I Lördags var jag och några kollegor till mig i Malmö, för att insupa eurovisionatmosfären, strosa omkring i affärer, dricka rosévin vid kanalen och framförallt mest av allt för att gå på eurovisionfinalen. Min schlagertokiga kollega lyckades nämligen som genom ett under trilla över sex stycken biljetter för bara några veckor sedan och ja, får jag frågan om jag vill hänga med på finalen i Eurovision så säger jag självklart ja. Utan tvekan. Något sådant går ju inte att missa för allt smör i småland.

Så vid elvatiden hoppade vi på tåget till Malmö, skålade i cider, käkade medhavda brödpinnar och var allmänt superpepp för att enochenhalv timma senare hoppa av i den malmöitiska högsommarvärmen. Hela Malmö fullkomligt kokade av införkvällenfeber & vi hittade oss en liten plats vid kanalen där vi drack rosévin, målade naglarna glittriga och pratade i telefon med Falkenbergs teaterdirektör som erbjöd oss skjuts hem i sin husbil. När solen efter några timmar gjort oss vimmelkantiga av värme så hittade vi oss ett ledigt bord på lilla torg där vi käkade glass och drack kaffe. Lite för att energiboosta inför kvällen.

Vid sextiden mötte vi sedan upp våra två sista vänner på en supermysig innergård på en Italiensk restaurang. Där gick vi sedan en efter en in på toan, för att byta kläder och göra oss festfina. Jag kände mig lite som en agent i någon halvkomisk rulle som smiter in på toa för att byta identitet från svettig shoppingtjej till glittrig shlagertooka. Och ja, vi underhöll nog ungefär halva restaurangen samtidigt. Våra två eftersläntande vänner hade dessutom med sig presenter till oss alla i form av små fjärilar, varav min genast fästes i håret. Och ja, sedan satt vi där på restaurangen, tryckte i oss skaldjur och skrattade så att magen krampade. Vår kypare var minsann en glad filur och kryddade våra samtal med berättelser om vilka kändisar som faktiskt sist suttit vid vårat bord.

Sedan tog vi tåget till eurovisionområdet och fullkomligt ramlade in i de mest glitterbubbliga, febertookiga människor jag någonsin träffat. Hela området sjöd av glädje, sång, dans och utklänad. Alldeles fullkomligt underbart.

Och eftersom jag inte tog med mig min kamera på denna tripp så bjuder jag på bilder på min aprikossomriga eurovision klänning, det blinkande armband vi fick runt handleden och min lilla fjäril. Kvällens outfit med andra ord.

Och nog katten var det rätt bidrag som vann ändå. Eller vad säger ni?

I går var mannen min iväg och sjöng på bröllop och på vägen dit hämtade han upp en kasse full med saker som jag har beställt till min nya hobby (kanske kommande företag, vem vet). Så när han kom hem någongång mitt i natten ställde han fram den där kassen till mig på köksbordet och ja, nu på morgonen smög jag upp i min pyjamas och kikade och inspekterade färger.

Så i dag tänkte jag ägna några timmar åt just det, att greja vidare med min lilla hobby.

Och så har pappa sparrisbonden berättat att sparrisen minsann precis är färdig och att hans sparrisåkrar fullständigt exploderar av gröna små primörer. Och som jag har längtat efter just det. Att grilla nyskördad sparris och strössla över lite nyriven parmesanost.

Jag menar primörer, finns det något godare?

Älskade ledighet. Den ger tillfälle att njuta lite extra av våren som fullständigt exploderar utanför fönstret. Fågelkvitter, björkarna som är sådär mjukt gröna och äppelträden i trädgården som fortfarande inte har börjat blomma. Magnoliaträden på gatan som är översållade av några av de vackraste rosa blommor jag vet. Och det finns nog inget som är bättre än den tid vi har just nu.

Precis när allting sker, när livet vaknar igen och sommarplanerna ännu ligger som ett varmt täcke av bomull i magen, förväntningar och planer.

Då gör det inget att regnet öser ner lite då och då, att det dundrar och åskar, att himlen är blyertsgrå. För det känns i luften att värmen har kommit för att stanna och lika skönt känns det i kroppen när ledigheten sveper in mig i ett mjukt silkeslakan. Fyra dagar är perfekt, två dagar att verkligen varva ner för att i morse känna det där sockerdricksbubblet under huden när rastlösheten återigen kommer smygande.

Tänk vad fyra dagars ledighet kan göra med en.

Nu väntar altanen och dess blomster på lite fortsatt kärlek. och de där numera omtalade tomatplantorna skall äntligen inhandlas och planteras. Jag tror nämligen det är en fasligt bra dag för just sådant, händerna djupt i den våta jorden och att låta odlingskärleken spira.

Det är just sådana aktiviteter som gör att även jag blir jordad, stabil och lite mindre svajig.

Äntligen tillåter vädret kaffestund på morgonen i hammocken, med endast en kofta över axlarna och barfotafötter snabbt instoppade i mannens för stora gympaskor. Att sitta där ute i vårsolen med en kaffekopp i handen och hammockens sakta gungande får livsandarna att vakna till liv sådär lagom sakta och behagligt.

Lite som det alltid borde vara tidigt på morgonen.

Det bästa av allt är att jag vaknar tidigt i dag, utvilad, med vetskapen om att jag inte ska till jobbet förrän klockan slår två och att dagen i dag ska bli den varmaste på denna sidan nyår.

Efter den där morgonkoppen som varsamt väcker varje cell till liv, så satsar jag på en långpromenad i vårsolen med sällskap av Lemuren, med Maria och den snart ettårige Noel med de gosigaste bebiskinder jag vet. Sedan bär det av till Plantagen för att inhandla de där tomatplanterna som aldrig blev inhandlade i helgen. Istället kom vi hem med baden badenstolar och en uppsjö av blommor till altanen.

Vilket ju är helt okej det oxå.

Tomatplantorna kommer ju hitta hit till slut ändå, var så säkra.

I dag äter vi frukost tillsammans med bästa Alice och hennes Anders, vi äter nykokt ägg, varma frallor och uppdaterar varandra om livet. Vi skrattar åt gamla minnen, pratar om gårdagens pubkväll och planerar nya äventyr. Och Alice har lite bråttom hem eftersom hon skall träffa ett tv-team för ett stort svenskt program och för just en sådan sak kan man gå upp tidigare än vanligt på en söndag tycker jag.

Och just i dag passar det ovanligt bra att åka till närmsta blomsterland, köpa hem doftande blommor och lite gröna träd till altanen, plantera tomatplanter och leta efter kuddar och mattor i alla möjliga glada färger till altanen. Lite så tänkte jag spendera denna söndag. Och så läste jag något jäkla klokt i dagens DN där en ung kvinna sa att i NY gör man minsann inga tråkigheter på Söndagarna såsom att städa, tvätta och diska. Det görs tidigare i veckan just för att ha söndagen helt fri till att bara göra sådant som man tycker om.

Helga Söndagen helt enkelt. Vad katten hände med det egentligen?

Ni vet reflektera över veckan som gått, umgås med nära och kära, filosofera och njuta av livet. Hederlig gammal söndagsvila helt enkelt. Och jag rivstartar den med att åka till blomsteraffären och shoppa mig svettig, verkar ju vettigt…