Nya rutiner

DSC_0904 (Custom)

I går flyttade vi upp. Upp på övervåningen till nya sovrum och nya rutiner. Det släpades sängar och madrasser, sängbord och sagoböcker, upp för den gudsförgätna trappan till vinden som numera är övervåning. I natt var alltså första natten som vi sov under snedtak och i tre sovrum i fil. Tanken är att barnen så sakteliga ska få vänja sig vid att sova i egna sängar och med oss i rummet precis intill. Vi har förberett och pratat med barnen om det här i ungefär ett år nu.

Inget av barnen kunde sova, såklart. Efter 1.5 timmes nattning så somnade till slut lillebror och jag tassade försiktigt ut i den stilla trädgården och njöt av doften, ljuden och bara känslan av att var sak efter den andra börja falla på plats i vårt vingelvangel hus. Nya rutiner infinner sig efterhand och ingenting behöver gå snabbt eftersom långsamt oxå leder någonstans.

Tänk att jag som är så otålig börjar lära mig det tillslut ändå, att långsamt oxå leder någonstans.

En trädgårdsöndag

DSC_0901 (Custom)

Så fin Söndag vi har haft här hemma. Vädret bjuder ju på försommarkänsla och hela familjen har grejat i trädgården stora delar av dagen.

DSC_0854 (2) (Custom)

Varmt väder kräver ju fika utomhus och när de första svenska jordgubbarna redan har dykt upp i gårdbutiken så är det ju fikamaterialet rätt så självskrivet. Jordgubbar och glass under blå himmel och solsken, alltså man bli ju nästan religiös. Vi har ju dessutom krängt både nypotatis och sparris den här helgen, älskar när de svenska primörerna börjar att dyka upp. Matlagningen blir lixom så otroligt enkel, allt blir ju gott med så bra råvaror.

DSC_0846 (Custom)

Jag har försått en del inomhus, bland annat dessa bondbönor som har vuxit sig starka mellan radiatorvärme och fönstersol. Så nu tyckte jag att de kändes redo för att planteras ut i den gigantiska pallkragen som bror min byggt ihop till mig. 12 stycken 50 kilos påsar jord krävdes det samt en hel del lövkompost i botten för att fylla den rackaren.

DSC_0836 (Custom)

Har ju bästa hjälpredorna dessutom. Här vattnar lillebror ruccolafröna som precis fått komma i jorden. Efter allt trädgårdsarbete så cyklade vi iväg ner till stranden för att titta på lite barnteater (Pettsson och Findus), vilket rundade av denna Söndagen på ett perfekt sätt.

Vad har ni hittat på?

Mellan hägg och syren

DSC_0806 (Custom) (2)

I går kväll ändrades plötsligt luften från regntung till försommarljummen och vi valde att äta kvällsmat ute i trädgården till barnens stora glädje. Vi satt ute ganska länge och doften var sådär blommig, fräsch och ren som den bara kan vara timmarna efter ett stärkande regn som växtligheten hungrigt fångar upp.

Jag upptäckte bara för några dagar sedan att vi har mängder med hägg i trädgården och doften som sprider sig är verkligen helt underbar. Och det är precis den här tiden som jag bara vill vara i, lixom stanna upp och kapsla in varje ögonblick. Ni vet när allting precis har slagit ut, när träden är sådär nyutsprunget gröna och hela naturen på något sätt är på språng. Piggt, vaket och nyfiket. Precis innan skolavslutningar, sommarlov, jordgubbstårta och ett pärlband av oändliga nätter med sommarljus och myggbett på barfotafötter.DSC_0794 (Custom)

I morse gick jag och dottern ut i trädgården, barfota i morgonrock och plockade med oss ett fång blommor in som får sprida väldoft i torparköket. Vi båda var helt överlyckliga över att kunna gå ut barfota utan att frysa och känna det daggvåta gräset kittla under fötterna.

DSC_0827 (Custom)

Just nu vill jag stanna tiden när vi är precis i lindan av allt det där underbara och varje år är det på pricken samma tid och det är alltid tiden mellan hägg och syren.

Där vi är nu mina vänner. Den allra ljuvligaste tiden är precis nu.

Bulliga kylskåp

Vi har ju gjort ett litet billigt ansiktslyft av köket och har alltså valt att vänta med den riktiga renoveringen i några år. Dels är vi efter ett år av renovering ganska trötta på att ha hantverkare här dagarna i ända och sedan tänker jag att ett kök verkligen kräver sin planering. Det första jag gjorde med köket var att i ren nyfikenhet slita upp lager av golv då min förhoppning var att hitta fina gamla trägolv såsom vi har gjort i de andra rummen. Men till min besvikelse så var där ett lappat och ganska söndrigt trägolv därunder, så det är ytterligare en anledning till att vi väntar. För vi måste bryta upp hela golvet och göra om det från grunden och det görs ju verkligen inte i en handvändning. Så det fick som sagt bli en budgetrenovering där vi bara målade väggarna vita, la på en schackrutig plastmatta på golvet, målade taket vitt och flyttade om lite. Vad vi däremot valde att beställa hem nytt utav var två nya kylskåp. För det kylskåpet som stod här från börjar var verkligen minimalt. Så för två veckor sedan så dök dom upp, våra nya kylskåp i lite bullig, äldre modelll.

