Snart redo för avfärd

DSC_0075 copy (Custom)

Ja, alltså om två dagar vid den här tiden befinner vi oss någonstans nere i Skåne med bilen full av packning och magen full av fjärilar. Det är inte riktigt lugnet före stormen längre utan i dag har jag för första gången känt mig riktigt stressad. Jag som trodde att vi hade löst allting med försäkringskassan i god tid har i dag återigen tillbringat ungefär en timme i telefon med dem, men lyckades få tag på en helt underbar människa som ringde upp mig igen, trots att samtalet bröts två gånger och sedan fixade allt det där sista åt oss. Så nu kan jag äntligen pusta ut, de där välbehövliga slantarna kommer efter mycket om och men trilla in på kontot även nästa månad, både för mig och mannen. Fem minuter efter samtalet med fsk så ringde vår adoptionsförmedling och meddelade att det där boendet som barnhemmet fixat åt oss inte längre fanns tillgängligt, så tja, då är det bara till att boka något annat lite kvickt och lätt sådär.

Phu.

Annars har vi haft den stora tvättdagen i dag, alla de där mängderna med kläder hänger nu äntligen på tork, rena och fräscha, redo för att packas ner i resväskor i morgon. Sedan lyckades vi klämma in ytterligare ett besök på förskolan i dag, bara 1,5 timme förvisso men Guldklimpen hoppade jämfota dit nästan hela vägen av glädje. Oj, vad hon gillar det där. Kompisar, bus och utomhuslek. Det känns allt bra i mammahjärtat det!

Sedan har mina alldeles underbara arbetskompisar haft en pengainsamling på jobbet för barnhemmets räkning. Så det har inhandlats massor med ritblock, pennor och kritor som vi ska ta med oss ner dit och lämna över till barnhemsföreståndaren. Känns så fint så att jag nästan spricker. Tack underbara ni! Dessutom slank det med ett litet paket med pennor, ritblock och ett sådandär stadigt och fint underlägg att ha i bilen till Guldklimpen. Så himla tjusigt!

Och här hemma står det Grattistilllillebrorblommor lite varstans och en massa paket till lillebror som bara väntar på att han ska komma hit och leka loss med allting. Så ja, vi börjar helt enkelt att bli så redo som vi bara kan bli. Nu ska allting bara packas ner i resväskor och jag väntar på att det där kaoset som har uppstått i mitt huvud ska ta och lugna ner sig litegrann.

Om inte annat så gör det väll det när allt är packat och vi äntligen sitter i bilen på Lördag och på riktigt är på väg.

antlers copy (Small)

Nytt samarbete – tidningen Parenteser

header logga parenteser (Custom)Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag nu aktivt valt att starta upp samarbete med andra, mest för att främja min egen kreativitet och beträda outforskad mark. För ett par veckor sedan fick jag kontakt med Sandra som driver tidningen Parenteser. Det är en miljövänlig och gratis tidning som riktar sig till småbarnsföräldrar som önskar ge sina barn en bättre värld att växa upp i. Parenteser trycks inte på papper utan kan läsas gratis på webben. I tidningen hittar du pyssel, recept, intressanta reportage allt med grunden i ett miljömedvetet tänk.

I det senaste numret, som kom ut i dag, har jag bidragit med en artikel om hur vårt första möte med Guldklimpen gick till och hur det var. Det där första magiska mötet med vår lilla dotter och de där första sköra veckorna i hennes hemland (s.9-11). Är du intresserad av att läsa artikeln så hittar du senaste numret här och vill du bli prenumerant så blir du det här.

parenteser (Custom)

Jag kommer att fortsätta att skriva artiklar för de närmst kommande nummerna av Parenteser och fortsätta att behandla ämnet adoption. Förmodligen blir det en artikel om lillebrorsresan och kanske även framöver en artikel om hur man går tillväga rent praktiskt inför en adoption. Vi spånar vidare och så får vi se vart vi hamnar, jag kommer att berätta här när nästa nummer och nästa artikel finns att läsa.

Otroligt spännande, häftigt och lite läskigt att se sig själv och sina ord i en tidning. Det gav mig verkligen en ordentlig skjuts i rätt riktning att skriva under lite press. Att utmana mina gränser, det blir mer av det framöver vill jag lova.

peach feather 1 copy (Small)

Att bege sig mot skolan

DSC_0037 (Custom)

I dag ska jag och den här lilla rocktjejen ge oss iväg till förskolan/skolan för en första hälsapådag. Det har ju inte riktigt blivit som vi har önskat tidigare men nu äntligen verkar det som att saker och ting börjar att falla på plats. Guldklimpen har fått en förskoleplats i en grupp med femåringar som precis nu i dagarna flyttade till deras blivande skola pga platsbrist på förskolorna. Så för att få plats med ettåringarna så var alltså femåringarna tvungna att flytta ut. Inte jättepopulärt hos alla andra föräldrar såklart men för vår del så blev det alltså perfekt. Vår lilla tjej får möjlighet att så sakteliga börja skolas in i den klass som hon sedan skall börja i till hösten. Det som blir bra för just henne är ju att alla andra barn oxå är nya i sitt sammanhang, med nya lokaler, nya pedagoger och nya kompisar. Vissa barn känner varandra sedan tidigare men långt ifrån alla. Så Guldklimpen hamnar där helt enkelt på samma vilkor som alla andra.

