Ekologiska sängplats till lillebror

Eftersom jag tycker att det har tagit emot att köpa saker både till Lillebror och Guldklimpen innan vi har haft dem på riktigt, så har jag oxå väntat med att inhandla sängkläder till lillebror. Just nu sover han i en resesäng som jag har lånat av en vän, kudde har han fått låna av storasyster och så använder han ett av hotellets täcken. Men nu börjar det minsann att bli läge att kika runt i lite webbutiker och som ni vet så har jag numera mina ekologiska glasögon på. Jag vill absolut inte köpa hem några sängkläder fullproppade med kemikalier till Lillebror utan letar aktivt efter sådant som är snällare mot hans lilla tvåårskropp. För mig gäller det verkligen att helt tänka om, att inte köpa första bästa på Ikea som jag brukar utan att istället först samla in lite fakta, leta upp schysta prylar och sedan jämföra vilka som är bäst för miljön och för vår lilla tvååring. Slentrianshopping som tidigare har varit ett stort nöje får numera ge vika för väl genomtänkta produktval, något som jag enbart ser som en spännande utmaning.

täcke

Jag har tillslut fastnat för kuddar och täcke från Grön Interiörs hemsida men har inte riktigt bestämt mig för om jag skall välja bomullsfyllning eller fyllning av lammull. Är det någon av er som har testat och har erfarenhet som ni vill dela med er av?

Det känns så härligt att från början kunna köpa bra saker till Lillebror, att inte behöva byta ut, slänga eller vänta tills saker och ting är utnötta utan att faktiskt kunna fylla på med schysta prylar från allra första början. Visst det kostar lite extra, det tar lite större tid men det är SÅ värt det i längden. Eftersom jag har fått skära ner avsevärt på övrig shopping både till mig själv och hemmet,med tanke på miljön och vår ansträngda ekonomiska situation (två föräldralediga som har adopterat två barn under loppet av ett år är detsamma som minst sagt ansträngd ekonomi) så lägger jag med glädje lite extra krut där det hör hemma, på medvetna, bra och miljömässiga val som står sig i längden.

Två veckor med lillebror

DSC_1001 (Custom)

I dag är det på pricken två veckor sedan lillebror flyttade in till oss och gjorde familjen komplett. Två veckor som har rusat på med vindens hastighet samtidigt som de har varit sega som sirap. Jag kan för mitt liv inte förstå att vi för enbart två veckor sedan aldrig hade träffat lillebror och hans underbara lilla personlighet. Han är redan en så självklar del av vår lilla familj och vi har alla tonat in i varandra på det mest naturliga sätt. Precis som att han bara satt där på barnhemmet och väntade på oss.

Han är verkligen en underbar liten person, alltid glad, nyfiken, busig, påhittig och kramig. Han tyr sig otroligt bra till oss och har inte en endaste gång sprungit fram till någon annan. Sista dagen i hans hemstad så besökte vi barnhemmet för att säga hej då och på barnhemmspersonalens inrådan skulle vi besöka hans avdelning för att vinka adjö till barnen där och hans gamla barnskötare. Vilket inte kändes helt okej för oss, men de propsade på så vi tänkte att okej, vi gör väl det då. Lillebror höll mig hårt, hårt i handen hela tiden och ville absolut inte gå fram för att säga hej då. Inte ens till de andra små bedårande tvååringarna som gjorde tappra försök till ett avsked. Han stod bestämd där jämte oss och visade klart och tydligt för alla vart han hörde hemma. Vilket kändes så skönt för oss men så sorgligt på något vis att vi var tvugna att utsätta honom för det där.

Efter barnhemsbesöket så har han varit sprudlande glad precis hela tiden, precis som att han nu vet att det är hos oss han skall vara. Från att på barnhemmet ha varit en inbunden lite grabb sprudlar han nu av livsglädje och är redo att upptäcka all världens skatter.

En familj, precis vad all världens barnhemsbarn behöver för att ges möjlighet att utvecklas till de där trygga och sprudlande små människor som de alla har inneboende inuti sig.

dreamcatcher copy (Small)

Upptäcka världen

DSC_0787 (Custom)

DSC_0791 (Custom)

Ja dagarna flyter på här nere och vi har varit hemifrån i lite mer än två veckor nu. Min pappa har varit på besök i fyra dagar och åker hem igen tidigt i morgon f.m och vi tycker alla att det har varit SÅ trevligt med lite besök. Guldklimpen har varit själaglad över att ha sin morfar här hos sig, vilket har gjort att hennes hemlängtan har hållits stången på att väldigt bra sätt och dessutom så har hon fått lite extra uppmärksamhet av sin morfar vilket vi alla har tyckt varit utomordentligt bra. Vi har fyllt dessa dagar med zoobesök (japp igen), restaurangbesök, vi har varit på ett köpcenter för att fylla på lillebrors klädförråd och så har vi fortsatt att utforska den tjeckiska stad som vi bor i. Lillebror har gått ifrån att vara en liten försiktig grabb till en busunge som vill upptäcka världen och det är så otroligt underbart att se. Han tar verkligen för sig av det goda i livet, han äter glatt, vill kramas, pussas, leka och kela.