DSC_0719 (Custom)

Märket heter Gorenje och blev för oss ett alternativ till Smeg-kylskåpen. Jag har länge drömt om ett blått Smeg kylskåp men kan inte på något sätt försvara att köpa ett kylskåp för 18.000. Nu fick vi istället två för priset av ett. Och det gjorde så mycket för känslan i köket, både rent estetiskt och självklart även praktiskt. Vi har ju verkligen minimalt med förvaringsutrymme i köket och då är stor plats i kylskåpet verkligen det som får kökspusslet att gå ihop.

DSC_0725 (Custom)

Annars kan jag verkligen rekommendera att testa på att bo mindre en tid, eftersom det kräver en utrensning. Vi har varit tvungna att sortera bort SÅ mycket och då framförallt köksprylar. Och vet ni, det känns så här i efterhand, som en riktig lättnad. Rackarns vad mycket grejer vi har haft som vi verkligen inte behöver. Nu tänker jag att de grejer som vi har kvar är sådana som är antingen estetiskt vackra eller användbara eller helst både och. Allt annat får hitta ett annat boende.

Men nya kylskåp alltså, en välkommen lyx i vårt torparkök.

DSC_0733 (2) (Custom)

Att fånga drömmar

Jag har några enstaka, inspirerande bloggar som jag fortfarande läser varje dag. En av dem är Emmas blogg som alltid är lika inspirerande, full med snirkliga ord och vackra bilder. I dag berättade hon lite snabbt om en föreläsning som hon höll i och som handlade om att leva sin dröm. En föreläsning som jag verkligen skulle vilja lyssna på, älskar att inspireras av människor som vågar leva ut sina drömmar och hur vägen dit har sett ut.

Vet ni, då slog det mig, att jag faktiskt till viss del lever min dröm. Under många, många kämpiga år var mitt liv som det ser ut just nu, min stora innerliga dröm. Ett litet hus på landet med en stor lummig trädgård där möjlighet finns till både odling och plats för lite djur. Jag drömde om ett hus fullt med barnskratt och skitiga barnskor i hallen, en liten hand att hålla i och leda genom livet. Att få vara en varm famn att springa in i och ett knä att krypa upp i när världen behöver bli lite tryggare. Att inte jobba heltid utan i stället jobba deltid för att kunna vara hemma för att få möjlighet att umgås mer med barnen och lixom hinna med livet.

Jag har kämpat för de där drömmarna i så många år nu och energin har tagit slut så många gånger på vägen hit men nu, nu är jag precis där jag har velat vara så länge. Med två alldeles underbara barn som har börjat landa i livet med flytt ut på landet med ny skola, nytt dagis och nyfunna vänner. Vårt gamla torp börjar så smått att ta form så som vi vill ha det och det allra värsta renoveringskaoset har lagt sig. Livet är inte bara konstgjord andning längre utan lugnet och stabiliteten börjar att hitta sin plats igen både i vardagslunken och helgaktiviteterna. Jag hittar tiden att påta i jorden, spela teater och rastlösheten börjar att krypa under skinnet igen.

Just nu är jag bara så jävla lycklig över att livet gav mig möjligheten att få vara mamma, att få vägleda två envisa, underbara, energiska, snälla, godhjärtade och fantastiska små liv. Dessutom så hittade vi vårt lantliga ställe där vi har plats att leva. Jag behövde bara stanna upp och bli påmind om att livet faktiskt har lett mig precis dit jag vill vara. Nu börjar nya drömmar att ta form där inuti, sådana som handlar om annat mindre viktigt men som kan gödsla själen och kreativiteten lite. Och livet är minsann för kort för ouppfyllda drömmar, så är det bara.

Det är lixom bara att hoppa.

Nytt i min bokhylla – självhushållning på Djupadal och Bokashi kompostering

Det är inte mycket som får det att klia i fingrarna på mig som ett helt nytt oöppnat bokpaket. Jag vill bara slita upp det där bokpaketet och blotta dess innehåll. Jag verkligen älskar böcker, jag blir lugn i själen av att läsa och införskaffa mig ny kunskap. Hade jag haft ett onödigt stort hus så skulle mitt ego vilja fylla ett helt rum med böcker. Att titta på, varsamt vårda och känna visdomen, orden och poesin fylla rummets alla vrår. Nu har jag istället en liten bokhylla inköpt i Fjällbacka att fylla med små väl utvalda juveler. Förutom rent skönlitterära böcker så är min självklara fallenhet numera sådana böcker som handlar om självhushåll, odling, miljövänligt liv, ayurveda och ren mat. Jag strävar ständigt efter att leva ett så hållbart liv som möjligt genom att rannsaka mig själv och genom att skaffa mig ny kunskap.

