_1162 (Custom)

Sommaren har kanske varit extra tung i år oxå då jag har oroat mig för Guldklimpens flytt till ny skola och för lillebrors start på dagis. Ni vet innan allting klaffar. Nu är inskolningarna färdiga och båda trivs som fisken i vattnet. Det i sig är en så stor lättnad så jag vet inte vad. Så nu är vi återigen i de där rutinerna som jag tidigare har avskytt så mycket, när livet är inrutat och fyrkantigt men just i år så kommer fyrkantigheten som en befrielse. Barnen behöver det och tydligen jag oxå. Efter 2,5 år som hemmamamma (sista året har jag iof jobbat 50%) så kommer hösten, rutinerna och jobbet som en välkommen nystart för mig.

DSC_1155 (Custom)

Den där klumpen av ångest inför barnens flytt börjar så sakteliga att lätta ifrån mitt bröst. Renoveringen av torpet flyter på bättre än vad jag någonsin hade hoppats, framförallt eftersom vi hela tiden hittar små skatter dolt under lager av påbyggnad såsom gamla genuina trägolv och vackra gamla bjälkar i tak och väggar. Det har varit många skeptiker ute och tittat på torpet, många tycker att vi är galna som tar på oss ett så stort projekt. Så nu bjuder jag bara ut de där som är positiva, de som kan se bortanför allt det där skavda och som ser det vi ser, potentialen. Ett beslut som även det har lättat mitt hjärta och gör att jag kan andas lättare igen. För ni vet när man själv är nedsatt rent energimässigt så tar de där skeptikerna kål på en och suger ut det där sista av ens egna reserver.

DSC_1157 (Custom)

Så, september alltså. En välkommen, fyrkantig, krispig månad som i år föder energi, kreativitet och bjuder in till långa promenader i skog och mark. Dessutom ska jag äntligen göra något för mig själv veckovis igen, en ny teaterhöst drar igång och det ser jag fram emot sådär fantastiskt mycket.

September, en månad att återigen kunna andas i.

Ett renoverat sovrum

Så sprang sommaren förbi med torprenovering, installation av avlopp, trädgårdsröj, strandhäng, grillkvällar och mycket annat. Vi har kommit förvånansvärt lång i renoveringen ändå men så har vi oxå haft hantverkare på plats i stort sett hela sommaren. Vilket har resulterat i att det har varit en hejdundrande röra där ute så vi har inte riktigt kunnat njuta av torpet på det härliga sommaravslappnade vis som jag först trodde att vi skulle kunna göra, å andra sidan så har vi nu ett färdigt badrum, ett avlopp, ett färdigt vardagsrum, ett färdigt sovrum, renoverade fönster och en halvfärdig hall.

Till på köpet så har barnen skolats in på dagis respektive skola/fritids därvisåsmåningomskabo och båda trivs SÅ bra så jag vågar knappt skriva det. Och det är ju såklart det allra viktigaste, att de trivs och mår bra.

Jag tänker att ni säkert är lite nyfikna och vill se lite bilder på torpet och allt det där som vi har ägnat sommaren åt. Så här kommer lite före, undertiden och efterbilder på det där lilla sovrummet på nedervåningen. Ett rum som jag och mannen tänkte ha som vårt sovrum framöver även om det säkert bara är runt 8-10 kvm stort. Så är det nämligen med de där rummen i torpet, de är små men otroligt charmiga.

17715843 (Custom)

Mäklarbilden som jag har visat tidigare och ungefär på pricken som det såg ut när vi tog över torpet. Tapeterna hade spruckit på ganska många ställen, taket var i stort behov av renovering och på golvet låg en plastmatta som jag bara ville riva ut på direkten.

DSC_0667 (Custom)

Här har målaren börjat riva tapeter, flera lager med tapeter och underst så tittar orginaltapeten från 1800-talet fram. Någon brunaktig sak med gulddetaljer på, väldigt vacker. Här ser ni oxå golvet lite bättre.

DSC_0698 (Custom)

Nu är bara originaltapeten kvar och jag har även dragit bort plastmattan och hittade där under ett spännande mönster på masonitskivorna. I hörnen av rummen fanns det bruna stolpar som var övertapetserade massor med gången och som jag bestämde mig för att jag ville behålla, med lite tapetrester på och allt. Har man ett gammal hus så har man tänker jag och då är det ju supercharmigt att kunna visa en del av dess historia sådär på några gamla hörnstolpar. Dessutom är perfekt ganska tråkigt och operfekt betydligt roligare.

