Den malmöitiska eurovisionyran

DSC_0180 copy (Medium)

I Lördags var jag och några kollegor till mig i Malmö, för att insupa eurovisionatmosfären, strosa omkring i affärer, dricka rosévin vid kanalen och framförallt mest av allt för att gå på eurovisionfinalen. Min schlagertokiga kollega lyckades nämligen som genom ett under trilla över sex stycken biljetter för bara några veckor sedan och ja, får jag frågan om jag vill hänga med på finalen i Eurovision så säger jag självklart ja. Utan tvekan. Något sådant går ju inte att missa för allt smör i småland.

Så vid elvatiden hoppade vi på tåget till Malmö, skålade i cider, käkade medhavda brödpinnar och var allmänt superpepp för att enochenhalv timma senare hoppa av i den malmöitiska högsommarvärmen. Hela Malmö fullkomligt kokade av införkvällenfeber & vi hittade oss en liten plats vid kanalen där vi drack rosévin, målade naglarna glittriga och pratade i telefon med Falkenbergs teaterdirektör som erbjöd oss skjuts hem i sin husbil. När solen efter några timmar gjort oss vimmelkantiga av värme så hittade vi oss ett ledigt bord på lilla torg där vi käkade glass och drack kaffe. Lite för att energiboosta inför kvällen.

Vid sextiden mötte vi sedan upp våra två sista vänner på en supermysig innergård på en Italiensk restaurang. Där gick vi sedan en efter en in på toan, för att byta kläder och göra oss festfina. Jag kände mig lite som en agent i någon halvkomisk rulle som smiter in på toa för att byta identitet från svettig shoppingtjej till glittrig shlagertooka. Och ja, vi underhöll nog ungefär halva restaurangen samtidigt. Våra två eftersläntande vänner hade dessutom med sig presenter till oss alla i form av små fjärilar, varav min genast fästes i håret. Och ja, sedan satt vi där på restaurangen, tryckte i oss skaldjur och skrattade så att magen krampade. Vår kypare var minsann en glad filur och kryddade våra samtal med berättelser om vilka kändisar som faktiskt sist suttit vid vårat bord.

Sedan tog vi tåget till eurovisionområdet och fullkomligt ramlade in i de mest glitterbubbliga, febertookiga människor jag någonsin träffat. Hela området sjöd av glädje, sång, dans och utklänad. Alldeles fullkomligt underbart.

Och eftersom jag inte tog med mig min kamera på denna tripp så bjuder jag på bilder på min aprikossomriga eurovision klänning, det blinkande armband vi fick runt handleden och min lilla fjäril. Kvällens outfit med andra ord.

Och nog katten var det rätt bidrag som vann ändå. Eller vad säger ni?

DSC_0189 copy (Custom)

DSC_0182 copy (Custom)

Categories: Livet helt enkelt | 7 Comments

Nyklippt & tjusig

Förra veckan plockade mannen fram Lemurentrimmern och gav henne en sommarfrisyr. För denna lilla Jack Russel tycker nämligen är det är på tok för varmt för vinterpäls så fort solens strålar förvandlar vinter till vår. Dessutom ser hon ut som en ovårdad byracka när pälsen får växa sig alltför lång. När de där översta lagret päls är borttrimmad så kommer det hux flux fram en lätt prickig, mjuk liten vovve.

Fortfarande lika charmigt envis men med en päls mjuk som sammet.

Tänk ändå vad några lager ruffsig vinterpäls kan dölja.

DSC_0095 copy (Medium)

Categories: Lemuren | 9 Comments

Musikalglimtar och klänningsväder

DSC_00871 copy (Medium) copy

Japp då drar vi (Jag, mannen och en kompis till oss) upp till Falkenberg för att spendera några timmar på teater Storan där deras musikalelever (precis alla åldrar) har uppvisning. Jag har varit där tidigare och beskådat deras uppvisningar som alltid är en galet bra blandning av musik och show hämtat från olika musikaler.

Och det är ju så att man bara måste älska kombinationen musik, teater och genuin glädje.

Jamennivet mitt rätta element helt enkelt. Och så funderar jag på vad katten man ska ha på sig när det ena sekunden är varmt som mitt på en sommardag och nästa så lägger sig molnen över solens starka strålar och genast så blir det alldeles för kallt för den där underklänningen med ett gult, randigt linne över. Men det är klart, det går ju alltid att hjälpa upp med en stickad tröja och ett par strumpbyxor.

Jag menar är det minsta spår av klänningsväder så är det.

Categories: Gardroben, Livet helt enkelt, Teatergrejer | 3 Comments

Hemlighetsmakeri och sparrispremiär

DSC_0081 copy (Custom)

I går var mannen min iväg och sjöng på bröllop och på vägen dit hämtade han upp en kasse full med saker som jag har beställt till min nya hobby (kanske kommande företag, vem vet). Så när han kom hem någongång mitt i natten ställde han fram den där kassen till mig på köksbordet och ja, nu på morgonen smög jag upp i min pyjamas och kikade och inspekterade färger.

