Egentid

äppel copy

I dag vid elvatiden for mannen och Guldklimpen ner till Skåne för att hälsa på släktingar medans jag har bokat en date med mig själv. Är det något som jag verkligen har saknat sedan jag blev föräldrarledig mamma så är det egentid. Lika mycket som jag älskar att vara social och umgås med människor, vara mamma, bära, krama och sova nära, precis lika stort behov har jag av att vara själv. Nu har jag verkligen gjort allt som står i min makt för att tränga undan det där behovet, då Guldklimpen har behövt mig med sitt stora behov av att vara nära och få uppmärksamhet för att utveckla trygghet och knyta ann. Såhär i efterhand, med facit i hand, så borde jag och mannen ha delat på föräldraledigheten eftersom det är krävande att vara hemma med en nyfådd femåring. Jag har varit hemma på heltid i snart ett år och mannen har varit föräldraledig 30% fram tills efter jul då han återigen har börjat jobba full tid. Tanken från början var att vi skulle dela på hemmatid och jobbtid efter jul men då vi snart blir med en lillebror så är det lixom ingen idé för mig att börja jobba innan jag snart ska vara ledig igen (förhoppningsvis).

Å andra sidan så har den här föräldraledigheten gjort något med mig, jag tänker annorlunda, jag prioriterar annorlunda och jag har blivit en annan människa. Jag har äntligen hittat tillbaka till min kärna, mitt djup och min egen röst, jag börjar helt enkelt att hitta mig själv igen. Den där personen jag var innan barnlöshetskarusellen drog igång och innan livet började snurra på i en sådan faslig fart med jobb, måsten och en massa onödiga krav.

Så den här dagen ska jag spendera helt med mig själv, för att riktigt insupa lite egentid och för att så sakteliga börja sakna de mina igen. Jag startar upp med lite äppelbitar i soffan med en bra bok innan en riktigt lång och rask skogspromenad vankas med Lemuren.

Sedan vid sextiden så kommer de två finaste jag vet hem igen och då ska vi laga skaldjurspasta tillsammans med mängder med vitlök, paprika och parmesanost. Den bästa, bästa Lördagen på länge med andra ord med både egentid och familjemys, som jag har längtat.

dreamcatcher copy (Small)

Ett plastfoliealternativ

DSC_0898 copy (Custom)

I mitt sökande efter mer miljövänliga alternativ till diverse plastvaror i hemmet så har jag några gånger stött på ett alternativ till plastfolie, en slags ”duk” gjord av ekologiskt bomullsmuslin, bivax, jojobaolja & kåda. Jag har läst om det ett par gånger på olika sajter och min nyfikenhet har vuxit sig allt större tills jag i förra veckan var tvungen att göra slag i saken och beställa mig ett par ark för att prova.

Enligt produktbeskrivningen skall arken vara lätta att använda, bara att lägga över en burk och värma med handen så formas arken efter kanterna och skall sedan stanna kvar. Nyfiken som jag är så provade jag på direkten efter frukosten i morse och la ett Bee`s Wrap över brödkorgen, värmde upp arket med händerna och vips så satt den där över kanterna precis som den skulle. Det verkar vara väldigt smidigt att använda och känns på direkten som ett perfekt alternativ till plastfolie.

Bivax och jojobaoljan innehåller antibakteriella egenskaper som hjälper till att hålla maten fräsch och som dessutom gör att arken kan användas om och om igen. Arken tvättas sedan enkelt under rinnande kallt vatten och med lite diskmedel. Arken luktar mycket av bivax såklart, vilket jag reagerade på i början men nu har jag vant mig och tycker enbart att den där doften är härlig. Enligt tillverkaren så kan ett ark hålla ett helt år om man sköter det på ett bra och skonsamt sätt.

Så jag måste helt enkelt rekommendera alla och envar att prova på detta plastfolieallternativ, underbart när man hittar såhär bra, praktiska och smarta alternativ till allt det där plastskräpet som invaderar vår jord.

Mina Bee´s Wrap köpte jag här, en shop som jag verkligen kan rekommendera då de var extremt snabba med att skicka varorna som jag beställde. De dök upp snyggt paketerade dagen efter med en liten gratis ekologisk godispåse med i paketet.Fint som snus med andra ord.

DSC_0900 copy (Custom)

DSC_0904 copy (Custom)

DSC_0902 copy (Custom)

arrow 3 copy (Small)

Helgtävling med keramikskålar i potten

helgtävling

Jamen nu är det väll ändå på tiden att ställa till med lite tävling här på bloggen tycker jag. Jag har ju en härlig liten keramikskatt ute i garaget, beståendes av mängder med vackra keramikskålar ifrån Marocko. Innan jag testade mig fram till att det enbart var de mindre skålarna som fungerade till att göra ljus i så beställde jag även hem ett gäng skålar i lite större format som är 10 cm på bredden och 6 cm höga. Skålarna är otroligt vackra och fantastiskt användbara. De är i en så bra storlek så jag använder dem både att plantera små blommor i, som frukostskålar, som plockskålar till oliver, nötter och en massa annat.

Så jag lottar nu ut två av dessa vackra skålar här på bloggen. Skålarna finns i vitt, mossgrönt, jade (turkos) eller oxblodsrött. Det är fritt fram att välja vilken färg du önskar om det blir just du som vinner. Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att skriva en kommentar här nedanför vilken färg/vilka färger du önskar om du vinner samt gilla bloggen/min tekopp på fb. Vill du ha extra stor chans att vinna så tipsa om tävlingen i ett inlägg på din blogg, detta ger dig två lotter istället för en.