Nu ska ju vi dock iväg på lillebrorsresan, men så fort vi är hemma igen så tänkte vi börja den där inskolningen i sakta mak och med en av oss föräldrar vid sin sida. Och just det känns så otroligt bra, vi kan ta inskolningen precis i den takt som vår lilla tjej behöver. Nu är hon ju av den kavata typen och är dessutom väldigt social, frågvis och vetgirig, så jag tror absolut inte att det kommer att bli några problem, men det viktigaste är att skolan kan anpassa sig efter hennes behov och inte att hon skall anpassa sig efter skolan behov, såsom tanken har varit tidigare. Som sagt det där fyrkantiga tänket sprunget ur en samhällsmaskin som inte kan anpassa sig efter individen, det går verkligen fetbort för oss.

Men i alla fall, nu skall vi strax dra på oss skor och ytterkläder för att styra stegen emot skolan. Det ska bli spännande det här, tycker både jag och dottern min.

crossed arrows copy (Small)

Naturliga hårvård: torrschampo

DSC_1019 copy (Custom)

Som jag tidigare har skrivit om så försöker jag att använda mer naturliga produkter att ha i mitt hår istället för en massa sådant som är hormonstörande och skadligt får både människa och natur. Dessutom så är ju min önskan att på kuppen få ett lite mer välmående hår och jag tänker att detta borde vara en väg att gå. Så jag håller på att testa mig fram för fullt just nu.

Jag försöker att dra ut på hårtvättarna så mycket som möjligt och tvättar just nu håret var fjärde dag ungefär (att jämföra med varannan för några månader sedan). Varannan tvätt använder jag schampo och varannan gång använder jag enbart balsam eller rågmjölstvätt, vilket har visat sig fungera alldeles utmärkt för mitt hår och på kuppen så börjar det att kännas friskare. Dock har mitt hår en tendens att bli ganska ofräscht i luggen och jag som inte vill använda vanligt torrschampo har istället börjat att använda mig att kakao som tar bort det där feta i håret och dessutom så passar kakaofärgen till min hårfärg.

Så jag har helt enkelt bara lagt i lite kakao i en glasburk som jag förvarar i badrumsskåpet och när det behövs så duttar jag i lite i luggen. Förutom att se lite fräschare ut så luktar jag chokladbolle i håret, funkar fint för mig det.

gray feather 1 copy (Small)

Vårlängt

DSC_0046 copy (Custom)

DSC_0053 copy (Custom)

Ja plötsligt gick den där vinterlängtan och försvann med dunder och brak för att istället ersättas av den där bubbliga, härliga längtan efter vår. Den som är som sockedricksbubbel under huden, lätt, fnissig och nykär, som raka motsatsen till det där tunga, deppiga och mörka årstiden som vi snart lämnar bakom oss. Ni vet när vindarna äntligen börjar kännas mjuka mot kinden och vårsolen kysser huden och lämnar de där nyvakna fräknarna kvar i ansiktet som ett litet bevis på sin återkomst. Träden som saktar vaknar upp igen för att efter månader av sömn spricka ut i full grönska och fylla världen med liv.

Och precis som förra året så kommer vi att möta våren i Tjeckien. Vandra runt i stora skogar och plocka vitsippor, doppa tårna i porlande bäckar och ägna timmar åt att titta på grodynglen som leker i pölarna.

Allt det där är inte så långt borta längre. Mars må vara en lurig månad som kan överraska med kalla vinterdag men likväl bjuda på vårsol och mjuka vinder.

Våren, känner ni oxå att den är i antågande nu?

dreamcatcher copy (Small)

Sex dagar kvar

DSC_1064 (Custom)

Söndag och om mindre än en vecka så startar vi upp den stora färden. Här hemma råder någonslags samlat kaos, lite som lugnet före stormen och vi alla är någon annanstans i våra tankar. Det är svårt att ha det på något annat sätt. Mina och mannens energier påverkar Guldklimpen och Lemuren i allra högsta grad och jag märker att vår lurviga lilla familjemedlem börjar att bli lite otrygg nu. Hon märker att något är i görningen och hon gillar det inte. Följer oroligt varje steg vi tar och tittar på oss med frågande blick. Det är inte utan att jag har ett otroligt dåligt samvete för att vi ska lämna henne i ganska många veckor, igen. Hon var besviken på oss efter förra resan, jag märke det så väl på henne när vi kom hem, framförallt för att vi hade en liten människovalp med oss hem som förde mig sig en massa kaos och oordning. Det kommer ju självklart att bli bra det där tillslut oxå, men det kan inte låta bli att sticka till lite där i hjärtat av dåligt samvete för vår lurviga familjemedlem, så är det bara. Även om hon kommer att ha det bäst i världen hos svärmor där hon ska bo i några veckor framöver med massor med kärlek, tid och promenader.