Tyvärr har vi dock stött på lite problem. Vi bor just nu i en lägenhet på ett hotell precis i närheten av barnhemmet, dock har det skett ett misstag vid vår bokning så den lägenhet som vi bor i just nu är bara tillgänglig för oss fram tills på Tisdag. Vilket betyder att vi alltså måste flytta mycket snarare än vad vi trodde. Vi får inte flytta hur som helst utan måste flytta till ett boende som är godkänt av myndigheterna och dessutom måste vi få en massa dokumnet underskrivna av rätt personer innan vår flytt. Vi önskar att flytta ner till Brno igen, då vi gillar staden och då har vi dessutom nära till domstolen som vi ändå måste besöka innan vi åker hem. Just nu har vi ingen aning om vi får flytta och om det boende som vi har hittat kommer att godkännas. Vi hoppas dock på det bästa och att en flytt kommer att gå smidigt även för lillebror.

Annars har vi det bra även om den där hemlängtan började att göra sig påmind för mig i dag, när mannen skjutsade iväg min pappa till Prag och nu när vi har en flytt så nära inpå. Jag längtar efter sådana triviala saker som att kunna tvätta mina kläder, laga min egen mat och sova i min egen säng. Vilket gör att jag faktiskt blir tacksam över många veckor utomlands så att jag tvingas att inse hur rackarns bra vi har det där hemma hos oss.

Men innan vi åker hem så har vi ytterligare några veckor kvar på oss att fortsätta att utforska Tjeckien tillsammans med Guldklimpen och Lillebror. Jag gissar på fem zoobesök till innan klockan klämtar för återresa (vi har ju fortfarande inget hemresedatum). Vad tror ni?

mint feather copy (Small)

Alla under samma tak

DSC_0564 (Custom)

Ja alltså jag hade någonslags plan att jag skulle skriva ett inlägg om dagen under tiden vi är härnere, men det går ju sådär med det märker jag nu. Vi har nämligen fullt upp med att busa, leka, trösta, äta, mata och sova här nere. Jag somnar helt utmattad klockan nio på kvällarna, det tar på krafterna att bilda familj utomlands minsann.

Men vi har det så bra. Lillebror flyttade hem till oss i Fredags och allt har verkligen gått över förväntan bra. Det är en så otroligt snäll, försiktig och charmig liten grabb som i dag har börjar visa för oss att han minsann har en inneboende liten spjuver oxå. Vilket är så otroligt härligt att se. Nu när han har börjar känna oss lite så börjar han att spexa, busa och försöka få sina alldeles egna vilja igenom.

Det är så underbart att vi nu har dessa två biologiska syskon boendes under samma tak och i samma familj. Båda har dessutom börjar att släppa in varandra och börjar så sakteliga att leka. Tänk va, så fint det kan bli tillslut ändå?

arrow 3 copy (Small)

Att ha en älskad liten lillebror

DSC_0552 (2) (Custom)

I går träffade vi lillebror för allra, allra första gången och han är precis allt som vi har drömt om och lite till. En bedårande, söt liten pojke som stal våra hjärtan ifrån allra första sekund och som är precis den där lilla gossen som har saknats oss för att göra vår lilla familj så komplett som den bara kan bli.

Ett första möte som gick över förväntan bra och som i dag blev en andra dag av lek, bus och till och med några kramar och pussar. Nu längtar vi bara tills han ska få flytta in till oss för gott, för det är allt svårt för oss alla i familjen att lägga ner honom där i spjälsängen på barnhemmet och säga god natt för att sedan lämna honom där och vandra vidare hem utan honom.

Men snart så, snart flyttar han in till oss och då blir allt precis som det ska vara och lite till.

gray teepee copy (Small)

På plats i Brno

DSC_0211 (Custom)

Först och främst, tack alla ni för era härliga lyckatillhälsningar, det värmer hjärtat det är en sak som är säker.