Tävlingen avslutas på söndag 1/2 kl. 20.00 och vinnaren dras av mig och meddelas i ett inlägg här på bloggen dagen efter.

Lycka till nu!

DSC_1142 (Custom)

grötfrukost (Custom)

gray feather 1 copy (Small)

Löjligt förtjust i te

DSC_0293 copy (Custom)

Som ni nog har förstått av bloggnamnet och av en del av mina tidigare inlägg, så är jag löjligt förtjust i te. Dock inte te i ordets vanliga bemärkelse utan speciella teer som jag faktiskt fick upp ögonen för på de ayur veda kurser som jag har gått. Jag är inte superförtjust i vanligt engelskt svart te som jag tycker blir beskt alldeles för fort och det röda teet får jag av någon konstig anledning alltid ont i magen av.

Nä ska det vara te så ska det vara Yogi te (Classic är min favorit) eller Maharishi Ayurveda-te. Gemensamt för dessa teer är att de består av en massa olika kryddor och är oftast speciellt anpassade efter varje specifik kroppstyp (Vata, Pitta & Kapha). Gemensamt för dem alla är att de ska dra länge, de smakar mycket och de är otroligt goda och värmande. Jag har hittat bra affärer här i Halmstad med ett stort sortiment av Yogi teer, när jag googlade så såg jag att nu3 har ett bra och stort utbud för er andra som är nyfikna.

För gillar ni te och inte ännu har provat ayur veda teer så rekommenderar jag er verkligen att prova, ni kommer att kliva in i en helt ny tevärld, jag lovar. Dessutom kan ju teet anpassas efter vilken effekt man nu vill att den ska ha på kropp och sinne, lugnande, uppiggande, värmande, balanserande eller kanske utrensande.

Te eller möjligtvis varm choklad, inget passar bättre i smällkalla Januari.

gray teepee copy (Small)

Språkutveckling, vaccination & utanförboxentänk

Vi var på bvc i förgår för att kolla av språkutveckling och för att Guldklimpen skulle få sin femårsvaccination. Lite sent förvisso men både jag och bvc-sköterskan har tyckt att det inte varit någon idé att stressa med det där, det har varit läkarbesök, tandläkarbesök och socialsekreterarbesök detta år så det både räcker och bli över. Men i förrgår var det i alla fall dags för den där sprutan och Guldklimpen som var helt galet rädd för sprutor när hon först kom till oss var modig som bara den och titta på medans sköterskan stack och sa inte ett pip, utan tyckte mest av allt att det var ganska spännande det där. Dock har hon fått ganska kraftiga biverkningar av det där lilla sticket, så i går var det en dag av feber och hängighet som vi mestadels spenderade i soffan, tittade på film och käkade glass. Nu är febern tack och lov borta men hela överarmen är svullen, spänd och röd och vi ska snart iväg till apoteket för att inhandla lite antihistamin för den där klådan som har börjar komma upptill det röda och svullna. Stackars lilla modiga tjej.

Och språkutvecklingen, den är det minsann inget fel på. Hon ska visserligen iväg till en logoped ändå, bara för att kolla av så att allt verkligen är så bra som vi tror att det är. För till hösten är det tänkt att Guldklimpen skall börja i förskoleklass och vi vill ju att hon ska hänga med precis lika bra som alla andra.

Det är verkligen mycket att tänka på när man adopterar ett lite äldre barn och jag har tyvärr märkt att samhället inte riktigt är rustat för att bemöta vare sig oss föräldrar eller de äldre adopterade barnen på ett bra och adekvat sätt. Nu har vi haft förmånen att ha en bvc sköterska som är helt underbar och väldigt kunnig på adoptivbarns speciella behov. Hon är en av få som har stöttat, peppat och varit positiv för oss och med oss och framförallt som har förstått vad vi går igenom och vilka behov vår Guldklimp har. Behov som andra tyvärr har haft svårt att förstå sig på och förmodligen svårt att sätta sig in i. Vi har nämligen stött på ett motstånd större än ett berg när det gäller bland annat förskolan, vilket verkligen har gjort mig förvånad, ledsen och förskräckt. Sverige må vara ett fantastiskt och bra land att leva i på många sätt och viss, men här finns en byråkrati och en fyrkantighet som är skrämmande.

Jag undrar i mitt stilla sinne vart kreativiteten,öppenheten och det där utanför-boxen-tänket tog vägen. Tack och lov passar nämligen inte alla i i mallen och det är väl verkligen något som borde ses som en fördel och en möjlighet till att lära sig något nytt, istället för något jobbigt, krångligt och besvärligt.

dreamcatcher copy (Small)

Grötfrukost på en Onsdag

grötfrukost (Custom)

grötfrukost2 (Custom)

I dag började jag dagen med en riktigt god och värmande gröt, min nya favorit faktisk. Den är perfekt såhär i blåsiga och kalla januari då den värmen sådär härligt och gör hela kroppen mjuk, varm och behagligt mätt. Jag gör min gröt på 1 dl havregryn, 1,5 dl mjölk, 1 dl vatten, lite salt och sedan mängder med mald ingefära och kanel. Sedan slänger jag i lite av sådant som jag har hemma såsom solrosfrön, sesamfrön, hackade dadlar, hackade sötmandlar, linfrön och sedan brukar jag toppa detta med banen eller äppel.