DSC_0691 (Custom)

Ja, ni som har sett Mandelmanns gård vet ju varför jag har köpt mig den här bocken. Alltså jag älskade programmet. Eftersom vi inte har någon tv så tittar jag ju av förklarliga skäl väldigt sällan på något tvprogram alls men efter tips ifrån en rad olika håll så kunde jag inte låta bli att titta, falla dit och dras med. Underbara människor och en fantastisk livstil som jag verkligen inspireras utav. Boken bläddrade jag snabbt igenom redan första dagen och jag älskar sättet den är skriven på, med personlighet och glimten i ögat och jag har redan tagit till mig en del av tipsen och råden. Bland annat står en stor, svart spann full med nässlor och vatten ute i trädgården och väntar på att bli näringsrikt gödsel för mina plantor. Boken är både en personlig betraktelse och en faktaspäckad bok om hur man från djupaste vinter till skördetid, sköter en liten gård långt bortom storskaligheten. En 2000-talets bondepraktika för alla nya grönavågare. En bok att bli inspirerad utav, verkligen.

DSC_0699 (Custom)

Ska man nu som jag har tänkt, odla en del så kräver det ju bra jord och ska man nu dessutom leva ett liv där man önskar lämna lite mindre fotavtryck så vill det ju sig att man börjar kompostera allt det där hushållsavfallet. Jag har tänkt prova att dels göra helt vanliga komposter utomhus för att få fram bra och näringsrik odlingsjord med mängder av maskar i men jag tänkte även prova på att ha kompostering inomhus med hjälp av Bokashi metoden och dess olika mikroorganismer. Har någon av er provat? Jag har inte läst boken ännu och har ej heller kommit igång med inomhuskompostering men kan återkomma med en uppdatering och utvärdering längre fram om någon skulle vara intresserad?

DSC_0714 (Custom)

Kompostering känns ju egentligen förbaskat präktigt och tråkigt men vet ni vad som är ännu tråkigare, att betala hutlösa priser för bra odlingsjord och för sophämtning. Så det känns som ett naturligt steg i önskan om att leva ett mer miljövänligt och självhushållande liv.

Pesto av nässlor

Första Maj och äntligen är den här med besked, vårvärmen den efterlängtade och saknade. Den som väcker kropp, sinne och naturen till liv med en varm kram av mjukhet och kärlek. Jag donar runt i trädgården och har fyllt trädgårdslandet med fröer, närvaro och kärlek, jag har planterat om bebisplantor vars rötter söker mer utrymme och hela familjen fixar i vårt kära torp denna långa valborgshelg.

Allt det där som jag har pratat om i så många år med odlingar och mer tid i naturen börjar äntligen att falla in i mitt liv. Och jag känner hur välgörande det är för precis hela mig. I planerna framöver ligger en liten hönsgård, komposter där vårt trädgårds-och matavfall kan bli välgörande jord och mer tid för bättre mat och att ta tillvara på det som finns. Så precis det gjorde jag i dag när jag såg de där första späda nässlorna som börjar att komma upp lite varstans i trädgården. Jag plockade ett gäng späda toppskott, förvällde och mixade ihop med rapsolja (min pappas egentillverkade), rostade solroskärnor, parmesanost, vitlök och lite salt.

DSC_0667 (Custom)

Så vips var lunchen klirad bestående av ogräspesto med pasta, skivade körsbärstomater, rostade solroskärnor med citronzest och mängder med parmesanost. Till på köpet så blev det sjukt gott. Receptet hittar du här om du blev sugen på att ta till vara på lite av det där ogräset som växer helt gratis i trädgården och som är extremt näringsrika. Bland annat innehåller de karotin, vitamin A, C och de flesta viktiga mineraler. Nässla innehåller även mycket järn, vilket ju är lite extra bra för oss kvinnor.

DSC_0671 (Custom)

Regnblask, blåst och en ledig onsdag

dsc_0362-custom

Onsdagar betyder ledig dag för mig och så även för sonen som alltså även han är hemma och skrotar runt med mig. Det är en ren fröjd att ha en ledig dag sådär mitt i veckan och att jobba 75 % är nog något som jag skulle kunna göra resten av mitt yrkesverksamma liv. För att få tid för återhämtning, tid för barnen, tid för mig själv, tid för allt som ligger mig varmt om hjärtat.

I dag blåser det storm här i västkuststaden och vi sitter inne i torpet och myser. I trädgården kan jag höra havet som ryter en bit bort och marken är full av snöslask som blir till gyttja under vinterkängorna. Det viner och knakar i vårt gamla 1800-tals hus och det är svårt att hålla värmen härinne även om elementen jobbar på för fullt och kaminen sprakar i bakgrunden. Lite av charmen med gamla hus såklart men en tilläggsisoleringen när vi byter fasaden till sommaren ligger nog inte så långt borta, om jag säger så.

dsc_0372-custom

Förutom att försöka hålla stormvindarna utomhus och värmen inomhus så har jag och barnen nästan alltid samma rutin på Onsdagarna. De mår som sagt bra av rutiner och fyrkantighet även om jag hellre föredrar det där spontana och oplanerade. En mix av det där är väl förmodligen det bästa, lite spontant med grunden i fasta rutiner. I alla fall så är det bananplättar, lek med legodjur som rymmer ut i skogen till friheten (alltid precis samma lek, viktigt det där) och en stunds filmtittande innan vi alla tillsammans lagar kvällsmat. I vanliga fall brukar vi starta upp med en rask hundpromenad direkt efter jag har plockat upp dottern från skolan men just i dag hoppade vi över den punkten på schemat. Efter att tillsammans ha röstat emot oväderspromenad för att istället börja med det där filmmyset.