Vi kom fram till Brno i går eftermiddag, efter många timmar i bil och dessförinnan en natt på båt. Vi hade turen att få en riktigt stor hytt i fören, så när vi vaknade klockan sex på morgonen så satte vi Guldklimpen i fönsternischen och ställde oss bakom henne för att se ut över infarten till hamnen och morgonljuset som sakta blev starkare.

I dag har vi tillbringat dagen på Zoo, ett stället som blev en riktig favorit efter vår vistelse här förra året. Höjdpunkten för dagen har varit ormarna (ja vår lilla tjej har ju en enorm kärlek till de där slingriga djuren) och hagen med getter som man fick gå in och klappa på. Brno Zoo är dessutom väldigt stort och kupperat så på köpet har vi fått en massa motion och frisk luft vilket verkligen var behövligt en dag som denna. För i morgon sätter vi oss återigen i bilen ,efter mötet med myndigheterna, för att köra rakt igenom landet till staden där lillebror bor och på Onsdag så får vi äntligen träffa vår efterlängtade son.

Och det, det är så stort så det är fortfarande helt omöjligt att ta in.

 

Snart redo för avfärd

DSC_0075 copy (Custom)

Ja, alltså om två dagar vid den här tiden befinner vi oss någonstans nere i Skåne med bilen full av packning och magen full av fjärilar. Det är inte riktigt lugnet före stormen längre utan i dag har jag för första gången känt mig riktigt stressad. Jag som trodde att vi hade löst allting med försäkringskassan i god tid har i dag återigen tillbringat ungefär en timme i telefon med dem, men lyckades få tag på en helt underbar människa som ringde upp mig igen, trots att samtalet bröts två gånger och sedan fixade allt det där sista åt oss. Så nu kan jag äntligen pusta ut, de där välbehövliga slantarna kommer efter mycket om och men trilla in på kontot även nästa månad, både för mig och mannen. Fem minuter efter samtalet med fsk så ringde vår adoptionsförmedling och meddelade att det där boendet som barnhemmet fixat åt oss inte längre fanns tillgängligt, så tja, då är det bara till att boka något annat lite kvickt och lätt sådär.

Phu.

Annars har vi haft den stora tvättdagen i dag, alla de där mängderna med kläder hänger nu äntligen på tork, rena och fräscha, redo för att packas ner i resväskor i morgon. Sedan lyckades vi klämma in ytterligare ett besök på förskolan i dag, bara 1,5 timme förvisso men Guldklimpen hoppade jämfota dit nästan hela vägen av glädje. Oj, vad hon gillar det där. Kompisar, bus och utomhuslek. Det känns allt bra i mammahjärtat det!

Sedan har mina alldeles underbara arbetskompisar haft en pengainsamling på jobbet för barnhemmets räkning. Så det har inhandlats massor med ritblock, pennor och kritor som vi ska ta med oss ner dit och lämna över till barnhemsföreståndaren. Känns så fint så att jag nästan spricker. Tack underbara ni! Dessutom slank det med ett litet paket med pennor, ritblock och ett sådandär stadigt och fint underlägg att ha i bilen till Guldklimpen. Så himla tjusigt!

Och här hemma står det Grattistilllillebrorblommor lite varstans och en massa paket till lillebror som bara väntar på att han ska komma hit och leka loss med allting. Så ja, vi börjar helt enkelt att bli så redo som vi bara kan bli. Nu ska allting bara packas ner i resväskor och jag väntar på att det där kaoset som har uppstått i mitt huvud ska ta och lugna ner sig litegrann.

Om inte annat så gör det väll det när allt är packat och vi äntligen sitter i bilen på Lördag och på riktigt är på väg.

antlers copy (Small)

Nytt samarbete – tidningen Parenteser

header logga parenteser (Custom)Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag nu aktivt valt att starta upp samarbete med andra, mest för att främja min egen kreativitet och beträda outforskad mark. För ett par veckor sedan fick jag kontakt med Sandra som driver tidningen Parenteser. Det är en miljövänlig och gratis tidning som riktar sig till småbarnsföräldrar som önskar ge sina barn en bättre värld att växa upp i. Parenteser trycks inte på papper utan kan läsas gratis på webben. I tidningen hittar du pyssel, recept, intressanta reportage allt med grunden i ett miljömedvetet tänk.

I det senaste numret, som kom ut i dag, har jag bidragit med en artikel om hur vårt första möte med Guldklimpen gick till och hur det var. Det där första magiska mötet med vår lilla dotter och de där första sköra veckorna i hennes hemland (s.9-11). Är du intresserad av att läsa artikeln så hittar du senaste numret här och vill du bli prenumerant så blir du det här.

parenteser (Custom)

Jag kommer att fortsätta att skriva artiklar för de närmst kommande nummerna av Parenteser och fortsätta att behandla ämnet adoption. Förmodligen blir det en artikel om lillebrorsresan och kanske även framöver en artikel om hur man går tillväga rent praktiskt inför en adoption. Vi spånar vidare och så får vi se vart vi hamnar, jag kommer att berätta här när nästa nummer och nästa artikel finns att läsa.