Gott så det är inte klokt och ett perfekt nyttigt och mättande sätt att börja morgonen på.

Förutom att havregrynsgröt är billig mat som går snabbt att laga så innehåller det ju mycket fiber som hjälper till att sänka kolesterolnivåerna i kroppen, ger en långvarig mättnad och det ger ett stabilt blodsocker.

Top notch med andra ord.

mint feather copy (Small)

Att få en ekologisk gåbortpresent

DSC_0858 (Custom)

DSC_0855 (3) (Custom)

DSC_0860 (Custom)

I går kväll kom ett kompispar och deras barn över till oss på kvällsmat. Vi bjöd på älgstek, potatismos och kladdkaka och de hade med sig en väldigt passande liten present till oss. Våra vänner följer min blogg och har härigenom förstått mitt nyvunna intresse för ekologisk och miljömässigt hållbart tänk kring allt nytt som skall handlas likväll som förbrukningsvaror, mat, kläder och allt annat mellan himmel och jord. De delar dessutom mitt intresse, så det blev väldigt mycket prat runtom detta område stora delar av kvällen. Vi pratade menskoppar, hur värmeljusbehållarna skall återvinnas, vilka ekologiska städmedel som är bäst, tvättnötter och mycket annat. Väldigt kul, intressant och givande att ha några vänner i bekantskapskretsen som har gått in för detta med samma frenesi som jag har gjort.

Dessutom är det förmodligen första och enda gången som jag kommer att få ekologiska trosskydd i present av någon. Det är humor det.

peach feather 1 copy (Small)

Söndagsmorgon i vinterväder

frukost

I dag vaknar vi långsamt hela familjen, t.o.m Lemuren är lite Söndagsseg och sträcker långsamt på sig innan hon kryper ner under täcken igen och lägger sig som en kringla i knävecket. Underbart det där, att vakna långsamt tillsammans utan brådska. Sedan går mannen upp och bakar scones och vi konstaterar att det där härliga snölagret fortfarande ligger kvar där ute och bjuder in till pulkaåkning och en riktig solig och kall vintersöndag ute i det fria.

Vilken Söndag alltså, först nybakta scones och nu pulkaåkning. Precis som det ska vara i smällkalla januari med andra ord, jag tror att vädret äntligen har blivit som det ska här i vår västkuststad och jag hoppas innerligt att det förblir så ett tag till.

crossed arrows copy (Small)

Vägledning

DSC_0836 (Custom)

Så länge jag kan minnas så har jag varit fascinerad och dragen till det mediala och andliga. Jag drömmer sanndrömmar, känner väldigt lätt in andra människors energier och har gått kurser i andlig utveckling. Jag tror på den där rösten inom oss alla och jag tror på ett liv efter detta. När jag söker vägledning i någon fråga så brukar jag undvika att fråga andra utan jag försöker istället att hitta svaret inuti mig själv och som hjälp till detta så brukar jag dra något eller några av mina tarotkort.

Oftast brukar jag göra det på morgonen i min ensamhet, innan resten av familjen har vaknat och invaderar huset med ljud och andra energi än mina egna. Jag tänder ljus i hela köket, tar mig en kopp kaffe och drar ett kort. Sedan försöker jag att känna in vad just det kortet vill säga och ge mig för budskap. Jag har tidigare varit lite skeptisk till tarotkort, jag vet inte riktigt varför men kanske för att jag helt enkelt tyckte att tarotkort blev lite för mycket ”spåtant”, ni vet någon med stor kjol och hätta som sitter i ett tält med en enögd korp som sällskap och en stor kristallkula och ett gäng tarotkort på bordet. Urfånigt egentligen men precis så kände jag inför det där med tarotkort.

Men jag har verkligen ändrat mig. De där korten har gett mig väldigt mycket och väglett mig rätt så många gånger. Detta är något som jag absolut inte brukar prata om med allt och alla utan bara med mina närmsta vänner. Jag upplever nämligen att det lätt blir missförstånd och att jag kan uppfattas som lite flummig. Men, men jag känner att det må så vara. Jag är ju den jag är och står för det. Någon vän till mig har t.o.m antytt att jag försöker att vara annorlunda, märkligt det där, jag försöker ju bara att vara mig själv. Ni vet den jag innerst inne är när man skrapar bort lager av samhällspåverkan och sådant som andra vill lägga på ens person. Min egen kärna och ingen annans.

Jag har även dragit kort för några enstaka vänner och t.o.m hittat en borttappad kamera med hjälp av korten. Galet men sant. Sist drog jag ett kort för en vän som behövde vägledning, jag messade henne vad jag fick fram för budskap och fick till svar att det kändes som att jag hade läst hennes tankar. Och precis så är det för mig oxå, korten lägger fram sådant som jag egentligen vet inom mig men inte riktigt hittar på egen hand.

Jag har även sökt vägledning hos andra som jobbar professionellt som medium och skulle starkt kunna rekommendera Lyckobacken om det är någon av er som skulle behöva vägledning i någon fråga. Malin som driver Lyckobacken är en otroligt varm och härlig person som jag har fått vägledning av när livet kändes mörkt och tungt. Hon är otroligt träffsäker och det hon ”spådde” om mig har sedan fallit precis på plats.