DSC_0771 (Custom)

Här ser ni gamla tapeterlager i ett av hörnen. Otroligt vackra tapeter i rött, grönt, gult och blått och betydligt mer sorglöst och busigt än dagens vita hem. Verkligen något att inspireras av. Jag blev dessutom så glad att den tapeten som vi valde att tapetsera rummet med, precis samma gröna nyans hittade jag på en av de tapeter som tidigare har suttit i det rummet, så det känns verkligen som att vi valde rätt tapet.

DSC_1134 (Custom)

Och här, ja här är trägolven framdragna och slipade, väggarna är tapetserade med den vackraste harlequintapeten och taket, fönstret och alla listor är målade. Nu fattas det bara en massa inredning och så är saken biff.

Och jag älskar det där lilla sovrummet, att själv få bestämma på pricken allt från grunden det är något alldeles nytt för mig och så roligt att jag mellan varven nästan går bananas. Det är verkligen superkul att renovera att gammal hus eftersom inget blir som man tänker från början eftersom det hela tiden dyker upp en massa konstigheter, vilket inte alls betyder att det blir sämre utan bara roligare, mer kreativt och mycket mer lustfullt.

Fortsättning följer..

Familjepromenader och semesternedräkning

DSC_0707 (Custom) DSC_0718 (Custom)

Även om mina alldeles egna långpromenader tyvärr har fått stå tillbaka de senaste månaderna för annat, så har vi äntligen återupptagit våra familjepromenader. Långa promenader i naturen är ju lite av mitt livselixir och jag märker även på barnen hur otroligt jordade de blir av att få springa av sig all den där överskottsenergin i naturens lugnande famn. Vi åker dagligen ut till torpet för att inspektera arbetet och i går så passade vi på att ta en promenad däromkring. Det är ju mina barndomsstigar som jag har ridit på sedan jag hade min första ponny, så jag känner till varje träd och vet var man kan hitta dignande körsbärsträd på vägen.

Jag älskar naturens skiftningar och nu när sommaren har gått in i en annan fas så vajar sädesfälten sådär mjukt och följsamt längst stigarna där vi går. Jag jobbar två dagar till och sedan har jag semester i fyra veckor + fyra veckors föräldrarledighet och oavsett väder så är det bland annat det här som jag tänker att mina semesterdagar ska innehålla. Dagliga promenader för att rasta familjen och andas frisk lantluft.

Rumsrent – boktips i jakten på en miljövänligare renovering

DSC_0719 (Custom)

Min innerliga önskan nu när vi renoverar torpet är att vi ska försöka göra det på ett så miljövänligt sätt som möjligt. Men det är verkligen en sådan djungel när man väl ger sig i kast med att renovera ett hus från grunden så som vi gör. Till på köpet så har alla hantverkare som jag har stött på skakat lite lätt på huvudet och tyckt att jag är smått galen när jag lägger fram mina önskningar om miljövänlig isolering och överlag en så miljövänlig renovering som möjligt. Nixpix här används det de material som de är vana vid och inget annat och dessutom så är det ju SÅ dyrt säger alla. Så badrumsrenoveringen får helt enkelt bli på ett alldeles vanligt vis eftersom vi behöver få ett badrum färdigt snabbt,  men vi har köpt en hel del grejer på blocket eftersom jag verkligen inte tycker att allt bör vara nytt utan att det redan använda och älskade har mer karaktär och sätter ju samtidigt ett mindre avtryck på vår jord, winwin. Det enda som jag verkligen har kunnat påverka är vilken färg som målaren använder sig utav och det blev linoljefärg på min önskan. Tänkte framöver även testa äggtempera och fler sorters kalkfärg, miljövänliga allihop.

I den fortsatta renoveringen så känner jag att jag behöver mer kött på benen i mina diskussioner med hantverkarna, så jag tänkte helt enkelt läsa på så att jag vet lite mer vad jag pratar om. Därför blev jag så glad när jag hittade den här boken häromdagen med praktiska tips och råd. Såhär skriver författaren: För den som är mitt uppe i ett renoveringsprojekt är det svårt att navigera bland alla produkter och material. Det är lätt hänt att en försäljare eller snickare – som förespråkar ett snabbt, effektivt och lättarbetat material – får sin vilja fram. Vill det sig illa betyder det att vi tackar ja till hormonpåverkade ftalater i plastgolv, allergiframkallande biocider i målarfärg eller nanopartiklar som ingen riktigt vet hur de påverkar vår hälsa på sikt. Jag köpte min bok här.