Och det gick ju bra det oxå. Vad hittar ni själva på i detta höstoväder med januarisnö?

En väldigt tidig Måndag

dsc_0359-custom

God morgon på er! I dag sparkar vi igång den stora verkligheten igen och jag passar på att gå upp klockan fem för att äta grötfrukost, beställa födelsedagspresent till den snart åttaåriga dottern, betala några räkningar och rasta vovven. Första jobbdagen som jag vaknar i torpet och vet lixom inte riktigt när jag ska ge mig av på morgonen för att komma i tid i halkan till sjukhuskläder och fotriktiga skor. Men det ger sig.

SÅ fantastiskt skönt att vara tillbaka i fyrkantigheten och de fasta ramarna igen i alla fall. Barnen behöver det och behöver de det så behöver även jag.

Hoppas att ni alla får en förträfflig Måndag. På återseende.

Ett silvrigt hjorthuvud

dsc_0320-custom

Jag tycker att det är så en häftig inredningsdetalj att ha olika typer av djurhorn på väggarna. Eftersom jag inte vill köpa några slags djurprodukter utan att med 100% säkerhet veta att djuren har levt bra liv med ett värdigt slut så har jag helt enkelt inte införskaffat något riktigt sådant. Men så sprang jag på detta coola hjorthuvudet i papier maché på Panduro nu i mellandagarna för en blygsam summa av 85 riksdaler och kunde absolut inte stå emot. Så det fick följa med hem tillsammans med en burk silversprayfärg. Och i dag då så fick hjorttrofén byta färg från pappersbrunsmurrig till vintersilvrig.

dsc_0350-custom

Älskar sådanahär lätta pysselprojekt som får mig att kicka igång kreativitetsådran och som är bra att smyga in mellan pulkaåkning och  söndagsmiddag. Nu står hjorthuvudet på tork i köket och jag funderar på om en hall eller ett kök skulle må bäst att ett papier maché huvud i silver. Återstå att se helt enkelt.

Kylslagna ledighetsdagar

dsc_0297-custom

Kylan biter tag även i oss västkustbor denna kylslagna trettondag och vi vaknar för andra dagen i rad utan kallvatten i köket här i vårt lilla gudsförgätna torp. Vi bor här nu mellan fotografering och visning för att liksom inte stöka till den där perfekta införvisningenstädningen i vår lägenhet. Ni vet den som inte är på riktigt utan bara ett visningsexemplar av ens verkliga liv. Gillar visserligen att styla men ogillar skarpt allt det där tillkonstlade som inte är på riktigt utan bara för att höja marknadsvärdet på saker och ting. Men det är ju så vårt samhälle ser ut nu för tiden, det är så mycket yta och allt mindre tyngd i det mesta.

dsc_0311-custom

Trots att vårt lilla torp inte på långa vägar har alla de där bekvämligheter som jag egentligen önskar mig av ett boende, så är jag mer harmonisk här än i vår fullutrustade lägenhet i stan. Och kanske är det just det som gör det, det operfekta och ofullkomliga. Där den värmande elden i eldstaden blir viktigt för att hålla värmen om kvällarna och där kampen för att inte få vattenledningarna att frysa gör att jag hittar tillbaka till något ursprungligt i mig. Och det är nog precis det som jag behöver. Som jag tror att vi alla behöver. Det jordade och ursprungliga. Marken, elden, vattnet och stjärnorna.

dsc_0298-customdsc_0300-custom

Efter en kopp kaffe, en äggmacka och en eld som sakta värmer upp vardagsrummet så är hela familjen snart redo för att ge oss ut i ett krispigt vinterlandskap (minus snö tyvärr) för att andas lite frisk luft och rasta av oss lite. Till kvällen kommer några vänner till oss hit och vi ska äta köttgryta med knödel, en rätt som har följt med oss efter våra vistelser i Tjeckien och som uppskattas mycket av barnen. Att fylla Torpet med mustiga grytor och fulla bord är nog det allra bästa sättet att göra om ett gammalt torp till ett ställe att kalla hemma.

dsc_0313-customdsc_0305-custom

Att vara en synnerligen oaktiv bloggerska och stolt över det

Ja, bloggen faller i glömska mellan varven och jag minns knappt hur länge sedan det var jag bloggade här senast. Tills jag blev påmind av en vän förra helgen att hörru, nu har jag gått in på din blogg varje kväll under 1,5 månads tid och där kommer inga nya inlägg. Vad har hänt?

Ja, vad har hänt?