Det skulle vara intressant att veta om ni tror på andlighet, spådomar, medium, tarotkort o.s.v? Bring it on!

antlers copy (Small)

Dagen i dag

Ja, som ni nog förstår efter gårdagens inlägg så är jag ganska låg just nu. Det tar enormt mycket på energin att vistas i den här väntan så länge som vi har gjort. Den ena väntan har ju avlöst den andra och ja, vi har inte riktigt haft någon möjlighet att fylla på energireserverna ordentligt ännu. Som så många andra kloka adoptivföräldrar tidigare har sagt till oss så tar det närmre ett år innan alla individer i den nya familjen har funnit sig till rätta och tonat in i varandra. Precis så känner även jag, det är ungefär nu som alla pusselbitar har fallit på plats och vi alla har lärt känna varandra i vår nya familjekonstellation.

Jag tror på att få ur sig all den där ilskan, frustrationen och gråten. Som tur är så har jag fina vänner och en fin familj som jag kan vända mig till och få ur mig all den där negativa energin som överföll mig som en kalldusch i går.

Så i dag har jag försökt ta mig i kragen. Jag började dagen med att få prata av mig lite med bästa Alice och stallkompisÅsa. Sedan gick jag och Lemuren en rask promenad i skogen och efter det kändes det genast mycket bättre. Nu i eftermiddag gick jag och Guldklimpen in till stan för att fika på det där urmysiga rawfoodcafeét inne i stan som jag har varit nyfiken på så länge. Och jösses så mycket gott de hade där inne. Jag och Guldklimpen delade på en maffig snickerskaka som var helt sagolikt god. Jag tog en chagachai-latte till det och Guldklimpen valde varm choklad, allt på deras hemmagjorda mandelmjölk. Alltså å, jag blev genast helt frälst så gott var det. Till lilltjejen glädje fick hon dessutom med sig den chokladen som blev över i en take away mugg, det gillar jag doggybag-tänket.

DSC_07751 copy (Custom)

När jag kom hem så var jag tvungen att googla upp deras hemsida och upptäckte då att de har kurser i rawfood matlagning, vilket låter väldigt intressant. För är det något som jag vill lära mig under detta året så är det att laga hälsosammare mat, gärna vegetariskt och gärna utan mjölk och raffinerat socker.

Dessutom kommer det förmodligen att bli en lunch där inom en snar framtid, både jag och Guldklimpen gillade nämligen stället skarpt. Att lilltjejen är så nyfiken på ny mat och verkligen vill prova allt, det underlättar vardagen avsevärt.

peach feather 1 copy (Small)

En tärande väntan

DSC_0583 copy (Custom)

Som ni nog alla vet så går vi ju i väntans tider. Vi väntar på att få ett resedatum för dagen då vi ska starta den stora resan ner till vår efterlängtade lillebror och bli en tvåbarnsfamilj med allt vad det nu innebär. Första gången vi fick reda på att lillebror fanns var för c:a tio månader sedan i en liten by i Tjeckiens utkant och några timmar senare fick vi träffa vår Guldklimp för första gången. En minst sagt omtumlande dag. Sedan den 19:e augusti, på min födelsedag, fick vi reda på att vi var utvalda av Tjeckiska myndigheter till att bli lillebrors familj, trots att vi ”bara” hade varit hemma med Guldklimpen i fem månader och livet var ett kaos. Självklart sa vi ja till att fortsätta adoptionen. Vi har gjort en ny hemutredning, fått besök av psykolog, gått på två nya läkarbesök och fått sammanställa en ny akt, med allt vad det nu innebär. Så ja, vi är utredda utan och innan, fysiskt och psykiskt och faktiskt helt slut efter att ha gått igenom allt det där igen. För det tär att ha psykologer och socialsekreterare springandes här stup i kvarten, det gör det.

Sedan ska det skickas uppföljningsrapporter, förskolan krånglar, försäkringskassan krånglar, migrationsmyndigheten krånglar och jag som bara vill att allt ska fungera och gå smidigt upptäcker att vi måste ha världens sämsta flyt eller någonslags enorm dokumentskarmaskuld att betala tillbaka från föregående liv, för såhär krångligt kan det bara inte vara.

Så i dag fick vi äntligen veta att vår akt gick iväg till Tjeckien för ett par dagar sedan och jag jublade här hemma i min ensamhet. Ändå tills jag läste vidare i mailet. För det är omorganisationer på gång igen nere i Tjeckien (man kan säga att vi har varit med om det förr) och ingen vet när vi kan få vårt efterlängtade resebesked, än värre så verkar det som att vår vistelsetid kommer att bli några månader denna gången.

När vi hämtade hem Guldklimpen var vi iväg i nästan sju veckor och det var helt galet jobbigt. Av olika anledningar. Dels hade vi i förväg fått reda på att vistelsetiden skulle vara någonstans mellan tre-fyra veckor och det vet ju alla att det man har ställt sig in på, det är det som gäller. Innan dess hade vi ju dessutom väntat länge på ett besked om Guldklimpen och efter att beskedet väl kom så var vi tvungna att strida emot bergatroll och hela resan gjorde mig så in i märgen totalt utmattad. Såhär i efterhand inser jag att jag enbart var en skugga av mitt forna jag när vi for iväg till Tjeckien för att bli föräldrar. Så förutsättningarna var verkligen inte de bästa och jag skyller mycket av min förlorade energi på socialen här i Halmstad. Det är rent ut sagt för jävligt hur de behandlar människor som kan vara i sin känsligaste del av livet.