Så i dag tänkte jag ägna några timmar åt just det, att greja vidare med min lilla hobby.

Och så har pappa sparrisbonden berättat att sparrisen minsann precis är färdig och att hans sparrisåkrar fullständigt exploderar av gröna små primörer. Och som jag har längtat efter just det. Att grilla nyskördad sparris och strössla över lite nyriven parmesanost.

Jag menar primörer, finns det något godare?

Categories: Livet helt enkelt | 6 Comments

Fransiga skor och färgglada sandaler

Untitled-1

Bruna, fransiga Minnetonkas, rosa fransiga sandaler finns här, rosa/oranga sandaler finns här & Sandalerna med pärlor hittar du här.

Ungefär samtidigt som den första riktiga vårvärmen börjar göra sig påmind vaknar även mitt sug efter nya vår och sommarskor. Min förkärlek ligger som alltid åt det lite mer bohemiska hållet, jag faller alltid pladask för fransar, stenar, pärlor och gärna färgglatt. Efter att ha surfat nätet runt (vår stad har ett ganska glest utbud, tyvärr) har jag nu hittat min topp fyra lista.

Överst på listan ligger minnetonkaskorna som jag har velat ha länge nu och som jag äntligen känner att jag faktiskt har ekonomi nog att unna mig. Jag menar hur underbart är det inte att sukta efter något, spara ihop till och sedan kunna köpa. Även om jag önskar att min ekonomi tillät mig att köpa allt det där som jag suktar efter så inser jag värdet i att inte kunna göra det.

För då blir tacksamheten över det man väljer att köpa så mycket större.

Som glädjen i att snart ha ett par fransiga pocahontasskor i mina ägor, inte dumt alls inte.

Categories: Gardroben | 4 Comments

Älskade ledighet

Untitled-1 copy

DSC_0060 copy (Custom)

Älskade ledighet. Den ger tillfälle att njuta lite extra av våren som fullständigt exploderar utanför fönstret. Fågelkvitter, björkarna som är sådär mjukt gröna och äppelträden i trädgården som fortfarande inte har börjat blomma. Magnoliaträden på gatan som är översållade av några av de vackraste rosa blommor jag vet. Och det finns nog inget som är bättre än den tid vi har just nu.

Precis när allting sker, när livet vaknar igen och sommarplanerna ännu ligger som ett varmt täcke av bomull i magen, förväntningar och planer.

Då gör det inget att regnet öser ner lite då och då, att det dundrar och åskar, att himlen är blyertsgrå. För det känns i luften att värmen har kommit för att stanna och lika skönt känns det i kroppen när ledigheten sveper in mig i ett mjukt silkeslakan. Fyra dagar är perfekt, två dagar att verkligen varva ner för att i morse känna det där sockerdricksbubblet under huden när rastlösheten återigen kommer smygande.

Tänk vad fyra dagars ledighet kan göra med en.

Nu väntar altanen och dess blomster på lite fortsatt kärlek. och de där numera omtalade tomatplantorna skall äntligen inhandlas och planteras. Jag tror nämligen det är en fasligt bra dag för just sådant, händerna djupt i den våta jorden och att låta odlingskärleken spira.

Det är just sådana aktiviteter som gör att även jag blir jordad, stabil och lite mindre svajig.

Categories: Livet helt enkelt | 14 Comments

Att bygga murar

På andra sidan mörkret, lite mer i hoppets gränder, märker jag nu att våra åtta år i barnlöshetens land har satt djupa spår. Jag har blivit så jäkla ärrad och byggt murar av stål för att skydda mig från omvärldens glada bebisprat, gravidmagesklappande och förväntansfulla föräldrars gnistrande ögon.

Ni vet den där klingande stoltheten som hörs i rösten på blivande föräldrar eller för den delen blivande mor-och -farföräldrar.

Det är precis där mina barriärer brister. Alltid.

För jag vill glädjas. Jag vill glädjas, klappa bebismagar och vara med i det där pratet. Genuint och på riktigt. Med äkta glädje och inte spelad. Utan att mina barriärer rasar samman, utan att gråten stockas i halsen och utan att mitt hjärta brister.

Men det går inte. Det tar kål på mig och bygger djupa avgrunder mellan mig och mina bebisväntande vänner.

Så istället flyr jag. Alltid. Från allt det där pratet som jag inte riktigt kan hantera. Jag flyr ifrån mina vänner, mina arbetskamrater och mina släktingar. Jag flyr bort ifrån det där pratet som startar lavinerna inom mig och öppnar upp den där avgrunden som jag har varit i och inte vill ner i igen.

För jag har ingen annan strategi. Det här är det enda som funkar för mig.

Medan jag bygger vidare på mina murar låter jag tiden gå och tänker att tiden läker alla sår. Att för varje dag som går kommer vi närmre vårt barnbesked och vårt livs resa. Och så hoppas jag att avgrunderna inte är för djupa när tiden väl är kommen. Att muren inte är för hård utan att den någon gång kan brista och rasa sönder.