Förutom det där dåliga samvetet som ligger där och gnager så börjar saker och ting att falla på plats nu. Lillebrors uppehållstillstånd kom nu i veckan, boendet för de första veckorna utomlands är nu bokat samt godkänt av myndigheterna i Tjeckien, pengar är växlade, alla dokument till försäkringskassan är inskickade och godkända, socialsekreteraren är inbokad på ett första besök och så även bvc-sköterskan, reseapoteket är uppdaterat, bilen har fått extra packningsutrymme och en extra bilbarnstol är nu installerad. det är bara några sista saker som ska fixas nästa vecka för att precis allting ska falla på sin plats. Bland annat hoppas jag på att vi ska få möjlighet att besöka Guldklimpens blivande förskola/skola några gånger nästa vecka och att hon sedan skall kunna börja skolas in där när vi kommer hem. Det där har nämligen löst sig tillslut på det allra bästa sätt, men mer om det en annan gång.

Så ja, vi har en Söndag av ganska mycket lugn och ro här hemma. Och det behövs, för vi alla har åkt på någonslags dunderförkylning och nyser om vartannat mest hela tiden. Tur att den kom nu och inte om en vecka, så har vi ju den snart avklarad oxå.

mint feather copy (Small)

Tävling i samarbete med Lovelly

DSC_1081 copy (Custom) copy

DSC_0002 copy (Custom)

I går fick Guldklimpen ett helt underbart bakset ifrån PlanToys på posten och detta har vi invigt idag tillsammans med all trolldeg som vi har tillverkat både i går och i dag. Tre satser faktiskt och efter en del trixande så lyckades vi tillverkade fyra olika färger. Gul med hjälp av gurkmeja, rosa med hjälp av rödbetor, brun med hjälp av kakao och så grön genom att fuska och använda vanlig hederlig hushållsfärg. Sedan så har vi ju den ”naturella” färgen oxå såklart. Receptet skrev jag ju om i går och det följde med i kartongen med lite tips om vilka livsmedel som kan tillsättas i degen för att ge den färg på ett naturligt sätt.

Både jag och Guldklimpen har haft mycket roligt med detta underbara ekologiska bakset i tio delar ifrån Lovelly, så det är med glädje som jag nu får äran att köra en helgtävling med ett precis likadant bakset som det Guldklimpen har här hemma, i potten. Baksetet är tillverkat av helt ekologiskt, giftfritt och starkt gummiträ från PlanToys. Setet innehåller 6 olika trolldegsformar, 1 degskärare, 1 kavel, 1 spatel och en liten bricka med 3 ytterligare former. Deg ingår inte i baksetet men däremot ett degrecept som sagt.

För att vara med behöver du bara:

1) Gilla Lovelly på fb här & Min tekopp på fb här.

( Vill du ha extra stor chans att vinna så tipsa om tävlingen i ett inlägg på din blogg eller dela inlägget på fb, detta ger dig två lotter istället för en, skriv detta i din kommentar isf).

2) Skriv sedan bara en kommentar till inlägget så att jag vet att du är med.

Klart!

Tävlingen pågår till Tisdagen den 3/3 kl.20.00 och meddelas här i bloggen dagen efter.

Tävlingen är avslutad!

DSC_0027 copy (Custom)

DSC_1083 copy (Custom)

DSC_1088 (Custom)

DSC_0033 (Custom)

DSC_1095 copy (Custom)

Egen trolldeg/play doh

DSC_0119 (Custom)

I dag tillverkade jag och Guldklimpen trolldeg/play doh mellan promenaderna och buset utomhus i vårvintersol. Såhär efter snart ett år som hemmamamma så håller jag som allra bäst på att utmana min egen kreativitet och uppfinningsrikedom och just trolldeg var det faktiskt premiär för hemma hos oss i dag.

DSC_0100 (Custom)

För att göra degen så eko som möjligt så testade vi oss fram med det som vi hade hemma i skafferiet. Gul färg fick vi fram genom att addera gurkmeja i degen och rosa/lila genom att använda oss av rödkål. I morgon tänkte vi tillverka lite brun deg genom att addera kakao och sedan har vi ju den naturella färgen som jag tycker är fin i sig. Lägger man sedan degen i väl slutna burkar så bör de hålla ett bra tag.

Receptet som vi använde oss utav:
1 kopp mjöl
1/2 kopp salt
1 tesked olja
1 kopp varmt vatten
2 teskedar oatly

Blanda allt i en bunke och lägg sedan degen i en kastrull och värm på medelvärme, rör, rör och rör tills det börjar att tjockna. ta av från plattan. Lägg upp det på ett väl mjölat bord, låt det kallna. Blanda i mer mjöl och knåda tills degen slutar att kladda. Dela, blanda i färger och lägg i olika väl slutna burkar. Lek och skapa!!

