Jamen fattar ni, jag har fortfarande ont i halsen. Så ont att det känns som ett stort öppet sår där nere och när jag försöker mig på att prata så låter jag mer som en kedjerökande äldre man som bälgar whiskey dagarna i ända. Så i morse bestämde jag mig för att nu får det minsann vara ett slut på det här eländet, så min plan var att dra till doktorn tidigt på morgonen, för att sedan kunna proppa i mig lite antibiotika och vara hel och frisk igen redan i morgon. Men minsann, det var inte alls någon halsfluss som jag med bestämdhet trodde att det vara utan ett vanligt sketet virus som bara ska gå över av sig själv.
Jaha, kul lixom.
Jag som har en stegräknare att ta med i beräkningarna har minsann inte alls tid med att sitta här och vara orkeslös med en hals som protesterar högt över mina försök att jaga steg till tävlingen.
Så när jag ändå var där inne i staden och tyckte väldigt synd om mig själv så slank jag inom Udda Tina och köpte med mig tre små självömkningspiller i form av två armband och en liten alldeles toksöt nyckelring. Ja och genast så kändes det lite bättre.
Shopping alltså, kan ju bota vilken skranglig hals som helst (Jamen hej jag heter Agneta och är shopaholic).