Jamen ni hör ju, passar mig som handen i handsken. Här ska läsas på och jag ska skanna av marknaden ordentligt i jakt på sådant som är så snällt som möjligt både för oss som ska bo i huset och för moder jord.

Det blir spännande det här.

En Söndag till att gräva och kratta

DSC_0685 (Custom)

I går ägnade jag i princip hela dagen ute vid torpet med att kratta och skyffla igen de där gigantiska gångarna som vi grävt för avlopp och vatten. Min pappa hade varit där tidigare på förmiddagen med grävskopan för att täcka igen det allra mesta för att sedan låta mig ta över och göra finarbetet. Men alltså jösses så tungt det var, jag krattade och skyfflade jord i fem timmar för att sedan plocka sten i ytterligare en timme. Men oj så skönt det är när det börjar att se ut som vanligt igen. Jag mår själsligt dåligt när det är så rörigt och uppgrävt som det har varit där ute de sista veckorna. När renoveringen är i nedbrytningsfasen snarare än i uppbyggnadsfasen, det är ju där vi har varit ett litet tag nu och jag har verkligen undrat om det någonsin kommer att se okej ut igen.

Även badrummet är numera i uppbyggnadsfasen och under veckan så kommer träpanelen upp och där ska läggas kakel och klinkers. Det blir ett litet badrum med lågt i tak och vi har valt att sätta in ett större fönster än det som finns där i dag, tänker att badrummet kommer att kännas större på så sätt. Gissa om jag är spänd på att få allt det där på plats för att se om det blir så som jag har tänkt mig. Vaknade mitt i natten i natt av att ha drömt mardrömmar om träpaneler, alltså jösses vad den här renoveringen har försatt mig i beslutsångest. Visst jag vet ju i stort sett hur jag vill ha det men vitt kakel finns ju lixom i hundra vita nyanser och storlekar och träpanel finns ju i en mängd olika utförande den oxå. Dagens i-landsproblem alltså.

Yogafestival och kombucha

För någon vecka sedan när jag och Guldklimpen var nere på stan för frisörbesök och sushilunch så vandrade vi nyfiket inom parken som ligger alldeles i närheten av vårt sushiställe. För inget går förbi varken mig eller min nyfikna lilla dotter och eftersom parken var osedvanligt full av tält luktade det spännande marknad eller något annat intressant lång väg. Så gissa om jag blev glatt överraskad när den första vi pratar med är en målare som enbart använder sig av ekologiska färger och i vagnen bortanför så säljs det rawfood för glatta livet. Vi hade ramlat rakt in i Halmstads första yogafestival som helt hade gått mig förbi om det inte vore för det där sushibesöket. Jag som har som någonslags årsmål att börja med yoga typ i går samlade på mig lite nyttig information om sommarens yogaprogam och pratade även med någon trevlig yogalärare som undervisar yoga en gång i veckan uppe på Galgberget under sommaren för föräldrar med barn.

DSC_0297 (Custom)

Hade det inte varit för att det ösregnade eller för att dottern ville hem och visa sin nya frisyr för resten av familjen så hade jag kunnat stanna ett bra tag till och samspråka med sådana som inspirerar mig. Det sista stället vi stannade på var tältet som den gröna matkassen hade. Ett företag som levererar matkassar som är 100% vegetariska och 90% eko direkt till dörren i landets större städer och som kommer till Halmstad till hösten. Jag passade på att köpa på mig ett gäng lyxiga dadlar, en flaska Kombucha och kokosnutella. Kombutcha har jag hört talas om innan men aldrig provat. Det är ett sötat te som har fått jäsa och som blir en syrlig vinägeraktig dryck. Den sägs ha en renande och avgiftande effekt på kroppen samtidigt som den förbättrar matsmältningen pga en levande bakteriekultur. Det är en pribiotisk dryck som sägs motverka svampen candida i kroppen till på köpet innehåller den ett gäng b-vitaminer som behövs för att ge fint hår, hy och naglar. Spännande värre tänker jag.