Har ni tips på andra färger att få fram av livsmedel så dela gärna med er!

DSC_0116 (Custom)

Onsdagstankar

DSC_0096 copy (Custom)

Har ni märkt så ljust det är nu på morgonen och på kvällarna oxå för den delen. I dag gick jag upp strax efter sju och utanför fönstret började det redan att ljusna och genast infann sig den där underbara känslan av att våren nu faktiskt närmar sig på riktigt. Alltså det där ljuset och den där värmen, lika efterlängtat som alltid vid den här årstiden.

Vår morgonrutin är annars att jag och Guldklimpen går upp ungefär vid samma tid, sätter oss vid frukostbordet och bara kramas. Hon är en riktig kramgo och närhetssökande liten tjej. På morgonen sitter hon i knäet och kramas länge med mig och efter kvällsmaten är det pappas knä som hon kryper upp i, vill sitta nära, klappa på hans skäggstubb och prata om dagen. Och det där är jag så innerligt tacksam och glad över, hennes förmåga att visa kärlek, ta emot kärlek, vilja kramas, pussas och sitta nära. Vi har från allra första stund jobbat hårt med det där, den där förmågan att ge och ta emot kärlek på det allra mest självklara sätt.

När den där kramstunden sedan är över så äter vi frukost tillsammans i långsam mak och planerar upp dagen, frågar varandra vad vi vill göra och jag berättar när pappa kommer hem och vad vi ska äta till kvällsmat. I dag till frukost blev det favoritmackan för mig, grovt rostat bröd med skivad banan och kanel på och en skål med kefir, solrosfrön, pumpakärnor och andra nyttigheter att få bra energi utav.

Så nu är vi båda redo för en dag av lek, kompishäng och kvällsmat hos gammelmormor.

arrow 3 copy (Small)

Snöslaskmåndag & tidningen Nära barn

DSC_0091 copy (Custom)

DSC_0092 copy (Custom)

I dag har det varit en riktig kall, blåsig och snöblaskig dag här i västkuststaden. Jag hade lovat Guldklimpen att vi skulle cykla bort till en ”pippilekplats”i dag och som alla vet så är ju lovat just lovat, oavsett väder. Så det var bara till att dra fram våra tjockaste kläder och cykla iväg i den där snöslaskblåsten. Så vi lekte loss där i någon timme tills vi båda var alldeles stelfrusna och tyckte att en varm lunch inomhus lät som en alldeles ypperlig idé. Dessutom så är det ju så mycket mysigare att ha en chilleftermiddag inomhus när förmiddagen har spenderats utomhus i riktigt ruggväder.

Efter fia med knuff och högläsning i sängen så har nu mannen och Guldklimpen åkt iväg till badhuset för att träffa några kompisar att leka loss med i några timmar. Medan jag passar på att läsa nya numret av Nära barn som väldigt lägligt damp ner i brevlådan i dag. En ganska nystartad tidning om ett närvarande och lyhört föräldraskap som jag tycker har ett annat djup än många andra tidningar om föräldraskap. Jag älskar att läsa om annorlunda föräldraskap och om människor som vågar gå sin egen väg och lyssnar på sitt hjärta och sin intuition istället för att strikt följa de rådande normer ifrån dagens samhälle, den behandlar inte yta utan djup och precis därför så är detta en tidning för mig.Så nu tänkte jag helt enkelt slänga upp benen i soffan, dra en tjock filt över mig och i sakta mak bläddra igenom denna tidning med tjockt, matt papper som gör att den känns lite extra genuin.

På bordet jämte mig prålar dessutom en nyfådd bukett med tulpaner som skvallrar om att våren snart står runt hörnet och gör att snöslaskmåndagar känns lite mer okej.

gray teepee copy (Small)

Att återigen isolera sig

Jag fick ju önskemålet om att skriva mer om adoptionerna och all känslomässig bergochdalbana som hör detta till. Och en av de saker som jag har tyckt varit allra, allra jobbigast med att adoptera har varit den sociala kontakten med alla i vår närhet. För både jag och min man är sociala, vi har ett stort kontaktnät, många vänner och många släktingar, som vi umgås med mycket och gärna.

När man adopterar så rekommenderas man att nästintill isolera sig den första tiden, för att den där sköra kontakten som etableras mellan barn och förälder inte skall förstöras av andra. Ett råd som vi har tagit på allra största allvar och som har visat sig vara ett av de viktigaste och klokaste råden som vi har fått men oxå det allra svåraste för alla i vår omgivning att ta till sig.