Det som har hänt är nog framförallt att jag prioriterar annorlunda. För några år sedan så ville jag hinna med allt, framförallt så satte jag upp målet för mig själv att blogga en gång om dagen och hade en önskan om att nå ut till den stora massan, få en välbesökt blogg och kanske till någon viss del kunna jobba med bloggandet. Men vet ni, det var aldrig för mig, jag inser det nu. Jag hamnade i en utmattningsdepression precis när vi kommit hem med våra små skatter, efter att i något år helt har kört slut på mig själv med IVF-behandlingar, en synnerligen tärande adoptionsprocess, heltidsjobb, uppstart av ett företag (karmaljus ni vet) samtidigt som jag skulle blogga en gång om dagen och var med i en teateruppsättning. Ni vet jag flydde, från mina känslor, mina tankar och orkade inte riktigt ta tag i mig själv. I stället sprang jag, allt vad jag kunde ända tills jag kraschade. Det är nog inte många som förstod hur dåligt jag egentligen mådde, men när vi precis hade kommit hem med vår son så låg jag mest här hemma i sängen och grät. Jag gick till en läkare för jag trodde att jag var deprimerad men hon tittade bara på mig med stora ögon och sa, men vännen du är ju helt slut. Hon jämförde mig med en ballong som höll på att spricka. Hon ville skriva ut en massa tabletter men jag vägrade för jag tror inte på sådant (och alla får tro vad man vill)  jag ville istället gå hos en kbt-terapeut och fick en tid redan veckan därpå. Jag tyckte att hon vara bra och gick dit för samtal ett par gånger, men sedan sa hon tack och adjö och tyckte att det var bra så. Hon alltså och inte jag. Så jag bestämde mig för att inte söka mer hjälp utan istället börja meditera och söka inåt för att få de svaren jag sökte och för att hitta kraft.

Jag klandrade mig själv för att vara en urdålig mamma med noll energi till våra två precis nyhemkomna barn, samtidigt som det inte gick att be om att få hjälp med barnen av någon annan eftersom det kunde störa anknytningen. Samtidigt strulade dottern skola, hon fick den sämsta lärare i en stökig organisation och jag vantrivdes med att bo här inne i stan. Jag ville bara fly ut på landet, till lugnet och naturen och inte träffa en enda människa på år och dar.

Så nu när jag äntligen börjar komma på fötter igen, barnen har hamnat på de bästa tänkbara dagis/skola och vi har köpt vårt torp, så är jag så innerligt rädd om min energi och min tid. Jag vägrar falla tillbaka i de där destruktiva vanorna igen. Så tills jag har hittat en bra balans i allt det där så blir det ganska glest mellan inläggen här och det är precis så det kanske kommer fortsätta att vara. Eller så hittar jag ett bloggflow som inte stressar mig och det kanske dyker upp mängder med inlägg framöver.

Men vet ni, jag saknar det. Jag saknar orden, fotografierna och er.

Jag har alltså inte slutat blogga, det är bara glest mellan inläggen för att jag prioriterar annorlunda och det är jag tamejkatten stolt över.

Att återigen kunna andas

DSC_1169 (Custom)

September, en av mina bästa månader faktiskt. När lugnet återigen har lagt sig, luften blir krispigare och högre, naturens skafferier bjuder på godsaker, höstkoftan åker på lite tidigare på kvällarna och stearinljusen återigen ställs fram. Visst jag älskar sommaren, verkligen, framförallt solljuset och tillförseln av D-vitamin. Jag älskar grillkvällar i goda vänners lag, kvällsdopp på stranden och ljuva sommarklänningar. Men jag har oxå kommit på att hettan, ljuset och värmen gör mig lite illa till mods. Sommaren är lite för hetsig för mig, med solens hetta och människor precis överallt. Framförallt när man nu bor i en sommarstad såsom jag gör.

DSC_1162 (Custom)

Sommaren har kanske varit extra tung i år oxå då jag har oroat mig för Guldklimpens flytt till ny skola och för lillebrors start på dagis. Ni vet innan allting klaffar. Nu är inskolningarna färdiga och båda trivs som fisken i vattnet. Det i sig är en så stor lättnad så jag vet inte vad. Så nu är vi återigen i de där rutinerna som jag tidigare har avskytt så mycket, när livet är inrutat och fyrkantigt men just i år så kommer fyrkantigheten som en befrielse. Barnen behöver det och tydligen jag oxå. Efter 2,5 år som hemmamamma (sista året har jag iof jobbat 50%) så kommer hösten, rutinerna och jobbet som en välkommen nystart för mig.

DSC_1155 (Custom)

Den där klumpen av ångest inför barnens flytt börjar så sakteliga att lätta ifrån mitt bröst. Renoveringen av torpet flyter på bättre än vad jag någonsin hade hoppats, framförallt eftersom vi hela tiden hittar små skatter dolt under lager av påbyggnad såsom gamla genuina trägolv och vackra gamla bjälkar i tak och väggar. Det har varit många skeptiker ute och tittat på torpet, många tycker att vi är galna som tar på oss ett så stort projekt. Så nu bjuder jag bara ut de där som är positiva, de som kan se bortanför allt det där skavda och som ser det vi ser, potentialen. Ett beslut som även det har lättat mitt hjärta och gör att jag kan andas lättare igen. För ni vet när man själv är nedsatt rent energimässigt så tar de där skeptikerna kål på en och suger ut det där sista av ens egna reserver.

DSC_1157 (Custom)

Så, september alltså. En välkommen, fyrkantig, krispig månad som i år föder energi, kreativitet och bjuder in till långa promenader i skog och mark. Dessutom ska jag äntligen göra något för mig själv veckovis igen, en ny teaterhöst drar igång och det ser jag fram emot sådär fantastiskt mycket.

September, en månad att återigen kunna andas i.