Och så har det fortsatt, ibland känns det som en enda lång kamp att bli förälder genom adoption. Det är minsann inga positiva ord på vägen utan bara en massa människor som talar om för en hur enormt jobbigt det kommer att bli att adoptera igen och så tätt inpå storasyster dessutom, hujedamej.

Som om vi inte visste.

Trots det, så är det det bästa som jag har gjort i mitt liv. Trots alla hinder, allt mörker, alla människor som förfasas och berättar hur jobbigt och tufft det kommer att bli för oss. Till och med allmänläkaren som gjorde vår hälsoundersökning passade på att sticka in lite egna tankar om hur enormt jobbigt det måste vara för oss att adoptera ett syskon så nära inpå, kommer ni verkligen att orka? Man kan bli deprimerad minsann eller gå in i väggen kanske.

Det är två personer bland alla dessa professionella människor som vi har stött på som faktiskt har stöttat oss på riktigt. Sagt Grattis så kul och Å så underbart för Guldklimpen att bli storasyster och att lillebror får gåvan av att bo i samma familj som sin storasyster, det kommer dom ha glädje av hela livet.

TVÅ människor.

Inte konstigt att jag just nu känner det som att jag är totalt dränerad på energi. Och det är verkligen inte min dotter eller rollen som mamma som har gjort mig såhär trött, utan det är allt pappersarbete, alla instanser som krånglar, all väntan och alla negativa människor som vi har träffat på. Själva adoptionen, att få äran att bli mamma och få gåvan av en dotter och en son, det är minsann sådant som bara ger energi och inget annat. Tänk om alla de där människorna istället kunde vänt på det och sagt att oj, så starka ni är som orkar, så modiga ni är som vågar, så underbart att ni tänker på er son och er dotters bästa och ger dem möjligheten att växa upp tillsammans.

Nä, lite framtidstro och ett jävla anamma, det är det minsann ingen som har dött av. Däremot ett negativt synsätt och pessimism, det är en farsot värre än allt annat här i världen. Dessutom smittar det av sig och att mötas av det om och om igen, det knäcker även den bästa.

arrow with feathers copy (Small)

En stalldag

DSC_0739 copy (Custom)

Sedan ett halvår tillbaka åker jag och Guldklimpen ut till stallet varje Tisdag. Med oss brukar vi ha en kompis till mig som bor bara hundra meter ifrån oss och som oxå har en dotter i Guldklimpens ålder. Denna lilla tjej, som går under namnet kompisLinnea har blivit en av Guldklimpens bästa kompisar och hon ser verkligen fram emot att träffa henne varje Tisdag i stallet. Så i dag när våra vänner inte var med så var det av förklarliga skäll inte riktigt lika kul som det brukar vara. Fast å andra sidan så hade hon en massa nya födelsedagspresenter att inviga såsom ridbyxor, ridvantar, tjock stalltröja, långa strumpor med hästar på och så en uppsjö med rycktgrejer. Så det var lite extra spännande att ryckta den där mjuka, bruna pälsen i dag.

Hästen som vi brukar rida heter Diamanten och är min fasters häst, det är en ursnäll D-ponny som inte gör en fluga förnär. Han låter sig snällt bli ryktad av dessa två ivriga sexåringar och bär dem sedan på sin breda rygg med stor försiktighet. De brukar rida barbacka samtidigt båda två och har en voltigegjord att hålla fast sig i, jag tänker nämligen att det är fasligt bra för balansen att rida utan sadel till en början. Och den där stora D-ponnyn är ju lite väl stor för att tjejerna själva skall kunna rida runt på honom.

I samma stall finns även en gammal shetlandsponny som är inne på sitt 39:e år nu och som är pensionär och inte skall ridas på, hans rygg behöver skonas och har burit småbarn så det räcker i livet. Sedan har vi Merlin som är en bångstyrig Fjording som vi till en början lät tjejerna rida på, men han är inte alltid att lite på, så jag vågar inte riktigt låta tjejerna fortsätta med det efter några små bångstyriga skutt åt sidan sist han var med oss. Sist men inte minst så har vi Trolle, som är en charmig liten B-ponny som egentligen är i perfekt höjd för tjejerna att rida på men som stegrade ibland vid sadling vilket har skrämt tjejerna till att inte vilja rida på honom. Annars är han snäll som bara den.

Ja, det var gänget ute på mina föräldrars gård det. Själv är jag ordentligt sugen på att börja rida men nöjer mig just nu med att bara få pussa på hästmule, mocka, ryckta och leda häst. Det är ju inte så illa det heller. Dock har jag märkt hur pinsamt svag jag är jämfört med den tiden när jag red två hästar om dagen, mockade flertalet boxar och sopade oändligt långa stallgolv som ingenting. Nu blir jag helt trött i kroppen efter bara några timmar i stallet och fick en grym träningsvärk efter bara tio minuter i sadeln. Skulle jag ge mig i kast med ett dressyrpass så skulle jag förmodligen inte kunna gå på flera dagar. Men å vad jag kan sakna det där, att rida.

DSC_0765 copy (Custom)

Efter några timmar i stallet så åkte vi hem, trötta, hungriga och frusna. Efter att ha blivit uppvärmd i både kropp och själ i duschen så vispade vi ihop lite varm choklad och mumsade glatt i oss en varsin kladdkakemuffins ifrån gårdagens muffinsbak.

Stalldagar alltså, det är minsann inte så mycket som kan slå det.