Otroligt spännande, häftigt och lite läskigt att se sig själv och sina ord i en tidning. Det gav mig verkligen en ordentlig skjuts i rätt riktning att skriva under lite press. Att utmana mina gränser, det blir mer av det framöver vill jag lova.

peach feather 1 copy (Small)

Att bege sig mot skolan

DSC_0037 (Custom)

I dag ska jag och den här lilla rocktjejen ge oss iväg till förskolan/skolan för en första hälsapådag. Det har ju inte riktigt blivit som vi har önskat tidigare men nu äntligen verkar det som att saker och ting börjar att falla på plats. Guldklimpen har fått en förskoleplats i en grupp med femåringar som precis nu i dagarna flyttade till deras blivande skola pga platsbrist på förskolorna. Så för att få plats med ettåringarna så var alltså femåringarna tvungna att flytta ut. Inte jättepopulärt hos alla andra föräldrar såklart men för vår del så blev det alltså perfekt. Vår lilla tjej får möjlighet att så sakteliga börja skolas in i den klass som hon sedan skall börja i till hösten. Det som blir bra för just henne är ju att alla andra barn oxå är nya i sitt sammanhang, med nya lokaler, nya pedagoger och nya kompisar. Vissa barn känner varandra sedan tidigare men långt ifrån alla. Så Guldklimpen hamnar där helt enkelt på samma vilkor som alla andra.

Nu ska ju vi dock iväg på lillebrorsresan, men så fort vi är hemma igen så tänkte vi börja den där inskolningen i sakta mak och med en av oss föräldrar vid sin sida. Och just det känns så otroligt bra, vi kan ta inskolningen precis i den takt som vår lilla tjej behöver. Nu är hon ju av den kavata typen och är dessutom väldigt social, frågvis och vetgirig, så jag tror absolut inte att det kommer att bli några problem, men det viktigaste är att skolan kan anpassa sig efter hennes behov och inte att hon skall anpassa sig efter skolan behov, såsom tanken har varit tidigare. Som sagt det där fyrkantiga tänket sprunget ur en samhällsmaskin som inte kan anpassa sig efter individen, det går verkligen fetbort för oss.

Men i alla fall, nu skall vi strax dra på oss skor och ytterkläder för att styra stegen emot skolan. Det ska bli spännande det här, tycker både jag och dottern min.

crossed arrows copy (Small)

Naturliga hårvård: torrschampo

DSC_1019 copy (Custom)

Som jag tidigare har skrivit om så försöker jag att använda mer naturliga produkter att ha i mitt hår istället för en massa sådant som är hormonstörande och skadligt får både människa och natur. Dessutom så är ju min önskan att på kuppen få ett lite mer välmående hår och jag tänker att detta borde vara en väg att gå. Så jag håller på att testa mig fram för fullt just nu.

Jag försöker att dra ut på hårtvättarna så mycket som möjligt och tvättar just nu håret var fjärde dag ungefär (att jämföra med varannan för några månader sedan). Varannan tvätt använder jag schampo och varannan gång använder jag enbart balsam eller rågmjölstvätt, vilket har visat sig fungera alldeles utmärkt för mitt hår och på kuppen så börjar det att kännas friskare. Dock har mitt hår en tendens att bli ganska ofräscht i luggen och jag som inte vill använda vanligt torrschampo har istället börjat att använda mig att kakao som tar bort det där feta i håret och dessutom så passar kakaofärgen till min hårfärg.

Så jag har helt enkelt bara lagt i lite kakao i en glasburk som jag förvarar i badrumsskåpet och när det behövs så duttar jag i lite i luggen. Förutom att se lite fräschare ut så luktar jag chokladbolle i håret, funkar fint för mig det.

gray feather 1 copy (Small)

Vårlängt

DSC_0046 copy (Custom)

DSC_0053 copy (Custom)

Ja plötsligt gick den där vinterlängtan och försvann med dunder och brak för att istället ersättas av den där bubbliga, härliga längtan efter vår. Den som är som sockedricksbubbel under huden, lätt, fnissig och nykär, som raka motsatsen till det där tunga, deppiga och mörka årstiden som vi snart lämnar bakom oss. Ni vet när vindarna äntligen börjar kännas mjuka mot kinden och vårsolen kysser huden och lämnar de där nyvakna fräknarna kvar i ansiktet som ett litet bevis på sin återkomst. Träden som saktar vaknar upp igen för att efter månader av sömn spricka ut i full grönska och fylla världen med liv.