Ett renoverat sovrum

Så sprang sommaren förbi med torprenovering, installation av avlopp, trädgårdsröj, strandhäng, grillkvällar och mycket annat. Vi har kommit förvånansvärt lång i renoveringen ändå men så har vi oxå haft hantverkare på plats i stort sett hela sommaren. Vilket har resulterat i att det har varit en hejdundrande röra där ute så vi har inte riktigt kunnat njuta av torpet på det härliga sommaravslappnade vis som jag först trodde att vi skulle kunna göra, å andra sidan så har vi nu ett färdigt badrum, ett avlopp, ett färdigt vardagsrum, ett färdigt sovrum, renoverade fönster och en halvfärdig hall.

Till på köpet så har barnen skolats in på dagis respektive skola/fritids därvisåsmåningomskabo och båda trivs SÅ bra så jag vågar knappt skriva det. Och det är ju såklart det allra viktigaste, att de trivs och mår bra.

Jag tänker att ni säkert är lite nyfikna och vill se lite bilder på torpet och allt det där som vi har ägnat sommaren åt. Så här kommer lite före, undertiden och efterbilder på det där lilla sovrummet på nedervåningen. Ett rum som jag och mannen tänkte ha som vårt sovrum framöver även om det säkert bara är runt 8-10 kvm stort. Så är det nämligen med de där rummen i torpet, de är små men otroligt charmiga.

17715843 (Custom)

Mäklarbilden som jag har visat tidigare och ungefär på pricken som det såg ut när vi tog över torpet. Tapeterna hade spruckit på ganska många ställen, taket var i stort behov av renovering och på golvet låg en plastmatta som jag bara ville riva ut på direkten.

DSC_0667 (Custom)

Här har målaren börjat riva tapeter, flera lager med tapeter och underst så tittar orginaltapeten från 1800-talet fram. Någon brunaktig sak med gulddetaljer på, väldigt vacker. Här ser ni oxå golvet lite bättre.

DSC_0698 (Custom)

Nu är bara originaltapeten kvar och jag har även dragit bort plastmattan och hittade där under ett spännande mönster på masonitskivorna. I hörnen av rummen fanns det bruna stolpar som var övertapetserade massor med gången och som jag bestämde mig för att jag ville behålla, med lite tapetrester på och allt. Har man ett gammal hus så har man tänker jag och då är det ju supercharmigt att kunna visa en del av dess historia sådär på några gamla hörnstolpar. Dessutom är perfekt ganska tråkigt och operfekt betydligt roligare.

DSC_0771 (Custom)

Här ser ni gamla tapeterlager i ett av hörnen. Otroligt vackra tapeter i rött, grönt, gult och blått och betydligt mer sorglöst och busigt än dagens vita hem. Verkligen något att inspireras av. Jag blev dessutom så glad att den tapeten som vi valde att tapetsera rummet med, precis samma gröna nyans hittade jag på en av de tapeter som tidigare har suttit i det rummet, så det känns verkligen som att vi valde rätt tapet.

DSC_1134 (Custom)

Och här, ja här är trägolven framdragna och slipade, väggarna är tapetserade med den vackraste harlequintapeten och taket, fönstret och alla listor är målade. Nu fattas det bara en massa inredning och så är saken biff.

Och jag älskar det där lilla sovrummet, att själv få bestämma på pricken allt från grunden det är något alldeles nytt för mig och så roligt att jag mellan varven nästan går bananas. Det är verkligen superkul att renovera att gammal hus eftersom inget blir som man tänker från början eftersom det hela tiden dyker upp en massa konstigheter, vilket inte alls betyder att det blir sämre utan bara roligare, mer kreativt och mycket mer lustfullt.

Fortsättning följer..

Familjepromenader och semesternedräkning

DSC_0707 (Custom) DSC_0718 (Custom)

Även om mina alldeles egna långpromenader tyvärr har fått stå tillbaka de senaste månaderna för annat, så har vi äntligen återupptagit våra familjepromenader. Långa promenader i naturen är ju lite av mitt livselixir och jag märker även på barnen hur otroligt jordade de blir av att få springa av sig all den där överskottsenergin i naturens lugnande famn. Vi åker dagligen ut till torpet för att inspektera arbetet och i går så passade vi på att ta en promenad däromkring. Det är ju mina barndomsstigar som jag har ridit på sedan jag hade min första ponny, så jag känner till varje träd och vet var man kan hitta dignande körsbärsträd på vägen.

Jag älskar naturens skiftningar och nu när sommaren har gått in i en annan fas så vajar sädesfälten sådär mjukt och följsamt längst stigarna där vi går. Jag jobbar två dagar till och sedan har jag semester i fyra veckor + fyra veckors föräldrarledighet och oavsett väder så är det bland annat det här som jag tänker att mina semesterdagar ska innehålla. Dagliga promenader för att rasta familjen och andas frisk lantluft.