DSC_0682 (Custom)

I alla fall så hällde jag upp ett glas Kombucha till mig i går kväll när jag och lillebror avnjöt lax och nypotatis och jisses så god den är. Oavsett sina nyttiga egenskaper eller inte så föll den mig verkligen i smaken och kommer att blir en ny följeslagare här hemma. Fermenterat te alltså, det är grejer det. Någon annan som har provat?

Den inre rösten

DSC_0633 (Custom)Jag tänker ofta på hur svårt det faktiskt är att följa sin egen inre röst i dagens samhälle. Det finns så många som vill knäppa andra på näsan, som vill besserwissa sig mäktiga och som vill tala om hur andra ska leva sina liv. Jantelagen och samhället som gärna vill fösa in oss alla i samma smala, fyrkantiga boxar och så mycket enklare det är att bara följa strömmen än att simma motströms. När det gäller det mesta faktiskt. Av just den anledningen är jag smått allergisk mot alla råd som jag får ifrån andra, om jag inte själv ber om dem då förstås. Jag tror inte på goda råd ifrån andra utan jag tror istället på att följa sin egen magkänsla, sin egen röst. Ni vet den som inte är så lätt att höra om bruset utifrån är för högt. Den som alltid talar om vad som är bäst för just dig och som är just din vägvisare och kompass här i livet. Inte egot utan den där gnistan i dig som har kontakt med ditt högre jag och har en gudomlig glöd istället för den svärta tärande som egot besitter.

Jag tappar själv bort min inre röst ibland, när tempot i livet blir för högt och när andras behov går före mina egna under alltför lång tid. Och det är under de perioderna i livet som jag alltid mår som allra sämst, som jag fattar de sämsta besluten och som felprioriteringarna kommer som ett brev på posten. Av precis den anledningen är jag så enormt rädd om min egentid. Ni vet de där stunderna på dagen som jag har bara för mig själv. När jag kan känna in min kropp, hur den mår och vad min egen inre röst säger mig. Tvingas jag välja mellan sociala aktiviteter och en stunds egentid så är valet ganska enkelt för mig, jag försöker att lyssna när den inre rösten kallar numera.

Jag tror det är av precis den anledningen som jag dras till människor som väljer att leva lite annorlunda liv. Jag förförs inte av snabba bilar och lyxiga hem utan tycker att det är enormt spännande med annorlunda livsval eftersom det kräver så mycket mer av en människa än att följa den breda upptrampade stigen. Att trampa upp egna stigar kräver ju så mycket mer mod, energi och en bättre kompass än att följa den där asfalterade motorvägen av jantelag. Kan vi inte bara stötta varandra i alla tokigheter och försöka lägga energin på att utveckla oss själv istället för att berätta hur alla andra ska leva sina liv?

Så tänker jag, hur tänker du?

A vintage book – tapetkärlek

Vi håller som bäst på att välja tapeter till de där två små sovrummen och vardagsrummet i torpet. Det är den delen av huset som har varit bostadshus allra längst och som har sådär små rum med lågt i tak och som är sådär charmiga att jag nästan smäller av. Målaren/tapetseraren, som är min kusins man, har börjar riva tapet och dra bort matta i det större av de där två sovrummen. Tyvärr har vi fått aningar om att det kanske finns trämask i en av de bärande bjälkarna där, vilket vi verkligen inte hoppas stämmer men detta ska snickaren undersöka under morgondagen (som sagt MÅNGA överraskningar i gamla hus), under tiden så avvaktar vi lite med detta rum och låter honom gå på det mindre av de två rummen.

DSC_0667 (Custom)

Här ser ni originaltapeten i det större av de två små sovrummen.

I alla fall så börjar vi nu närma oss val av tapeter i alla de där tre rummen. Jag har bott i ett alldeles supervitt hem nu i sex års tid och känner verkligen en stark längtan efter lite färg och mönster. Dessutom så tror jag att dessa små gamla rum gör sig bäst i tapet.

DSC_0676 (Custom)

I går så sprang jag då på denna härliga kollektion från Borås tapeter som tydligen kom ut någon gång i slutet på förra året och som består av ett gäng pastelliga, lite gammaldags tapeter som verkligen föll mig i smaken. Jag vill gärna att det ska vara en känsla ifrån förr men ändå med en modern touch.