Och precis som förra året så kommer vi att möta våren i Tjeckien. Vandra runt i stora skogar och plocka vitsippor, doppa tårna i porlande bäckar och ägna timmar åt att titta på grodynglen som leker i pölarna.

Allt det där är inte så långt borta längre. Mars må vara en lurig månad som kan överraska med kalla vinterdag men likväl bjuda på vårsol och mjuka vinder.

Våren, känner ni oxå att den är i antågande nu?

dreamcatcher copy (Small)

Sex dagar kvar

DSC_1064 (Custom)

Söndag och om mindre än en vecka så startar vi upp den stora färden. Här hemma råder någonslags samlat kaos, lite som lugnet före stormen och vi alla är någon annanstans i våra tankar. Det är svårt att ha det på något annat sätt. Mina och mannens energier påverkar Guldklimpen och Lemuren i allra högsta grad och jag märker att vår lurviga lilla familjemedlem börjar att bli lite otrygg nu. Hon märker att något är i görningen och hon gillar det inte. Följer oroligt varje steg vi tar och tittar på oss med frågande blick. Det är inte utan att jag har ett otroligt dåligt samvete för att vi ska lämna henne i ganska många veckor, igen. Hon var besviken på oss efter förra resan, jag märke det så väl på henne när vi kom hem, framförallt för att vi hade en liten människovalp med oss hem som förde mig sig en massa kaos och oordning. Det kommer ju självklart att bli bra det där tillslut oxå, men det kan inte låta bli att sticka till lite där i hjärtat av dåligt samvete för vår lurviga familjemedlem, så är det bara. Även om hon kommer att ha det bäst i världen hos svärmor där hon ska bo i några veckor framöver med massor med kärlek, tid och promenader.

Förutom det där dåliga samvetet som ligger där och gnager så börjar saker och ting att falla på plats nu. Lillebrors uppehållstillstånd kom nu i veckan, boendet för de första veckorna utomlands är nu bokat samt godkänt av myndigheterna i Tjeckien, pengar är växlade, alla dokument till försäkringskassan är inskickade och godkända, socialsekreteraren är inbokad på ett första besök och så även bvc-sköterskan, reseapoteket är uppdaterat, bilen har fått extra packningsutrymme och en extra bilbarnstol är nu installerad. det är bara några sista saker som ska fixas nästa vecka för att precis allting ska falla på sin plats. Bland annat hoppas jag på att vi ska få möjlighet att besöka Guldklimpens blivande förskola/skola några gånger nästa vecka och att hon sedan skall kunna börja skolas in där när vi kommer hem. Det där har nämligen löst sig tillslut på det allra bästa sätt, men mer om det en annan gång.

Så ja, vi har en Söndag av ganska mycket lugn och ro här hemma. Och det behövs, för vi alla har åkt på någonslags dunderförkylning och nyser om vartannat mest hela tiden. Tur att den kom nu och inte om en vecka, så har vi ju den snart avklarad oxå.

mint feather copy (Small)

Tävling i samarbete med Lovelly

DSC_1081 copy (Custom) copy

DSC_0002 copy (Custom)

I går fick Guldklimpen ett helt underbart bakset ifrån PlanToys på posten och detta har vi invigt idag tillsammans med all trolldeg som vi har tillverkat både i går och i dag. Tre satser faktiskt och efter en del trixande så lyckades vi tillverkade fyra olika färger. Gul med hjälp av gurkmeja, rosa med hjälp av rödbetor, brun med hjälp av kakao och så grön genom att fuska och använda vanlig hederlig hushållsfärg. Sedan så har vi ju den ”naturella” färgen oxå såklart. Receptet skrev jag ju om i går och det följde med i kartongen med lite tips om vilka livsmedel som kan tillsättas i degen för att ge den färg på ett naturligt sätt.

Både jag och Guldklimpen har haft mycket roligt med detta underbara ekologiska bakset i tio delar ifrån Lovelly, så det är med glädje som jag nu får äran att köra en helgtävling med ett precis likadant bakset som det Guldklimpen har här hemma, i potten. Baksetet är tillverkat av helt ekologiskt, giftfritt och starkt gummiträ från PlanToys. Setet innehåller 6 olika trolldegsformar, 1 degskärare, 1 kavel, 1 spatel och en liten bricka med 3 ytterligare former. Deg ingår inte i baksetet men däremot ett degrecept som sagt.