Rumsrent – boktips i jakten på en miljövänligare renovering

DSC_0719 (Custom)

Min innerliga önskan nu när vi renoverar torpet är att vi ska försöka göra det på ett så miljövänligt sätt som möjligt. Men det är verkligen en sådan djungel när man väl ger sig i kast med att renovera ett hus från grunden så som vi gör. Till på köpet så har alla hantverkare som jag har stött på skakat lite lätt på huvudet och tyckt att jag är smått galen när jag lägger fram mina önskningar om miljövänlig isolering och överlag en så miljövänlig renovering som möjligt. Nixpix här används det de material som de är vana vid och inget annat och dessutom så är det ju SÅ dyrt säger alla. Så badrumsrenoveringen får helt enkelt bli på ett alldeles vanligt vis eftersom vi behöver få ett badrum färdigt snabbt,  men vi har köpt en hel del grejer på blocket eftersom jag verkligen inte tycker att allt bör vara nytt utan att det redan använda och älskade har mer karaktär och sätter ju samtidigt ett mindre avtryck på vår jord, winwin. Det enda som jag verkligen har kunnat påverka är vilken färg som målaren använder sig utav och det blev linoljefärg på min önskan. Tänkte framöver även testa äggtempera och fler sorters kalkfärg, miljövänliga allihop.

I den fortsatta renoveringen så känner jag att jag behöver mer kött på benen i mina diskussioner med hantverkarna, så jag tänkte helt enkelt läsa på så att jag vet lite mer vad jag pratar om. Därför blev jag så glad när jag hittade den här boken häromdagen med praktiska tips och råd. Såhär skriver författaren: För den som är mitt uppe i ett renoveringsprojekt är det svårt att navigera bland alla produkter och material. Det är lätt hänt att en försäljare eller snickare – som förespråkar ett snabbt, effektivt och lättarbetat material – får sin vilja fram. Vill det sig illa betyder det att vi tackar ja till hormonpåverkade ftalater i plastgolv, allergiframkallande biocider i målarfärg eller nanopartiklar som ingen riktigt vet hur de påverkar vår hälsa på sikt. Jag köpte min bok här.

Jamen ni hör ju, passar mig som handen i handsken. Här ska läsas på och jag ska skanna av marknaden ordentligt i jakt på sådant som är så snällt som möjligt både för oss som ska bo i huset och för moder jord.

Det blir spännande det här.

En Söndag till att gräva och kratta

DSC_0685 (Custom)

I går ägnade jag i princip hela dagen ute vid torpet med att kratta och skyffla igen de där gigantiska gångarna som vi grävt för avlopp och vatten. Min pappa hade varit där tidigare på förmiddagen med grävskopan för att täcka igen det allra mesta för att sedan låta mig ta över och göra finarbetet. Men alltså jösses så tungt det var, jag krattade och skyfflade jord i fem timmar för att sedan plocka sten i ytterligare en timme. Men oj så skönt det är när det börjar att se ut som vanligt igen. Jag mår själsligt dåligt när det är så rörigt och uppgrävt som det har varit där ute de sista veckorna. När renoveringen är i nedbrytningsfasen snarare än i uppbyggnadsfasen, det är ju där vi har varit ett litet tag nu och jag har verkligen undrat om det någonsin kommer att se okej ut igen.

Även badrummet är numera i uppbyggnadsfasen och under veckan så kommer träpanelen upp och där ska läggas kakel och klinkers. Det blir ett litet badrum med lågt i tak och vi har valt att sätta in ett större fönster än det som finns där i dag, tänker att badrummet kommer att kännas större på så sätt. Gissa om jag är spänd på att få allt det där på plats för att se om det blir så som jag har tänkt mig. Vaknade mitt i natten i natt av att ha drömt mardrömmar om träpaneler, alltså jösses vad den här renoveringen har försatt mig i beslutsångest. Visst jag vet ju i stort sett hur jag vill ha det men vitt kakel finns ju lixom i hundra vita nyanser och storlekar och träpanel finns ju i en mängd olika utförande den oxå. Dagens i-landsproblem alltså.

Yogafestival och kombucha

För någon vecka sedan när jag och Guldklimpen var nere på stan för frisörbesök och sushilunch så vandrade vi nyfiket inom parken som ligger alldeles i närheten av vårt sushiställe. För inget går förbi varken mig eller min nyfikna lilla dotter och eftersom parken var osedvanligt full av tält luktade det spännande marknad eller något annat intressant lång väg. Så gissa om jag blev glatt överraskad när den första vi pratar med är en målare som enbart använder sig av ekologiska färger och i vagnen bortanför så säljs det rawfood för glatta livet. Vi hade ramlat rakt in i Halmstads första yogafestival som helt hade gått mig förbi om det inte vore för det där sushibesöket. Jag som har som någonslags årsmål att börja med yoga typ i går samlade på mig lite nyttig information om sommarens yogaprogam och pratade även med någon trevlig yogalärare som undervisar yoga en gång i veckan uppe på Galgberget under sommaren för föräldrar med barn.

DSC_0297 (Custom)

Hade det inte varit för att det ösregnade eller för att dottern ville hem och visa sin nya frisyr för resten av familjen så hade jag kunnat stanna ett bra tag till och samspråka med sådana som inspirerar mig. Det sista stället vi stannade på var tältet som den gröna matkassen hade. Ett företag som levererar matkassar som är 100% vegetariska och 90% eko direkt till dörren i landets större städer och som kommer till Halmstad till hösten. Jag passade på att köpa på mig ett gäng lyxiga dadlar, en flaska Kombucha och kokosnutella. Kombutcha har jag hört talas om innan men aldrig provat. Det är ett sötat te som har fått jäsa och som blir en syrlig vinägeraktig dryck. Den sägs ha en renande och avgiftande effekt på kroppen samtidigt som den förbättrar matsmältningen pga en levande bakteriekultur. Det är en pribiotisk dryck som sägs motverka svampen candida i kroppen till på köpet innehåller den ett gäng b-vitaminer som behövs för att ge fint hår, hy och naglar. Spännande värre tänker jag.