DSC_0678 (Custom)

Jag föll pladask för den här harlequin-tapeten som är lite dov och skrovlig, inte sådär skarpt pastellig som de andra varianterna utan lite ”äldre” i känslan. Svårt att se på min bild tyvärr, syns bättre här.

DSC_0680 (Custom)

Den här tycker jag oxå är snygg, lite milt pastellig men ändå mjuk och dov med ett mönster som jag tror kan passa i torpet. Ja men jag gillar nog alla tapater i den där kollektionen tror jag, så det blir ur en pärm som allting skall väljas. Älskar verkligen den här delen av renoveringen, den där man bara kan frossa i mönster, färger och drömma sig bort.

Fortsättning följer…

När familjen återigen är komplett

DSC_1074 copy (Custom)

Jamen vi fick ju hämta hem vår lilla lurviga i går och det är ju SÅ underbart att ha henne här hemma igen. För ingenting är sig likt utan henne, så är det bara, vi i familjen har alla saknat henne på olika sätt. Den där busiga, intensiva, otroligt snälla och alltid lika kärleksfulla lilla vovven.

I går strax efter lunch fick hon komma hem. Hon fick dropp över natten, inget mer kräk, magen hade skött sig och det där som satt där i vägen hade åkt ut sin naturliga väg. Men å så trött hon har varit, ville knappt hälsa på oss när vi hämtade henne (ja vi övergav ju henne där på djursjukhuset så det var väl rätt åt oss kan jag tycka) och somnade sedan i min famn efter fem minuters åktur. Väl hemma så gav vi oss alla ut på promenad och efter det så sov hon precis hela eftermiddagen och kvällen i går. Säkert trött efter både magont och en övernattning på djursjukhuset.

Men äntligen så är hon här hos oss igen, vår älskade lilla lurviga och ordningen är återigen återställd.

En röra utan dess like och olika tänk

DSC_0534 (Custom)

Lite såhär ser det ut ute vid torpet just nu och då är det bara utsidan, insidan vill ni inte ens se, jag lovar. Pappa sparrisbonden fick ju lånat en grävmaskin av en kompis över midsommarhelgen, så när alla andra normalt funtade människor låg på stranden så passade vi alltså på att gräva upp stora delar av torparträdgården. För där ska ner vatten och avlopp, från brunnen till köket sedan vidare till tvättstugan där varmvattenberedaren står och tillbaka till köket igen. Ni vet att dra in vattenledningar i ett gammalt hus kände vi var en osedvanligt dålig idé, så istället har vi valt att även dra varmvattnet till köket på utsidan. Så det och tusen andra speciallösningar håller vi nu tummarna för att de funkar ungefär precis så som vi har tänkt eller kanske t.o.m bättre.

På insidan är det även där totalt kaos. Jag var där ute i går och inspekterade efter djursjukhusturen och jag ville nästan vända i dörren. Badrummet är just nu under uppbyggnad, hela hallen är ett totalt kaos, köket är även det halvt upprivet och i de små sovrummen härjar målaren och har precis rivit ner de gamla tapeterna för att därunder hitta de riktigt gamla tapeterna. Spännande värre det här.

Jag försöker se bortanför allt det där och tänker mig istället hur det ser ut när allt det där är färdigt. Ni vet när det är så färdigt att jag istället kan börja pynta, sätta dit växter, värmeljus, textilier och allt det där andra estetpillet som ju är det bästa som finns.