För att vara med behöver du bara:

1) Gilla Lovelly på fb här & Min tekopp på fb här.

( Vill du ha extra stor chans att vinna så tipsa om tävlingen i ett inlägg på din blogg eller dela inlägget på fb, detta ger dig två lotter istället för en, skriv detta i din kommentar isf).

2) Skriv sedan bara en kommentar till inlägget så att jag vet att du är med.

Klart!

Tävlingen pågår till Tisdagen den 3/3 kl.20.00 och meddelas här i bloggen dagen efter.

Tävlingen är avslutad!

DSC_0027 copy (Custom)

DSC_1083 copy (Custom)

DSC_1088 (Custom)

DSC_0033 (Custom)

DSC_1095 copy (Custom)

Egen trolldeg/play doh

DSC_0119 (Custom)

I dag tillverkade jag och Guldklimpen trolldeg/play doh mellan promenaderna och buset utomhus i vårvintersol. Såhär efter snart ett år som hemmamamma så håller jag som allra bäst på att utmana min egen kreativitet och uppfinningsrikedom och just trolldeg var det faktiskt premiär för hemma hos oss i dag.

DSC_0100 (Custom)

För att göra degen så eko som möjligt så testade vi oss fram med det som vi hade hemma i skafferiet. Gul färg fick vi fram genom att addera gurkmeja i degen och rosa/lila genom att använda oss av rödkål. I morgon tänkte vi tillverka lite brun deg genom att addera kakao och sedan har vi ju den naturella färgen som jag tycker är fin i sig. Lägger man sedan degen i väl slutna burkar så bör de hålla ett bra tag.

Receptet som vi använde oss utav:
1 kopp mjöl
1/2 kopp salt
1 tesked olja
1 kopp varmt vatten
2 teskedar oatly

Blanda allt i en bunke och lägg sedan degen i en kastrull och värm på medelvärme, rör, rör och rör tills det börjar att tjockna. ta av från plattan. Lägg upp det på ett väl mjölat bord, låt det kallna. Blanda i mer mjöl och knåda tills degen slutar att kladda. Dela, blanda i färger och lägg i olika väl slutna burkar. Lek och skapa!!

Har ni tips på andra färger att få fram av livsmedel så dela gärna med er!

DSC_0116 (Custom)

Onsdagstankar

DSC_0096 copy (Custom)

Har ni märkt så ljust det är nu på morgonen och på kvällarna oxå för den delen. I dag gick jag upp strax efter sju och utanför fönstret började det redan att ljusna och genast infann sig den där underbara känslan av att våren nu faktiskt närmar sig på riktigt. Alltså det där ljuset och den där värmen, lika efterlängtat som alltid vid den här årstiden.

Vår morgonrutin är annars att jag och Guldklimpen går upp ungefär vid samma tid, sätter oss vid frukostbordet och bara kramas. Hon är en riktig kramgo och närhetssökande liten tjej. På morgonen sitter hon i knäet och kramas länge med mig och efter kvällsmaten är det pappas knä som hon kryper upp i, vill sitta nära, klappa på hans skäggstubb och prata om dagen. Och det där är jag så innerligt tacksam och glad över, hennes förmåga att visa kärlek, ta emot kärlek, vilja kramas, pussas och sitta nära. Vi har från allra första stund jobbat hårt med det där, den där förmågan att ge och ta emot kärlek på det allra mest självklara sätt.

När den där kramstunden sedan är över så äter vi frukost tillsammans i långsam mak och planerar upp dagen, frågar varandra vad vi vill göra och jag berättar när pappa kommer hem och vad vi ska äta till kvällsmat. I dag till frukost blev det favoritmackan för mig, grovt rostat bröd med skivad banan och kanel på och en skål med kefir, solrosfrön, pumpakärnor och andra nyttigheter att få bra energi utav.

Så nu är vi båda redo för en dag av lek, kompishäng och kvällsmat hos gammelmormor.

arrow 3 copy (Small)

Snöslaskmåndag & tidningen Nära barn

DSC_0091 copy (Custom)

DSC_0092 copy (Custom)

I dag har det varit en riktig kall, blåsig och snöblaskig dag här i västkuststaden. Jag hade lovat Guldklimpen att vi skulle cykla bort till en ”pippilekplats”i dag och som alla vet så är ju lovat just lovat, oavsett väder. Så det var bara till att dra fram våra tjockaste kläder och cykla iväg i den där snöslaskblåsten. Så vi lekte loss där i någon timme tills vi båda var alldeles stelfrusna och tyckte att en varm lunch inomhus lät som en alldeles ypperlig idé. Dessutom så är det ju så mycket mysigare att ha en chilleftermiddag inomhus när förmiddagen har spenderats utomhus i riktigt ruggväder.