DSC_0682 (Custom)

I alla fall så hällde jag upp ett glas Kombucha till mig i går kväll när jag och lillebror avnjöt lax och nypotatis och jisses så god den är. Oavsett sina nyttiga egenskaper eller inte så föll den mig verkligen i smaken och kommer att blir en ny följeslagare här hemma. Fermenterat te alltså, det är grejer det. Någon annan som har provat?

Den inre rösten

DSC_0633 (Custom)Jag tänker ofta på hur svårt det faktiskt är att följa sin egen inre röst i dagens samhälle. Det finns så många som vill knäppa andra på näsan, som vill besserwissa sig mäktiga och som vill tala om hur andra ska leva sina liv. Jantelagen och samhället som gärna vill fösa in oss alla i samma smala, fyrkantiga boxar och så mycket enklare det är att bara följa strömmen än att simma motströms. När det gäller det mesta faktiskt. Av just den anledningen är jag smått allergisk mot alla råd som jag får ifrån andra, om jag inte själv ber om dem då förstås. Jag tror inte på goda råd ifrån andra utan jag tror istället på att följa sin egen magkänsla, sin egen röst. Ni vet den som inte är så lätt att höra om bruset utifrån är för högt. Den som alltid talar om vad som är bäst för just dig och som är just din vägvisare och kompass här i livet. Inte egot utan den där gnistan i dig som har kontakt med ditt högre jag och har en gudomlig glöd istället för den svärta tärande som egot besitter.

Jag tappar själv bort min inre röst ibland, när tempot i livet blir för högt och när andras behov går före mina egna under alltför lång tid. Och det är under de perioderna i livet som jag alltid mår som allra sämst, som jag fattar de sämsta besluten och som felprioriteringarna kommer som ett brev på posten. Av precis den anledningen är jag så enormt rädd om min egentid. Ni vet de där stunderna på dagen som jag har bara för mig själv. När jag kan känna in min kropp, hur den mår och vad min egen inre röst säger mig. Tvingas jag välja mellan sociala aktiviteter och en stunds egentid så är valet ganska enkelt för mig, jag försöker att lyssna när den inre rösten kallar numera.

Jag tror det är av precis den anledningen som jag dras till människor som väljer att leva lite annorlunda liv. Jag förförs inte av snabba bilar och lyxiga hem utan tycker att det är enormt spännande med annorlunda livsval eftersom det kräver så mycket mer av en människa än att följa den breda upptrampade stigen. Att trampa upp egna stigar kräver ju så mycket mer mod, energi och en bättre kompass än att följa den där asfalterade motorvägen av jantelag. Kan vi inte bara stötta varandra i alla tokigheter och försöka lägga energin på att utveckla oss själv istället för att berätta hur alla andra ska leva sina liv?

Så tänker jag, hur tänker du?

A vintage book – tapetkärlek

Vi håller som bäst på att välja tapeter till de där två små sovrummen och vardagsrummet i torpet. Det är den delen av huset som har varit bostadshus allra längst och som har sådär små rum med lågt i tak och som är sådär charmiga att jag nästan smäller av. Målaren/tapetseraren, som är min kusins man, har börjar riva tapet och dra bort matta i det större av de där två sovrummen. Tyvärr har vi fått aningar om att det kanske finns trämask i en av de bärande bjälkarna där, vilket vi verkligen inte hoppas stämmer men detta ska snickaren undersöka under morgondagen (som sagt MÅNGA överraskningar i gamla hus), under tiden så avvaktar vi lite med detta rum och låter honom gå på det mindre av de två rummen.

DSC_0667 (Custom)

Här ser ni originaltapeten i det större av de två små sovrummen.

I alla fall så börjar vi nu närma oss val av tapeter i alla de där tre rummen. Jag har bott i ett alldeles supervitt hem nu i sex års tid och känner verkligen en stark längtan efter lite färg och mönster. Dessutom så tror jag att dessa små gamla rum gör sig bäst i tapet.

DSC_0676 (Custom)

I går så sprang jag då på denna härliga kollektion från Borås tapeter som tydligen kom ut någon gång i slutet på förra året och som består av ett gäng pastelliga, lite gammaldags tapeter som verkligen föll mig i smaken. Jag vill gärna att det ska vara en känsla ifrån förr men ändå med en modern touch.

DSC_0678 (Custom)

Jag föll pladask för den här harlequin-tapeten som är lite dov och skrovlig, inte sådär skarpt pastellig som de andra varianterna utan lite ”äldre” i känslan. Svårt att se på min bild tyvärr, syns bättre här.

DSC_0680 (Custom)

Den här tycker jag oxå är snygg, lite milt pastellig men ändå mjuk och dov med ett mönster som jag tror kan passa i torpet. Ja men jag gillar nog alla tapater i den där kollektionen tror jag, så det blir ur en pärm som allting skall väljas. Älskar verkligen den här delen av renoveringen, den där man bara kan frossa i mönster, färger och drömma sig bort.

Fortsättning följer…