Naturligare hårvård

DSC_05561 copy (Custom)

Jag har ett riktigt katastrofhår just nu. Det är ju från början ingen höjdare i sig utan ett sådantdär skandinaviskt hår med fina, tunna hårstrån som lätt går av. Efter att ha slitet på det i åratal med dagliga uppsättningar som är ett krav inom sjuksköterskeyrket, så är det avbrutet och slitet. Jag hade hoppats på att det skulle växa ut och bli fint nu när jag är mammaledig och inte sätter upp håret alls, utan låter det hänga fritt och får alltså en frizon från slitage.

Men icke. Det är lixom en ständig sorglig, sliten katastrof.

Så när jag hör andra vänner med välmående axellångt, tjockt skinnande hår säga att håret är en väldigt viktig accessoar så har jag lust att skrika att nähä, bara för sådana med naturligt medfött Rapunzelhår. För oss andra med skandinaviskt skithår så är det absolut inte så. Dessutom så har jag blivit totalt beroende av att tvätta mitt hår varannan dag, gör jag inte det så blir det flottigt i hårbottnen och jag får nästan panik över att håret verkligen inte ser fräscht ut.

Men nu har jag alltså tänkt att bryta denna onda hårcirkel. Jag har läst mängder med intressant information i ämnet de sista månaderna och försökt sätta mig in i vad som vore bäst för mitt hår. Dels försöker jag just nu att dra ut på tvättarna, från varannan till var tredje dag, vilket fungerar bra. Sedan är jag väldigt petig med vad jag köper för hårprodukter. Jag köper enbart sådant som är utan silikoner, mineraloljer och annat skräp och följer denna lista över produkter. Sedan försöker jag även att övergå till balsammetoden för att vara lite snällare mot håret.

Förra veckan provade jag även att tvätta håret med rågmjölstvätt, vilket var en riktig höjdare då håret kändes mjukt, luftigt och lent efteråt.Man tar helt enkelt 4-5 msk rågmjöl och blandar i en burk tillsammans med 2-3 dl ljummet vatten. Skaka detta och sila bort mjölet genom en kaffesil. Massera sedan in vätskan i torrt hår och skölj sedan ur. Lätt som en plätt. Rågmjöl innehåller ett ämne som kallas saponiner som är en kemisk substans från växtriket som förr i tiden användes just som tvål. Efter rågmjölstvätten så la jag även i balsam i håret för att få håret att lukta gott.

DSC_0559 copy (Custom)

Jag har även hittat en ekologisk frisör här i Halmstad som färgar håret med växtbaserade färger och som jag tänkte boka in mig hos nästa vecka, för klippning och färgning. Ska bli otroligt spännande.

Så jag experimenterar helt enkelt vidare för att se om jag kan få en bättre kvalité på mitt hår och en mer välmående hårbotten och välmående/friskt hår. Jag uppdatarer er mellan varven och har ni några egna huskurer, tips eller råd så vore jag väldigt tacksam om ni delade med er.

Ett sexårskalas

DSC_0647 (Custom)

DSC_0651 (Custom)

Oj, oj vilken helg det har varit. Vi har ju haft sexårskalas för Guldklimpen och det tog minsann musten ur denna lilla familj. Vi började nämligen kalasandet redan på Fredagen med att tjejen fick fyra kort och ett paket på posten, i paketet låg en urgullig Pippimössa från bästa Alice och hennes lilla dotter Esther. Redan här var Guldklimpen utomsig av glädje över paket och en födelsedag som närmade sig med stormsteg. På kvällen kom sedan min farbror med sambo samt min faster och hennes två barn hit på förkalas. Vi är nämligen en stor släkt som älskar kalas och alla utom jag och min syster bor i stora hus ute på landet med plats för en halv armé. Så vi valde helt enkelt att dela upp det lite, så att alla skulle få möjlighet att fira Guldklimpen och att vi alla faktiskt skulle ha någorlunda plats att sitta på och äta.

DSC_0621 copy (Custom)

Så vi bjöd på skaldjurspasta med mängder med parmesanost och sedan lektes det lekar till klockan blev nio och det var dags för barnen att stoppas i säng.

På Lördagsmorgonen väckte jag och mannen dottern med gitarrspel, sång & presenter vid åttatiden på morgonen. Av oss fick hon gympakläder, baddräkt, leksaksmat av trä, ett zebrahuvud att hänga på väggen (mjukisdjur såklart) och en liten piratkista full med guldpengar. Sedan lekte vi pirater hela dagen och förberedde för kalaset som startade vid tvåtiden då mina föräldrar, mannens föräldrar och mina syskon med familjer samt min mormor ramlade in genom dörrarna med famnarna fulla med presenter, kramar och grattishälsningar. Guldklimpen fullkomligt drunknande i presenter och fick så mycket fint. Hon var SÅ speedad av allt som hände, alla människor och alla paket att det är först i dag som hon har hittat tillbaka till sin vanliga rytm igen.

Det är ju inte lätt att vara en liten sexårig tjej som inte har några preferensramar av att fylla år i en familj med en stor släkt som älskar en och vill överösa en med livets goda. Så det blev kanske lite mycket men just denna helg var det verkligen värt det. Annars är vi ju väldigt försiktiga med att utsätta Guldklimpen för stora folksamlingar och mycket stök och stoj.

DSC_0691 copy (Custom)

Vi körde lite samma klädtema hela familjen, efter Guldklimpens önskemål så blev det svart tröja och väst, till det tyllkjol för mig och henne, jeans för mannen och så pirathatt såklart.