Efter fia med knuff och högläsning i sängen så har nu mannen och Guldklimpen åkt iväg till badhuset för att träffa några kompisar att leka loss med i några timmar. Medan jag passar på att läsa nya numret av Nära barn som väldigt lägligt damp ner i brevlådan i dag. En ganska nystartad tidning om ett närvarande och lyhört föräldraskap som jag tycker har ett annat djup än många andra tidningar om föräldraskap. Jag älskar att läsa om annorlunda föräldraskap och om människor som vågar gå sin egen väg och lyssnar på sitt hjärta och sin intuition istället för att strikt följa de rådande normer ifrån dagens samhälle, den behandlar inte yta utan djup och precis därför så är detta en tidning för mig.Så nu tänkte jag helt enkelt slänga upp benen i soffan, dra en tjock filt över mig och i sakta mak bläddra igenom denna tidning med tjockt, matt papper som gör att den känns lite extra genuin.

På bordet jämte mig prålar dessutom en nyfådd bukett med tulpaner som skvallrar om att våren snart står runt hörnet och gör att snöslaskmåndagar känns lite mer okej.

gray teepee copy (Small)

Att återigen isolera sig

Jag fick ju önskemålet om att skriva mer om adoptionerna och all känslomässig bergochdalbana som hör detta till. Och en av de saker som jag har tyckt varit allra, allra jobbigast med att adoptera har varit den sociala kontakten med alla i vår närhet. För både jag och min man är sociala, vi har ett stort kontaktnät, många vänner och många släktingar, som vi umgås med mycket och gärna.

När man adopterar så rekommenderas man att nästintill isolera sig den första tiden, för att den där sköra kontakten som etableras mellan barn och förälder inte skall förstöras av andra. Ett råd som vi har tagit på allra största allvar och som har visat sig vara ett av de viktigaste och klokaste råden som vi har fått men oxå det allra svåraste för alla i vår omgivning att ta till sig.

Vår Guldklimp är ju, som jag tidigare har nämnt, väldigt distanslös. För att få henne att tona ner det där invanda beteendet så har det varit en nödvändighet att alla i vår omgivning och att alla som möter henne INTE tar hennes hand när hon försöker att ta deras, inte krama henne när hon vill kramas, inte låta henne sitta i deras knä när hon vill det o.s.v. För att hon ska veta vilka som är hennes trygghetspersoner, hennes flock, hennes familj, hennes föräldrar. Kravet vi har ställt på alla andra är alltså att tona ner, inte gå på den där allra första impulsen som såklart är att vilja krama det där charmiga lilla barnet när hon sträcker ut armarna, att faktiskt lägga undan sitt eget ego för en stund och tänka att detta är för att hennes skull. För att hon skall lära sig knyta ann och för att hon i framtiden skall kunna bygga trygga relationer. Att alla krav vi ställer, alla regler vi sätter upp det är för att den där lilla människan ska kunna bli trygg och känna sig älskad. Så enkelt är det, det är för hennes skull och ingen annans.

Men oj, oj vad detta är svårt för andra att acceptera och ta in. Vi har förklarat, vi har berättat, vi har satt upp regler, vi har varit övertydliga, vi har skrivit brev och vi har tillslut fått säga till på skarpen. Att lyssnar ni inte nu så kan vi inte umgås mer, så är det bara.

Det är först nu, efter drygt ett års tid som vi kan umgås med vänner och släktingar på ett normalt sätt igen. Vi har lättat upp på reglerna och Guldklimpen får krama alla som vi kramar, hon får sitta i knäet på våra närmsta släktingar och även hålla dem i handen. Vi kan bjuda hem vänner på spontanmiddag och vi kan gå på släktkalas om det är med sådana som hon har träffat tidigare, inte annars. Så vi har kommit långt. Hon blir blyg inför främlingar och hon kommer alltid till oss för att få tröst, bli buren och berätta om det är något som har hänt. Vilket är ett tecken på att anknytningen fungerar precis som den ska.

Men i och med lillebror så måste vi ju börja om från början igen. Vilket faktiskt är en av de saker som jag tycker är allra, allra jobbigast med att adoptera så snabbt inpå Guldklimpen. Vi måste återigen isolera oss, dra ner på umgänget, berätta, förklara och ta allt det där från början igen. Framförallt är det jobbigt för att den där sköra tiden infaller under våren/sommaren när alla vill umgås, det är fullt med folk ute i trädgårdarna runt omkring oss och det är svårt att isolera sig. Framförallt när man bor mitt i stan såsom vi gör med grannar som vill hälsa, leka och vara roliga inför barnen. Grannar som i och för sig vid det här laget måste tro att vi är världens mest beskyddande alternativt asociala föräldrar men det må så vara hänt. Kan säga att längtan efter ett hus på landet är större än någonsin tidigare.