Vår Guldklimp är ju, som jag tidigare har nämnt, väldigt distanslös. För att få henne att tona ner det där invanda beteendet så har det varit en nödvändighet att alla i vår omgivning och att alla som möter henne INTE tar hennes hand när hon försöker att ta deras, inte krama henne när hon vill kramas, inte låta henne sitta i deras knä när hon vill det o.s.v. För att hon ska veta vilka som är hennes trygghetspersoner, hennes flock, hennes familj, hennes föräldrar. Kravet vi har ställt på alla andra är alltså att tona ner, inte gå på den där allra första impulsen som såklart är att vilja krama det där charmiga lilla barnet när hon sträcker ut armarna, att faktiskt lägga undan sitt eget ego för en stund och tänka att detta är för att hennes skull. För att hon skall lära sig knyta ann och för att hon i framtiden skall kunna bygga trygga relationer. Att alla krav vi ställer, alla regler vi sätter upp det är för att den där lilla människan ska kunna bli trygg och känna sig älskad. Så enkelt är det, det är för hennes skull och ingen annans.

Men oj, oj vad detta är svårt för andra att acceptera och ta in. Vi har förklarat, vi har berättat, vi har satt upp regler, vi har varit övertydliga, vi har skrivit brev och vi har tillslut fått säga till på skarpen. Att lyssnar ni inte nu så kan vi inte umgås mer, så är det bara.

Det är först nu, efter drygt ett års tid som vi kan umgås med vänner och släktingar på ett normalt sätt igen. Vi har lättat upp på reglerna och Guldklimpen får krama alla som vi kramar, hon får sitta i knäet på våra närmsta släktingar och även hålla dem i handen. Vi kan bjuda hem vänner på spontanmiddag och vi kan gå på släktkalas om det är med sådana som hon har träffat tidigare, inte annars. Så vi har kommit långt. Hon blir blyg inför främlingar och hon kommer alltid till oss för att få tröst, bli buren och berätta om det är något som har hänt. Vilket är ett tecken på att anknytningen fungerar precis som den ska.

Men i och med lillebror så måste vi ju börja om från början igen. Vilket faktiskt är en av de saker som jag tycker är allra, allra jobbigast med att adoptera så snabbt inpå Guldklimpen. Vi måste återigen isolera oss, dra ner på umgänget, berätta, förklara och ta allt det där från början igen. Framförallt är det jobbigt för att den där sköra tiden infaller under våren/sommaren när alla vill umgås, det är fullt med folk ute i trädgårdarna runt omkring oss och det är svårt att isolera sig. Framförallt när man bor mitt i stan såsom vi gör med grannar som vill hälsa, leka och vara roliga inför barnen. Grannar som i och för sig vid det här laget måste tro att vi är världens mest beskyddande alternativt asociala föräldrar men det må så vara hänt. Kan säga att längtan efter ett hus på landet är större än någonsin tidigare.

Men i alla fall, snart drar vi återigen i handbromsen för att isolera oss från omgivningen. Kanske det tuffaste i adoptionssammanhang för sociala varelser som oss och absolut inget som jag ser fram emot mitt under sommarhalvåret. Men det allra viktigaste för att ge vår son en trygg, kärleksfull och lugn start med oss och då är det inte så mycket annat som spelar så stor roll längre. För det kommer att komma fler somrar framöver att fylla med socialt umgänge men vi får bara en möjlighet att lägga en stabil och jämn mark för vår son att gå på.

antlers copy (Small)

Två veckor kvar till den stora resan

DSC_0089 copy (Custom)

Vi börjar att närma oss den stora resan med stormsteg nu. Om exakt två veckor så packar vi bilen för att starta resan söderut, först kör vi inom svärmor för att lämna av Lemuren och sedan korsar vi Östersjön med båt under natten och framåt tidig morgon så är vi framme i Tyskland och vår fortsatta rutt söderöver.

Det är med viss nervositet och bultande hjärta som vi nu håller på att sy ihop det sista inför resan. I dag drog jag fram lillebrors resväska och fyllde den med kläder och lite leksaker. Vi har ju ingen som helst aning om klädstorlek, längd eller vikt då alla dokument som vi har på honom är från April – 14. och det händer ju ganska mycket där mellan ett- och tvåårsålder, om vi säger så. Så tja, vi packar väskan fullt med sådant som vi tror kan passa och sådant som Guldklimpen tycker att lillebror ska ha. Som en hård träskallra att slå och slamra med. Alla kläder är ärvda och sådant som vi fått av vänner och bekanta. Vi tänkte köpa på oss en massa nytt på plats, då jag vet att barnkläder är billiga i Tjeckien och dessutom så är det ett trevligt nöje att fylla dagarna med där i början innan lillebror flyttar in till oss. För när han väl sedan har flyttat in till oss så bör ju alla platser med mycket folk undvikas så gott det nu går. För lillebror behöver ju veta att det är vi som är hans nya trygghetspersoner och det där förtroendet, kärleken och tryggheten byggs bäst upp i ensamhet, stillsamhet och avskildhet. Det vet vi med bestämdhet sedan tidigare.