DSC_0714 copy (Custom)

Efterrätten tillverkades efter födelsedagsbarnets önskemål och då blev det marängsviss med piratljus. Ja som sagt, det är inte en liten prinsessa vi har här i vår familj utan en liten pirattjej med skinn på näsan, spring i benen och med en vilja utav stål. Det bådar gott inför framtiden tycker jag, hon är verkligen ingen man sätter sig på, utan är tuff, vet vad hon vill och har ett hjärta av guld.

Vår älskade, älskade sexåring.

Rösta på besökstoppen

besokstoppen

I samband med att jag bytte bloggdesign och fräschade upp här inne, så la jag oxå in en länk till besökstoppen och anmälde mig där. Oxå passade jag samtidigt på att anmäla mitt intresse till tävlingen veckan blogg, där fem bloggar slumpmässigt väljs ut och där de i sin tur sedan alltså tävlar om att bli veckan blogg. Så i dag på morgonen fick jag ett mail om att min blogg var med och tävlade, så jag skulle helt enkelt vilja be er att gå in och rösta.

Rösta kan man göra en gång om dagen i en vecka och det kan ni göra här i högerkolumnen. Men rösta ska ni självklart bara göra om ni tycker att min tekopp bör vinna bland veckans fem tävlande bloggar.

Nu ska jag käka långfredagsfrukost och sedan blir det kalaspimp inför sexårskalaset för Guldklimpen i morgon. Tänk va, vi har en sexåring att fira i familjen. Första födelsedagskalaset som vi får äran att fira tillsammans med henne och hon med oss, det är stort det.

Ett boktips

DSC_0574 copy (Custom)

Av förklarliga skäl så har jag inte hunnit läsa så många böcker det senaste året. Något som jag verkligen saknar. Jag älskar att läsa böcker och jag älskar det skrivna ordet. Jag drömmer om ett rum fyllt med böcker i det där huset på landet som vi ska flytta till om några år. Jag har helt enkelt undvikit att öppna några böcker det senaste året just för att jag blir som besatt och dras in så mycket i historierna att jag nästan omöjligt kan sluta läsa, jag måste helt enkelt få läsa klart om jag väl börjar, annars blir jag tokig. Ett lite osunt beteende kanske men det har alltid varit så för mig, jag dras med i den där oceanen av ord och kan inte ta mig därifrån förrän orden har ebbat ut.

Men nu har jag faktiskt, börjat att läsa igen. Denna gången en bok skriven på engelska och på det viset går det lite trögare för mig att läsa. Dessutom svämmar denna bok över att poetiska meningar och snirkliga ord, så den kräver att få bli läst i en långsam takt, vilket alltså passar mig ypperligt.

Jag köpte denna bok då Maria på Höstlycka la ner sin blogg och i sitt sista blogginlägg tipsade om böcker som har fångat och inspirerat henne. Då jag gillar hennes tänk om världen och finner det intressant och givande att läsa andra böcker än de mest gångbara här och nu, så beställde jag genast hem två stycken av de där böckerna på hennes lista. Wild av Jay Griffiths blev den första som jag öppnade. Jag kan säga direkt att jag har inte kommit mer än kanske fyrtio sidor in i boken, då jag enbart har tid att läsa en kort stund om dagen, men jag älskar den. Av många olika anledningar. Dels är språket helt fenomenalt, det är snirkligt, poetiskt och helt makalöst vackert. Men framförallt så dras jag till den för att hon, lixom jag, har en längtan ut till det vilda. Hon hör naturen kalla, det vilda inom henne måste lämna stadens intensitet för att ge sig ut i vildmarken. Och hon gör det, i sju år bor hon med urbefolkningar i olika delar av världen och det är den resan vi får följa henne på.

Boken tar bland annat upp kolonialismens grymma historia, det vilda i naturen och inom oss, hon söker sig till shamaner i Amazonas för att få hjälp mot sin depression genom att ta hallucinogena droger, hon besöker havspirater och hon finner kannibaler vänligare än de missionärerna som försökte frälsa dem.

Det är en bok som får mig att känna, reflektera, tänka och låta mig inspireras och förfasas. Vilket är det som jag gillat bäst med böcker, när de tar tag i en och berör. Så detta är helt enkelt att hett boktips till dig som söker läsning som berör och ett språk som är snirkligt.

Jag ser verkligen fram emot den där lilla lässtunden med denna tankeväckande bok, varje dag.

Bland lemurer, ormar & gräddbullar

DSC_0593 copy (Custom)

I dag packade vi in oss i bilen, jag, min pappa och Guldklimpen för att fara ner till Tropikariet i Helsingborg och göra denna Onsdagen till den mest spännande på länge. Förutom att klä ut sig till sjörövare eller att åka vattenrutschkana, så är nog aktiviteten att titta på vilda djur det bästa lilltjejen tycker om att göra. Och det är absolut inte de gulliga aporna eller lemurerna som hon vill titta på utan det är ormarna, hajarna och krokodilerna, inget annat. Så farligt och äckligt som möjligt ska det vara och helst giftigt oxå, så-att-man-kan-dö-av-det-giftigt.

Så där vandrade vi runt i några timmar, jag, far min och dottern min. Jag är så tacksam för att både jag och min man har föräldrar som älskade Guldklimpen från första sekund och att hon älskar dem villkorslöst tillbaka. Det är så fint det där, det där starka bandet som byggs upp direkt och som inte alls behöver ha något att göra med vare sig gener eller snacket om att blod är tjockare än vatten.