Men i alla fall, snart drar vi återigen i handbromsen för att isolera oss från omgivningen. Kanske det tuffaste i adoptionssammanhang för sociala varelser som oss och absolut inget som jag ser fram emot mitt under sommarhalvåret. Men det allra viktigaste för att ge vår son en trygg, kärleksfull och lugn start med oss och då är det inte så mycket annat som spelar så stor roll längre. För det kommer att komma fler somrar framöver att fylla med socialt umgänge men vi får bara en möjlighet att lägga en stabil och jämn mark för vår son att gå på.

antlers copy (Small)

Två veckor kvar till den stora resan

DSC_0089 copy (Custom)

Vi börjar att närma oss den stora resan med stormsteg nu. Om exakt två veckor så packar vi bilen för att starta resan söderut, först kör vi inom svärmor för att lämna av Lemuren och sedan korsar vi Östersjön med båt under natten och framåt tidig morgon så är vi framme i Tyskland och vår fortsatta rutt söderöver.

Det är med viss nervositet och bultande hjärta som vi nu håller på att sy ihop det sista inför resan. I dag drog jag fram lillebrors resväska och fyllde den med kläder och lite leksaker. Vi har ju ingen som helst aning om klädstorlek, längd eller vikt då alla dokument som vi har på honom är från April – 14. och det händer ju ganska mycket där mellan ett- och tvåårsålder, om vi säger så. Så tja, vi packar väskan fullt med sådant som vi tror kan passa och sådant som Guldklimpen tycker att lillebror ska ha. Som en hård träskallra att slå och slamra med. Alla kläder är ärvda och sådant som vi fått av vänner och bekanta. Vi tänkte köpa på oss en massa nytt på plats, då jag vet att barnkläder är billiga i Tjeckien och dessutom så är det ett trevligt nöje att fylla dagarna med där i början innan lillebror flyttar in till oss. För när han väl sedan har flyttat in till oss så bör ju alla platser med mycket folk undvikas så gott det nu går. För lillebror behöver ju veta att det är vi som är hans nya trygghetspersoner och det där förtroendet, kärleken och tryggheten byggs bäst upp i ensamhet, stillsamhet och avskildhet. Det vet vi med bestämdhet sedan tidigare.

Något annat som vi vet är att det är otroligt påfrestande att bo många veckor utomlands samtidigt som vi skall försöka starta upp vår nya familj. För i brist på vanliga familjerutiner såsom matlagning i eget kök, egen trädgård och ett eget hus så är det svårt att skapa de där ramarna. Så det är minst sagt jobbigt att sitta på all den där erfarenheten och invänta de där sköra, otrygga veckorna som mest troligt kommer att bli ett virrvarr av förvirring och kaos för oss alla. Samtidigt som jag inget hellre vill än att ta den där lilla pojken i min famn för att krama honom, pussa på honom och överösa honom med all den där kärlek som alla barn på vår jord förtjänar och behöver så väl. Två veckor är ju en ganska kort tid trots allt men det känns som att de är otroligt långt in i framtiden, för jag vill åka nu.

Ner till den där lilla pojken, ner till känslokaoset och den där sköra, jobbiga, underbara starten som är början på vårt nya liv tillsammans. Alltså all denna väntan…den borde ju ha gjort mitt tålamod lite mer tänjbart kan man tycka.

Men icke, det är som det är och det går tydligen inte att ändra på så lätt.

mint feather copy (Small)

Utflykt & Frågestund

DSC_1117 (Custom)

I dag är jag och familjen iväg på lite sportlovsutflykt hela dagen. Det är förvisso bara mannen som har lov då jag och Guldklimpen är lediga mest hela dagarna men ändå, sportlovsutflykt är det minsann.

Så då tänkte jag att vi passar på att ha en liten frågestund här inne eller kanske lite önskerubriker till inlägg som ni vill att jag ska skriva. Jag har förstått att ni är många nya som har hittat hit (varmt välkomna), kanske är det något särskilt som ni undrar över och vill fråga om. Eller ni andra som har hängt här ett tag, är det ett särskilt ämne som ni kanske vill att jag ska skriva mer om? Är det något ni saknar?

Japp nu har ni chansen, så bara fråga på!

 

arrow 3 copy (Small)