Något annat som vi vet är att det är otroligt påfrestande att bo många veckor utomlands samtidigt som vi skall försöka starta upp vår nya familj. För i brist på vanliga familjerutiner såsom matlagning i eget kök, egen trädgård och ett eget hus så är det svårt att skapa de där ramarna. Så det är minst sagt jobbigt att sitta på all den där erfarenheten och invänta de där sköra, otrygga veckorna som mest troligt kommer att bli ett virrvarr av förvirring och kaos för oss alla. Samtidigt som jag inget hellre vill än att ta den där lilla pojken i min famn för att krama honom, pussa på honom och överösa honom med all den där kärlek som alla barn på vår jord förtjänar och behöver så väl. Två veckor är ju en ganska kort tid trots allt men det känns som att de är otroligt långt in i framtiden, för jag vill åka nu.

Ner till den där lilla pojken, ner till känslokaoset och den där sköra, jobbiga, underbara starten som är början på vårt nya liv tillsammans. Alltså all denna väntan…den borde ju ha gjort mitt tålamod lite mer tänjbart kan man tycka.

Men icke, det är som det är och det går tydligen inte att ändra på så lätt.

mint feather copy (Small)

Utflykt & Frågestund

DSC_1117 (Custom)

I dag är jag och familjen iväg på lite sportlovsutflykt hela dagen. Det är förvisso bara mannen som har lov då jag och Guldklimpen är lediga mest hela dagarna men ändå, sportlovsutflykt är det minsann.

Så då tänkte jag att vi passar på att ha en liten frågestund här inne eller kanske lite önskerubriker till inlägg som ni vill att jag ska skriva. Jag har förstått att ni är många nya som har hittat hit (varmt välkomna), kanske är det något särskilt som ni undrar över och vill fråga om. Eller ni andra som har hängt här ett tag, är det ett särskilt ämne som ni kanske vill att jag ska skriva mer om? Är det något ni saknar?

Japp nu har ni chansen, så bara fråga på!

 

arrow 3 copy (Small)

Tio udda fakta om mig

Var inne på Jonna Jintons blogg för någon vecka sedan och blev inspirerad av hennes inlägg  13 udda fakta om mig. Så jag tänkte helt enkelt copycata och göra en liknande lista, jag tycker nämligen själv att det är fasligt roligt att läsa sådana listor av andra.

Jamen då kör vi tycker jag!

1) Jag har ett extremt stort behov att att vara för mig själv, får jag inte min egentid varje dag så får jag nästintill panik, det känns som att jag ska kvävas av alla andras energier. Något som jag verkligen har fått jobba med sedan jag blev mamma, men trots allt så är mitt behov av egentid fortfarande nästintill lika stort.

2) På gymnasiet gick jag en linje med namnet hästhållning där jag bland annat läste odling på åker (vilket min bästa vän Alice alltid tar upp när vi träffar nya människor som någonslags spännande kuriosa om mig), körning med basmaskin, röjsåg och annat matnyttigt. Jag lärde mig alltså att ratta både traktor och skördetröska under gymnasietiden.

3) När jag som liten ritade tekningar så fantiserade jag om att alla de tecknade figurerna levde i en egen värld och att de började leva efter tusenårig förstelning, så fort de fick färg. Därav var jag väldigt, väldigt noggrann med att de skulle vara fint färglagda med oxå att jag var tvungen att färglägga färdigt teckningen innan jag slutade. Annars hade figurerna inget landskap att vandra runt i.

4) Jag har varit på flera auditions, däribland en för en dramatenregissör vilket resulterade i att jag fick vara med under fyra nätter som statist i långfilmen Fröken Julie. Magiskt!

5) Jag får hela tiden för mig en massa saker som jag måste förverkliga, såsom när jag för ett antal år sedan fick för mig att jag skulle odla grönsaker för att sedan sälja. Jag lånade en ordentlig bit åker av pappa och sådde frön i mängder. Problemet var bara att jag inte riktigt hade räknat med all ogräsrensning som behövde göras. Det blev hiskeliga mängder grönsaker som jag tyvärr inte riktigt tog hand om på bästa sätt. Jag tvingade till och med några vänner att följa med mig ut för att hjälpa till med all den där ogräsrensningen som jag inte själv klarade av och det gjorde de, tack och lov för fina vänner.

6) Jag har aldrig provat på att röka. Tyckte tidigt att det bara verkade äckligt och omoget och höll sedan fast vid det.

7) Jag konfirmerade mig aldrig. Samma sak där, jag hade en åsikt och stod upp för den, hamnade t.o.m i lokaltidningen pga av det. Jag minns att alla andra konfirmerade sig utan att riktigt veta varför eller gjorde det för presenternas skull, jag kunde inte riktigt köpa det. Skulle jag konfirmera mig så skulle jag göra det för att jag var troende och inget annat.

8) Jag har av någon konstig anledning aldrig gillat läsk, tycker mest att det är för sött och för bubbligt.

9) Jag älskar böcker, alltså verkligen älskar. Jag blir som besatt när jag börjar att läsa och kan inte sluta förrän boken är slut. Dessutom tycker jag att böcker är så vackert, jag vill fylla ett helt rum med dem på den där gården som vi ska bo på någongång i framtiden.