Efter att ha fascinerats av giftormar, fått lena händer av doktorsfiskar och nästan blivit nerbajsade av några lemurer så blev vi alla tre så hungriga att benen nästan vek sig. Då blev det Välas foodcourt såklart, där vi alla beställde från samma ställe och åt oss mätta på husmanskost. Vi hade egentligen tänkt att fika där oxå men pappa hade hittat en liten gräddbulleria som vi var tvungna att handla på och fick med oss fem mäktiga bullar därifrån som visade sig vara helt himmelska.

Så i dag var det en trött liten tjej som mannen fick natta, trött men så nöjd.

Bloggkärlek

header1
Ramlade in på en för mig helt ny blogg som jag direkt fastnade i, bloggen heter Evelinas Ekologiska och är en blogg som svämmar över av inspiration. Evelina skriver om hemmagjord & ekologisk hudvård, bakverk utan gluten och raffinerat socker, odling, giftfri städning, ekologisk mat, växter och örter. Dessutom så tar hon helt magiska fotografier av allt gott och nyttigt. Jag blev på direkten ännu mer inspirerad till att satsa ännu mer tid och energi på att bli mer miljömedveten och att göra egna krämer, att städa utan kemikalier och jag fann en hel drös med spännande recept som jag kommer att testa framöver.

RENGÖRING

In och låt er inspireras ni oxå!

Betydelsefullt nätverk och att skita i goda råd

DSC_0543 copy (Custom)

Årets första tulpaner står nu på köksbordet och lyser upp mörkret en smula. Jag fick dem i går av nyfunna vänner som vi kommit i kontakt med via ett adoptionsforum på nätet och för att de, precis som vi har adopterat en dotter ifrån Tjeckien. Nu är deras dotter några år äldre än våran och har bott här i Sverige i ganska många år nu, trots åldersskillnaden på sex år så klickade tjejerna direkt när de träffades för första gången i höstas. Guldklimpen kallade sin nyfunna vän för storasyster och jag kunde nästan se det där osynliga bandet som genast växte sig starkt mellan dem. I går när de var här så tittade min dotter den andra flickan i ögonen och sa sedan glatt att ”du har ju precis samma ögon som mig”.

Det blir sannerligen något speciellt, den där kontakten som skapas med andra familjer som vi aldrig hade lärt känna annars. Andra som har gjort ungefär samma resa som vi har gjort och som förstår, från djupet av sitt hjärta och botten av sin själ, hur det är att ha gått den där snåriga stigen till sitt barn. Jag tror dessutom att det är otroligt viktigt och betydelsefullt för barnen att få knyta kontakter med andra barn som har ungefär samma bakgrund som de har. Att skapa ett nätverk med andra som oxå är adopterade, ett nätverk att ta till när när det behövs och som bara finns där som en självklarhet och som gör att känslan av att vara annorlunda kanske inte växer sig lika stark då det i umgängeskretsen finns många, många andra med liknande bakgrunder. Kanske att det inte kommer finnas andra adopterade på Guldklimpens skola men jag vill göra allt för att det ska finnas det i hennes närhet ändå, sådana som vi kan träffa med jämna mellanrum under hela hennes uppväxt.

Sedan tror jag att balansen är viktig, att umgås med det nya nätverket lika mycket som det gamla. För saker och ting kräver perspektiv. Jag har märkt att i vissa adoptionsforum som jag har befunnit mig i så blir det bara för mycket, att bara prata adoption dagarna igenom blir inte bra det heller och det är lätt att precis varje avvikande beteende från barnet vänds till att det har att göra med adoptionen. Men barn är ju trots allt barn och vänder jag mig till mina andra vänner med biologiska barn så har ju de många gånger precis samma funderingar och orosmoln svävandes över sina huvuden. Dessutom så blir det lätt infekterat i slutna grupper på nätet, där människor inte kan se varandra i ögonen eller avläsa varandras kroppsspråk och där det då blir lite lättare att fördöma andras tankar och funderingar. Jag har nämligen själv stött på det där, vilket gör att mitt enda råd till andra, blivande adoptionsföräldrar är att ta de där slutna fb-grupperna med en nypa salt. Välj istället ut några ödmjuka, öppna, toleranta och inlyssnande nya bekantskaper och träffa dem i verkligheten istället för bakom en datorskärm och skit i alla goda råd och lyssna inåt istället.

Inuti dig själv finns alla dina rätta svar och inte alla andras goda råd som är skapade utifrån deras ram och verklighet.

Vinterlängt

vinter (Custom) copy

I dag regnade det småsten och blåsten skar snett igenom luften på kvällspromenaden med Lemuren. En blåst och blöthet som sätter sig i ben och märg och gör mig småfrusen mest hela tiden. Istället drömmer jag mig bort till snötyngda grantoppar, knarr under skorna, chokladvarmamuggar i lovikkavantar, rimfrost och snöänglar.

Jag längtar något vansinnigt efter den där smällkalla vintern som gör att man fryser på riktigt och inte bara känner sig västkustvindsfrusen i kropp och sinne. Nä nu är det väll ändå dax för lite pulkaåkning, snögubbsbyggande och snökrig snart tycker jag. Jag menar är det något man längtar efter som nybliven förälder så är det väl ändå det, att få maxa vintern lite. Helst när en som jag är mammaledig och har all världens tid för att ge sig riktigt hän till alla de där vinteraktiviteterna.

Kung Bore, du är mer än välkommen.