Att jag återigen kan glädjas åt och med alla andra. För jag är ingen människa som vill bygga murar det är bara livet och ödet som har format mig så.

Ibland behövs bara de där murarna för att skydda det som är innanför och inte för att stänga ute….

Categories: Livet helt enkelt, Skaffa barn- karusellen (IVF och adoption) | 36 Comments

Att långsamt låta livsandarna vakna till liv

DSC_0080 copy (Medium)

Äntligen tillåter vädret kaffestund på morgonen i hammocken, med endast en kofta över axlarna och barfotafötter snabbt instoppade i mannens för stora gympaskor. Att sitta där ute i vårsolen med en kaffekopp i handen och hammockens sakta gungande får livsandarna att vakna till liv sådär lagom sakta och behagligt.

Lite som det alltid borde vara tidigt på morgonen.

Det bästa av allt är att jag vaknar tidigt i dag, utvilad, med vetskapen om att jag inte ska till jobbet förrän klockan slår två och att dagen i dag ska bli den varmaste på denna sidan nyår.

Efter den där morgonkoppen som varsamt väcker varje cell till liv, så satsar jag på en långpromenad i vårsolen med sällskap av Lemuren, med Maria och den snart ettårige Noel med de gosigaste bebiskinder jag vet. Sedan bär det av till Plantagen för att inhandla de där tomatplanterna som aldrig blev inhandlade i helgen. Istället kom vi hem med baden badenstolar och en uppsjö av blommor till altanen.

Vilket ju är helt okej det oxå.

Tomatplantorna kommer ju hitta hit till slut ändå, var så säkra.

Categories: Livet helt enkelt | 4 Comments

Helga Söndagen eller något sådant

DSC_0051 copy (Custom)

DSC_0054 copy (Custom)

I dag äter vi frukost tillsammans med bästa Alice och hennes Anders, vi äter nykokt ägg, varma frallor och uppdaterar varandra om livet. Vi skrattar åt gamla minnen, pratar om gårdagens pubkväll och planerar nya äventyr. Och Alice har lite bråttom hem eftersom hon skall träffa ett tv-team för ett stort svenskt program och för just en sådan sak kan man gå upp tidigare än vanligt på en söndag tycker jag.

Och just i dag passar det ovanligt bra att åka till närmsta blomsterland, köpa hem doftande blommor och lite gröna träd till altanen, plantera tomatplanter och leta efter kuddar och mattor i alla möjliga glada färger till altanen. Lite så tänkte jag spendera denna söndag. Och så läste jag något jäkla klokt i dagens DN där en ung kvinna sa att i NY gör man minsann inga tråkigheter på Söndagarna såsom att städa, tvätta och diska. Det görs tidigare i veckan just för att ha söndagen helt fri till att bara göra sådant som man tycker om.

Helga Söndagen helt enkelt. Vad katten hände med det egentligen?

Ni vet reflektera över veckan som gått, umgås med nära och kära, filosofera och njuta av livet. Hederlig gammal söndagsvila helt enkelt. Och jag rivstartar den med att åka till blomsteraffären och shoppa mig svettig, verkar ju vettigt…

Categories: Livet helt enkelt | 4 Comments

Vecka 18 – Pasta med hyvlad zucchini och citron

DSC_0036 copy (Medium)

Hux flux har det mesta av veckan rusat förbi utan att jag har hunnit titta in här eller hos er. Istället har jag repat teater, börjat jaga steg i en ny stegtävlingen på jobbet, firat valborg först med att jobba hela dagen och sedan med att bjuda hem mina föräldrar på mannens älggryta (himmelskt god) och vaniljsemifreddo. Och i morgon är det Fredag återigen och början på en ny helg med bästakompiskramar och pubhäng med mannen som trubadur.Men i alla fall så har jag hela veckan gått och längtat lite efter att laga veckans vegetariska recept.

Ett recept som jag hittade förra veckan hos en ny favoritblogg som riktar in sig på just vegetarisk matlagning. Bloggen Oh My Veggies har vackra bilder som får det att vattnas i munnen och magen att kurra. Det är ett osedvanligt bra betyg för en vegetarisk blogg, för de flesta som jag har hittat har inte riktigt den kvalitén på bilder och text som jag önskar. Men här, här har jag hittat en hel drös med recept som jag har tänkt att prova här hemma.

Det första receptet jag testar därifrån fick bli en pastahistoria med zucchini, citron, örter, vitlök och en herrans massa parmesanost, såklart. Det hela blev en väldigt fräsch pasta med mjuka smaker som både föll mig och mannen i smaken. Kommer garanterat att bli en ofta återkommande sommarrätt.

Receptet hittar ni här och jag överlåter till er att själva översätta mått och annat. Blir ju betydligt mer spännande så.

DSC_0034 copy (Custom)

DSC_0035 copy (Custom)

Categories: Vegetarisk matlagning | 5 Comments