10) Mitt nya favoritpålägg är skivad banan med kanel, äter inget annat pålägg just nu. Har ni inte provat så gört, sjukt gott!

gray teepee copy (Small)

 

Förberedelser

DSC_0069 (Custom)

Ja som ni nog förstår så håller vi på att förbereda oss som bäst här hemma på en utlandsvistelse utan bestämda ramar. Vi åker ju om mindre än tre veckor och kommer att vara borta ett ganska bra tag. Som det ser ut just nu så kommer vistelsetiden att bli kortare än vad vi först räknade med, en månad istället för två, men vis av erfarenhet så vet vi oxå att förutsättningarna snabbt kan ändras. Så jag försöker att ta det där med en nypa salt och istället försöka rensa huvudet på några som helst tidsramar.

Vi pratar med Guldklimpen varje dag om själva resan, vistelsen och det där med att hon ska få en lillebror. En lillebror som kanske kommer att vara väldigt arg eller ledsen eller kanske blyg eller glad eller… Ja att han helt enkelt kan vara lite hur som helst men att allt det där är normalt. Men framförallt att vi först kommer träffa honom ett par dagar utan att han får sova med oss på natten men att han sedan efter en vecka eller så får flytta in till oss och sedan ska bo med oss för alltid.

Ja det är ju så stort att det inte går att ta in och precis som förra gången så vet jag att jag inte kommer att kunna ta in detta livsomvälvande förrän vi återigen befinner oss på svensk mark och har hunnit landa i att vi är en tvåbarnsfamilj med allt vad det nu innebär. Jag vet att det kommer att bli tufft med mycket gråt, frustration och ilska från oss alla i familjen men jag vet oxå att det kommer att bli alldeles underbart, magiskt och fantastiskt när vi alla landar i våra nya roller och alla familjemedlemmar har tonat in i varandra.

Jag har ännu inte köpt några kläder till lillebror, men vi har ju som sagt fått en hel del av vänner och släktingar. Sedan har det börjat att ramla in små söta paket från nära och kära, en liten snuttefilt, en pyjamas, en tröja, ett litet gosedjur och så köpte jag två mumminmuggar på NK i Göteborg när jag var uppe på den stora klänningsjakten. En mugg till lillebror och en till Guldklimpen i emalj, som jag hade tänkt att ta med ner till Tjeckien och ha med på alla picknickar och utomhusaktiviteter som vi troligtvis kommer att fylla dagarna med.

Så vi håller helt enkelt på att förbereda oss just nu, både mentalt och praktiskt, på den stora resan mot lillebror. Det tar mycket energi och jag är ganska trött just nu, så jag ber om ursäkt för dåligt bloggande.

antlers copy (Small)

Gammelrosa klänningar, alla hjärtans dag och lite fix

DSC_0063 (Custom)

I går tog jag tåget upp till Göteborg för att starta den stora tärnklänningsjakten inför det stundande bröllopet i Maj. Tanken var att jag, Anna (den andra hederspigan) och Alice (bruden) skulle göra stan, käka lunch och snicksnacka lite inför bröllopet. Vi åker ju ner till Tjeckien om bara tre veckor (!) så tiden börjar dra ihop sig och det är massor med saker som ska fixas innan vi åker. Tyvärr låg Alice i influensa så jag och Anna fick göra stan själva. Lite komiskt så hittade vi faktiskt precis vad vi letade efter i den första affären som vi besökte, vi provade båda samma klänning i rätt gammeldagsrosa färg utifrån brudens önskemål och hittade båda storlekar som satt som en smäck. Sedan ägnade vi timmar åt att försöka hitta ett par matchande skor till. Vi besökte nog Göteborgs alla skoaffärer utan att hitta något som passade. Så istället käkade vi sushi och en varsin donut och åkte sedan hem till bruden för att visa upp och även få godkänt våra klänningar, vilket vi oxå fick.

Sedan tog jag tåget hem till ett alldeles tomt hus (resten av familjen är nere i Skåne) värmde lite lasagne, tittade på Melodifestivalen och njöt av en kväll alldeles allena.

Här hemma väntar två paket, ett till Guldklimpen och ett till mannen samt ett paket med hjärtpasta som jag tänkte att vi ska tillreda ikväll för att fira lite allahjärtansdag en dag försent. Vilket ingentinggör eftersom varje dag är alla hjärtans dag för mig och inget som kan bestämmas in i en kalender likt en fyrkantig box.

Det känns i alla fall så skönt att ha fixat en klänning innan vi åker eftersom vi inte riktigt vet när vi kommer hem. För varje sak som bokas av nu på listan så sjunker axlarna ett litet snäpp och kroppen blir lite mjukare.

Vårfeelings

DSC_1095 (Custom)

Alltså titta vad som har hittat fram i våra rabatter nu! Jag vet ju att våren inte är här ännu på ett tag, men de där första vårblommorna i rabatten sätter ju fart på vårkänslorna ganska ordentligt. Dessutom har vi haft sol och ett alldeles underbart väder här i västkuststaden nu två dagar i rad. I går när jag och Guldklimpen var ute och red vid halvfemtiden så var det i solnedgångssken och hela världen lös upp sådär härligt som den bara kan göra av klart väder och februarisol (hästbild hittar ni på Insta).