Men så i går igen så blev jag ju återigen varse om hur galna vissa människor tycker att vi är. Som den ena snickaren som frågade mig några gånger för mycket, varför vi inte bygger nytt istället för att totalrenovera något såhär gammalt. Alltså vad ska man svara. Att bara det faktum att han upprepade den där frågan om och om igen är ett tecken på att vi är så totalt olika människor. Att nya hus saknar den där själen som gamla hus har. Att allting inte behöver vara rakt, nytt, vitt och fräscht, utan att gammalt, vint, skevt och annorlunda oxå fungerar bra. Att jag vill bo på en stor tomt ute på landet för att kunna andas och hur katten ska jag få tag på en sådan just där vi vill bo när tomtpriserna är helt galna. Att vi inte kan, även om vi skulle vilja, riva huset för att det är c-märkt. Att det i princip råder byggstopp där torpet ligger, förutom för typ golfbanan som ligger precis jämte eftersom de har fått bygga något sjukt fult hotellkomplex även om alla bönder runtomkring med enorma marker inte alls får sälja en del av sin mark som tomter (alltså orättvisan på det). Att jag och min man faktiskt tycker att det här är ett sjukt spännande projekt (om än kostsamt, rörigt och säkert tidskrävande). Att jag faktiskt vill ha en uppväxt tomt från början och inte behöva vänta i ett flertal år på att tomten ska växa upp. Att vi faktiskt alla är olika människor, med olika behov och inte alls stöpta i samma form. Och viktigast av allt, att jag faktiskt känner att vi har hittat vårt lilla paradis på jorden med den mest magiska tomt man kan tänka sig och med ett vingelvangelhus med potentiell. Om inte annat så kan vi ju underhålla alla andra mer normalvettiga typer under tiden som vi håller på att renovera.

Räcker bra så tänker jag.

 

Med en familjemedlem på djursjukhus

DSC_0196 (Custom)Ni vet vissa dagar blir inte alls som man tänker sig från början, gårdagen var precis en sådan dag som lixom strulade till sig precis från start. Med trötta barn som sover dåligt när natten är ljus och varm, hantverkare som hade tusen frågor och vi inte alla svar, en badrumsrenoveringen som inte gick som den skulle men framförallt för att vår älskade lilla lurviga, Whilma, kräkte gång efter annan så när hon framåt förmiddagen var fortsatt hängig, skakig och varken ville äta eller dricka så fanns det inte så mycket annat att göra än att ringa djursjukhuset för en akuttid.

Och tur var det, för efter lite undersökningar, blodprover och röntgen så konstaterades det att hon hade något som satte stopp i tarmen, förmodligen ett ben som hon har hittat och tuggat i sig någonstans. Vi är väldigt försiktiga med vad vi ger henne men med en stor torparträdgård att spatsera runt i och väldiga ängar runtom, så har hon förmodligen lyckats hitta något att stoppa i sig som hon inte alls skulle.

När jag efter några timmar lämnade henne där på djursjukhuset och enbart fick med mig ett koppel hem så kändes det så fruktansvärt sorgligt. Nu är hon ju där för att få dropp och annan behandling och framförallt för att bli bättre, men å vad jobbigt det är när ens djur blir sjuka. Hon är ju nio år nu, vår lilla Whilma och jag kan inte ens föreställa mig en tid när hon inte kommer att finnas med oss längre. Det är ju så med de där älskade små familjemedlemmarna, hur mycket man än vill att de alltid ska finnas där så kommer det en tid när man måste säga adjö. Nu är vi ju inte där än, men å vad jag fasar för just den stunden. Gårdagen var precis en sådandär dag som visar hur skört allting är. Ni vet livet.

Trädgårdsredskap för barn – tävling i samarbete med Lovelly

 

DSC_0914 (Custom)

Nu när mitt trädgårdsintresse verkligen har vaknat till liv på riktigt så är det så kul att se att även barnen verkligen uppskattar att vara med i trädgården för att gräva, kratta och vattna. De fick för en tid sedan ett härligt litet trädgårdskitt ifrån Lovelly att leka loss med beståendes av en kratta, en spade och en vattenkanna. Som med alla produkter ifrån Lovellys sortiment så är även dessa giftfria och miljövänliga och till på köpet så väldigt fina.

DSC_0970 (Custom)DSC_0879 (Custom)

Vattenkannan är ju dock den självklara vinnaren om mina barn får bestämma, även om de båda älskar att hjälpa till i landet med att gräva upp maskrosor och kratta bort löv så är ju alla lekar med som inkluderar vatten alltid på topp. Lillebror han springer som en liten tok mellan brunnen och alla blomsterland och vattnar samtidigt sig själv precis lika mycket som han vattnar rabatterna.

I samarbete med Lovelly lottar jag nu ut en likadan vattenkanna som den lillebror leker med på bilderna. En röd miljövänlig vattenkanna i plåt som rymmer en liter vatten och som passar till lek både inomhus och utomhus. Kannan är tillverkat av ett litet familjeföretag som är väldigt måna om hur deras leksaker tillverkas.