I dag tänkte jag och Guldklimpen packa våra fjällrävenryggsäckar och ge oss ut en runda i skogen med varm choklad och en vovve som behöver en skogspromenad. Sedan i eftermiddag bär det av till busfabriken där dottern och hennes åttaåriga kusin skall få busa loss i några timmar medan jag tänkte passa på att prata lite strunt med mor min.

Ser ut att bli en bra Onsdag i vårkänslornas tecken.

Förresten så har jag blivit varse att det har varit problem att kommentera här på bloggen (tack LisasVilja), jag har ändrat lite inställningar och hoppas att det nu är fixat.

Skulle det vara så att någon av er upptäcker att det är fortsatta problem så vore jag väldigt tacksam om ni mailar mig på:mintekopp@mintekopp.se, så får jag söka vidare efter vad som ställer till det.

Tack snälla!

peach feather 1 copy (Small)

Ett försök till raw kokosbollar

DSC_1106 (Custom)

Jag tycker verkligen att det är superintressant med raw-matlagning, dock har jag ingen som helst erfarenhet att prata om, så jag håller just nu på att experimentera för glatta livet. Som grund och inspiration har jag boken som jag hela tiden lovprisar; Maten är min medicin och hela vidunderliga internet såklart. Så jag mixtrar hej vilt, såsom jag alltid har gjort när jag lagar mat eller bakar (förutom bröd, där är jag en riktig fegis).

I dag på efter logopedbesök så lovade jag Guldklimpen att vi skulle baka något gott. Så redan i går började jag att förbereda för kokosbollsbakning genom att blötlägga gojibär och mandlar. Det där utlovade baket hägrade ganska ordentligt på väg hem från sjukhuset och gjorde att Guldklimpens tålamod var lite större än vad det skulle vara annars.

I alla fall, när vi kom hem så plockade vi fram mixern, la i 1,5 dl blötlagda mandlar samt 1,5 dl blötlagda gojibär och mixade till en slät smet. Sedan la vi i resten av ingredienserna i mixern såsom:10 urkärnade dadlar, 0,5 dl kokosflingor, 3 msk kakao (raw ska det vara men vi tog vanlig då det var det vi hade hemma för stunden), 0,5 dl kokosolja och 1 tsk äkta vaniljpulver. Sedan smakade vi av och jag ville ha lite mer sötma så jag ringlade på lite agavesirap och för att möta upp den där vätskan så slängde jag i lite havregryn oxå tills smeten blev lagom fast för att rullas. Sedan gjorde vi som vanligt, rullade allt i mängder med kokosflingor och stoppade i oss lite orullad smet mellan varven. Och det blev verkligen kalasgott.

Så nu ligger det ett gäng med kokosbollar i kylskåpet och väntar på att få följa med ut till familjegården i e.m för lite hederlig trefika. Ska bli kul att höra omdömet från min raw-skeptiska mamma, hiss eller diss, vi får se.

arrow with feathers copy (Small)

Universums tanke

Jag har många gånger de senaste åren tyckt att saker och ting sker så oändligt långsamt, all denna väntan på barn har satt mitt tålamod på de allra hårdaste prövningar. För jag är verkligen inte bra på att vänta och tålamod är faktiskt lite av min sämsta sida. Så det har sannerligen varit en kämpig resa under många långa år.

Men någonstans inuti mig har jag vetat att det kommer att hända något i framtiden, jag har vetat att jag kommer att få barn, jag har vetat om att jag kommer att vara föräldraledig och att det är då som det där livsomvälvande kommer att ske. Det som barn för med sig, det som har gjort att jag rannsakat mig själv, hittat mitt djup, min väg och gjort att jag ser världen med andra ögonen.Öppnat upp mitt hjärta för ett bättre leverne, att leva närmre moder jord och att vara mer äkta i mig själv, mina val, möten och tankar. Jag har hela tiden haft allt det där inom mig men det är först nu som det har börjat kristalliseras. Ungefär som en bit kol som under hårt tryck, under många år tillslut blir en diamant. Precis som att de där åren i mörker var ett tvång för att jag skulle bli mer medveten, hitta mitt djup och min andlighet.

Och någonstans, mitt i vårt hektiska århundrade, så tror jag att det är precis det som är tanken. Det är tanken att saker som betyder något måste få ta tid och att själva livet inte kan ske utefter vår egen manual. Livet sker som det sker ändå och jag har lärt mig att det är betydligt enklare att bara acceptera det istället för att kämpa emot. Jag tror att det är det som är universums tanke, att lära oss att sakta ner, lyssna inåt och acceptera våra liv för vad de är.

Allt det där som är tänk för oss kommer att komma i vår väg ändå förr eller senare, och det viktigaste av allt, det ligger inte i vår makt att bestämma när.

Eller vad tror du?

mint feather copy (Small)