För att ha möjlighet att vinna denna härliga vattenkanna så gör som följer:

1) Skriv i en kommentar till detta inlägg och svara på frågan: Var ligger Lovellys första fysiska butik? (svaret hittar du här).

2) Vill du ha extra stor chans att vinna så tipsa om tävlingen i ett inlägg på din blogg, dela inlägget på fb eller instagram, detta ger dig två lotter istället för en, skriv detta i din kommentar isf.

Tävlingen pågår t.o.m Tisdagen 28/6 kl. 21.00 och vinnaren meddelas här på bloggen dagen efter.

Inlägget är i samarbete med Lovelly.

DSC_0905 (Custom)

 

Uterumsstolar målade med Chalk Paint

Vi har just nu tusen projekt på gång samtidigt ute i torpet och eftersom nästan alla rum kräver sin insats av snickare eller målare så har jag bestämt mig för att ge mig på det enda rum som vi ska förvandla helt själva, uterummet. Det är ett litet uthus som ligger precis mitt emot huvudingången till torpet och som passar perfekt att flytta in i varma sommarkvällar när myggen blir på påflugna eller höstkvällarna när kylan börjar smyga sig på. Vi har lyckats tränga in oss 12 stycken och får alltså trots det ganska trånga utrymmet, plats ganska så många. Vilket behövs för i min familj är vi ju liksom alltid ett halvt kompani runt bordet där folk bjuder in sig själva och vi på något vis alltid lyckas bli dubbelt så många som man från början räknade med.

Eftersom allting är så otroligt oöverskådligt just nu, ni vet precis innan snickarna har börjat med badrum och tvättstuga, så behöver jag ett avgränsat projekt där jag faktiskt ser att det händer något rent estetiskt. Till skillnad från den uppgrävda trädgården som är ett rent kaos och badrummet som just nu består av gamla stallväggar och luktar jord. Alltså hallå tålamodet!

DSC_0059 (Custom)

Så, i förgår bestämde jag mig för att ge mig på de där sex trästolarna som följde med köpet och som behöver en ansiktslyftning för att passa in i den stilen som jag har tänkt mig på uterummet.

DSC_0061 (Custom)

Jag letade upp en burk av Annie Sloans chalk paint färg Duck egg blue som jag tidigare har använt till att måla en byrå till lillebrors rum och som verkligen blev en färg som jag älskar. Den är lite grönblågrå och sådär otroligt mjuk och behaglig i färgen.

DSC_0066 (Custom)

DSC_0065 (Custom)

Jag valde att inte måla om hela stolen eftersom jag tycker det är så otroligt snyggt när nederdelen av stolen får en annan färg. Först tänkte jag måla benen i vitt men valde att behålla ursprungsfärgen och jag är sjukt nöjd med resultatet. Jag har målat stolarna lite olika långt ner som ni ser på bilden ovanför, det blir lite busigare så.

DSC_0069 (Custom)

Här ser ni det färdiga resultatet när tejpen är borttagen. Tyvärr blev min färg lite grynig när jag målade stolarna vilket den inte har blivit innan. Efter att ha läst på lite om färgen så tror jag att man för bäst resultat på denna typ av stolar bör spärrgrunda innan så att färgen fäster bättre. Innan jag målade stolarna så tvättade jag dem med målartvätt för att få bort fett och smuts. För mig gör det inte så mycket att ytan blev lite ojämn på sina ställen eftersom stolarna ska stå i ett uterum. Efter att ha målat stolarna så har jag även vaxat dem för att göra färgen hållbar och vattentålig, sedan ska jag sandpappra dem en aning och sedan köra ett varv vax till. Fyra av sex stolar är färdiga och det gjorde en SÅ stor skillnad för hela känslan i uterummet. När stolarna är färdiga ska jag och syster ge oss på att måla uterummet i någon gräddvit färg som inte känns för steril utan lite mer mjuk, varm och behaglig. Som ger en inbjudande omslutande känsla istället för att kännas steril och kall såsom vissa vita färger kan göra.

Och som jag har gått och väntat och längtat efter just det här. Ett helt ställe att förvandla och göra om precis så som just vi vill ha det från grunden. Älskar verkligen känsla att ha en egen plats på vår jord där jag kan gå bananas precis som jag vill, utan att först fråga grannen om lov eller bostadrättsföreningen utan bara att köra när infallet kommer. Önskar att alla som ville kunde ha det precis så.